Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Reportage i tidningen Vi om D-dagen

Posted on | juni 3, 2014 | No Comments

IMG_2697

Det har gått exakt 70 år sedan D-dagen, det västallierade anfallet mot tyska ställningar i Normandie. Detta uppmärksammar jag i ett större reportage (åtta sidor) i tidningen Vi, med rubriken ”Myten om D-dagen”:

Den 6 juni är det 70 år sedan D-dagen, de allierades invasion av det nazi-ockuperade Frankrike. ”Där vände andra världskriget”, har vi fått lära oss. Men det stämmer inte. D-dagen ”skapades” i en spelfilm. Historien om sommaren 1944 är en del i ett propagandakrig som fortfarande pågår.

Den aktuella spelfilmen hette ”The Longest Day” och hade premiär samtidigt som Kalla kriget var som mest skräckinjagande, under Kubakrisens 1962:

Innan premiären för The Longest Day (baserad på Cornelius Ryans bästsäljande bok) hade ingen spelfilm gjorts om landstigningarna. I stället hade USA:s krigsfilmer om andra världskriget skildrat den verkligt betydande amerikanska krigsinsatsen 1941–1945, det vill säga kriget i Stilla havet mot Japan och bombkriget mot Tyskland (exempelvis den brittisk-amerikanska filmen Flying Fortress från 1942). Mer kända är filmer om amerikaner som lever under tyska ockupationsförhållanden, främst Casablanca (1942) och To Have and Have Not (1944), bägge med Humphrey Bogart i huvudrollen. Men med The Longest Day förändrades allt detta. Filmen är intressant därför att den försöker att återge krigshandlingarna utifrån realism. Kriget är inget pojkboksäventyr, utan blodigt allvar.

IMG_2703Syftet med filmen var att revidera historien, att utesluta Sovjetunionen från striden mot Hitler. Men så var det inte 1944. Den verkligt viktiga militära offensiven mot Tyskland sommaren för 70+ år sedan var istället den sovjetiska operationen ”Bagration”, världshistoriens största anfall:

Den 22 andra juni 1944 var treårsdagen av tyskarnas anfall mot Sovjetunionen. Nu var situationen en annan. Vid fronten mot tyskarna samlades femton sovjetiska arméer beredda till en attack som – typiskt nog för Stalin 1941–1945 – namngavs icke-kommunistiskt, efter den tsaristiske infanterigeneralen Pjotr Bagration.

Sommaren 1944 var de sovjetiska anfalls-styrkorna groteskt stora, inte minst jämfört med D-dagen: Uppemot 1,7 miljoner soldater, 6.000 pansarfordon, 30.000 artilleripjäser och mer än 7.500 stridsflygplan stod anfallsberedda. Måltavla var den tyska krigsmaktens kraftfullaste formation, Heeresgruppe Mitte, som tre år tidigare stått utanför Moskva. Nu skulle dessa tyska arméer försvara sig i Vitryssland.

När Hitler till slut medgav reträtt blev denna katastrofal. Stridsfordonen övergavs, när skräckslagna rester av det tyska herrefolkets en gång oövervinnerliga krigsmakt flydde genom skogarna. I juli stod Röda armén vid tyska gränsen i Ostpreussen – Stalins hämnd skulle till slut drabba det egentliga Tyskland. Eller som den svenske diplomaten Sven Grafström hade sagt några år tidigare: ”Arma Tyskland, då hämndens dag gryr för alla våldtagna nationer och människor!” En sannare profetia har sällan uttalats.

Läs hela artikeln på tidningen Vi:s webb! Eller köp papperstidningen, där du till exempel får läsa om Robert Capas kamera, som varit i Vi:s ägo (bild ovan).

Comments

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

  • Om denna blogg

    Denna blogg har som syfte att publicera nyheter, kompletteringar och rättelser till boken Spelaren Christian Günther. Bloggen liksom hela sajten christiangunther.se har bokens författare Henrik Arnstad som redaktör.
  • Meta