Allting går igen ur tidens grums och mögel
Den kinesiska kommunistregimen vill stoppa en show i Linköping, läser jag i DN:
Kulturnämndens ordförande har fått samtal från ambassaden. Budskapet var klart - relationerna kunde påverkas om inte showen stoppas.
Tillbaka till 1940 och Karl Gerhards berömda kuplett om den ökända hästen från Troja, alltså.
Det är den ökända hästen från Troja,
som sluppit ut ur historiens stall.
I ryttargången sig statsmännen oja -
en del ha socker i fickorna ifall
att hästen skulle va´ möjlig att tämja -
det är en högst neutral politik.Vi svenskar umgås med kraken i sämja,
han går numera i reguljär trafik.
I vissa tidningar säger man: “Nå ja,
på rätt vi håller - men helst på rätt häst.”
Och för den ökända hästen från Troja
står odds i dessa dagar onekligen bäst.
Men idag finns åtminsone inget akut invasionshot och det verkar inte som om diktaturens hotelser kommer att ha någon effekt. Tur det.
Anders Gustafsson said,
January 30, 2008 @ 4:41 pm
Nej, det fanns inget akut ockupationshot från Tyskland 1940 heller. Faktum är att inga operativa planer visavi Sverige har hittats i de Tyska arkiven, däremot i de Sovjetiska…
förf. said,
January 30, 2008 @ 10:39 pm
Helt rätt — svarvigt av mig att använda ordet “akuta”. Däremot fanns det militär tysk planläggning under hela kriget för operationer mot Sverige, allt ifrån fullskalig invasion till luftkrig (mot slutet av kriget omfattade dessa raketsystemen V1 och V2).
Anders Gustafsson said,
January 31, 2008 @ 12:04 pm
Du får gärna redovisa dina källor. Thorsell hävdar i varje fall att inga sådana planer har hittats. Däremot finns de Sovjetiska planerna visavi Sverige beskrivna bland annat “Sotilallinen Aikakauskirja”, minns ej vilket nummer på rak arm.
Frånvaron av Tyska planer berodde sannolikt på att man ändå fick det man ville. Varför riskera att binda trupper då? Samma var troligen det sovjetiska resonemanget visavi Finland 1944-45. Rent militärt skulle ett kuvande av Finland krävt för mycket av de trupper som behövdes i kapplöpningen om Berlin och senare hade en hårdhänt behandling av Finland riskerat att tvinga in Sverige i NATO.
förf. said,
January 31, 2008 @ 2:26 pm
Det är vitkigt att skilja på planläggning och vilja att igångsätta invasion eller annan användning av militärt våld.
Planen för en aktion mot Sverige gick oftast under benämningnen Polarräven, vilket kan jämföras med planen för transporten sjövägen till Finland av tyska trupper våren 1941, inför det tysk-finska anfallet i juni. Denna operation hette Blåräven.
Alla stormakter hade planering för aktioner mot Sverige, det var en självklarhet att sådan planering skulle finnas om behov uppstod. Mest känt bland de allierade är de brittiska planerna på att ta över de svenska malmfälten, vilket var nära att inträffa 1940.
Enligt tysk planering skulle det kräva uppemot 30 dvisioner att underkuva och ockupera Sverige. Och dessa divisioner var inte tillgängliga efter inledandet av Barbarossa. Dock behöll Hitler — onödigt länge — förstklassig anfallstrupp i beredskap mot Sverige, eftersom han misstänkte att svenskarna kunde falla in i Norge i samband med ett allierat anfall mot den norska kusten. Ett annat kristillfälle är den sk Februarikrisen 1942.
Du kan lösa mer om allt detta i min bok. Andra verk som tar upp samma saker är frmaför allt Johanssons “Per Albin och kriget” samt Carlgrens “Svensk utrikespolitik 1939-1945″.
Anders Gustafsson said,
January 31, 2008 @ 3:58 pm
Ja, det är skillnad på planering och viljan att omsätta det i praktiken. För de styrande i Sverige torde hotet från Tyskland ha varit en realitet (oberoende av frånvaron/avsaknaden av konkreta planer) och helt klart är att man agerade utifrån detta, dvs vad man visste då eller trodde sig veta. Inte utgående vad man vet nu.