Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Marina aspekter på neutraliteten

Posted on | februari 28, 2007 | 79 Comments

Det kom ett mejl från läsaren Mikael Ahlroth, med synpunkter på denna blogg:

Det finns ju inte en enda topic där man kan diskutera Sveriges utrikespolitik och händelser som berör Sverige under VK II. Själv är jag intresserad av att diskutera den marina aspekten av neutralitetspolitiken: malmtrafiken, svensk eskort av tyska konvojer, svenska mineringar på tysk begäran, den ryska icke-respekten för svensk neutralitet, svensk sjötransporttjänst åt Wehrmacht etc. Vad tänkte och bestämde regeringen och UD om detta? Det kan man inte diskutera.

SÃ¥ varsÃ¥god, Micke! Här har du detta ”topic”. Diskutera pÃ¥!

Comments

79 Responses to “Marina aspekter pÃ¥ neutraliteten”

  1. Lennart L.
    mars 1st, 2007 @ 18:16

    Ja det vore väl bra om Mikael Ahlroth (från Vasahållet, ? som mejlade till Vasa-bladet?), kommer över på svenskt territorialvatten och ger sin version av
    svenska flottans aktiviteter – en vapengren som väl var nästan underställd Hitlers Kriegsmarine 1941-44. Vi kan bidra med – att redan 12 juni 1941 utfärdades tillträdesförbud för utländska medborgare i Roslagens skärgÃ¥rd och söderut.
    NÃ¥gon mÃ¥ste ha viskat i marinchefens…

    Men vi andra – landkrabbor vill fortsätta och veva pÃ¥ Näset(n) och Murmansk m.m. t.v.och flygfältet Malm i södra Finland.

  2. Lennart L.
    mars 1st, 2007 @ 18:58

    1 MARS 2007.

    Vi har marina upplysningar direkt här :

    Polska jagare som undg̴tt tyska Kriegsmarine 1939, skulle rustas och g̴ mot Ishavet och Petsamo/Murmansk Рp̴ finska UD:s inr̴dan den 14 december
    1939, samt franske premiärmin. Daladier. (Källa Gripenbergs memoarer/finskt
    sändebud då i UK)

    Kommentar : Ganska vidlyftigt så tidigt i kriget.
    ——————————————————————-

    Gripenberg enligt samma källa – fick den 8 september 1939 information frÃ¥n
    brittiskaUD, Foreign Office om vilka krav som SSSR framställt, sine quae none för
    att fortsätta förhandlingarna = de som pågick mellan västmakterna och SSSR
    våren/sommaren 1939, som slutade med tyskryska pakten, som enligt
    G.Roberts/Stalins wars (2006) bl.a slöts pga av det farliga vakuum som uppstod
    när förhandlingarna bröts i kring 20 augusti 1939.

    FÖRSLAG TILL MILITÄRKONVENTION AV SSSR 1939.
    1. Storbritannien och Frankrike skulle förbinda sig i händelse av krig att sända sina flottor till Östersjön, som där skulle samverka med sovjetiska marinen.

    2. Väst skulle förmå finska regeringen att till allierade flottstyrkorna eller till en av dem,upplåta stödjepunkter på Åland, Hangö eller några öar i Finska viken.

    3. Den estniska regeringen skulle förmås att överlämna baser för allierade flottor
    i Tallin, Dagö, Ösel och ev. i Paldiski.

    4. Den lettiska regeringen skulle förmås att avstå en bas i Libaus hamn.

    5. SSSR skulle tillåtas att gå in på polskt och rumänskt område , i Polen ända fram till Vilna/Vilniusområdets gräns.

    CHURCHILL SAYS !
    Ännu sÃ¥ sent som 1948 ansÃ¥g Churchill att brittisk/franska regeringarna omedelbart skulle ha accepterat det sovjetiska förslaget av den 18 april, proklamera trippelalliansen, och lÃ¥ta metoden för dess förverkligande i händelse av krig utarbetas av de allierade – förbunden mot en gemensam fiende.

    Kommentar : Vi tycker det l̴ter som en hyfsad deal Рom man som SSSR tog
    begreppet kollektiv säkerhet på allvar 1933-39, men varför ville inte väst och
    SSSR:s grannstater samarbeta med SSSR ?

    MedsÃ¥ mäktiga garanter som England och Frankrike ? SÃ¥ kunde möjligtvis ett krigsutbrott ha undvikits, som Churchill menade. Men Hitler var beredd att tillmötesgÃ¥ de sovjetiska kraven…. ett Ã¥r senare existerade inte Frankrike,
    UK, var i dödlig fara…

    ——————————————————————

  3. Lennart L.
    mars 1st, 2007 @ 19:20

    INFANTERISTEN GÃ…R ILAND !

    DEN FINSKA IGELKOTTEN !

    Norr om Ladoga befästes landpasset mellan Ladoga och Jänisjärvi, av finnarna,
    samt hela finska delen av Ladogakusten – frÃ¥n Konevitsa(västra stranden), samt
    till Mantsinsaari (östra stranden).

    Kommentar: Detta innebar ju att Ladoga var delvis täckt av finskt artilleri, som Finska viken, fast det fanns ett förbud att föra in tunga örlogsfartyg i området, sedan Dorpatfreden 1920. Tror vi inte så många känner till. Låter stort.

    ——————————————————————-
    SALPA-LINJEN ! WE GONNA HANG OUR WASH – ON THE SALPA-LINE !

    Redan i april 1940 efter Moskva -freden den 13 mars, påbörjade finnarna en ny
    befästningslinje – Salpa, av en svensk arbetssstyrka pÃ¥ 900 man. Kostnad e.u.
    900 miljoner mark ( 1 mark var nog 1 dollar kanske?), varav Sverige bidrog med
    250 miljoner. Arbetsstyrkan var som störst 35.000 man.

    Maskinerna lämnades som gÃ¥va – värde 160 miljoner mark. Innan juni 1941
    hade 430 bunkeranläggningar byggts, med totalt 20 mil pansarhinder och 500
    var under arbete, samt en bakre ställning i höjd med Fredrikshamn. Linjen sträckte sig från Finska viken till Ishavet ca 120 mil.

    Kommentar: Detta låter ju som en mega-anläggning, till dåtida stora kostnader,
    stämmer dessa uppgifter ?

    De kommenteras av Hilding Hagberg i sin bok : Röd bok om svart tid (1966) Den tillfälliga freden. s.135. ” Mannerheim berättar i sina Minnen om att de finska myndigheterna omedelbart efter fredsuppgörelsenbörjade uppföra nya gränsbefästningar. Även Sverige var med. ” PÃ¥ kustsektorn vid Finska viken förlöpte arbetet snabbt i svensk regi och bekostad av svenska medel.”

    Detta kanske Henrik A. känner till – det lÃ¥ter som ett omfattande Ã¥tagande.
    Hur var Günther inkopplad på detta ?
    ——————————————————————-

  4. Anders Gustafsson
    mars 1st, 2007 @ 19:32

    Jo, Henrik… Jag undrar hur du som Journalist ser pÃ¥ Anna Politkovskaja?

  5. Lennart L.
    mars 1st, 2007 @ 20:34

    FINLAND AND THE SIEGE OF LENINGRAD !
    Ni har f̦rst̴s boken Рav ryske professorn Nikolai Baryshnikov 2005, utg, av
    John Beckman Inst. Helsinki.- Petersburg, som fick marskalk Govorovs litteraturpris av S:t Petersburgs stadsfullmäktige.2004. 340 s.

    UPP OCH PRÖVA DINA VINGAR !
    FrÃ¥n havet – upp pÃ¥ land – till väders: Den 25 juni 1941 kl.0.3.45 flög tyska
    Luftwaffeplan genom finskt luftrum från Östpreussen för att bomba flottbasen
    Kronstadt 20 miles frÃ¥n Leningrad. Man släppte ocksÃ¥ ner 1.000 kg:s sjöminor i farleden mellan Leningrad -Kronstadt – efterÃ¥t landade man pÃ¥ finska flygfältet
    Malm.(Jokipii 1991)

    Detta medförde att Leningrad kom under direkt hot frÃ¥n finskt omrÃ¥de, där Luftwaffe redan baserats pÃ¥ sex flygfält.(Jokipii/ Saksan ja Suomen…)

    SSSR undrade sig tokig på varför de tyska och finska trupperna vid gränsen inte
    anföll, som övriga gjort den 22 juni, och enligt Hitlers proklamation – i förbund med vÃ¥ra finska…) Men Göring instruerade Kivimäki/sändebudet att inte ge intryck av finsk aggression. Även SSSR ville pÃ¥ inga villkor fÃ¥ en front till mot
    Finland genom eget anfall.Men Finland gav inget besked om sina avsikter, inte heller till väst under de första dagarna av Op. Rödskägg.

    Den första Ju-88:an som sköts ner på Näset av SSSR, gav ern tankeställare om
    den våldsamma bombning som London och andra städer utsatts för. SSSR gav Zhdanov tillstånd den 24 juni att genomföra flygraider den 25:e mot flygbaser
    i Finland och Norge, och förstöra de tyska plan som baserats där.

    En förebyggande attack genomfördes i kvällningen med 260 bombplan och 224
    jaktplan med resultat att enligt SSSR – att 30 plan pÃ¥ marken, och 11 i luften förstördes. (Detta motsägs av finska forsk.) (SSSR:källor: TsaAMORF.)
    Manninen (1995) Jatkosodan alkurysäys….1995)

    Baryshnikov menar att ett intryck skapats att raiderna gjorts mot civila mål, bl.a
    (Vihavainen: Stalin ja…1998) med förluster pÃ¥ 100 civila. Men finska arkiv säger
    att 21 personer dog.= UM 110 A1. Pommituskertomus ajalta 22-26.6.41.

    Moskva försökte att informera finska regeringen om sin avsikt, riktad mot tysk-arna, men all telefon/telegrafförbindelse var avbrutna mystiskt frÃ¥n början av Rödskägg. En finsk historiker Lauri Haataja (1987) Rauhan…s.229) noterar att ” regeringen in i det sista fruktade att SSSR skulle pÃ¥verka Finlands inställning diplomatiskt.”

    Samma dag som raiden, sände Moskva per radio till Finland en förklaring att
    raiden var avsedd för Luftwaffe.(De finska förlusterna räknades till enbart tre
    maskiner, menade man skulle stödja detta – enligt Seppälä : Suomihyökkääjänä
    1941 (1984). s.104, samt Manninen s.61.(1995)

    Enligt SSSR skulle raiderna ha varit motiverade, inga tyska plan bombade Len-ngrad förrän senare i augusti. Men raiden gav Finland en anledning inleda kriget, nu som offer. Jokpii skrev att parlamentet fördes bakom ljuset, Jatko-sodan synty, s..620 ” ett omfattande hemlig samarbete med tyskarna hölls hemligt”.

    Den 26 juni förklarade Ryti krig mot SSSR, men Finland hade minerat ryskt
    vatten redan före detta datum. 475.000 man i finska armén, dubbelt mot
    SSSR:s ca 240.000, som dock hade större antal tanks,flyg och marin.
    Men den 10 juli fick Karelska armén marschorder av Mannerheim efter tidigare ök. med de tyska operationsplanerna.

    TOIVO KIVIMÄKI – VÃ…R MAN I BERLIN !
    Under tiden i Berlin den 21 juni: finske sändebudet Kivimäki bjuden på middag av general G. Thomas, OS-36-sportführern Tschammer von Osten, och andra,
    man diskuterade kriget som skulle starta pÃ¥ natten,”Grattis till Storfinland, Leningrad blir huvudstad i Finland.” och sÃ¥ där, puttrigt, pÃ¥ gamla midsommarafton.

    04.30 audiens hos Ribbentrop: ”Finland skall bli belönat”, ”ett starkt vapenbröd-raskap,” och lite sÃ¥ där, va, hej och hÃ¥ ! den 24 juni förärar Kivimäki – Göring, Kommendörens Storkors med kedja, av Vita Rosen. (Henrik kommer i fint sällskap ! Keep out!) ) Smickrad svarar Hermann att ”Finland kan strida jämsides med Tyskland, och fÃ¥ gränser mycket lättare att försvara, även etniska faktorer…Hmm.”

    Samma dag mejlar Kivimäki president Ryti : ” För närvarande. kan vi ta vad vi vill ha – inkl. Leningrad, som liksom Moskva helst borde förstöras… Ryssland borde brytas upp i mindre stater. ” Den 25 briefas statsmin. Rangell, Mannerheim, Witting om detta. (Källa: UM 5C5 Raportii Berliinästä 26.6 1941. Sähke Berliin-ästä, 24.6, ; 12 L. Säkhe Berliinästä 24.6.41)

    ——————————————————————-

  6. Lennart L.
    mars 1st, 2007 @ 20:47

    KATYN ! ALLTID DETTA FINLAND.

    Enligt Geoffrey Roberts 2005 Sta´lins Wars – fattades ett beslut av SSSR:s politbyrÃ¥ den 5 mars 1940 om likvidering av de polska officerare som var
    krigsfÃ¥ngar. NKVD skall ha försökt att pÃ¥verka dessa politiskt – utan resultat, och med tanke pÃ¥ den farliga situation som uppstÃ¥tt med Finland och ev. väst-maktsintervention beseglades polackernas öde.

    SSSR uppger att ca 83.000 rödarmister försvann i polska krigsfångeläger 1920/21, polskryska kriget, som Polen startade, snart skulle 18.000 sovjetiska
    krigsfångar i finska fångläger halvåret 1941/42 avlida, enligt Katamidzes bok
    om KGB – Loyal comrades – ruthless killers, skulle det ha varit sovjetiska NKVD som överlämnade fÃ¥ngarna till tyskarna för avrättning, enligt Roberts bok, skulle
    U.S. sändebud i Moskva, Averell Harrimans dotter, 1944 besökt Katyn, och menatatt det var tyskarna som var skyldiga. Var inte Sven E. pÃ¥ denna blogg inläst pÃ¥ denna frÃ¥ga…
    —————————————————————-

  7. Sven-E
    mars 2nd, 2007 @ 16:48

    Jovisst, och jag delar miss Harrimans uppfattning. Jag erbjöd mig att mer i detalj utveckla detta på annan plats här men det fanns tydligen inget intresse för det.

  8. Lennart L.
    mars 2nd, 2007 @ 19:32

    SVERIGE : FINLANDS VAPENSMEDJA.
    FLOTTAN & Ã…LAND M.M.

    I december 1917 erbjöd tyske kaisern Åland till Sverige, som nobbade budet.
    Sverige drog frÃ¥gan om Ã…land inför NF. Den liberal.socialdemokr. regeringen gick sÃ¥ lÃ¥ngt att man lovade stödja finska ansprÃ¥k pÃ¥ Ryska karelen – om Finland
    avstod Ã…land till Sverige.

    Branting lovade den åländska delegationen som uppvaktade regeringen att Åland skulle till Sverige 1920, men då häktade Finland ålänningarna Sundblom och Björkman som anklagades för högförräderi. Sverige avbröt diplomatiska
    förbindelser med Finland. Socialdemokraterna i Sverige hånades för sitt miss-lyckande med Ålandsaktionen, som en dålig mix av nationalism och socialism. Finland som intog en aktiv fientlig attityd till Ryssland fick förhand när Finland tilldelades Åland 1921.

    Kriegsmarine körde bort svenska marinen från Åland 1918. Den finska jägar-bataljonen konvojerades till Finland av svenska flottan till inbördeskriget.

    Högerregeringen i Sverige, Trygger, lät sin utrikesminister Hederstierna framföra
    förslag om att Sverige skulle garantera/alliera/ sig med Finland, men fick avgå
    efter stora protester, 1923.

    När svenska militära Antingen-Eller-juntan framträde 1930, dvs skulle vi möta
    ryssen vid Systerbäck/Rajajoki – eller pÃ¥ svenskt territorium, räknade man att Näset skulle bli avgörande krigsskÃ¥deplats, där ansÃ¥gs det möjligt att Ã¥samka
    SSSR ett avgörande nederlag, med begränsade styrkor.

    1936/37 anpassades finska artillerikalibern till Sveriges. Bofors fick sedan 1928
    leverera krigsmateriel till Finland. Men det uppstod svårigheter av olika skäl.
    Mannerheims ombud, överste Grandell sparade inte på hot om att då skulle
    Finland vända sig till Tyskland.

    Sveriges mil.att. i Helsingfors överste Kempff försökte att tala dem tillrätta, att de uppträdde otaktiskt, som drabbade även de svenska samverkanskretsarna.
    Men i april 1938 hade försvarsmin. Sköld och utrikesm. Sandler vunnits för de finska kraven. I maj 1938 beslut att Finland skulle få köpa materiel från svenska
    rustningsindustri, samt surplusmateriel från förråden. Men redan då sände Fin-land 100tals officerare till tysk utbildning.

    I september sände Finland över 4.000 man till Åland under Münchenkrisen, och
    man ville ha värnplikt för ålänningar.

    Mängder av krigsmateriel sändes till Finland redan före krigsutbrottet 30/11-39, redan i oktober – november. 6 december minerade Sverige Ã…lands hav och stängde Bottniska viken.Under tiden 6/10-39 till 8/3-40 levererade Sverige:

    84.000 gevär / = 8-9 divisioner skyttesoldater, 455 tunga kulsprutor = till ca 75 normala svenska skyttekompanier 1.200 pistoler, 30 kpist, 90 ksp, 25 grk, 85 pvk, 112 art.pj, 45 milj lätt infant. ammunition, 107.000 tung, minor, sjunkbomber, lastbilar, flygplan, tyg- och intendenturmat. för 7 art.div, 50 radiost.,23% av svenska militärplan, 72 % av lv.pj., 20 % av pvk. 142 USA-flygplan monterade i Sverige, och ytterligare 269 under montering – Sverige skickade ensam, mer än alla andra stater tillsammans (Källa H. Hagberg: Röd bok om … 1966.)
    ————————————————————

  9. Lennart L.
    mars 2nd, 2007 @ 19:42

    INCO AB i Petsamo/Nickelgruvorna:

    Advokat Johan Söderhjelm i INCO:s ledning , Sv. folkpartiet blev justitieminister 13/10 1939,i regeringen Cajander, fortsatte i Rytis regering fram till27/3.1940.

    Henrik Ramsay, redare var även styrelseledamot i INCO, kom med i regeringen
    Rangell, 1941(14.11) -1943(5/3) och Linkomies regering till augusti 1944.
    Utrikesminister.

    Finland hade 30 regeringar november 1917 – mars 1946

    ————————————————————

  10. Mikael
    mars 4th, 2007 @ 10:31

    Sven”Jovisst, och jag delar miss Harrimans uppfattning. Jag erbjöd mig att mer i detalj utveckla detta pÃ¥ annan plats här men det fanns tydligen inget intresse för det”
    Nej, därför att intresset är inte stort för en felaktig tes. Kanske kan du kontakta Lennart direkt, han verkar sugen på fler gamla Sovjet lögner?

    Henrik, Johan Bäckman (Beckman i Ryssland) som du citerat (Ã¥ter ett utmärkt exempel pÃ¥ en person som inte har en särskilt väl utvecklad verklighetsuppfattning) är i blÃ¥sväder. Ta själv reda pÃ¥ lite mer om denne man…

  11. Lennart L.
    mars 5th, 2007 @ 19:52

    Mikael stÃ¥r och stampar med sina personangrepp – det finns aldrig nÃ¥got relevanta fakta i de inläggen, utan samma osakliga efterslängar, som ingen kan ta pÃ¥ allvar, utan bara skapar olust. Mikael är lat, dryg och tror han sitter i Idol-juryn – där han vore den första att bli dissad – Vasabladets bottennapp N:0 1.

    Mikael reagerar med fulkritik, när nÃ¥gon tagit fel datum pÃ¥ en vecka, eller när nÃ¥gon vÃ¥gar öppet ogarderat pröva svÃ¥ra frÃ¥gor – det utlöser möjligheter för MIndervärdige MIkael.

    Kan nÃ¥gon hitta ett seriöst inlägg av denne – annat än misstänkliggöranden, Mikael har ingen funktion att fylla pÃ¥ denna blogg, onödigt att bemöta
    huliganer Р̴tminstone inp̴ en seri̦s blogg. Ansvaret Henriks !

    KATYN:
    Om Vasakretsarna och Harry Järv duger som referens har denne i sin tidskrift
    Horisont i b̦rjan av 1970talet Р̦ppet uttalat klara tvivel p̴ Рatt Katyn var ett verk av NKVD.

    FrÃ¥gan är ju mycket obehaglig – lika obehaglig som polackernas likvidering av
    fångna rödarmister, hela 83.000 kring 1920/21, och påminner om finnarnas
    svältmord på de 18.000 fångna sovjetsoldaterna augusti- januari, 1942, efter det finsk anfallet 1941. Den som utförde Katyn borde då svält ihjäl polackerna, enligt bakslug finsk modell.

    Problemet med Katyn, bl.a. är ju att det upptäcktes efter Stalingrad, april 1943 när tyskarna behövde en propagandaframgÃ¥ng – bl.a. för att stärka motivationen
    för ett desperat försvar. Filmen om Katyn visades även Finland för att skrämma
    upp dess militärer, typ Stella Polarisaffären, och kanske Järv och andra att lämna.

    Det var också lämpligt att söka så split mellan polska exilregeringen i London som SSSR. avbröt förbindelserna med. Polackernas kampanj kom därför att
    hota segern i ett krig som långt ifrån var vunnet på våren 1943, högst otaktiskt
    sett i längre perspektiv, liksom upproret i Warzawa augusti 1944, av polska AK-armén, som också kunde ha blivit ett allvarligt hinder på vägen till Berlin. Det fanns då inte möjligheter för mindre nationer, som Polen och Finland att påverka
    de stora skeenden som var på gång.

    Enligt Churchill ville polackerna starta ett nytt krig mot SSSR, ca 1944, som han fick avstyra i ytterst kärva formuleringar.

    Att Katyn-avrättningarna skett med tysk ammunition ? – visst hade väl tyskarna levererat tysk ammunition till SSSR ? FrÃ¥getecknen är mÃ¥nga – och därför borde
    Henrik släppa fram Sven. E:s inlägg.
    ——————————————————————-

  12. Lennart L.
    mars 5th, 2007 @ 20:34

    HITLERS VASALLSTATER : FINLAND , UNGERN OCH LINKOMIES.
    —————————————————————-
    Vi har tidigare berört relationerna mellan Finland och Rumänien, Ungern –
    de ligger i barmhärtigt mörker tydligen, men är inte oväsentliga för spegla
    Finlands politik i ”Nyordningen.” (Vi tror att Tanner besökte Slovakien, som 1939
    blivit nazifierat.)

    Edwin Linkomies (samlingspartiet= höggern) som blev statsminister 5/3 med Ramsay som utrikesminister, denne som skvallrade för Hitler om USA:s medling
    för fred med SSSR, och brände hela frågan på våren)

    Linkomies reste innan utnämningen till fascistiska Ungern i januari 1943 : Där uttalade han att ” det kunde inte rÃ¥da tvivel om Finlands status som stormakt” –
    vilket anses som det mest idiotiska yttranden som gjorts av nÃ¥gon ledande finländare, även fast det finns vackra bevis pÃ¥ andra uttalande i klassen ” folies
    de grandeur”, som Talvela 1943, som trodde pÃ¥ en tysk seger.
    ————————————————————-
    Källa : Foreign relations of the U.S. 1942. Vol. 2. Wash. 1962.s. 82-3.
    ————————————————————-

    Men Linkomies (och Aarne Wuorimaa-sändebudet i Budapest, 1940-44) var naivt imponerade av den stat som bidrog till ca 500.000 judars död 1944, där ungerska funktionärer på alla nivåer bidrog, att hjälpa Eichmann och SS. Wuorimaas föregångare högermannen Onni Talas hade få reservationer mot det
    feodala ungerska samhället.

    Linkomies smickrar ungrarna vid sitt besök, och menar att en landreform inte förändra Ungerns läge – men det var ju just det som den allierade kontroll- kommissionen med U.S. State departement ansÃ¥g lika nödvändigt som SSSR.
    (Enligt M.Berry:)

    Linkomies beundran för Ungerns adels hundraÃ¥riga traditioner blir nästan pat- etiskt. Den ungerske amiral Horthy, fascist ” förkroppsligar allt somn andligt sett är det vädefullaste hos en europeisk man”.

    ”Ungern var pÃ¥ en exceptionell hög kulturell nivÃ¥”, hade djup humanitet, som var svÃ¥r att definiera men som bara kunde växa i en flerhundraÃ¥rig jordmÃ¥n, ” led-arna var mycket konservativa, men detta innebar kulturellt djup ”, ” jag tror inte att mÃ¥nga europeiska länder var sÃ¥ lite fördomsfulla vad gäller utrikespolitik, och sÃ¥ genuint patriotiska som de ledare jag mötte i Ungern i januari 1943 ”,

    Linkomies gjorde även jämförelser mellan Horthy och Mannerheim, som vanligtvis
    utÃ¥föll till Horthys fördel. ”

    F.ö. ansåg finska diplomater att Balkan och Polen var amatörer, som var okult- iverade, instabila, oförutsägbara, korrupta, våldsamma, som en latinamerikansk del av Europa.Det fanns ingen uppskattning på finska UD, för Tjeckoslovakien,
    för dess Sudetenpolitik, och dess prosovjetiska utrikespolitik.

    (Tjeckslovakien var just den enda framgÃ¥ngsrika mönsterdemokratin i hela Europa – frÃ¥n Finland, Baltikum, Polen, Ungern till Rumänien, som var m.e.m.
    diktaturer och blev Hitlers första offer – Finland förstod inte att dess strategiska situation försämrades liksom Polen, SSSR:s när väst svek Tjeckoslovakien 1938 och 1939)

    Källa: Ungern : Olli Vevhiläinen)
    ——————————————————————

  13. Lennart L.
    mars 5th, 2007 @ 20:52

    VAPENSTÖLDERNA : 1944/45 U:S : STATE DEPARTMENT : ” MYCKET BLOD
    SKULLE SÄKERT HA FLUTIT !”

    Vi har tidigare tagit upp dessa, där väl Järv fanns något i periferin, med att
    smuggla ut den efterlyste Alpo Mart´tinen, hans reg.chef. 1945, sen låg Järv lågt.

    Planen frÃ¥n finska HK gick ut pÃ¥ att gömma vapen – vid en ev. framtida konflikt mellan SSSR och USA, efter kriget. En enorm felbedömning ! Planen var emot bÃ¥de andan och bokstaven i fredsavtalet. Mannerheim fick Öv.löjt. Haahti att
    erkänna sin medverkan.När kontrollKomm. såg att finska myndigheter behandlade frågan seriöst, höll man tillbaka sin medverkan, men följde utvecklingen noga. Finlands genomgripande upprullning av affären gjorde att
    m an på sommaren 1945 fick rätt till full kontroll över finskt luftrum samt marina
    och andra kommunikationer.

    Västmakterna hade inget skäl att direkt blanda sig i – men under ett besök i Stockholm av den amerikanske UD-mannen Averell Harriman, hos utrikesminister
    Östen Und´+en, uttryckte AH sin förvåning, över SSSR:s uppenbart milda behandling av Finland i jmf. andra f.d. tyska satelliter i Europa.

    Om dessa vapengömmor upptäckts i andra länder, var han övertygad om att ” mycket blod skulle flyta ”. Harriman förvÃ¥nades över det speciella relation som tycktes finnas mellan Finland och SSSR., men sÃ¥g ingen förklaring. Flera andra bedömare i väst undrade över problemet att förstÃ¥ innebörden av de ´rysk/finska förbindelserna.
    Affären pågick i tre år, men kommission visade inget mer direkt intresse.

    Kan dessa vapen också ha använts till en statskupp ?
    ——————————————————————-

  14. Sven-E
    mars 5th, 2007 @ 22:02

    ”Nej, därför att intresset är inte stort för en felaktig tes. Kanske kan du kontakta Lennart direkt, han verkar sugen pÃ¥ fler gamla Sovjet lögner?”

    I och med det har du diskvalificerat dig själv som en seriös debattör. För övrigt är det inte frÃ¥ga om ”fler gamla Sovjet lögner” utan andra fakta.

  15. Sven-E
    mars 5th, 2007 @ 22:47

    Är det någon som vet om det går att hitta den exakta texten till non-aggressionspakten mellan Sovjet och Finland från början av 1930-talet?

  16. Mikael Ahlroth
    mars 6th, 2007 @ 02:27

    Tack Henrik!

    Min frågeställning kan komprimeras ner i följande: hur betraktade Sovjet Sverige 1941-1944? Som ett neutralt land eller en passiv medkrigförande på Tysklands sida? Jag tänker börja debatten med lite bakgrundsmaterial.

    Jag började reflektera över denna fråga när jag läste Jan Linders och Lennart Lundbergs �Ofredens hav – Östersjön 1939-1992�.

    Det är idag ett okontroversiellt faktum att sovjetiska ubåtar attackerade svenska handelsfartyg 1942. Totalt sänkte sovjetiska ubåtar 18 fartyg 1942, varav 5 svenska. Vissa attacker mot svensk sjöfart skedde i fullt dagsljus under sommarhalvåret, t.ex. torpederingen av s/s Ada Grafton den 22 juni 1942 kl 12.02 innanför den svenska territorialvattengränsen vid Öland från 400 m håll av ubåten SC317. Ubåtskaptenen kan INTE ha undgått att se den svenska flaggan målad på fartygets sida. Det är alltså frågan om en överlagd och medveten attack mot svensk sjöfart. Linder och Lundberg för fram att det inte är klarlagt om ryska ubåtschefer hade stående order att respektera neutral flagg. 1943 skedde inga ubåtsanfall, eftersom Finland och Tyskland spärrade av hela Finska viken med ett ubåtsnät. 1944 återkom de ryska ubåtarna i Östersjön.

    Jag tänker heller inte gå in på malmtraden eller exporten av kullager till Tyskland då dessa är vida kända, utan gå in på ett mera okänt kapitel i den svenska handelsflottans historia: de svenska oljetransporterna till den tyska krigsmakten i Kattegatt och Östersjön. Detta är en mycket graverande verksamhet från svensk sida, ur sovjetisk synvinkel kan det ses som en direkt krigshandling mot landet. Lite grundfakta:

    Oljan levererades både till Kriegsmarine och till Wehrmacht. I det första fallet dieselolja (och i förekommande fall destillerat vatten) till de tyska ubåtar, som övade i Östersjön, samt tjockolja till tyska övervattensfartyg. Ibland skedde ubåtarnas bränslepåfyllning till havs. För Wehrmachts del levererades alla former av smörjmedel och drivmedel från nordtyska hamnar till baltiska hamnar. På detta vis avlastades det tyska järnvägsnätet. Tyskarna själva tillskriver enligt Linder och Lundberg den svenska insatsen som mycket betydelsefull för den tyska krigföringen.

    Oljetradens omfattning under de tre år den pågick (1941-1944) är inte till fullo känd. Terje Fredh (sjöhistoriker i Lysekil) har publicerat över 30 böcker om svensk handelssjöfart under VK II. I hans verk finns 30 svenska tankfartyg uppräknade, vilka ingått i oljetraden.

    Linder och Lundberg hävdar att denna oljetrafik skedde med den svenska regeringens tysta medgivande. Rederierna tjänade storkovan på oljetraden, tyskarna betalade bra för transporterna.

    Hur resonerade den svenska regeringen och UD i denna fråga eller resonerade man inte alls? I Henrik Arnstads tidslinje kan jag inte hitta en enda hänvisning till denna trafik, trots att den var en mycket större fråga än kvarstadsbåtarna i Göteborg. Ansåg UD att detta var en fråga mellan de privata rederierna och Tyskland och därmed föranleddes ingen åtgärd från statsmaktens sida?

  17. Anders Gustafsson
    mars 6th, 2007 @ 12:47

    ”Är det nÃ¥gon som vet om det gÃ¥r att hitta den exakta texten till non-aggressionspakten mellan Sovjet och Finland frÃ¥n början av 1930-tale”

    Riksarkivet i Helsingfors:
    http://www.narc.fi/Arkistolaitos/sve/riksarkivet/

    De pratar svenska och brukar vara mycket tjänstvilliga. Jag föreslår att du mailar dem. Vill minnas att enstala kopior kostar ca 60 cent. Vet inte om avtalet finns på svenska. Om jag minns rätt existerar den bara på Ryska och Finska.

  18. Mikael
    mars 6th, 2007 @ 13:09

    Sven E.
    Varsågod den exakta texten finns på finska och ryska men jag misstänker att du inte förstår den då.

    http://www.histdoc.net/history/nonagen1.html

  19. Anders Gustafsson
    mars 6th, 2007 @ 13:24

    Mikael,

    ”Nej, därför att intresset är inte stort för en felaktig tes. Kanske kan du kontakta Lennart direkt, han verkar sugen pÃ¥ fler gamla Sovjet lögner?”

    Jag tror inte att Sven är så intresserad av att kontakta Alf-Lennart. Sven må ha en annan politisk synvinkel än vi, men till skillnad från Alf-Lennart så upplever jag Sven som genuint intresserad av sanningen. Jag tror tex inte att Sven avsiktligen skulle förvanska citat tex.

    Därför är noter och källhänvisningar så viktiga. En flyktig läsare kanske inte bryr sig om att gå till källan, men andra kanske gör det. Om det då framkommer att uppgiften i texten inte stämmer med källan, så har skribenten förverkat sin trovärdighet. Sedan finns det gradskillnader. Stringensen i en översättning kan givetvis diskuteras och enstaka missar kan man acceptera, men då man kan se ett direkt mönster av selektivt citerande, drar man öronen åt sig. Ta exemplet:

    1. Den Finske Generalstabschefen K.M Wallenius
    2. KM Wallenius som avskedats ur den Finska armen pga sina Nazistsympatier

    Onekligen en viss skillnad….

  20. Mikael
    mars 6th, 2007 @ 17:36

    … En skillnad som AlfLennart inte vill se.

    Tyvärr så har AlfLennart en helt egen agenda och i hans agenda finss inte punkten: En objektiv syn på historien. AlfLennarts agenda är:
    En negativ syn på Finland, oavsett vad.

    Sven E, upplever du AlfLennart som seriös?

    Mikael Ahlroth, skriv mer om det egentliga ämnet. Jag läser det med intresse. Har du mer fakta så kollar jag gärna upp det.

  21. Lennart L.
    mars 6th, 2007 @ 20:27

    SSSR diplomaten Jartsev tog kontakt 1938 Рf̦r diskussioner, om ekonomisk
    militär pakt , i kulisserna. Finland avböjde. Finland började då att diskutera ett gemensam befästande av Åland, med Sverige, men Finland ville inte erkänna Åland som viktig för SSSR:s säkerhet, nytt misslyckande med att nå avtal som 1938.

    Ny Jartsevkontakt ´- SSSR kunde accepera Finlands neutralitetsförklaring : om de kunde slÃ¥ tillbaka en tysk attack – och fÃ¥ SSSR-stöd till detta. SSSR kunde godta
    Ã…lands militarisering om de kunde delta med observatörer – och i utbyte skulle
    SSSR få bygga en flyg/marinbas på Suursaari/Hogland i Finska viken.

    SSSR garanterade finskt omrÃ¥de, ge militär hjälp pÃ¥ bra villkor och ett handels-avtal med extremt bra villkor för Finland. SSSR tänkte ocksÃ¥ att den Baltiska flottan skulle spela en större roll. Jartsev föreslog hemliga förhandlingar i Mos-kva, med handelsförhandlingar som ”täckmantel”, men Finland avböjde – godtog bara handelsförhandlingar. SSSR hade markerat att Finland var ett speciellt fall…

    Men 1938var SSSR beredd till pakt + militär assistans. 1939 – krav pÃ¥ baser. 1938 var SSSR beredd att sluta ett ömsesidigt acceptabelt avtal – vid en tid av intern sovjetisk kris (purge bl.a och diplomatisk isolering). 1939 hade Finland blivit en bricka i stormaktsspelet.

    Även om finsk obstruktion och orealistiska attityder spelade en roll i förhandlings-sammanbrottet 1939 – är vinterkrigets tragedi mer att se i de tidigare tvÃ¥ dec-enniernas ömsesidiga misstroende och oförmÃ¥ga att lösa vitala
    säkerhetsproblem.

    I november 1939 var ju även SSSR i pakt med Finlands stödjepunkt, Tyskland och även tyskarna försökte att fÃ¥ finnarna att undvika ett krigsutbrott. Ett finsk-ryskt krig var inte i tyskt intresse, det hotade stabiliteten i Nord – den svenska järnmalmen och gav Västmakterna möjlighet att fiska i ” grumligt vatten. ”

    För sin del sökte inte SSSR erkännande av ” Kuusinenregeringen”, hos Tyskland
    som tycks styrka att detta var mera ett ” diplomatisktdrag ” – än en avsikt att
    ”befria” Finland.

    Väst ville gärna fÃ¥ en konflikt som skulle tvinga SSSR att sända värdefull krigs-ateriel till finska fronten, istället för till Tyskland, och man ville orsaka friktion mellan SSSR och Tyskland. OliktPolen – drog Finland inte inEngland i krig, därför hade man rÃ¥d att vara generös, med sin sympati till denfinska ”underdoggen”, men ocksÃ¥ för att utsätta Tyskland för press kring dess beroende av svensk järnmalm.

    Risken för Sverige att Väst skulle intervenera i Norr, och i Sverige var större än risken för krig med SSSR.Finska sändebuden i Paris, Holma och Pakaslahti meddelade sin regering 19/12 att Sverige och Norge skulle ta strid för Finland,
    om allierade sände trupp – nÃ¥got som senare förnekades av de allierade.

    5/3 möte i Allierade krigsrÃ¥det, man ville ha formell finsk begäran, +norskt/-svenskt transittillstÃ¥nd för sina ” frivilliga”. 2 brigader till Narvik, och inta jvg. till Gällivaare, och sedan gÃ¥ till Finland under finskt kommando. 5 brigader skulle
    för att möta hot om tysk motattack ta upp positioner vid Trondheim, Namsos,
    Bergen, och fyra divisioner skulle ockupera Sverige

    Paasikivi ansÃ¥g att Tanner – den starke mannen i regeringen, alltid behövde fakta innan han agerade – därför hade hans bedömning av oktoberförhand-ingarna saknat omdöme. Krigsutbrottet gav honom en startpunkt att börja förhandla och om nödvändigt göra eftergifter.

    Mest angelägna om om allierad intervention var agraren Niukkanen och
    Hannula, som ville se konflikten i termer av försvar för demokrati mot diktatur.
    Mannerheim fick mod av framgångar i december och fred blev inte enda alternativ.

    29/1 Kuusinen försvann, och SSSR redo för förhandlingar med finskaregeringen. 7/2 bestämde Finland att fortsatt kamp var möjlig, med svensk eller
    allierad hjälp. För eftergifter var : Ryti,Tanner, Paasikivi – men mot var Niukk-nen, Hannula och Söderhjelm i utrikesnämnden.

    Tanner till Stockholm för be om stöd. Sverige avböjer. Allierade lovade att sända
    50.000 man och 100 bombare till Finland till slutet av mars, vilket var utan täckning. 1 mars drog Finland tillbaka fredskontakten till SSSR. Britterna kunde lova 6.000 man till i början av april. 5 mars godkände Finland förhandlingar , men lämnades öppet till 12 mars – som väst hade förlängt tiden med. 8 mars
    började Finland förhandla i Moskva. SSSR ökade sina krav. Mannerheim ville då
    begära stöd för att hämma SSSR. Men 13 mars fred.

  22. Lennart L.
    mars 6th, 2007 @ 20:45

    Men vi går framåt i tiden till nästa konflikt i mars 1944:Om finska regeringen:
    ——————————————————————-
    Här noterar den brittiske författaren: ” Rather then accept the unpalatable truth,they preferred to take refuge in public pronouncements based on moral
    rectitude. In rejected the terms offered by Moscow in March 1944, for example:
    Linkomies declared to the Eduskunta:

    ” Rather than consent to such terms, the Finnish people will continue the unequal struggle, placing its confidence in that which has given us strength in these years : the rightness of our cause and our unsullied record.” Many speakers
    echoed his words from the floor.

    In his memoirs Linkomies claimed that by choosing to fight on, rather than accept the Soviet terms, Finland managed to emerge from the war with her indepen-dence intact, having fought an honourable fight.”

    Författaren kommenterar : (VÃ¥r övers:) ” Denna bedömning kan ifrÃ¥gasättas.
    Moraliskt poserande i svÃ¥ra lägen – utgör ett dÃ¥ligt försvar för en icke-exister-ande politik.”
    ————————————————————–

  23. Lennart L.
    mars 7th, 2007 @ 20:15

    HERROJA SOTA !
    ————-
    Här kommer ytterligare idoler för Anders och Mikael, Alpo Marttinen som lät
    arkebusera 4 unga finlandssvenska soldater den 23 juli för desertering, undan den sovjetiska storoffensiven (som avslutades den 12 juli). Marttinen förekommer
    i Järvs storfins… storfilm Framom främsta linjen (2004) där han har en beundrad
    tydligen ledande roll. Järv döljer dessa arkebuseringar i filmen.
    ——————————————————————
    De avrättades på söndagsmorgonen den 23 juli 1944 .kl. 05.20
    ——————————————————————

    1. Vpl. Allan Stenlund från Kristinestad, sjuk i kronisk ledgångsreu-matism, f. den 8.10. 1924. (19 år)

    2. Thor Sundvik från Kvevlax, dekorerad med Frihetskors 1 och 2 kl., f. 22.7.1923 inkallad i januari 1942. (21 år)

    3. Karl Ivar Ahlquist fr̴n Vasa Рhade varit inkallad i 5 ̴r, f. 10.11. 1919. (24 ̴r)

    4. Herman Storvist . f. 13.12 1923 (21 år), från Nars i Purmo. (En bror stupat i vinterkriget)

    Krigsrätten som dömde bestod av : Ordf. krigsdomaren Lars Eric Godenhjelm,
    samt på divisionskommendörens order kapten Alex Richard Rouenemaa, och fältväbel Eino Tarusalo. Åklagare var löjtnant Mikael Jansson, 17:e div. fältpräst
    tjänstgjorde vid avrättningen, Jorma Henrikki Porthan.

    ——————————————————————-
    Ur boken : Var är din broder ? Utg. i Finland. (Erik Andrén).

    Överste Marttinen rekommendation om dödsdomarna den 22 juli 1944 ´var av avgörande betydelse. En bilaga i krigsrättens protokoll: ” Bifogat sänder jag tvÃ¥ grova deserteringsförhörsprotokoll och anhÃ¥llan om att de dömas till det strängaste straffet (dödsstraff), som lagen förutsätter, samt att domen verkställs omedelbart. Desertörerna är soldaterna Sundvik TB, och soldat Storvist HA.”
    Rekommendationen kom som känt även att gälla Allan Stenlund och Karl Ahlqvist.

    Bilagan är undertecknad av A. Marttinen, regementskommendör och B. Westman adjutant.
    ——————————————————————-
    Det fick gräva sina egna gravar, i den soliga söndagsmorgonen, en skottsalva
    dånar från en sextonmannapatrull.Plakat om dödstraffen i enlighet med Ribbentropavtalet, spikades upp på träd längs frontlinjen. Varje morgon avrättades pojkar vilkas nerver sviktat vid genombrottet sommaren 1944.

    Det fanns i Finland ett förbud att begrava soldater som betraktades som lands-förrädare, enligt Daniel Still. Liken kom hem i lådor först i oktober 1944.(präst).
    Men försäkrade skyddskårsledningen att man inte befarade demonstrationer, samt godkände kommunstyrelsen, gick det att skriva till Kaatuneiden huolto,
    Kpk 10/1016, kunde tillstånd till begravning i hemorten ges.Finland var även nedtryckt under en stenhård Gestapo-censur.

    Förmodligen var domslutet krigsrättens och Marttinens reaktion på bl.a attentatet
    mot Hitler den 20 juli 1944, som meddelades av tyska sändare vid midnatt den
    21 juli.

    Det var Marttinen som även var misstänkt och efterlyst för vapenstölder från finska arméns lager, som därför Järv exporterade över till Sverige från Vasa
    i augusti 1945.
    ——————————————————————-
    Så går det i Finland som mer påminner om en baltstat än en modern nordisk stat.
    —————————————————————–

  24. Lennart L.
    mars 7th, 2007 @ 20:36

    CENSURSTATEN – FINLAND !

    Ur Ragnar Ölanders Krig och Censur 1958:(tidningsman Svenska pressen, senare
    radiochef.)

    ” När man nu efterÃ¥t bläddrar i mängden av förbjudna telegram, märker man att
    det stora flertalet av dem strukits för att de innehållit uppgifter som kunnat skada
    tyskarnas anseende som soldater och ockupanter. Man kan utan överdrift säga
    att allt nyhetsmaterial som berörde tyskarnas framfart i de ockuperade länd- erna, eller det underjordiska motstÃ¥ndet mot tyskarna – ansÃ¥gs skadligt för fin-ländska läsare.

    Trots propagandafrasen om vårt separata krig, skulle den tyska skölden hållas ren. Allt om arresteringar i Frankrike, om strider mot partisanér på olika håll i Europa, om judeförföljelseran, om den gisslan som tyskarna tog och sköt var tabu.

    Baltikums öde upphörde plötsligt att intressera. Esterna som hade betraktats som
    finnarnas närmaste fränder och vänner, och med vilka ett nära umgänge upprätthållts under tjugo år, var plötsligt helt likgiltiga för den del av den finska
    pressen som ´var nöjd med ´censurens framfart. Man blundade för alla uppgifter om tyskarnas framfart i Estland och censuren hjälpte till med mörkläggningen. I Svenska pressen gjorde vi försök med att publicera några inte
    allt för upprörande flyktingskildringar – men förgäves.

    Inte ens kinesiska framgÃ¥ngar mot Japan, fick rapporteras, för Japan var en ”vänskapligt sinnad stat”. Trots separatkriget, trots SSSR:s neutralitetspakt med Japan.

    Ett flagrant fall förekom vid censureringen av de svenska biskoparnas upprop mot rashat och judeförföljelser den 2.12.1942. Det förvanskades helt i den finska pressen till följd av censuren Däremot gick rapporter om den italienska krigföringen igenom utan censur. ”
    ——————————————————————-
    Men finnarna lider ju fortfarande av denna censur som internaliserats i huvena
    på Anders och Mikael, totalt avskurna fortfarande från information om Finlands
    skuld i världskriget. ”Leena” reagerar när vi citerar ur Simonovs frontrapporter, oj, vilken propaganda menar hon – men vänd blicken inÃ¥t även, kära du, alla tre.
    ——————————————————————

  25. Lennart L.
    mars 7th, 2007 @ 20:51

    DEN FINSKA INTERNA TERRORN MOT SINA MEDBORGARE: GESTAPO-FINLAND !
    ——————————————————————
    Svensk dagspress den 11/3-46: Från Kemi i norra Finland berättar Hilja Laitila
    när hon blivit anhÃ¥llen av finska politiska polisen: Första gÃ¥ngen efter en demonstration pÃ¥ Internationella kvinnodagen den 8 mars. Allt gick fredligt till men ändÃ¥ dömdes Hilja för upplopp. Nästa gÃ¥ng fick hon 3,5 Ã¥r för illegal politisktverksamhet, och under kriget hölls hon i skyddshäkte under flera Ã¥r. PÃ¥ tredje Ã¥ret vidtog första förhöret – hon frÃ¥gade varför hon anhÃ¥llits ? Svar Kriget ! -Men kriget hade inte börjat ? sa Hilja. Nej , visserligen inte – men vi visste det skulle komma. I det koncentrationsläger där Hilja satt hämtades ocksÃ¥ finska frihetskämpar som dömts till döden och skulle avrättas.
    ——————————————————————
    Svensk dagspress 23 april 1946: Möte i Kemi med bl.a Mauro Ryömää och Eino Taino.Denne hade suttit fängslad i 14 Ã¥r – nämner interneringsläger i norra Finland hos tyskarna. Ibland fick de gräva upp hästkadaver för att stilla sin hunger, eller äta ormar. Finska staten hade även beslagtagit Folkets hus, som ännu inte Ã¥terlämnats till den finska arbetarklassen, endast ett 60tal hus fanns
    i demokratiska händer.
    —————————————————————
    18.4.46 : 15.000 tyska minor av Waffenbrüders” fanns fortfarande nedgrävda i norra Finland. 1945 hade man desarmerat över 70.000 tyska minor – vilket
    kostat 52 minröjare livet och skadat 100tals andra.
    ——————————————————————-

    Som sagt det finns ännu fler ”historiska” minor i Finland – som skall upp i ljuset.
    —————————————————————–

  26. Anders Gustafsson
    mars 8th, 2007 @ 11:26

    Henrik,

    Jag debatterar gärna med Sven E, Jari, Mikael, Lena och de andra. Trots att tex Sven E har en helt annan ståndpunkt än jag upplever jag det som att han kan argumentera intelligent, utan att förfalla till personangrepp och utan att medvetet förvanska fakta.

    Med Alf-Lennart Lorentsson är det en annan femma. Du har säkert noterat att han drivs av nÃ¥got annat. En klar motvilja mot Finnar som med hans egna ord ”kommer och tar vÃ¥ra jobb”. Jag vet inte vad han avser att Ã¥stadkomma med sina skriverier, men tyvärr blir effekten att ingen tar honom pÃ¥ allvar. Det mesta han skrier är gammal skÃ¥pmat som alla som har den minsta insikt i nordisk historia känner till. Det enda nya han tillfört mig är ”Skibotn” affären som jag inte kände till och jag uppmanar de som är intresserade att läsa orginaltexten frÃ¥n Renvall-institutet. Den tecknar en litet annan bild av det hela än Lorentssons selektiva.

    En annan bra bok att läsa är Henrik Ekbergs föredömliga expose över ”Führerns trogna följeslagare” i Finland som ger en litet annan bild av situationen, även av censurens arbete än Lorentsson.

  27. Kim Peter Johansson
    mars 8th, 2007 @ 18:03

    ”Jeg siger dig ubehageligheder, og derpÃ¥ skal man kende sine sande venner!” /ur ”Den fula ankungen” av H.C. Andersen/

    En äkta finlandsvän är inte den som bidrar till dimridåerna kring historien, utan den som konfronterar oss med realiteterna.

    Henrik Arnstad och ”LennartL” har, var pÃ¥ sitt sätt, bestÃ¥tt provet.

    Ytterst pinsamt för oss finländare att t.ex. Ragnar Ölanders krigscensurminnen inte har haft större spridning.

  28. Lennart L.
    mars 8th, 2007 @ 19:43

    Dagens Nyheter 11.3.1985 // Osmo Vatanen:
    —————————————————————–
    Ur artikeln: Citat:
    FINLANDS MORSKHET UTREDD !
    —————————————————————–
    Hur kunde Finland vara sÃ¥ halstarrigt i förhandlingarna med Sovjet i Moskva hösten 1939 – att man lät situationen övergÃ¥ i vinterkriget ?

    Den finska ledningen litade helt enkelt på att Sverige skulle skicka över sin armé, säger en nyligen utkommen, på svenskarnas begäran länge hemligstämplad finsk
    doktorsavhandling.

    I Sverige var allt planerat till sista patronen, järnvägsvagnen och soldaten för att
    transportera över 4-6 divisioner (80-100.000 man) till Finland. Men den svenska
    regeringen sa nej.

    Inte juridiskt, men mänskligt bedrog den svenska politiska ledningen Finland 1939, säger fil.lic. Martti Turola, som fått gå igenom svenska hemliga militära
    arkiv. Resultaten var så pinsamma att Helsingfors universitet hemligstämplade
    undersökningen på svensk begäran. ÖB Lennart(!) Ljung släppte den emellertid
    förra Ã¥ret. (Och ””Lennart ” släpper den nu !)

    Vinterkriget som pågick mellan december 1939 och mars 1940 skulle finnarna
    knappast ha klarat av så pass länge utan den stora svenska materiella hjälpen.
    Tusentals frivilliga kom också.

    Men det var allmosor jämfört vad man väntat sig. Det som väckte falska för-oppningar i Finland var att militärledningen i Sverige gjort upp planer med
    finnarna om ett gemensamt försvar mot en rysk attack sedan 20talet. – – –

    Den svenska militärledningen trodde att den allmänna opinionen i sista hand skulle tvinga den svenska regeringen att komma Finland till undsättning.

    Det var troligen därför som den finske utrikesministern Eljas Erkko så sent som i oktober 1939 kunde stråla av optimism trots att statsminister Per Albin Hansson
    sagt honom att Finland inte kunde vänta sig svenska trupper. ” —-

    Den svenska militären fick en flod av hemligheter saom finska försvarsledningen
    skickat till Sverige.Unikt i världshistorien. Sverige visste allt om finska försvarets
    kapacitet och förutsättningar. Man mätte t.o.m järnvägsstationernas perronger
    för att räknafram hur fort militäransporterna kunde lastas av, gjorde listor på
    logementen och bestämde in på enskilda fartyget vilket tonnage som skulle
    transportera över de svenska hjälptrupperna. — (Skulle hinna fram inom
    tre veckor och falla SSSR i sidan och i ryggen)

    ___ Den svenske generalen Axel Rappe och militären gjorde ett sista dramatiskt försök att förmå regeringen att skicka 80-100.000 man till Finland i februari
    1940, och satte sin karriär på spel. Per Albin kommenterade föredragningen
    med orden : Dj—a sk-tsnack ! ( Efter föredragningen i Rappes närvaro ?)
    ——————————————————————

  29. Lennart L.
    mars 8th, 2007 @ 20:03

    ————————————————
    Ur finska tidningen SUOMEN KUVALEHTI den 15 maj 1943
    ————————————————-
    (LENINGRAD)

    ” Det tyska överkommandot förklarade den 27 september 1941 officiellt att Leningrads öde redan var avgjort – att det var bara nÃ¥gra smÃ¥ detaljer som
    ännu inte var i ordning. Tyskarna trodde på det och detsamma gjorde hela den övriga världen. Tyskarna hade ju dessförinnan blixtsnabbt erövrat Maginotlinjen, de belgiska fästningarna, o.sv. Ingen kunde tänka sig att Leningrad skulle bli den
    första fästningen att slÃ¥ tillbaka den tyska krigsmaktens angrepp.Men Leningrad försvarade sig envist och gav sig inte …

    Det är klart att Leningrads öde intresserar oss finnar i allar högsta grad. Finnarna
    sluter ringen kring Leningrad i norr. Det syntes oss ibland att nu kommer Lenin-grad att ge sig. Men hittills har vi tagit miste varje gång.

    Nu är det emellertid åter vår och vi börjar hoppas att Leningrad snart skall falla. Den tyska aktiviteten på Leningradfronten den senaste tiden har hos finnarna väckt förhoppningen att Leningrads öde blir avgjort under sommarens lopp. Men om tyskarna tänker sätta igång med en storoffensiv på östfronten södra avsnitt under våren och sommaren, är det klart att de inte har tillräckligt med krafter till övers för ett så stort företag som intagandet av Leningrad.

    Men om Рvilket ser ut att vara m̦jligt Рdet inte blir n̴gon tysk storoffensiv,
    måste ett angrepp på Leningrad vara det mest naturliga, eftersom just på detta
    avsnitt territoriellt begränsade militära operationer kan vara förbundan med stora fördelar.

    Hoppet om att tyskarna snart ämnar företa sig något mot Leningrad har fått stor spridning bland finska folket. Tyvärr är östfronten i sin helhet alltför lång och motståndaren fortfarande alltför stark för att tyskarna skulle kunna sätta igång med en offensiv efter hela fronten.

    Men om tyskarna vill ernÃ¥ största möjliga fördelar med minsta möjliga förluster –
    sÃ¥ finns det chans just pÃ¥ Leningradsavsnittet…. Oavsett om tyskarna vill det eller inte, sÃ¥ kommer det inte att bli lugnt pÃ¥ östfronten i sommar. Det är mycket möjligt att ryssarna själva ämnar övergÃ¥ till angrepp. Vi vet emellertid ingenting och kan bara trösta oss med att vi säkerligen är klokare till hösten. DÃ¥ vet vi antagligen om Leningrad fortfarande är den enda europeiska huvudstad som aldrig blivit erövrad av fienden. ”

    ——————————————————————-

  30. Lennart L.
    mars 8th, 2007 @ 20:39

    LENINGRAD i BLOCKAD 1941 -44

    NÃ¥gra data om Leningrad av den brittiske professorn vid Glasgows univ:
    ————————————————————–
    Leningrad var SSSR:s andra stad 1939, med 3.100.000 inv., jmf med 4.500.000 i Moskva. I december 1941 fanns det inte under 2.500.000 inv.
    i Leningrad. Bara 1943 avlossade tyskarna ca 68.000 granater mot staden, och
    även flygbombningar.

    Men problemet var tillförseln av livsmedel, man hade alltid tvingats ta in livs-medel frÃ¥n avlägsnare regioner.I juni 1941 var förrÃ¥den begränsade – och i augusti var alla reguljära förbindelser brutna, liksom el, vatten etc.

    Men sent i november 1941 kunde de första lastbilstransporterna komma igång över Ladogas is (Livets väg) öster om staden.

    SSSR hävdar att 632.000 människor omkom av svält när tyska och finska trupper
    spärrade av staden 1941-44, 872 dagar.Men det finns stark anledning att tro att 1.000.000 dog av svält.

    De stora antalet dödsfall inträffade mellan december 1941 – till juni 1942. Ca 1.094.000 begravningar registrerades frÃ¥n juli 1941 – till juni 1942. I en icke komplett lista av 517.000 dödsfall totalt 1942, dog 475.000 det första halvÃ¥ret. Dödsfallen minskade – sept.- dec. 1942, ca 5.000 per mÃ¥nad (jmf med 107.000 i februari 1942)

    SvÃ¥rt att beräkna invÃ¥narantal, eftersom sÃ¥ mÃ¥nga flyktingar anlänt undan den tyska offensiven 1941. Militära förluster : 1941 – 144.800. 1942 – 83.700. 1943 -88.700 = Leningrad armekÃ¥r, =2/3 av soldaterna frÃ¥n Leningrads stad.
    F̦rlusterna f̦r Volkov Armek̴r var fr̴n december 1941 Р1944 Р298.000,
    de som stred sig in mot staden.

    Evakueringarna kunde ha g̴tt snabbare Р-men kan inte direkt skyllas p̴ SSSR, utan den tyska blixtkriget. Befolkningen borde ha varit ca 600.000 efter som-maren 1942. Evakueringarna b̦rjade 29 juni 1941 och i slutet av augusti d̴ tyskarna sl̦t ringen, hade 490.000 inv Рinkl. 220.000 barn och 164.000 arbetare tillsammans med sina fabriker, evakuerats.

    MÃ¥nga inv. ville inte lämna, de sÃ¥g större problem pÃ¥ den ryska landsbygden. Massevakuering började i december 1941 – dÃ¥ och i januari 1942 till mars 1942, hade 554.000 inv. sänts ut 2/5-delar av befolkningen. över isarna pÃ¥ Ladoga och pÃ¥ sommaren 1942 den sista stora vÃ¥gen.

    Tyskland (och Finland) bar ansvaret för kriget och massdöden. Tyskarna ville svälta ut befolkningen – och order gavs om att ingen fick släppas ut ur staden,
    inte ens kvinnor och barn. Kapitulation hade vägrats av tyskarna.

    Blockaden genomleds till största delen av kvinnor. Männen hade inkallats till
    Röda armén eller milisen och dog ofta där, eller evakuerades med sina industrier. Kvinnorna utgjorde ca 75 % av befolkningen på 790.000 i juli -augusti 1942, och 75 % av de 569.000 i juli 1943. Av 254.000 arbetare i
    försvarsindustrin i april 1942 var 181.000 kvinnor. ( Leningrad beräknades
    ha ca 30% av SSSR:s försvarsindustri.)
    ——————————————————————-

  31. Anders Gustafsson
    mars 9th, 2007 @ 14:41

    Man kan lätt få den uppfattningen av Alf-Lennarts tirader att censur och polisverksamher enbart var riktad mot kommunister i Finland. Visst upplevde gemene man, med viss rätt, kommunisterna som ett hot. De var väl organiserade och styrdes direkt från Moskva.

    I andra änden av spektret fanns de olika Nazistanstrukna organisationerna som visserligen var ett antal, men (enligt Blücher och Metzger) helt saknade politisk betydelse. Den bild man får av dem är nästan patetisk. Inte ens Tyskarna tog dem på allvar. I Finland hade man dock sett hur det gick i Norge. Nasional Samling var ingen stor rörelse i början. Så skyddspolisen bevakade dessa hemmanazister noggrannt och censuren behandlade även dem hårdhänt.

    Sedan finns det tydligen de som inte förstår censurens olika uppgifter i krig och fred. I fredstid är den högsta prioriteten att styra innevånarnas informationsflöde. Jämför tex med Kinas internetstrategi eller Putins kontroll av pressen i Ryssland.

    I krigstid tillkommer andra aspekter, nämligen att förhindra strategisk information att nå fienden, samt de utrikespolitiska aspekten. Förhållande till andra länder. Till denna kategori hör Tove Janssons karikatyr av Stalin i Garm 8 mars 1940 som stoppades av censuren.

    Visst ingrep censuren mot artiklar som kunde skada förhållandet till Tyskland, man var ju beroende av mat och vapenleveranser, men man ingrep även mot höger och nazisttidningar.

    Sensommaren 1943 rapporterar Blucher att stämningen är mycket irriterad över Tysklands behandling av Norge och Danmark. Efter att tal av Fagerholm vid en Norgeafton 3 nov 1943 hotade Tyskland att avbryta livsmedelsexporten. Tysklands irritation över pressen i Finland skiner igenom i korrespondensen mellan AA och Ambassaden, så att påstå att Finland helt gick i Tyskt ledband är att hantera sanningen ovarsamt.

  32. Anders Gustafsson
    mars 12th, 2007 @ 10:06

    Henrik, Mikael Ahlroth begärde en diskussion om ”Det finns ju inte en enda topic där man kan diskutera Sveriges utrikespolitik och händelser som berör Sverige under VK II. Själv är jag intresserad av att diskutera den marina aspekten av neutralitetspolitiken:”

    Av någon anledning så valde genast Alf-Lennart Lorenstsson att kapa denna diskussion för sina syften. Kan du vara snäll och öppna en ny och där radera inlägg som inte håller sig till ämnet?

    Notera att jag inte föreslÃ¥r att du censurerar honom. Han fÃ¥r gärna fortsätta stt svammel bara han inte förstör för andra, men bäst vore väl att öppna en egen avdelning för honom 🙂

  33. förf.
    mars 12th, 2007 @ 23:18

    OFF TOPIC

    Till ”Mikael”. Jag är mycket trött pÃ¥ dina hatiska privata smÃ¥ meddelanden till mig. Med tanke pÃ¥ den tragedi som min familj just nu genomlider kunde man tro att du Ã¥tminstone kunde pausa dessa. Om miljön pÃ¥ denna blogg är sÃ¥ avskyvärd som du beskriver föreslÃ¥r jag att du inte Ã¥terkommer. Vill du vara kvar fÃ¥r du visa mig lite anständighet, dÃ¥ jag just nu djupt sörjer min far.

  34. Lennart L.
    mars 13th, 2007 @ 19:14

    ————-
    SKYDDSKÅREN ! (MOT ÖPPEN DEBATT)
    ————-
    Anders Gustafsson – denna gamla paramilitära skyddskÃ¥rsmentalitet som du
    representerar trodde vi var ”dead och gone.” Vi har som synes pÃ¥ bloggen tagit
    snart upp 100 olika konkreta aspekter av Finlands 1:a republiks (1918- 1944) , vi vet ingen annan som sÃ¥ ingÃ¥ende harvat igenom Finlands bistra historia – med källanvisningar, men sällan att nÃ¥gon profinlandia gÃ¥r i svaromÃ¥l pÃ¥ ett korrekt utvecklande sätt.

    Ni kräver källor, sen angrips vÃ¥ra källor med förtal, typ. Själv vi fÃ¥r oftast per-sonangrepp, rop pÃ¥ censur, eller krav pÃ¥ att nÃ¥gon bloggare skall hoppa in och styra upp en levande diskussionsklimat – med en enda frÃ¥ga.( Örlog). Surt bittert humorlöst debattsabb. (Kom tillbaka, M.A, Numminen, (som en boll) Leningrad Cowboys, Jormas m.fl.,) men inte gauleiter Terbovens ”näktergal” – Aulikki …?

    VarsÃ¥god diskutera – kom med inlägg, sÃ¥ fÃ¥r vi se vem som hugger det pÃ¥ vad som presenteras !
    ———————-
    DE BORTADOPTERADE 1918:
    ———————-
    Anders : Börja med att utreda vad alla de av/livade/ rättade finska röda soss-arnas föräldralösa smÃ¥ barn tog vägen 1918. Vi har tidigare sett ett SVT-program om att dessa 20.000 barnungar (30.000 avrättade) blev bortadop- terade till skyddskÃ¥rsofficerare – som i Argentina pÃ¥ 1970talet. Detta mÃ¥ste väl vara en humanitär frÃ¥ga av första rang i Finlands historia.Men uppgiften före-kommer inte i den finska officiella historien. Kanske Henrik som kan SVT – kan spÃ¥ra detta program i SVT-arkivet ? – Vad säger du Henrik ?
    ——————————————————————

  35. Lennart L.
    mars 13th, 2007 @ 20:49

    Personligen tror vi att uppenbarelsen av en finsk fältpräst 05.20 – en strÃ¥lande
    sommarmorgon i Karelen 1944 – den 23 juli som skall begapa ” den högtidliga akten ” , en stackars tonÃ¥ring, och ungdomar som uttagits att avrättas som des-ertörer, fÃ¥tt gräva sina egen gravar mÃ¥ste vara det jävligaste nÃ¥gon kan rÃ¥ka ut för – en sÃ¥ grym scen att vi förstÃ¥r att inte ens den ” litteräre giganten” Harry Järv orkar skildra den, i Framom främsta linjen, fast det är hans dyrkade regementskommendör Alpo Marttinen som bokstavligt skrivit under dödsdomen. Enligt Boken : Var är din broder; skall det ha uttalats : – ” De skall skjutas som hundar !”

    Vilka var det som valts ut att avrättas efter att prästen med de lila tränsarna/ speglarna lockat ur dem en bekännelse: Läs får ni veta hur känslokalla finska
    officerare arbetade :

    Allan Stenlund, 19 Ã¥r, . f. 8.10.1924, sjuk i kronisk ledgÃ¥ngsreumatism, fiskarson frÃ¥n Alesundet i Kristinehamn, en bror Albert har redan stupat i kriget. När finska armén mÃ¥ste bottenskrapa inkallades unga rekryter, Allan blev inkallad den 9.3.43 som 18Ã¥ring för utbildning i Dragsvik, vid Ekenäs stad. Kring november till fronten med unga rekryter och gamla överÃ¥riga inkallade. (Infanterireg. 13.) (Erik Andrén : ” Rätten brydde sig inte om att söka nÃ¥gra motiveringar när det gällde Stenlund. Han tillhörde ett sista avskrap och kunde skjutas.”

    Thor Bernard Sundvik frÃ¥n Kvevlax ,Västerhankmo, f. 22.7. 1923, fick dÃ¥ avrättningen i födelsedagspresent. Inkallad 9.1.42.(Ur faderns häradsdomarens brev till Arbetarbladet) Kom till Svirfronten pÃ¥ hösten 1942,” har ju förutom utbildningstiden ´i det närmaste tvÃ¥ Ã¥r som han skött med heder, varit med pÃ¥ mÃ¥nga patrullfärder pÃ¥ fiendesidan, dekorerats med 1. och 2 kl. Frihetskors. Vid en patrullfärd detonerade en rysk mina, som gav en nervchock,trots att han ´var oskadd. Hemma fanns sjuka anhöriga. Hans fänrik skrev till föräldrarna att Thor led av krigsneuros, ” granatchock”. (Infanterireg. 13)

    Soldaten Karl Ivar Ahlqvist från Vasa var inkallad i fem år, och hade tjänstgjort lång tid vid fronten. F. 10.11 1919.( IR 61)

    Herman Storvist, f. 13.12 1923,Purmo, faden död 1940, en bror stupad , en sårad.1939/40.Frontveteran, patrullman, dekorerad. (IR61)

    En purmobo, en kvevlaxbo, en vasabo,, alltså två norr om landsvägen, en söder om, och en i residensstaden. Tillfällighet eller avsikt att statuera ett exempel ?
    ——————————————————————-
    Vilho Lautala, länsrÃ¥d i boken : Var är din broder : ” I juli befann jag mig pÃ¥ samma frontavsnitt i 20. brigaden pÃ¥ Juustilankangas. Alla skulle bli underrättade
    om fältkrigsrättsdomen och dess verkställande. Man fick bege sig enskilt till skyddsrummen och läsa ett cirkulär där de fyra svenska soldaterna var namn-givna. Frontmännens inställning till cirkuläret var ytterst fientligt, somliga teg dystert, andra svor sakta. Förbandet – 20. brigaden hade blivit splittrat och slaget pÃ¥ flykt den 20 juni 1944 i slaget om Viborg. Cirkuläret uppfattades som
    en hotelse : – ” Tar ni till flykten en gÃ¥ng till, sÃ¥ gÃ¥r det för er som för de fyra svenskelinerna här. ” —–
    ——————————————————————-
    En vapenvägrare, Rune .A. Söderback skriver i Arbetarbladet den 26 mars 1945.
    Han mötte Allan Stenlund i juni/juli 1944. ” Undertecknad kan intyga hur en fält-präst med bibeln under armen, och pistol i hölstret, kom in i det vedlider där vi var inkvarterade, för att fÃ¥ ur oss bekännelse med Ã¥beropande av Guds nÃ¥d.”

    —-Stenlund blev narrad i fällan av en präst nÃ¥dens Ã¥r 1944 och dömd till slakt- bänken.” ” När sedan pojkarna pÃ¥ fredag morgon blev förhörda av löjtnant
    Mikael Jansson, vilken var allmän Ã¥klagare, stämde inte deras utsagor överens. ”

    SÃ¥lunda var och förblev deras dom endast en, att söndag morgon ställas upp kl. 5. för att av officerare, läkare och präster begapas vid den ”högtidliga” akten.
    Undertecknad tycker det var underligt att man inte utropade ” Heil Hitler”, när de unga männen föll.

    ” Ni alla som läser detta. Ni skulle sett vilket skimmer av triumf som likt en gloria lÃ¥g över deras pannor som fick vara med. Det var meningen att vÃ¥r fältpolis vid 17:e divisionen skulle förrätta den fina akten, a, la Hitler, men de var sÃ¥ pass civiliserade att de vägrade om de sÃ¥ själva skulle sona med sina liv. ” TvÃ¥ underoff. fältväbel T. frÃ¥n BorgÃ¥, och en sergeant S. frÃ¥n Kimito var män man kan högakta för deras hÃ¥llning.—

    Som vapenvägrare har jag suttit inne i tre år, och fått uppleva hur det var när Isä
    Tiihonen spottat en in i mun, och när vaktmästar Immonen pÃ¥ Sukeva, slagit en sÃ¥ att man mistat talförmÃ¥gan, samt när Lehtinen ” Koiraraatu”, kastat ens mat-ransoner i snön, för att man inte gjort rätt för nÃ¥gon mat, uttryckt pÃ¥ hans sätt. MÃ¥nga som läser detta har nog blivit behandlade av vakten Rönkää för att
    de rÃ¥kat tala svenska och inte kunnat tala den ” vackra finskan”.—-

    —För mina nerver som jag fÃ¥tt förstörda som sanitär(sjukvÃ¥rdare) under vÃ¥rt krig 39-40, blev jag oduglig till fronttjänst.— Som sagt undertecknad kom den 19.6.44 ner till Vasa frÃ¥n Sukeva för att pÃ¥ nytt bli föremÃ¥l för fosterlandets vrede. ” —-

    ——————————————————————

  36. Lennart L.
    mars 14th, 2007 @ 20:02

    EN KULA I HJÄRTAT SOM TACK FÖR LÃ…NG OCH TROGEN TJÄNST – ELLER ETT
    HITLERKORS PÅ BRÖSTFICKAN MED BAND I SVART/VITT/RÖTT.(MED SVÄRD)
    ——————————————————————-
    Jo´rÃ¥ – vissa fick en kula – andra fick Hitlers Järnkors : Im Nahmen der Fûhrers
    und Oberbefelhaber der Wehrmacht : Eiserne Kreuz II.(EKII) mit Schwerten (svärd)
    (Förmodligen behandlas inte ens gamla jakthundar sÃ¥ obarmhärtigt, av baron , bakom vedskjulet , när de inte orkar leverera – som de finska meniga soldat- erna pÃ¥ Näset sommaren 1944…
    ——————————————————————
    Men här hittar vi istället fyra andra – lyckligt utvalda, pÃ¥ ett foto vid Nurmoila i ryska Karelen frÃ¥n den 11 augusti 1943 : Text : Vid armékÃ¥rsstaben där den tyske General (der Infanteri ) Waldemar Erfurth delade ut järnkorset till en del av armékÃ¥rens officerare och underofficerare. ” Inte pÃ¥ grund av nÃ¥got militärt samarbetet mellan AK och tyska trupper, utan mer pÃ¥ ett formellt plan.” (Aj vad det högg ! VÃ¥r anm.)

    På bilden fyra av de medaljerade. Fr. v. löjtnant Harry Järv och kapten Holger Ingberg från 61:an (JR61- samma reg. som två av de avrättade)), kapten Lars Wessberg från IR13 (samma som de andra två avrättade)senare reg.off. och bat-aljonskommendör i 61:an, samt mannerheimriddaren kapten Osmo Laakso, batt-erichef i Rask. Psto 24 (artilleri) och stationerad på andra bataljonens område

    Generalen Erfurth, Wehrmachts högste sambandsofficer i Finland frÃ¥n Barbarossa 1941, var den som givit ut en bestseller nÃ¥gra Ã¥r tidigare med titel: Blietzkrig, som väl lade grunden till den nazistiska krigföringen i alla väderstreck. Men det var ocksÃ¥ en akilleshäl – när de överfallna länderna väl fick sina försvarsans-trängningar att bära – bröt det tyska försvaret samman p.g.a. bristande indust-riell kapacitet, arbetskraften fick ju ersättas med tvÃ¥ngsarbete,slavarbete, för att
    frigöra tyska soldater till Wehrmacht eller också utländsk rekrytering till SS.
    —————————————————————-

  37. Anders Gustafsson
    mars 15th, 2007 @ 18:38

    Snälla, lilla Lennart. Det är ingen diskussion. Det är en monolog från din sida. Lika tröttsam som meningslös. Ingen ids ens läsa dina inlägg, det vet du från andra bloggar där du farit fram. Du har helt enkelt förverkat din trovärdighet genom att förvanska källor.

    Själv tittar jag in ibland för att se om någon seriös debattör har inkommit med något, men Alf-Lennart Lorentssons inlägg läser jag inte.

  38. Lennart L.
    mars 15th, 2007 @ 19:05

    ———————–
    NICKEL, JÄRN OCH BLOD ! (PETSAMO/PETCHENGA blir NICKEL.)
    ———————–

    ” För juristerna som försökte att fÃ¥ toppledarna i IG.Farben dömd för krigsför-brytelser blev stämningsskiftet i Nürnberg stadigt tydligare under vÃ¥ren 1948.(Kalla kriget. VÃ¥r anm. ) 24 av kemi- och metalltrustens styrelsemedlemmar och direktörer stod tilltalade som nazipartiets medsammansvurna i försök att vinna världsherravälde, inkluderade dr. Paul Haefliger – som hade haft huvudansvaret för nickelverket i Kolosjoki.

    Den tyska fyraÃ¥rsplanerna var till ” 75% IG Farben ”. och industrialisterna hade spelat en avgörande roll i att bygga upp krigsmaskinen som gjorde Hitler i stÃ¥nd till att verkställa sina fälttÃ¥g. Koncernen hade ” med rov och plundring” tagit kon-trollen över rÃ¥varukällor och industrier i de ockuperade länderna och utnyttjat slavarbetare i massiv skala för att nÃ¥ Albert Speers produktionsmÃ¥l.

  39. Lennart L.
    mars 15th, 2007 @ 19:25

    forts:

    Bara vid IG Farbens fabrik för framställning av syntetiskt gummi nära massutrot-ningslägret Auschwitz hade 100.000 fångar dött som följd av svält, rovdrift, och misshandling, vanvård. Haefliger och övriga chefer nekade till skuld.

    De hade icke förstÃ¥tt Hitlers aggressiva avsikter ocvh hade inte medvetet givit Hitler en utsträckt hand. De hade varit tvungna att använda slavarbetare om de ville undgÃ¥ straff, och även de som bodde vid Auschwitz hade icke sett vad som pÃ¥gÃ¥tt bakom taggtrÃ¥den. ” ——

    Den ansvarige för lidandet vid fabriken i Auschwitz undslapp med tre Ã¥rs fäng-else – och Paul Haefliger fick en mildare dom – tvÃ¥ Ã¥rs fängelse.” —–
    —————————————————————
    TYSK FRED OCH TYSK JUSTIZ !
    —————————————————————
    Typisk tysk justis – det flesta krigsförbrytare fick lindriga straff, och blev benÃ¥d-ade efter en kort tid, som Rendulic som brände av hela Nordkalotten,Finland och Norge,1944, var ute 1951 efter tre Ã¥r.

    Vi upphör aldrig att förvÃ¥nas över att skillnad mellan ” folk och fä” pÃ¥ Näset – eller Nürnberg är oföränderlig, ty de tyska terrorister i RAF/Baader-Meinhof som bl.a kidnappade och avrättade västtyske SAF-chefen pÃ¥ 1970talet, f.d. SS-mannen Hans Schleier fick straff pÃ¥ 20 Ã¥r minst, sträng regim i kumlabunker, Stammheim, typ, nÃ¥gon satt nu inne pÃ¥ tredje decenniet. Tyskar och avnazifi-ering… ger vi inte mycket för…

    Nää – tacka vet vi finnarna – när statsminister Virolainen (agr.?) var pÃ¥ stats-besök 1960/70 nÃ¥ngÃ¥ng, i Västtyskland och träffade tyske presidenten Kar-stens undslapp denne nÃ¥got, om ” finlandisering”…. ??, varpÃ¥ Viro, frÃ¥gade – Vad västtyska huvudstaden hette ? ” Bonn ! ” blev svaret. – ” VÃ¥r heter fortfar-ande Helsingfors !
    ——————————————————————

  40. Lennart L.
    mars 15th, 2007 @ 19:42

    forts.
    ———————-
    KOLOSJOKI !
    ———————-

    I Kolosjoki bröts under kriget närmare 500.000 nickelmalm. Under den tyska
    driften – februari 1943 till oktober 1944, blev 289.520 ton malm förädlat till
    17.000 ton nickelmatte i verkets två smältugnar, men ytterligare 117.000 blev
    fraktat till Kirkenes i ockuperade Norge, och skeppat till Tyskland.

    Av nickelmatten behöll finnarna 1.300 ton för eget bruk. Resten – 15.650 ton gick till IG Farbens och Krupps smältverk. Det betydde att Speers vapenindustri i löpet av 19 mÃ¥nader frÃ¥n Petsamo fick ca 15.000 ton rent nickel, 5.000 ton koppar, och nÃ¥gra kilo ädelmetaller som guld och platina.

    ————————————————————-
    STALINS KLIPP !
    ————————————————————-

    Ytterligare ett resultat frÃ¥n den strÃ¥lande finska ” avvärjningsssegern” 1944.
    (Petsamo som Finland pressade av bolsjevikerna 1920, fick behÃ¥lla 1940….,)
    förutom den spänstiga finska demokratin – där nu ca 68% kommer att gÃ¥ och rösta pÃ¥ söndag den 18 mars. Finland, Finland – vi förstÃ¥r hur det känns !

    ” Ryssarna byggde upp gruvorna i Kaulatunturi fra slutten av 1940talet och fram till idag. Sista avbetalningen till International Nickel & Co blev inbetalt 1952 – av finnarna, 20 miljoner dollar – enligt krigsreparationsavtalet. Ryssarna har brytit 10tals miljoner ton malm och för alltid brutit INCO:s världsmarknadsmonopol.—

    Idag samkörs gruvan och smältverket med andra motsvarande gruvor i nord-västliga Ryssland. Moderföretaget NORILSK NICKEL har blivit världens största
    nickelproducent ” och var 2005 räknat som nr 6 bland de företag som bidrog mest till Rysslands tillväxt. Av en total omsättning pÃ¥ 45 miljarder kr hade Nor-ilsk Nickel ett överskott pÃ¥ 15 miljarder kronor.—- ”
    ————————————————————–

  41. Lennart L.
    mars 15th, 2007 @ 20:15

    —————————————————————
    DE 33:s UPPROP DEN 4 AUGUSTI 1943.
    —————————————————————
    Ragnar Ölander : Krig och censur. / Schildt. – 1958. (Svenska pressen, senare radiochef.

    Han var en av initiativtagarna till ” fredsoppositionens” upprop 1943, den 4 augusti som utgick frÃ¥n följande motiv :(33 flesta riksdagsmän, varav 10 finlän-dare, ) (Var det dÃ¥ Wehrmacht började med sitt ordensregn till finska officerare -se den 11.8.43- dÃ¥ Järv fick Järnkorset ?)

    1. Vi plågades av Finlands intima samröre med Hitler-Tyskland, som spolierade
    Finlands goda anseende i den demokratiska världen — med stora faror för Finland, dÃ¥ Tyskland skulle förlora kriget.

    2. Vi plågades av att regeringen släppt in tyska trupper i Finland, och överlåtit
    en del av vÃ¥r front till dem – och för hela världen uppenbarat, att SSSR haft skäl att hysa de farhÃ¥gor , som var anledningen till vinterkriget.

    3. Vi fann att de chauvinistiska kretsarna lyckats få sin vilja igenom i fråga om Finlands krigsmål. Till följd härav skulle också en tysk-finsk seger i kriget mot SSSR, ge en fred som komme att medföra faror inför framtiden.

    4. Vi sÃ¥g hur de antidemokratiska krafterna blivit sadelfasta i vÃ¥rt politiska liv, och gjort sig till herrar över – informationstjänsten, radion och censuren.

    5. Vi befarade att den sittande regeringen varken hade vilja eller kraft att gen-omdriva ett utträde ur kriget innan det var för sent.

    6. Finlands politik, som redan lett till krigsförklaring från Englands sida, höll också på att leda till krig med USA.

    7. Då den annorlunda tänkande opinionen varken kunde göra sig gällande i riksdagen, som inte tilläts diskutera det militärpolitiska läget, eller i tidnings-pressen, som var belagd med munkavle, måste de spridda oppositionella
    krafterna sammanföras och deras verksamhet organiseras.

    ——————————————————————-
    Men n̴gon finsk exilregering bildades aldrig РSSSR f̦redrog att Mannerheim
    förblev ledande kraft fram till fredsavtalet.
    ——————————————————————-

  42. Lennart L.
    mars 15th, 2007 @ 20:41

    ————————–
    JOHN REED OCH FINLAND 1920. ”10 DAGAR SOM SKAKADE VÄRLDEN ! ”
    ————————–

    Den 13 mars påträffades den amerikanske medborgaren John Reed i en kolbox
    pÃ¥ turbÃ¥ten till Stockholm – ” Oihonna”, dÃ¥ denna lÃ¥g i Ã…bo hamn.Han medförde penningsummor och anteckningar av politisk natur, hade kommit illegalt över gränsen till Finland, och var personligen bekant med de ryska bolsjevikiska
    ledarna. Tidningarna utpekade Reed som bolsjevikkurir.

    Reed, f. 1887 Portland, Oregon, ” poet, journalist, revolutionär ”, deltog tidigt i den amerikanska arbetarrörelsen, följde Pancho Villas styrkor i Mexico, 1913, reporter,skrev om storkriget 1914- 18, teaterman,radikal, välbetald, besökt Ryssland 1915, Ã¥tervände med sin fru Louise Bryant dit, sommaren 1917, där han fanns under revolutionen – skrev boken ” TEN DAYS THAT SHOOK THE WORLD”, ” ett lysande reportage ”. Lenin fick ett exemplar av boken, som försÃ¥g den med ett förord, och rekommenderade den till ” världens arbetare”.

    Reed arbetade för den av Karl Radek ledda Internationella revolutionära propag-andabyrån och utnämndes av Trotskij till SSSR:s generalkonsul i New York. Här beslagtogs hans manuskript till boken.

    1919 till Moskva – avlade rapport till Komintern i samband med partibildning i USA, och reste hem genom Finland, men greps pÃ¥ bÃ¥ten. Han satt inspärrad i tre mÃ¥nader, i juni 1920 fick han lämna Finland, och reste via Estland till Petro-grad, där Emma Goldman träffade honom. Han var ” mycket sjuk ”, berättade hon, till följd av den behandling som han utsatts för i Finland. Undernäringen hade gjort honom svullen, och gett honom ” förskräckliga blemmor ” pÃ¥ armarna. Trots att han var fysiskt illa däran, ” sÃ¥ behöll¨samma humör”, försäkrade Gold-man.

    DÃ¥ han hämtat sig deltog han sommaren 1920 vid Kominterns 20:e kongress i Moskva. Men sviterna av fängelsevistelsen i Finland var ännu inte övervunna – och det var därför han med en viss tvekan Ã¥tog sig att resa till Baku, för en Kom.int. kongress för Mellersta och fjärran östern. I Moskva 10 dagar efter hem-komsten till Moskva avled han i tyfus den 20 oktober 1920, 33 Ã¥r gammal. Hans stoft vilar i Kremlmuren.
    ——————————————————————

  43. Mikael Ahlroth
    mars 15th, 2007 @ 23:13

    Lite bakgrundsfakta till ämnet för att belysa det stora sammanhanget. Min främsta källa är Jan Linder och Lennart Lundberg: s förnämliga bok �Ofredens hav – Östersjön 1939-1945�.

    Malmtraden till Tyskland: VARJE DAG under kriget, fram till hösten 1944, avgick 3-6 fartyg från svenska hamnar med malmlast till Tyskland. Utskeppningen gick från Luleå, Oxelösund och Gävle längs de svenska kustfarvattnen ner till tyskkontrollerat område. I traden ingick svenska, finska, danska och tyska fartyg.

    Kullagerexporten: diskret skeppades, i järnvägsvagnar, kullager direkt från SKF i Göteborg med järnvägsfärja från Trelleborg till Tyskland. Exporten upphörde kring samma tidpunkt som malmtraden, i oktober 1944. Som jämförelse kan nämnas exporten av kullager till de allierade: 9 laster totalt, med snabbgående motorbåtar, vintern 1943-1944.

    Lejdtrafiken: under kriget kom över 200 fartyg till Sverige västerifrån med essentiella råvaror och materiel. 25% av fartygen var tankers, med olja till den svenska marinen. De allierades intresse för att försörja den svenska marinen hänger samman med bedömningen, att en fungerande svensk marin skulle utgöra en avskräckande faktor mot en tysk invasion.

    FrÃ¥n tysk synvinkel fanns det givetvis ocksÃ¥ ett egenintresse i att tillÃ¥ta lejdtrafik frÃ¥n väst. Malmtraden gick pÃ¥ svenskt vatten och skyddades av svenska marina enheter. Den svenska konvojverksamheten fick ökad betydelse 1943, dÃ¥ en del av permittenttrafiken och materieltransporten övergick till att transporteras sjövägen istället för per järnväg. ÖvergÃ¥ngen till sjötransport skedde efter att transiteringen per tÃ¥g blev allt med politiskt besvärande för Sverige. (Stämmer det, Henrik?) Fartygskonvojerna Ã¥kte diskret genom den svenska skärgÃ¥rden utan uppmärksamhet med svensk eskort. Linder och Lundberg pÃ¥stÃ¥r att regeringen sÃ¥g mellan fingrarna i de fall, när den svenska marinen eskorterade tyska fartyg – utan att först ha inhämtat regeringens tillstÃ¥nd(!).

    Den svenska arméns och flygvapnets bensin (till stridsvagnar och flygplan) samt smörjoljor var av rumänskt ursprung och importerades från Tyskland.

  44. Mikael Ahlroth
    mars 15th, 2007 @ 23:30

    Anders, jag har bett Henrik att han skall börja rensa bort Alf-Lennart-Lorentzons inlägg. ALL: s inlägg är ”way off-topic” i denna thread och tillför inget. Textmassan är, som du säger, en lÃ¥ng monolog utan nÃ¥gon strukturerad argumentation eller röd trÃ¥d (om det finns nÃ¥gon röd trÃ¥d sÃ¥ är det i sÃ¥ fall Finland-bashing).

  45. Kim Peter Johansson
    mars 16th, 2007 @ 02:44

    Antar att också jag är oseriös, men jag känner till Ölander (som bodde i samma utskärsby som jag, om somrarna).
    Kan inte finna, att LennartL här ”förvanskat” censurchefens/radiochefens minnen.

    John Reeds liv har jag läst en del om. Ej heller, vad jag kan se, förvanskat.

    Med Anders torde det vara sÃ¥, att samtidsvittnen accepteras bara om de svarar mot A:s förutfattade mening. Om de motsäger den (a posteriori) vedertagna versionen, är de ”gammal skÃ¥pmat”…

    ========

    Johan Bäckman ”är i blÃ¥sväder” skrev A. pÃ¥ ett ställe – i förklenande avsikt.

    Men ”blÃ¥sväder” är det enda rätta elementet för den som engagerar sig! (Jag delar inte Bäckmans idéer om Putin etc.)

    Navigerar A. hellre i stiltje?

    Segling i dödsjö är dessvärre det som opinionerna i Finland hållit på med i sextio år.

  46. JariL
    mars 16th, 2007 @ 10:59

    ”Den svenska konvojverksamheten fick ökad betydelse 1943, dÃ¥ en del av permittenttrafiken och materieltransporten övergick till att transporteras sjövägen istället för per järnväg. ÖvergÃ¥ngen till sjötransport skedde efter att transiteringen per tÃ¥g blev allt med politiskt besvärande för Sverige.”

    Kankske, men det var lika viktigt att det fanns ingen hot mot sjötrafik under Ã¥r 1943 pÃ¥ grund av u-bÃ¥ts späret i finska viken. Bifogad statistic som ger lite bakgrund: Baltic Sea fleet – 48 ships sunken [17 German, 7 Finnish, 1 Danish, 2 Dutch, 11 Norwegian, 10 neutral Swedish] were sank in 1941-1945: 1 submarine, 1 mine-sweeper, 1 patrol ship, 1 training ship, 1 depot ship, 2 tankers, 1 tug, 1 barge, 37 transports, 2 seine-netters. The most successful year – 1942 [22 ships were sank]
    45 Soviet submarines wele lost in Baltic during WWII. The worst year – 1941 [27 submarines were lost].

    Mvh,

    Jari

  47. Sven-E
    mars 16th, 2007 @ 12:18

    Jag kan heller inte se att Lennart L:s inlägg är sämre än t.ex. Mikaels.

  48. Mikael
    mars 16th, 2007 @ 13:37

    SvenE. Om du inte ser skillnaden på mina inlägg ocvh Alf Lennarts så är det ditt stora problem. Du verkar inte förstå andras inlägg heller, då de inte ger dig stöd för dina fölegade uppfattningar som kastats på historiens sophög. Jag tror de flesta andra klarar av att se skillnaden på en uppenbar tok som väver in sitt hat i sina texter och en som försöker diskutera. Jag har varit med länge i den här debatten och på andra debattsidor om ämnet och lärt mig en del, men du har ägnat dig konsekvent åt en sak; förnekande och misstänkliggöranden av uppgifter som inte passar din uppfattning.

    Henrik, Du kan för rättvisans skull publicerade mitt svar till ditt off topic-inlägg om mina hatiska privata meddelanden och kanske de meddelanden du syftar på så får andra bedöma hatiskheten i dessa..

    Du kan själv försöka ägna dig Ã¥t debatt istället för att gÃ¥ upp i limningen över mina meddelanden (där jag precis som alla andra ber dig ta bort AlfLennarts vansinnesutläggningar och ifrÃ¥gasätter det ”stöd” du fÃ¥r och vilken slags stöd du fÃ¥r) och förfalla till enkla knep som dina egna punchshots mot mig.
    Och kanske borde du erkänna dina dåliga kunskaper om finska förhållanden och fundera en gång extra nästa gång du drar ut i debatt så slipper du förundras över den hätska tonen som du själv angivit.

    AlfLennart, du har för länge sedan sjunkit som en sten i trovärdighet och saknar all respekt från varenda en som läser din ensidiga smutskastning av Finland och finländare. Den typen av skit kan vilken idiot som helst som bara vill skriva negativt klara av. Kanske är du vilken idiot som helst?

  49. JariL
    mars 16th, 2007 @ 13:40

    Hej,

    Men dom har ingenting med marina aspekten av neutralitetan att göra. Var och en har sitt sätt att presentera sin sak men vill man hålla någonslags ordning i bloggen borde man kanske flytta Lennarts inlägg under lämpligare rubrik.

    Dessutom börjar kommentarerna närma sig gränsen av det absurda som man lätt kan konstatera från referatet nedan när man tänker på vilket pris Nord Kalottens natur betalar för de vinster som Lennart hyllar. Men kanske Lennart vill leva i sådan omgivining. Norrmän och finnar vill inte och har därför jobbat hårt, och tilsvidare förgäves, för att få Norilsk Nickel att ta omgiviningen på allvar.

    ”Idag samkörs gruvan och smältverket med andra motsvarande gruvor i nord-västliga Ryssland. Moderföretaget NORILSK NICKEL har blivit världens största
    nickelproducent � och var 2005 räknat som nr 6 bland de företag som bidrog mest till Rysslands tillväxt. Av en total omsättning på 45 miljarder kr hade Nor-ilsk Nickel ett överskott på 15 miljarder kronor.—- �

    Mvh,

    Jari

  50. Sven-E
    mars 16th, 2007 @ 14:34

    ”Du verkar inte förstÃ¥ andras inlägg heller, dÃ¥ de inte ger dig stöd för dina fölegade uppfattningar som kastats pÃ¥ historiens sophög.”

    Kunde du inte komma på nåt bättre? Jag har flera gånger erbjudit mig att belägga allt det jag säger. Men som den pajas du är har du visat noll intresse för det.

    ”men du har ägnat dig konsekvent Ã¥t en sak; förnekande och misstänkliggöranden av uppgifter som inte passar din uppfattning.”

    Jag har belagt ALLT det jag säger till skillnad från dina skitinlägg.

    ”Och kanske borde du erkänna dina dÃ¥liga kunskaper om finska förhÃ¥llanden och fundera en gÃ¥ng extra nästa gÃ¥ng du drar ut i debatt sÃ¥ slipper du förundras över den hätska tonen som du själv angivit.”

    Kasta inte sten i det glashus du själv sitter i. Dina kunskaper ligger inte ens på grundskolenivå. Att i en persons privata sorg skriva sån dynga du tydligen gjort visar vilken vidrig människa du är. För dig känner jag inget annat än förakt.

    Jag tror du är livrädd för Henrik och Alf-Lennart. Det är därför du beter dig som du gör.

  51. Sven-E
    mars 16th, 2007 @ 14:48

    Vill bara säga att jag mailat HA och krävt att sign. ”Mikael” ska bannlysas frÃ¥n de här spalterna!

  52. förf.
    mars 16th, 2007 @ 15:00

    Hej alla! Jag får hela tiden mejl och meddelander från många av er, med krav på bannlysningar av olika personer. Jag har dock inte för avsikt att bannlysa någon, så länge vederbörande nödtorftigt följer kommentarsreglerna:

    http://www.christiangunther.se/blogg/?page_id=140

    Sign. ”Mikael” följer visserligen inte regel 2, men jag anser det ändÃ¥ viktigt att hans Ã¥sikter ska komma fram. Särskilt dÃ¥ de oftast stÃ¥r i direkt opposition mot mig själv.

  53. Mikael
    mars 16th, 2007 @ 15:42

    Det räcker gott väl att Henrik har koll på vem jag är.

    ”Regel nr 3. Kommentarerna fÃ¥r gärna vara mycket kritiska men ska hÃ¥lla en hövlig och respektfull ton. Inga invektiv eller orimliga fientligheter är tillÃ¥tna.”
    Bryts gång på gång av AlfLennartLorentsson. Varför accepterar du hans fientligheter?
    AlfLennart bör ändå flyttas till sin helt egna thread så kan vi andra diskutera det som skall diskuteras.

    Sven E kan kanske motivera varför jag ska bannlysas och gärna hänvisa till vad (eller ännu hellre peka ut de exakta orimligheterna) i mina inlägg som skall bannlysas?

    ps.
    publicera mitt svar till ditt off-topic inlägg för rättvisans skull.

  54. Kim Peter Johansson
    mars 16th, 2007 @ 16:28

    Av lätt insedda orsaker vill jag nu – publikt – tala om att jag aldrig skrivit till Henrik och begärt nÃ¥gon ostracism.

    Men att kalla andra ”vilken idiot som helst” är i slängigaste laget och jag vet ärligt talat inte om jag skulle medverka i att sÃ¥dant publiceras.

    HÖR NU HÄR HELA BUNTEN:

    Om ens en brÃ¥kdel av de textmassor som ödslats pÃ¥ argumenteringen ad personam nu skulle användas till att ENS FÖRSÖKA VEDERLÄGGA LennartL:s fakta – dÃ¥ skulle ni alla mÃ¥ bättre.

  55. Sven-E
    mars 16th, 2007 @ 16:40

    ”Sven E kan kanske motivera varför jag ska bannlysas och gärna hänvisa till vad (eller ännu hellre peka ut de exakta orimligheterna) i mina inlägg som skall bannlysas?”

    En person som ägnar sig åt påhopp på en person som har sorg har förverkat all rätt enligt min mening. Punkt slut!

    För övrigt är ditt hat mot Lennart L. baserat på det faktum att du är totalt oförmögen att bemöta honom.

  56. förf.
    mars 16th, 2007 @ 16:43

    Nu tycker jag alla ska lugna sig en smula. Jag har tillfälligt tillåtit sluggerstilen här ett tag, men nu börjar stämningen bli för hård.

  57. Lennart L.
    mars 16th, 2007 @ 19:54

    KEKKONEN CALLING !
    Just det – det gÃ¥r inte att förstÃ¥ Mikaels, Anders fixering, men de är sig lika.

    Alltså vi radierar nu Kekkonens tal av den 9 oktober 1945:

    —- jag refererade till det irriterande faktumet att vissa medborgare misslyckas med att förstÃ¥, Ã¥tminstone fullt ut, vÃ¥rt lands nya politiska läge.

    Det första världskriget slutade så att när det var möjligt att sluta fred, kunde man helt isolera Sovjetryssland från resten av världen . Europeisk politik fungerade länge som att SSSR:s västar gräns var en ointaglig Kinesiska muren, utan någon anledning att uppmärksamma något bortom den, eller att lyssna till
    synpunkter därifrån.

    Idén att världens ände låg vid sovjetiska gränsen blev djupt rotad in den politiska
    medvetenheten bland de europeiska folken. Även Finland kom att inta denna hÃ¥llning – även om det är förstÃ¥eligt att vi var en ung nation – och totalt oerfaren i internationell politik.

    Kriget har slutligen brutit ner detta gränssstaket. Men det verkar som man ännu inte insett detta överallt. Och även om man förstod, så har folk inte insett konsekvenserna för internationell politik det faktum att SSSR idag är den ledande politiska och militära makten i Europa.

    Den finska politikens mÃ¥l pÃ¥ 1920 och 30talen var att försvara landets oberoende, genom att handla – och förbereda sig pÃ¥ att handla mot SSSR. Detta var inte nÃ¥got isolerat fenomen i europeisk politik. Finland uppträdde
    i likhet med en allmän formel, baserad på en världens-ände teori.
    Det nu avslutade kriget har givit ett nytt innehåll och uppgift för Finlands politik.
    —-
    Koppla av nu och ta en bärs till helgen – Urho Ã¥terkommer sen !

  58. Anders Gustafsson
    mars 18th, 2007 @ 17:27

    Bara ”for the record”. Jag har aldrig mailat Henrik och begart att nagon skall stangas av. Jag har daremot begart att sadana inlagg som klart ar off-topic skall flyttas till annan plats.

    Till Kim/Peter vill jag bara saga att jag och andra definitivt har papekat rena felaktigheter i Lorentssons inlagg, men att jag numera anser det lonlost eftersom han inte bryr sig. Det ar tyvarr sa att han ar totalt ointresserad av huruvida det han citerar ar tillforlitligt eller ens om citaten motsvarar innehallet i det citerade verket. Det ar nagot han sjalv medgivit. Jag diskuterar garna vidare med Sven, som trots att han har en standpunkt motsatt min ar en resonlig debattor som farstar vikten av kallkritik. Lorentsson far garna fortsatta skriva, vi har yttrandefrihet sa lange han inte bryter mot Svensk lag. Det finns dock inget som tvingar mig att lasa hans inlagg.

    Jag laser aven med intresse Mikaels, Jaris och Leenas inlagg. I den nyare utgavan av ”Entas Jos” finns en intressant artikel om hogerkrafterna i Finland skriven av Vesa Vares som rekommenderas.

    Jag fareslar igen att Henrik gor ett nytt forsok att oppna en ”topic” far att diskutera det som skulle diskuteras har och flyttar sadana inlagg som ar off/topic.

  59. Kim Peter Johansson
    mars 18th, 2007 @ 22:30

    Anders,

    Kunde du på något sätt ange de ställen där du (eller andra) diskuterat sak med Lennart L? (Alltså inte skällt på honom som person.)

    Jag skulle vara intresserad. Har jag missat dessa ställen?

    Att Ölander inte förvanskats står jag för.

  60. Anders Gustafsson
    mars 19th, 2007 @ 16:12

    Kim peter,

    Ja. Fore vi blev medvetna om att han var identisk med den A Lorentsson som tidigare postat saker i stil med att ”finnarna kommer och tar vara jobb” samt ”stalin hade ratt som ville kora ut dem ur Finland”.

    Flera av oss papekade da fel i hans texter och att han konsekvent forvrangde och felciterade. Det ar nagot som du sjalv kan konstatera om du kollar upp de kallor han namner. Att jag skriver detta anser jag inte ar att ”skalla pa honom som person” utan ett konstaterande av fakta.

    Om du sager att citatet av Olander ar korrekt citerad sa tror jag dig, problemet med hans kommentarer ar att de ger sken av att censuren enbart drabbade de som hade anti-tyska asikter. Det ar inte riktigt med sanningen overensstammande. Om du laser senare litteratur, tex Polvinen, Henrik Ekberg och Vesa Vares sa blir bilden litet mera fullstandig. Forhallandet till Tyskarna var inte sa ”gosigt” som Lorentsson vill pasta.

    Sedan kan jag iofs halla med om att da man laser vad som censurerats, saval press som brev, sa slas man av hur surrealistiskt och godtyckligt det var, men sa fungerar censur. Det finns manga senare exempel pa detta.

    Aven om du inte delar min synpunkt pa historien hopas jag att du instammer med att alf-lennarts kommentarer ovar inte har nagot som helst samband med marina synpunkter pa neutraliteten. Av denna orsak borde hans inlagg flyttas.

    Personligen har jag en lang erfarenhet av elektoniska diskussionforum och aven som moderator och vet att man maste halla nagonsorts ordning, annars urartar det.

  61. Kim Peter Johansson
    mars 20th, 2007 @ 02:09

    Vem Lennart L. än är �identisk med� så är han en sjutusan till hejare på Finland! (Kallas det hatkärlek? Visar inte några här upp hatkärlek till Sverige?)

    15.3 skrev Lennart: i Finland kommer �ca 68% att gå och rösta på söndag den 18 mars�.

    Mitt i prick!

    Lennarts hårda men välriktade omdömen får en att minnas �Den kulan visste hur den tog� i �Sven Duva� av J.L. Runeberg.

    =====

    Anders G. har rätt i att denna diskussionstråd haft förvånansvärt litet samband med världskrigets östersjöproblem. Men icke har kontakten tappats helt ändå – minst av allt av Lennart L. som ju började med en marin argumentering.

    Min erfarenhet av elektroniska diskussionsfora är säkert inte lÃ¥ng som Anders’, men redan här pÃ¥ sidan har jag sett bÃ¥de Anders och andra hoppa över skaklarna. När jag ingrep mot press- och partiförvanskningar frÃ¥n A:s sida, lomade denne iväg frÃ¥n hela trÃ¥den – bara för att snart söka slÃ¥ tillbaka i en annan â€?linaâ€?…

    =====

    Nu hoppas jag kunna få eko för ett SJÖFARTSBEKYMMER som kommit upp i samband med mina musikstudier (rätt läst: musikstudier).

    En sovjetrysk civil båt, �Sibir�, förliste 18/8 1941 under sin färd från Tallinn till Kronstadt, alltså i vattnen mellan Finland och Sovjet-Estland.

    (Detta bör ha varit ungefär tio dagar före den stora konvojen varmed ryssarna utrymde Tallinn. Tallinn, eller Reval, föll som sista stad i Estland i nazisternas händer.)

    Boken där jag läser detta är en musikerbiografi, där författaren verkar lämna allt osagt om �Sibirs� skeppsbrott, förutom att hon gick till botten med hundratals människor. (Hundratals andra räddades eller räddade sig till Leningrad.)

    Vidare står det �steamer�, något som jag ställer mig undrande till. Det kan väl också hända att passagerarskepp på landkrabbespråk kallas �ångbåtar� fastän de skulle vara dieseldrivna?

    SÄKERT KAN MARIN-NISSARNA på denna sida berätta om �Sibir� förliste efter att ha gått på mina eller bombats? Var det i så fall finländska eller var det tyska minor och bombflyg? Var utgångsbaserna i Finland? Artilleri också?

    Hur stort var HELA ANTALET marina människooffer för Finlands aktioner mot Estland?

  62. JariL
    mars 20th, 2007 @ 09:08

    Hej,

    När man diskuterar censur och hur den kan koncentrera sig till bagateller och verka nästan absurd man måste också komma ihåg att mycket små detaljer kan då och då avslöja stora hemligheter. T.ex. finska underrättelsetjänsten märkte i en rysk lokal tidning som hade hittats från fronten en liten nyhet om invigningen av en ny station i Sibirien. Problemet var bara att enligt kartan det fanns ingen järnväg i närheten. Från denna bagatell finnarna helt rätt drog slutsatsen att den Trans- Sibiriska järnvägen hade förkortats med flere hundra kilometer. Censurens jobb är inte lätt och den kan aldrig vara helt konsistent heller, inte ens i en central styrd system som vi ser ovanpå.

    Censur har alltid också en uppgift och man måste veta vad den är när man analyserar texterna på efterhand. I alla krigförande länder censurens huvuduppgift var och är att stöda de egna anstränganden. Mot den backgrunden det är egentligen förvånande hur många gånger finska pressen publicerade artiklar som ledde till negativ tysk reaktion. Detta hände t.ex. när Helsingin Sanomat tog en kritisk inställning till tysk ockupationspolitik i Norge och konstaterade att den skapade bara starkare motstånd. Det är också intressant att under hela krigstiden amerikanska filmer visades i Finland, speciellt när man vet att amerikanerna försökte välja filmerna så att dom stödde allierades propaganda i Finland.

    Vad beträffar Lennarts sätt att fylla spalten med en massa enskild fakta eller fiktion den tillåter ingen diskussion. Han försöker tydligen med sina referat bevisa att Finland var fylld av fascister och deras medlöpare som kontrollerade regeringen, pressen, armen osv. Den storyn som han presenterar har skrivits av Otto Ville Kuusinen i mycket mera underhållande form redan 1945 och den har nyligen publicerats på nytt av Johan Bäckman (?). Boken finns tillgänglig t.ex. i akademiska bokhandeln i Helsingfors. Kuusinen skriver t.ex om 6 parti diktatur i Finland.

    Mvh,

    Jari

  63. JariL
    mars 20th, 2007 @ 09:51

    Hej Kim-Peter,

    Finska marinens mineringar i Estniska kusten hade ingenting med Tallins evakuering att göra. Dom låg väst om Tallin och var avsedda för att förhindra trafiken mellan Estland och Hangö. (se kartan http://users.tkk.fi/~jaromaa/Navygallery/Background/Wartime/cont41.htm ) Juminda spärren som blev så ödesdirig när Tallinn evakuerades var tyskarnas arbete. Dessutom finska marinens mineringskapacitet 1941 var mycket begränsad. Både tyskarna och ryssarna lade minst 10 minor för en finsk. Ingen kan på efterhand exakt konstatera vems minor förorsakade hur många offer men med tanke på var finska mineringar var 1941 ryska fölusterna har inte varit stora. När Hangö evakuerades man kunde ha förorsakat stora föluster men operationen mislyckades nästan totalt från finsk sida.

    Vad beträffar tyska flygplan, dom opererade som regel inte från flygfält i södra Finland efter de första tre dagar av kriget då ett antal plan landade i Finland eller flög över finsk territorium. Tyskarna hade ansvar över norra Finland (Vasa och uppåt), Finnarna söder om Vasa. Finska flygvapnens många flygplanstyp som DB-2, DB-3, Hurricane, Brewster osv. hade kunnat skapa alltför många misstag från tysk sida hade Luftwaffe och finsk flygvapen opererat i samma område.

    Här är en bra beskrivning av tyska marinens aktioner i Fiska viken 1941 (http://www.feldgrau.com/baltsea.html).

    Jag återkommer till Sibir senare men den var en isbrytare.

    Mvh,

    Jari

  64. Anders Gustafsson
    mars 20th, 2007 @ 20:14

    Kim-Peter,

    Orsaken att jag inte iddes diskutera vidare angaende dina papekanden om Ny Tid, var att jag forklarade mig vad jag menade och inte ansag att jag gjort mig skyldig till nagon medveten forfalskning av nagot. Hade du reagerat likadant om jag skrivit att ”Ny Tid ar ett sprakror for den finlandssvenska vanstern”? For min del ar den diskussionen avslutad.

  65. Anders Gustafsson
    mars 20th, 2007 @ 20:43

    Jari,

    Du har helt ratt om censuren och det papekade aven jag tidigare. Likasa att censuren ingalunda var begransad till att stoda Tyskland. Att tyskarna var irriterade och ibland mycket irriterade upp till den punkt da de vagrade leverera vapen och spannmal till Finland finns dokumenterat bla i de Tyska arkiven.

    Vad aven ar intressant ar att de flesta av de lagar (som begransade yttrandefriheten) som stiftades under 30-talet, bla ”bluslagen” stiftades enkom for att begransa nazistiska organisationers rorelsefrihet. Nagot som de som forsoker framhalla Finland som en nazistdiktatur nogsamt forsoker morka.

  66. JariL
    mars 21st, 2007 @ 11:47

    Kim-Peter,

    MÃ¥ste ta lite tillbaks vad beträffar Sibir. Den var inte isbrytare utan halv passagerar-, halv fraktfartyg. Den var fylld av sÃ¥rade när den försökte bryta ut frÃ¥n Tallinn till Leningrad. Den spottades dock utanför Tallinn och tyska flygplan sjönk fartyget den 20. augusti 1941. Vet ej hur mÃ¥nga dog men källorna talar om ”heavy loss of life”. Kanske ingen ens vet hur mÃ¥nga människor var ombord, det vet man inte heller t.ex. om Wilhelm Gustloff som hade lite likadan öde drygt tre Ã¥r senare.

    Mvh,

    Jari

  67. Kim Peter Johansson
    mars 21st, 2007 @ 16:33

    Det är bara min pÃ¥ alla vis (idag) obsoleta känsla för rena vapen i debatten som fÃ¥r mig att än en gÃ¥ng Ã¥tervända till Anders…

    AG:s pÃ¥stÃ¥enden, att ”alf-lennarts kommentarer ovar inte har nagot som helst samband med marina synpunkter pa neutraliteten och att ”Av denna orsak borde hans inlagg flyttas” är inte sÃ¥ litet fräcka.

    De kommer frÃ¥n AG, som själv deltagit mycket flitigt i denna trÃ¥d utan att kräva ”flyttning” av sina egna inlägg. Av dessa har INTE ETT ENDA handlat om marina aspekter pÃ¥ neutraliteten – inte heller om marina aspekter pÃ¥ nÃ¥got annat – inte heller om nÃ¥got som haft med neutralitet att skaffa.

    Jag rullade ut denna trÃ¥d och fick till resultat att AG skrivit ett tiotal gÃ¥nger. Alla inlägg utom tvÃ¥ har (relativt mÃ¥ngordigt) handlat om ”ALf-Lennarts” personliga egenskaper! Ett om Anna Politkovskaja (!). Ett om ordalydelsen till nonaggressionspakten mellan SSSR och Finland.

    Signaturen ”Mikael” har haft utläggningar om samme ”Alf-Lennart” samt om ”doktor Bäckman i blÃ¥sväder”.

    DE ABSOLUT ENDA (om inte lille jag räknas) som tagit upp maritima frÃ¥gor är just den förkättrade LennartL samt JariL och Mikael Ahlroth – och det har varit glest mellan dem.

    Att ropa pÃ¥ ”flyttning” (= utmönstring) av just LennartL pÃ¥ dessa grunder är sÃ¥ fariseiskt att det direkt stinker.

    ==========

    Vet ni varför jag ännu nedlåter mig till att skriva denna kommentar?

    Jo – jag har kommit fram till slutsatsen att Anders och ”Mikael” är mer än bara mobbare.

    Vilka är det som brukar skriva ”For min del ar den diskussionen avslutad.” när de blivit svarslösa? Jo, maktfullkomliga byrÃ¥krater i alla länder.

    Vilka brukar kräva att meningsmotstÃ¥ndare (”oliktänkande”) tystas, gärna brutalt och med berövande av deras heder? Jo, alla odemokratiska makthavare.

    Vilka är det som brukar brännmärka sina kritiker med fraser som ”de försöker framhÃ¥lla Finland som en nazistdiktatur”. Jo, nazisterna själva. Jo, stalinisterna!

    Jag har faktiskt icke märkt att det pÃ¥ Arnstads sida skulle ha pÃ¥stÃ¥tts att Finland varit en diktatur. Inte heller har finländarna utmÃ¥lats som ”ett folk av nazister”, som Anders eller ”Mikael” pÃ¥ ett ställe pÃ¥stod.

    Vad är dessa mobbare för ena som inte tål den minsta kritiska granskning av chauvinistiska axiom?

    Censuranhängare och diktaturnostalgiker, det är vad de är.

    Henrik Arnstads ultratoleranta debattsidor skulle med säkerhet avskaffas om sådana tog makten i våra stackars länder.

    Dixi et salvavi animam meam.

  68. Anders Gustafsson
    mars 21st, 2007 @ 17:31

    Basta Kim-Peter,

    Jag har ingenstans kravt ”utmonstring” av nagon. Bara att inlagg som uppenbart inte motsvarar rubriken flyttas. Givetvis skall i sa fall samma regler galla for mig. Sedan undrar jag nar du skall lara dig att du inte kommer nagonstans med att raskalla pa folk. Vi ar inte imponerade och Pressens Opinionsnamnd var inte det heller.

    Det ar aven skillnad pa att ”vara svarslos” och att valja att avsluta en diskussion som uppenbart inte leder nagonstans.

    Jag skulle aven vara tacksam om du skulle sluta lagga ord i min mun. Min kritik visavi Henrik A och det han skrivit pa denna blogg ar att han drar alltfor langtgaende slutsatser om Finlands alternativ baserat pa ett bristfalligt faktaunderlag.

    Min kritik visavi Alf-Lennart galler att han konsekvent forsoker framstalla Finland och Finlandare i en negativ dager genom att citera selektivt och ibland rent av forvanska fakta.

    Om du skulle bemoda dig att folja kronologin har sa ser du att min kommentar om Anna P kommer efter att Alf-Lennart redan kapat traden och fort den in pa sitt favoritamne.

    Om jag som du sager ”inte tÃ¥l den minsta kritiska granskning av chauvinistiska axiom?” sa skulle jag val aven be att SvenE skulle flyttas, men det gor jag inte. Kanske du skulle fundera pa varfor? Orsaken ar att jag respekterar Sven E som debattor trots att jag inte delar hans standpunkt. Orsaken ar att han verkligen diskuterar och diskuterar utgende fran fakta.

    OK. Jag forsoker igen. Kan Henrik oppna en trad ”diskussion om diskussionen” sa kan ”off-topic” diskussioner foras dar och denna reserveras for det den var tankt for?

  69. Kim Peter Johansson
    mars 21st, 2007 @ 18:37

    1. Finland-bashing:

    Såhär skrev Anders faktiskt för mindre än 24 timmar sedan:
    ”Nagot som de som forsoker framhalla Finland som en nazistdiktatur nogsamt forsoker morka.” (AvstÃ¥r frÃ¥n att kommentera det stilistiskt osköna i att upprepa ”försöka” pÃ¥ ovanstÃ¥ende sätt.)
    Men nu bestrider Anders att han skrivit så. Det är jag som lagt meningen i hans mun!

    2. ”Svarslöshet är inte samma sak som svarslöshet.” OK om du sÃ¥ vill.

    3. Pluralis maiestatis:

    Anders skriver: ”Vi ar inte imponerade och Pressens Opinionsnamnd var inte det heller.”
    Samma ”pluralis maiestatis” brukar man fÃ¥ läsa hos LennartL ibland. (Den är ett av hans sämsta stildrag.)
    Meningen är kanske att lÃ¥ta vagt hotfull – i sÃ¥ fall just det totalitära, som jag mer och mer spÃ¥rat hos Gustafsson.

    Att ”vi” nu omfattar ocksÃ¥ Pressens Opinionsnämnd är väl bara att ta med en klackspark.

    4. ”RÃ¥skälla” (raskalla):

    När skall du lära dig att det inte är rÃ¥skäll, om jag efter lÃ¥ng och tÃ¥lmodig samvaro har bildat mig en uppfattning om dig (”er”)?

    5. Anna:

    Inlägg om henne, här, blir inte mindre ”off” av att andra hunnit tala om annat.
    (Kanske ett ärende för ”oss” i Pressens Opinionsnämnd?)

  70. Kim Peter Johansson
    mars 21st, 2007 @ 18:57

    Go’e Anders, vad menar du med detta:
    ”Sedan undrar jag nar du skall lara dig att du inte kommer nagonstans med att raskalla pa folk.”

    Vart nÃ¥gonstans tänker du dig att jag behöver ”komma”? Jag har det bra där jag är. Jag har rest; jag har läst. Jag kan de ämnen du ”diskuterar” bättre än du anar.

    Att söka övertyga andra – genom argumentering i offentligheten – är för mig ett avslutat kapitel sedan tio (10) Ã¥r. Vad vore det bra för att fÃ¥ en Anders eller en ”Mikael” pÃ¥ sin sida?

    Må jag ändå tillåtas ha åsikter tills ni kommit till makten!

    Förresten är det bara att sluta provocera så drar jag mig tillbaka. Syftet har egentligen varit att uttrycka respekt för Henrik Arnstad och andra som gräver där vi bara står.

  71. Kim Peter Johansson
    mars 21st, 2007 @ 19:07

    Tack JariL för upplysningarna om Sibir.
    De är skelettartade men faktiskt – tro det eller ej – noggrannare än i boken om (sovjetbarytonen) Ots.

    En helt annan sak:
    Varför rör inte andra med intresse för den marina krigföringen pÃ¥ sig i ämnet? Faller det utanför den redan inledningsvis snäva ramen, där strategisk (”politisk”) rubrik anges men förlorar sig i vad jag skulle kalla logistik och taktik?

  72. Mikael Ahlroth
    mars 21st, 2007 @ 22:00

    ”Kankske, men det var lika viktigt att det fanns ingen hot mot sjötrafik under Ã¥r 1943 pÃ¥ grund av u-bÃ¥ts späret i finska viken.”

    Jari, det ena behöver inte utesluta det andra.

    ”Varför rör inte andra med intresse för den marina krigföringen pÃ¥ sig i ämnet? Faller det utanför den redan inledningsvis snäva ramen, där strategisk (â€?politiskâ€?) rubrik anges men förlorar sig i vad jag skulle kalla logistik och taktik?”

    KPJ, du får gärna bidra med en egen åsikt eller analys av grundfrågan: hur betraktade Sovjet Sverige 1941-1944? Jag valde att spegla frågan i det marinhistoriska perspektivet, då de faktiska händelserna är väl kända (med undantag för oljetraden?).

    Det finns mer bakgrundsfakta i frågan, men jag vill inte att mina inlägg skall börja likna en monolog. Jag valde ut de mest betydelsefulla händelserna.

    Min förhoppning var att få igång diskussion om SVERIGE och SVENSK UTRIKESPOLITIK (inte Finland, inte Fjärrkarelen, inte finska inbördeskriget, inte Tyskland etc.) under VKII och Gunthers roll i detta under denna topic; jag hoppades t.o.m. få med Henrik.

    Ack, sÃ¥ blev inte fallet….

  73. JariL
    mars 22nd, 2007 @ 10:40

    Hej Mikael,

    ”Jari, det ena behöver inte utesluta det andra.”

    Ville inte heller påstå det. Poängen var att Tyskland hade säkert ingenting emot att flytta transporten till havet när farvattena var säkra och fartygenas kapacitet avsevärt högre än järnvägarnas. Båda vann i köpet och man undvek politiska komplikationer.

    Mvh,

    Jari

  74. Mikael Ahlroth
    mars 23rd, 2007 @ 00:25

    ”Ville inte heller pÃ¥stÃ¥ det. Poängen var att Tyskland hade säkert ingenting emot att flytta transporten till havet när farvattena var säkra och fartygenas kapacitet avsevärt högre än järnvägarnas. BÃ¥da vann i köpet och man undvek politiska komplikationer.” Precis, det var en win-win situation.

    En annan aspekt av frågan om Sovjets syn på Sverige är, hur mycket Sovjet visste om de svenska aktiviteterna.

    Malmtraden var ju uppenbart känd, eftersom ryska u-båtar attackerade svensk sjöfart. Kullagerexporten var sannolikt känd; det fanns säkert en och annan kommunistsympatisatör, som skickade upplysningar vidare. Permittenttrafiken var ju också helt uppenbart känd för ryssarna.

    Vad gäller oljetraden, är frågan mer öppen. I regel är militära underrättelsetjänster bra på att kartlägga fiendens logistikkedja. Det är inte otänkbart, att informatörer och flygspaning kan ha rapporterat om svenska tankfartyg i baltiska hamnar. Svenska tankfartyg i tyska oljehamnar kan också ha blivit fotograferade av de västallierades flygspaning över norra Tyskland. Men som sagt, frågan är öppen.

    Det samma kan sägas om de tyska materieltransporterna sjövägen på svenskt territorrialvatten 1943.

  75. JariL
    mars 23rd, 2007 @ 09:57

    Mikael,

    Stor-Britannien tillämpade såkallad Navy Cetrificate system till alla neutrala länder. Systemet begränsade importen av vissa strategiska varor som t.ex. olja. Hade du ingen Navy Certificat för din last den beslagtogs av brittiska flottan. När man sökte certifikaten man fick redogöra landets behov, hur och var varorna används osv. Varje ton av olja som Sverige importerade var känd till britterna. Kvoterna sattes alltid så att dom inte tillät landet i fråga att samla alltför stor förråd. Jag är övertygad om att Sveriges svart oljehandel med Tyskland har inte kunnat vara hemskt stor eftersom den hade väkt britternsa uppmärksamhet genom Navy Certificates. Troligen all olja som man sålde var borta från Sveriges egen flotta som fick stanna i hamn. Jag har drygt 20 år sedan läst en bok om Navy Certficates men kommer inte ihåg vad den hette. Den var en av de trokigaste böckerna jag har någonsin läst men trots det också mycket interessant.

    Mvh,

    Jari

  76. JohnT
    april 16th, 2007 @ 07:14

    Hej Jari

    Kan det vara den officiella historiken av Ministry of Economic Warfare -Medlicot ”The economic blockade”, ~1000 sidor ?
    Jag läste den som en thriller 😉

    Eller Navicerts and Neutrality (handlar mest om FInland och USA 1940)

    Mvh
    /John T.

  77. JohnT
    april 16th, 2007 @ 07:18

    >Mikael Ahlroth said,
    >Vad gäller oljetraden,

    I boken Krigsseglare säger Terje Fredh att det var rumänsk olja.
    Och neutralitetsbrottet var ”bara” att svenska fartyg chartrades till Tyska flottan.

    Att chartras till de allierades transport organisation var vanligt för Svenska fartyg som jobbade åt de allierade, så om det var ett neutralitetsbrott så genomfördes det oftare till de Allierades fördel.

    Cheers
    /John T.

  78. Mikael Ahlroth
    april 17th, 2007 @ 21:39

    >I boken Krigsseglare säger Terje Fredh att det var rumänsk olja.

    Tyskland hade bara rumänsk råolja att tillgå, vid sidan av syntetisk bensin.

    >Och neutralitetsbrottet var “bara� att svenska fartyg chartrades till Tyska flottan.
    .
    Precis, men min frågeställning är: hur resonerade regeringen och UD med Gunther i spetsen när man gav sitt medgivande till att fartyg chartrades? Bedömde man eventuella reaktioner från sovjetisk sida?

    Jag ser en viss skillnad i att frakta materiel åt de västallierade och att tanka ubåtar till havs åt Kriegsmarine. I det senare fallet är man längre fram i logistikkedjan. Att frakta materiel (åt de västallierade) påverkar krigsutgången i det strategiska perspektivet, medan oljetransport till ubåtar påverkar det omdelbara, operativa krigsperspektivet. Enligt bedömningar under kriget var, vid varje given tidpunkt, 1/3 av Kriegsmarines ubåtar i hamn för bunkring och reparationer, 1/3 var på väg till eller från operationsområdet varmed endast 1/3 deltog i krigshandlingarna. Bränslepåfyllning till havs påverkar detta förhållande.

    Så jag anser att den svenska oljetransporten åt Wehrmach och Kriegsmarine var mer graverande, ett större neutarlitetsbrott, än materieltransporten åt de västallierade.

  79. JohnT
    april 19th, 2007 @ 19:10

    Jag har bara tvÃ¥ källor tillgängligt, ovan nämnda krigsseglare och Ingela Karlssons doktorsavhandling ”Kriget, staten och rederierna”.
    Den sistnämde skriver att 15 tankfartyg gick i timecharter för Tyskarna, genom det svensk-tyska sjöfartsavtalet. av dessa var det hälften som fraktade olja åt tyska flottan och användes även för att bunkra krigsfartyg i hamn.
    Vilket var OK enligt de Svenska tolkningarna av neutralitets reglerna.
    För övrigt var det de allierade som frågade UD vad dessa båtar höll på med så du har rätt att underrättelsetjänsterna fungerade bra.

    Terje Fredh har hittat ett vittne som hävdar att dom vid flera tillfällen gick ut i atlanten. Medan oftast var dom i Pillau och övade bunkring med tyska ubåtsskolan.
    Andra av de sju-Ã¥tta hade tex bunkrat tyska slagskepp i Norge.

    Så det verkar vara ett fåtal, eller bara en tanker som direkt gick ut och bunkrade i atlanten. Största delen av verksamheten verkar varit att frakta rumänsk olja till Norge.

    Och då har jag svårt att se obalansen när bortåt 200 stora oceangående fartyg skeppade tex flygplan till Australien. Flyplan som gjordes flygklara utanför hamnen med åtta små tankbåtar som för det mesta lastade i Tyskland och sedan lossade i Ubåtsbunkern i Trondheim.

    jag har svaga minnen om att båten och skepparen som gick ut i atlanten var en frifräsare som sedan mötte ett oblitt öde, men jag minns inte detaljerna.

    Mvh
    /John T

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

About

Tricorder Media är ett företag tillhörande Henrik Arnstad. Verksamhetsområden är författarskap, journalistik och undervisning.

Subscribe to our feed

Search

Admin