Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Spelaren Christian Günther på bokrean

Posted on | februari 13, 2008 | 22 Comments

Boken Spelaren Christian Günther är med i årets bokrea! Du hittar den exempelvis på Bokus och Adlibris.

Comments

22 Responses to “Spelaren Christian Günther pÃ¥ bokrean”

  1. Sven-E
    mars 1st, 2008 @ 22:14

    Idag har jag inhandlat boken. Ett måste helt enkelt. Framförallt för att den gör rent hus med de finska myterna. Jag lyfter på hatten, Henrik, för ett glänsande arbete!

  2. Kim Peter Johansson
    mars 10th, 2008 @ 20:04

    Hej på er alla som är kvar!

    Det kanske är just BOKREAN som vi har att tacka för att gamla hovrättsrÃ¥det och polyhistorn Jukka Kemppinen pÃ¥ sin blogg idag (10.3.2008) uppmärksammar Henrik Arnstads bok ”Spelaren Christian Günther”.

    Omdömet är det gamla vanliga – i stort sett det, att Arnstad slÃ¥r in öppna dörrar. En viss inspiration har Kemppinen dock funnit i resonemang kring den svenska ämbetsmannaadeln samt män av Undéns kaliber.

    (Jukka Kemppinen är en finsk intellektuell av den nuförtiden mycket gamla och avlägsna skola som är väl förmögen att läsa en bok på svenska. Förresten är han gramse på Arnstad för att denne inte kan FINSKA.)

    Jag har absolut inte tid att för denna spalt översätta Kemppinens text. Men jag har faktiskt själv kommenterat pÃ¥ hans blogg (av tekniska orsaker anonymt) och bifogar här en hastig översättning till ”ärans och hjältarnas” av min ursprungligen finska text:

    Jukka Kemppinen tycks ha påträffat en och annan intressant synpunkt i Arnstads bok.

    Påståendet att det �inte alls finns några källhänvisningar� borde han modifiera, då vem som helst kan gå till adressen christiangunther.com och bekanta sig med litteraturförteckningen.

    Men – tror Kemppinen på detta?

    (här citeras Kemppinen direkt)
    �Hoppas ingen läsare tar illa vid sig, om jag dristar mig att säga att den svenske journalistens avslöjanden varit allmänt kända i Finland i 35 års tid. Fortsättningskriget var ett anfallskrig vid Hitlers sida. Om detta skrev Mauno Jokipii på sin tid en övertygande syntes.�

    (här återkommer jag med kommentar)
    Ja visst var fortsättningskriget ett anfallskrig på Hitlers sida – dessutom i hopp om nazistisk seger i världskriget.

    Kemppinen sticker huvudet i sanden, då han påstår sig tro att Jokipii och hans historikerkamrater (samt Eino Pietola, �bara en journalist�!) skulle ha fått en realistisk bild av fortsättningskriget att slå rot i vår opinion.

    Jag föreslår att han läser ett par �patriotiska� nätdiskussioner! Eller ledare i några tidningar!

    Vad var det för smörja Tarja Halonen hävde ur sig så sent som 2006 på Utrikespolitiska institutet i Paris? Med vilka orena vapen överfölls Arnstad av Pentti Torstila (som inte ens hade läst den bok han förtalade)?

    60 år har gått, men sagorna om Finland som �världshistoriens Goda Fé� lever alltjämt.

    Den s.k. Arnstad-diskussionen visade samma sak som vartenda mödosamt steg under de senaste 60 åren visat:

    �Den Goda Fén� får ej ifrågasättas.

    (Under tiden är Finland ett åtlöje i världen.)

  3. mythcracker
    mars 31st, 2008 @ 19:16

    Hej

    Jag har också införskaffat boken på bokrean.

    Håller med ovanstående talare! Boken är otroligt viktig och belyser okända sidor i den svenska utrikespolitiken, samtidigt som de finska hjältemyterna ryker all världens väg. Ett otroligt viktigt verk som vill ha sanningar istället för nationalistiskt inspirerade glorifieringar.

  4. Anders Gustafsson
    april 17th, 2008 @ 15:06

    En som inte hÃ¥ller med ovanstÃ¥ende talare är folkrättsexperten Ove Bring som helt kort konstaterar:”Arnstad har fel” (Hufvudstadsbladet 2008-04-03, sidan 12).

    Sedan tycker jag att en erfarn publicist dom KPJ borde känna till skillnaden mellan ”källhänvisningar” (noter, notapparat) och ”litteraturförteckning”. Den senare är för att man skall kunna fÃ¥ ideer för egen forskning. Den förra är för att riktigheten i sÃ¥dant som presenterats som fakta skall kunna kontrolleras.

  5. förf.
    april 17th, 2008 @ 15:16

    Det där med Ove Bring handlar om den gamla ordleken om allians/medkrigförande och jag skulle nog ta artikeln i HBL med en nypa salt: Det är nämligen Ove Bring som är min källa.

  6. Anders Gustafsson
    april 17th, 2008 @ 17:34

    För de som är intresserade kan kanske boken ”Päämäärä ennen mainetta.” av ERKKI MAASALO vara av intresse: Har inte hunnit läsa den ännu, men den är uppsatt pÃ¥ min önskelista.

    http://hbl.fi/text/kultur/2008/4/13/d12206.php

  7. Kim Peter Johansson
    april 19th, 2008 @ 17:40

    Hallå Anders,

    Hur jag än letar (jag är nuförtiden Hbl-prenumerant) hittar jag inte Bring i Hbl av 3 april innevarande Ã¥r. Det mÃ¥ste vara ”vaj” pÃ¥ din källhänvisning!

    Vilket bara visar att ”källhänvisning” inte skall upphöjas till en saliggörande myt…

    (JodÃ¥, jag kan den skillnad du nämner. Det viktiga är alltid att fÃ¥ argument som är verifier- eller falsifierbara. Erfaren som du ocksÃ¥ är, vet du att ocksÃ¥ ”noter” kan missbrukas.)

    Din hänvisning är nu sÃ¥dan, att jag inte alls vet vad Bring anser Arnstad ”ha fel” om! Du Ã¥terkommer väl?

    Anders,
    kan det vara sant att du av dunkla prestigeskäl hävdar att Halonen/Torstila hållit sig till sanningen? Försök få en enda nu levande finländsk historiker att påstå detsamma!

  8. Kim Peter Johansson
    april 20th, 2008 @ 18:37

    Om Rolf Witting:

    Renhårigt nog har Anders denna gång bifogat länken (till Friberg).

    Klart man skall läsa Maasalo om man inte har något viktigare för sig.

    Äreräddar han ”Rolf Wittling” fÃ¥r han väl ta ”Adolf Hittling” härnäst…

  9. Anders Gustafsson
    april 21st, 2008 @ 12:26

    ”Hur jag än letar (jag är nuförtiden Hbl-prenumerant) hittar jag inte Bring i Hbl av 3 april innevarande Ã¥r. Det mÃ¥ste vara “vajâ€? pÃ¥ din källhänvisning!”

    Det var en liten notis, uppe pÃ¥ en sida, samma sida där Brings bok anmäls. Jag bad min mamma leta fram den (det är hon som är ”önskelistan”) och det var den andra april. Beklagar misstaget.

    ”(JodÃ¥, jag kan den skillnad du nämner. Det viktiga är alltid att fÃ¥ argument som är verifier- eller falsifierbara. Erfaren som du ocksÃ¥ är, vet du att ocksÃ¥ “noterâ€? kan missbrukas.)”

    Precis, därför är det så viktigt att källan finns exakt angiven så att man kan verifiera den. Uttalanden tagna ur sitt sammanhang kan bli helt missvisande.

    ”Din hänvisning är nu sÃ¥dan, att jag inte alls vet vad Bring anser Arnstad “ha felâ€? om! Du Ã¥terkommer väl?”

    Bring anser att Arnstad har fel i sitt resonemang om Finland som allierad med Tyskland och att benämningen ”medkrigförande” är helt adekvat dÃ¥ Finland hade sina egna mÃ¥lsättningar som skiljde sig frÃ¥n de Tyska och en egen utrikespolitik. Detta framgÃ¥r inte av notisen, utan är nÃ¥got Bring sagt mig. Det förefaller för övrigt vara den förhärskande Ã¥sikten pÃ¥ försvarshögskolan.

    ”kan det vara sant att du av dunkla prestigeskäl hävdar att Halonen/Torstila hÃ¥llit sig till sanningen? ”

    Jag har aldrig hävdat att någon av dessa ar rätt eller har fel. Gällande Torstila är min åsikt att såväl han som Arnstad skjuter över målet.

    ”Klart man skall läsa Maasalo om man inte har nÃ¥got viktigare för sig.”

    Det finns säkert viktigare saker än att söka sanningen 😉 men jag skall läsa Maasalos bok vid tillfälle.

  10. Kim Peter Johansson
    april 21st, 2008 @ 15:57

    Egentligen har jag inte lust att kommentera (och inte att vrida om kniven i såret) men det måste ändå ske nu:

    Du skall aldrig mer tala om ”källhänvisning”. Inte med mig; försök med andra!

    Din hänvisning till Bring är värdelös, bÃ¥de för bristande akribi (fel datum) och för felande intellektuell heder (innehÃ¥llet ur annan källa, ”nÃ¥got Bring sagt mig”).

    —–

    Blott en sak till:

    Att ”läsa Maasalo” är inte synonymt med att ”söka sanningen”. Finns det inga gränser för hur enkelt man vill göra det för sig?

  11. Anders Gustafsson
    april 21st, 2008 @ 17:54

    ”Din hänvisning till Bring är värdelös, bÃ¥de för bristande akribi (fel datum) och för felande intellektuell heder (innehÃ¥llet ur annan källa, “nÃ¥got Bring sagt migâ€?).”

    Nu tar du väl ändå i. Jag skrev fel datum och rättade det då du frågade. Vidare fick jag uppfattningen att Bring kanske blivit felciterad, varför jag kontrollerade saken med honom och fick höra hans version som avsevärt skiljer sig från Arnstads.

    Du avvisar således Brings åsikt pga att jag i misstag skrev fel datum? Eller är det för att du finner hans ståndpunkt obekväm? Har du alls läst notisen? Det Bring sade mig är helt i linje med denna.

    Tidigare skriver Arnstad: ”Det är nämligen Ove Bring som är min källa.” och dÃ¥ frÃ¥gar jag mig naturligtvis ”källa till vad?”

  12. Anders Gustafsson
    april 21st, 2008 @ 18:30

    För att avsluta denna diskussion kommer här notisen i sin helhet. Således från 2008-04-02, onsdag, sidan 12

    Bring: Arnstad hade fel
    stockholm Arnstad hade fel, säger folkrättsexperten Ove Bring om Finlands förhållande till Nazityskland. Bring syftar på den debatt som uppstod år 2006 när historikern Henrik Arnstad kom ut med sin biografi om Christian Günther, Sveriges utrikesminister under andra världskriget. I samband med lanseringen försökte Arnstad leda i bevis att Günther hjälpte finska regeringen som i sin tur hade ett alliansliknande förhållande till Nazityskland.
    Men Bring skriver inte under Arnstads tes:
    Det är skillnad på att vara medkrigförande och medlem av en politisk allians, och någon sådan förekom inte i Finland, säger han. HBL

  13. förf.
    april 21st, 2008 @ 19:06

    Problemet är att jag aldrig pÃ¥stÃ¥tt att Finland var medlem av en politisk allians med Tyskland. Däremnot har jag pÃ¥stÃ¥tt — efter att ha kontrollerat saken med Bring — att begreppet ”medkrigförande” saknar folkrättslig definition.

    Bring verkar således ha blivit lurad att tro att jag gjort ett uttalande jag aldrig gjort.

    Om man lyfter blicken något så är det verkligt väsentliga att det inte spelar någon roll omFinland var i politisk allians med Nazityskland. Eller om man arrangerade slöjdkvällar ihop. Finland var i militär allians med nazisterna. Och det innebar en moralisk härdsmälta.

  14. Anders Gustafsson
    april 21st, 2008 @ 19:29

    Jag fÃ¥r den uppfattningen att Bring mycket väl vet vad du sagt och inte sagt. Att begreppet ”medkrigförande” saknar folkrättslig definition stämmer, men enligt Bring är det ändÃ¥ det ord som bäst beskriver förhÃ¥llandet mellan Finland och Tyskland.

    Du försöker envist hävda tesen om ”Finlands kamp för Nazismen” pÃ¥ ett synnerligen tröttsamt, moraliserande sätt. PÃ¥ samma sätt beskriver du Witting som ”otäck”, utan att veta stort mera än vad som skrivits i en anmälan i Hbl

    För att citera Jokisipilä så är detta samarbete/allans/slöjdklubb/vapenbrödraskap något som finska historiker erkänner. Den sk drivvedsteorin skjöts i sank då du ännu gick i kolt. Vad som är betydligt mera intressant är att forska i vad som ledde fram till detta samarbete. Som du kanske ved så låg inte Tyskland högt i kurs i Finland 1939. Vidare kan man, bör man och gör man, forska i ved som hände som konsekvens av detta.

  15. Kim Peter Johansson
    april 21st, 2008 @ 20:42

    Till AG:

    Förstår nog att du behövde kolla innehållet i den löjeväckande dåligt skrivna lilla Hbl-notisen.

    Men ocksÃ¥ efter precisering är det TOTALT LIKGILTIGT vilken term som används, blott man inte ljuger ihop ”separatkrig” som fru Halonen sÃ¥ sent som för tvÃ¥ Ã¥r sedan!

    Varken Halonen eller Torstila är historiker. De bedriver politik, därtill dessvärre av oss betalda.

    Att finska historiker (eller FINLÄNDSKA historiker, som de heter i min vokabulär om de är från Finland*) övergivit drivveds- (och forsfarar-) påhitten bestrids av ingen (eller hur, Henrik?). Jag förstår därför inte, Anders, vad du vill vara oense om.

    Du har tagit för vana att nämna Markku Jokisipilä så ofta, att du nu bör ta steget ut, och utan omsvep erkänna det som Jokisipilä jämt skriver om: att de förlegade teorierna fortsätter sitt eget liv i politikernas och pöbelns diskurs!

    Min uppfattning om Henrik Arnstad är att han omfattar denna samma syn (som jag och som Jokisipilä). Det är väl du som pådyvlat honom den motsatta.

    Moraliserandet stÃ¥r DU för, när du Ã¥r ut och Ã¥r in förmanar Arnstad att ”forska i vad som ledde fram till detta samarbete” – är det inte det han gjort hela tiden?

    —–
    *) en ”finsk” (alltsÃ¥ finsksprÃ¥kig) historiker kan vara verksam i Sverige eller annorstädes och ägna sig Ã¥t helt annat än Finland.

  16. Anders Gustafsson
    april 22nd, 2008 @ 09:09

    Att det förekommer en vulgärdebatt har jag inte förnekat. Tyvärr räknar jag HAs två artiklar i DN och SvD som startade hela denna polemik, till samma vulgärdebatt. Gå tillbaka och läs vad MJ skriver i sina svar till dig på sin blogg. Det är inte så svart-vitt som somliga försöker framställa det.

    Kontentan av kritiken mot HA ar just denna tendens till överdrifter. Att dra slutsatser som överhuvudtaget inte har stöd i källmaterialet. Om du läser vad historiker och krigshistoriker skrivit är de rörande eniga. Greppet är inte en historikers, utan en kvällstidningsjouralists.

    Torstila står på ena sidan om en avgrund och HA på den andra. Sanningen är någonstans i mitten.

    Man mÃ¥ sedan tycka vad man vill om prosan i ”löjeväckande dÃ¥ligt skrivna lilla Hbl-notisen”, men det är väl innehÃ¥llet som är det viktiga.

    Vad Markku Jokisipilä anser i frågan framgår väl relativt klart om man läser hans böcker och bloggtexter?

    Du har naturligtvis rätt om epitetet finsk/finländsk. Det är en distinktion vi östsvenskar gör.

  17. Kim Peter Johansson
    april 22nd, 2008 @ 11:01

    1.

    Anders, kan jag fÃ¥ be dig plocka fram och publicera Arnstads värsta ”vulgärargument” mot vÃ¥r historia eller vÃ¥ra (nuvarande) historiker? Jag skall dÃ¥ betrakta dem en gÃ¥ng till.

    Om jag missförstått, reviderar jag gärna min reaktion.

    Det Arnstad skrivit om Finland har JAG uppfattat som slängar mot vår statslednings notoriska ovilja att konfronteras med verkligheten. I ett land som vårt beklagansvärda Finland följer populasen och massmedierna i kjolarna på Tarja Halonen och hennes Torstila.

    I sin avbasning av det OFFICIELLA Finland har Arnstad mitt stöd till 90+ procent!

    Visa nu, Anders, att han varit osaklig så skall jag kanske hålla med dig.

    I år är det 90 år sedan Finlands oerhört traumatiska inbördeskrig. Seminarier och diskussioner har hållits av forskare, av partier, av medborgarorganisationer. T.o.m. ärkebiskop Paarma har varit en sammankallare.

    Men staten Finland Рdet OFFICIELLA Finland Рtiger som muren om det ̦desdigra ̴ret 1918.

    Samma strutspolitik som beträffande ”fortsättningskriget”.

    2.

    Såhär skrev Anders senast:
    ”vad Markku Jokisipilä anser i frÃ¥gan framgÃ¥r väl relativt klart” –
    ursäkta, men vilken fråga avses: vulgärchattarna, Hbl eller Torstila?

    Vore det inte bra om du – som inte längre skriver en endaste mening utan att nämna Jokisipilä – här ville översätta ett par centrala argument frÃ¥n MJ? Inte minst med tanke pÃ¥ dem som inte läser finska, och sÃ¥ledes inte kan dra nytta av dina evinnerliga hänvisningar till denne forskare som du (ev.) läst bara för att jag styrt dig till honom.

    Förslagsvis Markku Jokisipiläs ”svar till KPJ” som du ständigt Ã¥beropar! (Din formulering antyder att det funnits flera. Jag känner till ett enda; därutöver har jag fÃ¥tt ett privat brev frÃ¥n honom, vilket jag INTE tycker att du borde kunna känna till.)

    Jag är medveten om att det begärda översättandet, och Arnstad-redigerandet, kan vara litet arbetsamt. Men tänk på debattens heder!

    Och tänk pÃ¥ att jag, oombedd, översatt och citerat bÃ¥de det ena och det andra…

  18. Anders Gustafsson
    april 22nd, 2008 @ 19:18

    ”En enda demokrati allierade sig frivilligt med Nazi-Tyskland: Finland.”

    Hur det var med frivilligheten kan diskuteras. Av ett antal onda ting valde man det som upplevdes som det minst onda.

    ”Finland har inte gÃ¥tt samma väg som Tyskland och Sverige i en uppgörelse med agerandet under andra världskriget.”

    Vilken kunskap besitter HA om debatten i Finland, kontra den i Sverige?

    ”Finland var den enda demokrati i världen som frivilligt allierade sig med Nazityskland. Ett faktum som borde tillhöra allmänbildningen i Finland.
    Men i den finska offentligheten är det en nedtystad sanning.”

    Igen frågar jag mig vilken kunskap HA har. Personligen skulle jag säga att det är tvärtom. Finlands agerande under kriget debatteras oftare i media i Finland än Sveriges beteende i Sverige. Jag skulle vilja hävda att jag har en något bättre position att bedöma detta än HA eftersom jag tar del av både Finska som Svenska media.

    ”Finland utsattes heller aldrig för nÃ¥got tvÃ¥ng, vilket Torstila pÃ¥stÃ¥r. Landets ledning var i stället entusiastisk över att tillsammans med nazismen fÃ¥ â€?avgöra Nordens öde för kanske tusen Ã¥r framÃ¥tâ€?,”

    Hur det nu var med den entusiasmen. Men lösryckta citat kan man få stöd för vad som helst.

    ”Det var Finlands ledning som genom sitt opportunistiska och kriminella anfallskrig skapade säkerhetspolitiska risker för Sverige.”

    Naturligtvis var man opportunister, det är alla. Man anpassade sig efter omständigheterna och försökte hitta en väg som skulle garantera nationens fortbestånd.

    ”… stred för Nazismen..”

    Och sÃ¥ vidare och sÃ¥ vidare… Historiker som kritiserar honom förlöjligas, tex Bo Huldt: ”Nä, inte Bo Huldt. Han har andra förpliktelser.” Inte ens ett försök att bemöta Huldt i sak. Samma behandling fÃ¥r Meinander.

    Det finns ett bra uttryck pÃ¥ Engelska: ”Speak softly and carry a big stick”. Det är när sakargumenten tryter som man tar till stora bokstäver.

    Arnstad har givetvis rätt till sin uppfattning. Han har även rätt att tolka sina källor efter förgottfinnande, men löper då risken att någon kontrollerar dessa källor, må det sedan vara forskarna vid Försvarshögskolan eller förlaget.

    På samma sätt har Torstila rätt till sin uppfattning och att uttala sig som privatperson. Eftersom detta inte är Putins Ryssland tycker jag att det offentliga Finland inte skall syssla med historieskrivning annat än som benägen bidragsvivare. Forskning sker bäst i högskolor och debatt bedrivs bäst i en fri press.

    Nu talas det om Finland och ”Det Offentliga Finland” om vartannat sÃ¥ det kan vara svÃ¥rt att veta vad som avses dÃ¥ man säger ”Finland ljuger”. Som i alla länder finns det ett relativt fÃ¥tal som är intresserade av historia och som besitter en avsevärd kunskap och sedan finns det den grÃ¥ massan som inte vet eller bryr sig. Vulgärdebatt finns det överallt.

    Om man tar de läroböcker som finns, allt ifrÃ¥n ”När vi blev Finland” till ”Finlands Historia band 1–4” sÃ¥ tycker jag att de ger en adekvat bild av sÃ¥väl inbördeskrig som skeendena före och under andra världskriget. Anser du tex s166-283 i band 4 ljuger? Jämfört tex den Ryska, där alliansen med Hitler och Stalin helt förtigs.

    Jag kan förstå att tanken, för en skribent på vänsterkanten (Arnstad), att Stalin kunde upplevas som ett större hot än Hitler, kan förefalla hädisk. Så var det dock. Tom Danska motståndskämpar vittnar om att så var fallet.

    UtgÃ¥ende frÃ¥n denna oförstÃ¥else och oförmÃ¥ga att se sammanhangen lyfter man fram det Finska fortsätningskriget som nÃ¥got unikum, som det orsakats av nÃ¥gra ”läskiga” Finska Nazister med ett som helhet brunskjorteklätt folk i ryggen.

    Till sist, kära KPJ, jag läste böcker lÃ¥ngt före jag ens visste att du fanns. MJ är en underhÃ¥llande författare och debattör. Framför allt lÃ¥ter han sig inte provoceras till att hemfalla till pajkastning, men nej, jag tänker inte översätta nÃ¥hon av hans texter eftersom du tidigare anklagat mig för att avsikligen förvanska hans texter. Detta över ett enkelt han/man som pÃ¥ intet sätt pÃ¥verkade styckets mening, vilket kort var ”som man ropar i skogen fÃ¥r man svar”.

    Vill till sist friska upp ditt minne:
    http://jokisipila.blogspot.com/2006/12/naiivia-ruotsalaista-lytiin-ajopuulla.html

    Läs den sista meningen, den som börjar: ”C’mon KPJ, jäitä hattuun heinien tilalle!”. Vad tror du att MJ försöker säga dig?

  19. Kim Peter Johansson
    april 22nd, 2008 @ 21:23

    AG skriver:

    Läs den sista meningen, den som börjar: “C’mon KPJ, jäitä hattuun heinien tilalle!�. Vad tror du att MJ försöker säga dig?

    Mitt svar:

    Han försöker försvara sig mot mina (för allan del pÃ¥stridiga) ifrÃ¥gasättanden. Främst min kritik mot att han, i strid med sin egen historikerlinje, lite opportunistiskt intagit en omöjlig position – som ”skiljedomare” mellan Staten och Henrik Arnstad.
    I polemisk ton säger Markku då, att JAG skulle ha hävdat att det blott finns två möjliga positioner!

    Men vad Markku ”försöker säga mig” är verkligt ointressant bland allt det han i Ã¥ratal försökt säga offentligheten.

    Vad skall man kalla denna AG-besatthet att – Ã¥r ut och Ã¥r in – försöka peta in en kil mellan Markku och mig? Ett sista halmstrÃ¥ för den obotfärdige?
    Medgives: det har blivit tunnsÃ¥tt med bÃ¥de yrkes- och populärhistoriker i Anders’ smak.

    Efter alla dessa Ã¥r förstÃ¥r jag, att AG inte kan finska nog för att kunna uppfatta Markku Jokisipiläs hela argumentering – ett korrektiv till förlegad ”frasfosterländskhet” som Anders Gustafssons.
    Jag förstår mer än väl att du inte vill citera MJ; det skulle väga upp AG-propagandan här blott alltför väl.

    ———-

    Nu kommenterar jag – en absolut sista gÃ¥ng – nÃ¥gra av de centrala satserna i Anders’ propaganda.

    Redan AG:s utgÃ¥ngspunkt är ju hopplös – han tÃ¥l inte att Finland mäts med samma stock som resten av världen!

    En skara, som är alldeles för stor MEN som sakta blir mindre, vill som AG ha vÃ¥rt Finland som ett unikum, en ”god fé” i den snöda världen.

    HA: “En enda demokrati allierade sig frivilligt med Nazi-Tyskland: Finland.�

    HA talar verifierbar sanning.
    (Det är visserligen kolossalt ridderligt att kalla Finland av Ã¥r 1940-41 ”en demokrati”, men det var ju sÃ¥ pÃ¥ papperet!)

    Frivilligt? Naturligtvis. Det finns alltid alternativ.

    LÄTTAST för en revanschistisk ledarklick var ju att kasta sig i armarna på Hitler.

    En rakryggad regering skulle (spekulerar jag) ha respekterat fredsavtalet och byggt en framtid för de tiotusentals ungdomar som i stället offrades i onödan. (Det var ju stormakten i öst som kom att bestämma ändå, 1944.)

    HA: “Finland har inte gått samma väg som Tyskland och Sverige i en uppgörelse med agerandet under andra världskriget.�

    Jag KAN faktiskt debatten i de tre nämnda länderna, och flera till. HA kan inte finska men träffar mitt i prick.
    Tyskland var utan konkurrens snabbast; Sverige ett av de långsammaste. Finland sölar fortfarande. Behövs exempel? Anders Gustafsson.

    “… stred för Nazismen..�

    HA har helt rätt.
    Finland stred på Axelns sida 1941-44.

    VILL MAN INTE SE DETTA, mÃ¥ste man ju älta terminologin ”till Kingdom cometh”.

    Brödraskap? Allians? I svart pÃ¥ vitt finns – bara för att ta ett exempel – den politiska ”Anti-Komintern-pakten”.

    Man får vara bra tokig för att påstå att Finland stred på de allierades sida 1941-44! Eller var neutralt!

    Finland var OBJEKTIVT en inte föraktlig del av Axelns slaktmaskin (och kunde i värsta fall ha fällt utslaget).

    Men SUBJEKTIVT var det ännu värre:
    I ett land, som dominerades av okunskap och censur, satt fem herrar och konspirerade med varann och med nazisterna.
    De var Ryti, Rangell, Witting, Mannerheim och (den socialdemokratiske gunstlingen) Tanner.

    Finlands folk hade föga eller ingen del i detta. Det var kanonmat Ã¥t Hitler. (Läs Väinö Linnas ”Sotaromaani”. OcksÃ¥ AG och HA kan läsa den, i 1950-talets censurerade skick, dÃ¥ den finns översatt till svenska under namnet ”Okänd soldat”.)

    ALLA FEM av ledarna höll i Ã¥ratal bloddrypande hitleristiska brandtal. (Det är sÃ¥dana tal som AG kallar ”lösryckta citat”.)

    Med talen hetsade de upp sina censurerade landsmän.

    Med talen gjorde de allt för att nedkalla den östliga stormaktens rättmätiga vrede över det lilla, av de fem förrådda landet. (Vi får vara tacksamma att de allierade lät oss komma undan så mirakulöst efter 1944!)

    Jag mÃ¥ formulera mig lite grann kompromisslöst, men alla fakta ovan är – eller borde vara – okontroversiella för den som inte medvetet förblindar sig.

    Jag avslutar med att betona:
    Det är vi finländare som HAR BEHOV av en verklighetsbaserad historia.

    Vi har all orsak att tacka utlänningarna för att de ställt upp där deras historieskrivning behövts.

    Men för dem kan det egentligen göra detsamma. För OSS är vår historia vår död och vårt liv.

  20. Kim Peter Johansson
    april 23rd, 2008 @ 09:20

    De korta orden härunder har jag idag snabböversatt. Betydelse för min värsta, trätgiriga, vederdelomans världssyn har de inte. Men kanske för andras?

    Jag menar dem också som en ÄRERÄDDNING av finländsk historiografi efter vad jag sett som A.G:s osakligheter om universitetsmannen Markku Jokisipilä.

    (Jag länkar aldrig. Dessa är snabböversatta svenska versioner av två observationer från Jokisipilä 3.3.2008.)

    �Ett bra exempel på utmaning av finländsk historiekonsensus erbjuder alltjämt USA-professorn Charles Leonard Lundin. Hans �Finland in the Second World War� (1957) utmanade de finländska forskarnas förhärskande postulat att landet hade drivit in i fortsättningskriget på Tysklands sida, mot sin vilja.

    Finländska historiker beskyllde Lundin för att vara en politiskt motiverad dilettant, som saknade såväl källor som behövlig förståelse för att kompetent kunna analysera de frågor han tagit upp. När Lundin föreläste vid universitetet, iscensatte en grupp krigsansvariga en demonstrativ utmarsch ur salen, anförda av Edwin Linkomies (då universitetets rektor; KPJ:s anm.).

    Den amerikanske professorn blev illa tilltygad också i bokrecensionerna. När man nu, ett halvsekel senare, läser verket, konstaterar man att Lundin – trots dåtidens bristfälliga källor och trots (eller snarare just DÄRFÖR) att han var en utomstående – med gott väderkorn hade blottlagt bevekelsegrunder och motiv till Finlands utrikespolitik under kriget.

    I Finland kändes det emellertid särskilt irriterande och stötande att en utlänning kom med kritiska aspekter på landets historia. Grova attacker vederfors också författarna Hans Peter Krosby och Anthony Upton när de senare kastade sig in i samma diskussion om den förhärskande drivvedsteorin.�

    ———-

    �Man vill äga historien, eftersom den definierar kultur och avgränsar tillhörighet. Renlärigheten bevakas svartsjukt, eftersom historien, utöver allt annat, också gör tjänst som en samfundsritual med vilken man befäster och fortplantar värden.

    Renlärig historieskrivning är ett slags �performans� där de �viktiga� frågorna skall uppmärksammas på �rätt� sätt. Historiska tolkningar framförs som ett dialogiskt skådespel, där det innevarande och det förgångna definierar framtiden.
    I förlängningen kanoniseras ortodox historieuppfattning till ett slags religion.�

  21. Anders Gustafsson
    april 23rd, 2008 @ 14:16

    Hörnu KPJ, jag ids inte kommentera vidare eftersom du helt missar poängen, annat än:

    Ingenstans har jag pÃ¥stÃ¥tt att finland var ”ett unikum, en “god féâ€?”. Jag har heller aldrig pÃ¥stÃ¥tt att man skulle mäta Finland med nÃ¥got annat mÃ¥tt, eller att Finland stred pÃ¥ de allierades sida eller var neutral. Till skillnad frÃ¥n dig har jag dock insett att världen inte är svartvit. Man kan erkänna Finlands trängda läge, utan att fördenskull godkänna eller utsäkta de konkreta brott mot folkrätten som begicks.

    Och varför, varför kommer du dragande med ”drivvedsteorin”? Den är död och begraven sedan länge. Utom kanske hos Torstila.

    Sedan hänger du upp dig pÃ¥ Anti-kominternpakten. Om regeringen var sÃ¥dana ”bloddrypande hitlerister”, varför skrev man inte dÃ¥ pÃ¥ det alliansavtal som Tyskland önskade?

    Att du tagit dit tiden att översätta MJ är naturligtvis bra, men du kunde för balansens skull tagit med några av de stycken där han kritiserar Arnstad.

    Sammanfatningsvis:
    Ja, då vi vet vad vi vet i dag var Fortsättningskriget fel, men det saknar betydelse. Efter vinterkriget visste man i Finland (eller trodde sig veta) att ett nytt anfall var att vänta. Detta var även något som Tyskland spelade på genom att läcka detaljer från Molotovs och Ribbentrops överläggningar. Även Amerikanerna varnade Finland om ett kommande Sovjetiskt anfall. Före vinterkriget hade Finland förklarat sig neutralt. Respekerades detta? Förutom den rent militära aspekten vad Finland beroende av handel för sin försörjning, speciellt efter att ha förlorat sin bördigaste åkermark efter vinterkriget. Med vem skulle man idka handel?

    Finland är inte utan skuld till fortsättningskriget, men det hade kunnat förhindras om Sovjet hanterat frågan smidigare (det förefaller som om Molotov insåg detta, men för sent). Vidare hade fortsättningskriget kunnat avslutas flera år tidigare om bara västmakterna garanterat Finlands självständighet, med det kunde man ej av hänsyn till Sovjet.

    Efter vinterkriget insåg man att man måste liera sg med en regional stormakt med intressen i regionen och av två dåliga alternativ valde man den som upplevdes minst dåligt.

    Jag diskuterar gärna vidare om du kan tänka dig att moderera tonen något.

  22. Kim Peter Johansson
    april 29th, 2008 @ 23:20

    Det finns någon släktskap mellan Anders’ och min egen iver att argumentera. Men det är skrämmande (för mig) med gräl som i åratal stampar på stället.

    Kan Anders och författaren (Henrik) ha någon gammal gås oplockad med varandra? Eller vad är det som driver Anders’ diaboliska raseri – ja, hans otacksamhet – mot Henrik?

    Som jag sade redan för över ett år sedan: det som gäller Lundin, Krosby och Upton gäller Arnstad. Att Jokisipilä – som jag tror i en stund av svaghet – behandlat Arnstad annorlunda, spelar ingen roll för min bedömning.

    För mig är historiker bara intressanta eller ointressanta, samt ärliga eller oärliga. Jag är moraliskt självförsörjande och behöver dem INTE ALLS som stöd. Om Anders önskar att jag överger t.ex. Jokisipilä så passar det mig utmärkt, blott det lugnar Anders.

    Annars fortsätter den gustafssonska argumenteringen lika ofruktbar som hittills:

    Jag påstås se världen �i svartvitt� (!) och inte �erkänna Finlands trängda läge� (!).

    Jag skulle ha utpekat regeringen 1941 som �hitlerister� för att jag så betecknade deras tal! Talen var det som hördes utåt – mot folket, mot fienden -; om herrarna �innerst inne� var demokrater saknar intresse för argumenteringen om deras roll i Axeln.

    Att POST FACTUM ställa krav på Sovjet, men inte på de våra, är helt enkelt bara dumt, som när AG anser att fortsättningskriget �kunnat förhindras om Sovjet (!) hanterat frågan smidigare�.

    Skall det föreställa kompetens att inte kunna �läsa� den tiofalt större, hårdföra och diktatoriska motståndaren bättre?

    Finlands makthavare hade EN ENDA chans: obrottslig respekt för freden.

    Moskvafreden 1940 förbjöd anfall (och anfallsstämplingar) men förbjöd såklart icke ett finländskt försvar mot militära angrepp, om de så var tyska eller ryska.

    Ett oprovocerat anfall från Stalins sida är inte lätt att tänka sig (och de politiker som var skraja och fega nog att inte tänka på annat – de var inte värda sin lön!).

    Hade Stalin ändå anfallit, hade Finland inte behövt lida smäleken att – som Arnstad säger – frivilligt ha anslutit sig till axeln och fått förbli hela världens driftkucku för resten av seklet.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

  • Om denna blogg

    Denna blogg har som syfte att publicera nyheter, kompletteringar och rättelser till boken Spelaren Christian Günther. Bloggen liksom hela sajten christiangunther.se har bokens författare Henrik Arnstad som redaktör.
  • Meta