Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Idag gick frivilligkåren i strid

Posted on | februari 3, 2007 | 137 Comments

699450.jpg

Idag är det — enligt NE.se — Ã¥rsdagen av Svenska frivilligkÃ¥rens första strid i Vinterkriget 1940. Encyklopedin skriver:

Den första ”stridsgruppen” (förstärkt bataljon) insattes 3 februari nordöst om Rovaniemi. KÃ¥rchef blev generalmajor Ernst Linder […]. Linder övertog 25 februari ansvaret för hela norra Finland med, utöver F., tre finska bataljoner sig underställda. Av F. var dÃ¥ tvÃ¥ stridsgrupper jämte specialförband insatta. Mot Linder stod en sovjetisk armé om minst tre divisioner, bara i Salla nio bataljoner mot de fem finska och svenska.

Günthers förhållande till kåren är något oklart. För svenska regeringens del handlade det främst om att säga nej till att kompletta svenska förband skulle delta i grannlandets kamp för sin överlevnad.

Många frivilliga kom aldrig att insättas, då de först måste utbildas; Finlands regering önskade färdiga förband, utbildade att direkt insättas.

Ett undantag var det svenska flygförbandet F19. Överhuvudtaget är det lätt att underskatta den svenska insatsens värde för Finlands hjältemodiga kamp. De svenska arméförråden tömdes och många miljoner svenska kronor strömmade till grannlandet.

Kostnaderna för F. blev 18,85 miljoner kr., varav Finland betalade 670 000 kr. i löner och övriga kostnader täcktes genom insamlingar i Sverige.

Vinterkriget gav ett djupt avtryck i det svenska folket. Sympatin för Finland var mycket större än engagemanget för Norges kamp vÃ¥ren 1940. Enbart sällan hördes uttrycket ”Norges sak är vÃ¥r”. Ã… andra sidan ökade känslorna för det norska broderfolket stadigt under hela kriget, medan kylan i de svensk-finska relationerna ökade markant efter 22 juni 1941.

Men det är en annan historia. I dag minns vi den finska frihetskampen 1939-40.

Comments

137 Responses to “Idag gick frivilligkÃ¥ren i strid”

  1. Mikael
    februari 3rd, 2007 @ 21:45

    När tyskarna ockuperade Norge hade svenskarna ett ambivalent förhållande till Tyskland och nazismen. Man undvek att konfrontera tyskarna med stora svenska frivillig insatser pga ekonomiska och politiska intressen.

  2. Anders Gustafsson
    februari 4th, 2007 @ 20:47

    Det finns även skäl att uppmärksamma de Svenska Kommunister som faktiskt såg sanningen och skrev ut sig ur Sveriges Kommunistiska Parti 1939-40.

  3. Lennart L.
    februari 6th, 2007 @ 18:26

    Källa: Ledare i Dagens nyheter av utrikesred. Johannes Wickman: ca +- 1943
    Finland- Sovjet / Det ryska problemet.
    ——————————————————————
    ” Ingenting hade kunnat hindra Ryssland frÃ¥n att lägga under sig hela Finland
    och att Moskvafreden vittnade om en ”relativ moderation”, sÃ¥ erkänner man därmed inte att fredsvillkoren skulle ha varit annat än en grov kränkning av Finlands rätt.

    Att fredsvilkoren begränsades till det – ur rysk synpunkt – strategiskt avgörande
    syns sțdja den tolkningen att SSSR inte Рgenom ̦verfallet i november 1939 inledde er̦vringen av Finland i sin helhet.

    Mot denna uppfattning står den officiella finska tesen: Moskva avsåg att genom- föra sin alltid närda plan att erövra Finland, det pågående finsk-ryska kriget är alltså en ofrånkomlig fortssättning av vinterkriget. Till stöd för denna uppfattning åberopas Moskvaregeringerns hållning mellan de båda krigen.

    Förloppet skulle då te sig på följande sätt: Sedan de finska ställningarna på Karelska näsets genombrutits och medan den tyska krigsmakten ännu var bunden inför den förestående offensiven i väster, skulle Stalin ha avbrutit operationerna, låtit den färdigbildade Kuusinenregeringen försvinna t.o.m. som
    Hornborg, (E.) säger under allmänt löje – för att istället fullborda erövringen
    av Finland genom påtryckningar, bestående i godtycklig tolkning av fredsför-draget och inblandning i inre finska angelägenheter.Det förefaller inte sannolikt.

    Man synes få en naturligare förklaring till det nuvarande läget, om man utgår från det obestridliga förhållandet at Finland, till skillnad från andra demokratiska
    stater, hade föredragit Tysklands seger i världskriget, framför de allierades, inklusive Ryssland, och inte velat undandra sig att medverka till att hotet från öster definitivt avlägsnades.

    Om uppgiften att transitering av tyska trupper medgavs pÃ¥ hösten 1940 är riktig, har det första steget Ã¥t tyskt hÃ¥ll tagits vid en tidpunkt dÃ¥ det rÃ¥dde en utbredd föreställning, inte minst i vissa diplomatiska kretsar, att Tysklands seger var given – och det var endast vid sidan av ett segrande Tyskland som finska regeringen kunde tänka pÃ¥ att realisera de strategiska gränsernas politik, som tillkännagavs vid krigsutbrottet.

    Den finska socialdemokratins huvudorgan har betecknat Finland som ” en neutral krigförande stat”. —- Men den mÃ¥ste dÃ¥ Ã¥tminstone förutsätta medgivandet Ã¥t Tyskland att samla en armé pÃ¥ finskt omrÃ¥de och Finlands beslut att delta i kriget innebär beslut som fattats av fri vilja.
    ———————————————————–

  4. Lennart L.
    februari 6th, 2007 @ 19:00

    NÅGOT OM FINLANDS FÖRFÖLJELSE OCH FÄNGELSEDOMAR MOT FINSKA ARBETARKLASSEN: 1930-44
    —————————————————————–
    Förföljelserna och terrorn mot den finska arbetarklassen 1920-1944 var mycket omfattande. Det nämns följande siffror: Under tiden 1930-39 fälldes inte mindre
    än 2.000 politiska domar mot finska kommunister och vänstersocialister.

    1940-41 före angreppet på SSSR inspärrades i fängelser och koncentrationsläger
    ca 2.000 personer, som anklagades eller misstänktes för sovjetvänlighet. Enbart i koncentrationslägret i Kjulo, satt 600 ” röda” utan dom och rannsakning.
    ———————————————————-
    NÃ¥gra exempel pÃ¥ stenhÃ¥rd repression: Ville Pessi, generalsekreterare i FKP, arresterades av finska polisen i januari 1935, och fick sedan för sin illegal partiverksamhet sitt fängslad fram till vapenstillestÃ¥ndet – nästan en 10-Ã¥rig inspärrning.
    ————————————————————
    Karl Lindholm ordf. i Livsmedelsarbetareförbundet, och FKP-medlem och DFFF,
    dömdes bland 1.000tals andra, 1918 – till tukthusstraff, som han släpptes frÃ¥n
    1923.(5 år) 1926-1929, (3 år) nytt straff för politisk verksamhet. I samband
    med Lapporörelsens verksamhet dömdes han till 3 år, och senare till ett femårigt
    straff Рoch frigavs f̦rst i maj 1940. Nytt straff i juli samma ̴r 1940 och satt
    fängslad till krigsslutet september 1944.
    ——————————————————————-
    O. Lehto från Åbo. Häktades för medlemsskap i FKP, 1932, 6 månader. 1934 greps och fick 2,5 år på tukthus. 1940 satt han i förvaringshäkte och sändes till fronten, avväpnades och sändes till koncentrationsläger i Östkarelen.
    (Källa: Svensk dagspress)
    ——————————————————————-
    När Finland förbjöd det finsk-sovjetiska vänskapsförbundet 1940, som snabbt fÃ¥tt ca 35-40.000 medlemmar (FKP var förbjudet sedan 1930), och tillsatte den uttalat protyske Witting som utrikesminister – var det som tidningsmannen/ senare radiochefen Ragnar Ölander uttryckte det ” inte det bästa beslutet för att normalisera relationerna till SSSR”.
    —————————————————————–
    Den finska förenade vänstern fick i första fria valet efter kriget 25 % av rösterna, 50 platser i finska riksdagen, en andel som upprätthölls fram till 1964 ca.
    Den 18 mars 2007 är det riksdagsval i Finland, den förenade vänstern hade
    idag ca 19 platser (DN)

  5. Lennart L.
    februari 6th, 2007 @ 19:23

    SOCIALDEMOKRATISK KONGRESSGÄST:

    Partisekreteraren Torsten Nilsson uppger vid intervju ca 10 maj 1944, inför SAP:s kongress att bl.a. Väinö Tanner, har bjudits in – finsk socialdemokrat och bl.a. finsk regeringsmedlem, bl.a finansminister, 1940, 1941-44.

    Under en längre resa i Hitlertyskland hösten 1941 gjorde Tanner bl.a följande utalanden för nazistisk press i Wien:

    ” – Syftet med detta krig är för oss som stÃ¥r i intimaste vapenbrödraskap med Tyskland – att skapa en bättre framtid för den kommande generationen. Fram-förallt mÃ¥ste den skadliga verkan av som bolsjevismen utövat pÃ¥ de europeiska folken utrotas för all framtid.

    De hitillsvarande framgÃ¥ngarna visar att vi är pÃ¥ bästa väg mot mÃ¥let. Vi hyser intet tvivel om att vi tillsammans med Tyskland och de övriga mot det tyska riket vänskapliga makterna skall föra kampen för den europeiska kulturen till ett lyckligt slut. ”

    Den 9 september 1941 i Tammerfors: ” Bolsjevismen mÃ¥ste helt förintas innan
    Finland kan tänka pÃ¥ fred.”

    Den 14 oktober 1941 i Vasa: – ” Det kan inte bli tal om fred sÃ¥ länge som sovjetregimen existerar. Sovjetunionen kommer att förlora sitt krig mot Tyskland. En med bolsjevikerna ingÃ¥ngen fred skulle sÃ¥ledes vara betydelselös. ”

    Tanner besökte också, Slovakien, Köpenhamn, och tog 1944 ca mot besök av den svenske fascistledaren Per Engdahl. Han spekulerade som övriga i finska
    ledningen Рatt om n̴gon allierad invasion kom i Frankrike, fanns det m̦jlighet
    för Finland att utnyttja motsättningarna mellan de allierade och avvisa, upp- skjuta alla fredsbud från SSSR.

  6. JariL
    februari 7th, 2007 @ 10:47

    Hej,

    Rekommenderar för alla som kan finska Kimmo Rentola’s utmärkta böcker om finska kommunismens historia. Här det räcker att konstatera att det finska kommunistiska partiet vägrade bÃ¥da pÃ¥ 1920- och 1930-talet erkänna parlamentarisk demokrati som statsform och att finsk samhälle hade all orsak och rätt att begränsa kommunisternas verksamhet. OcksÃ¥ extrem högern förbjöds för en period och även om den kom tillbaks i form av IKL den hade missat sin gyllene tid och förblev politiskt i marginal. Hade Weimar republiken gjort det samma bÃ¥da till kommunisterna och nazisterna hade Europa kanske sparats frÃ¥n en period av kaos och destruktion. Finska kommunisternas attityd förändrades sÃ¥ smÃ¥ningom efter kriget inte minst pÃ¥ grund av president Kekkonens skicklig anpassningspolitik. Avgörande var dock kris i Tjeckoslovakien 1968 därefter finska kommunistiska partiet splittrades till Eurokommunistiska majoritet och Sovjetinriktad minoritet.

    Tanner, som Lennart sÃ¥ häftigt kritiserar, var redo att acceptera alla kommunister i sdp under 1920- ,1930- och 1940 talet sÃ¥ länge dom var färdiga att spela enligt parlamentariska spelregler. PÃ¥ det här sättet formades t.ex den gruppen som senare blev känd som ”de sex” (”kuutoset”) som formade fredsoppositionens kärnan under kriget. Tanner var starkt antirevolutionär och efter vinterkriget han blev Sovjet fientlig. Ã…t den andra sidan han blev ocksÃ¥ Sovjet sidans huvudsaklig politisk fiende i Finland redan länge före vinterkriget pÃ¥ grund av att han i Moskvas ögon garanterade arbetarklassens lojalitet till republiken Finland.

    Dessutom politisk pÃ¥tryckning i Finland var inte bara ”högerns sport”. OcksÃ¥ socialdemokraterna, inte att tala om kommunisterna, kunde och spelade hÃ¥rt. I arbetsplatserna arbetare som hörde t.ex. i skyddskÃ¥ren eller som man viste hade varit med i den vita armen under inbördeskrig kunde lätt fall som offer till ”olyckor”. Finlands demokrati hotades av bÃ¥da extremen speciellt under första halvan av 1930-talet men den föll inte utan försvarade sig utan att begränsa de politiska friheten allt för mycket.

    Vad beträffar Norge skillnaden till Finland var att anfallet kom som en överraskning, I Finlands fall den allmänna opinionen i Sverige hade ett par månader tid att följa upp hur krisen utvecklade till ett krig. När tyskarna anföll Norge allt var över så snabbt att ingenting kunde göras. Samtidigt svenskarna var också rädda för att tyskarna skulle också försöka någonting mot Sverige och egen mun är alltid närmare än grannens.

    Mvh,

    Jari

  7. Lennart L.
    februari 7th, 2007 @ 19:00

    Jari L.

    Den finska officerskårens inställning till Tyskland innebar att man reagerade med
    tillfredsställelse när nazismens makt växte. bl.a vid införandet av allmän värn-plikt, ca 1936, införliv. av Saarområdet 1935, återbesättandet av Rhenkorrid-oren. Det tyska sändebudet rapporterade att händelserna mottagits mycket positivt av de finska officerarna.

    Visst deltog tyskarna gärna i firandet av segern 1918, (av alla blodiga finsktyska minnen), men det också tyska flottbesök, sommaren 1933, inoff. 4 besök även 1934, finskt återbesök 1935 till Kiel.

    Även i samband med Holstis avpolletering i november 1937, förekom ett större
    besök, (stör,typ(!) av en tysk ubÃ¥tsflottilj, 12 ubÃ¥tar, som först ville ankra upp mot Ã…land, (augusti) men dÃ¥ detta kunde ha irriterat Sverige, Ã…lands neutralis- ering, fick styrkan gÃ¥ till Helsingfors – vilket uppmärksammades i SSSR.

    (Holsti som försökte fem-i-tolv, i februari 1937, genom ett Moskvabesök att något ändra den finska linje som sedan 1918 ihärdigt arbetat för ett krigsutbrott med SSSR, utsattes för en konspiration av finska höger- och militära kretsar, samt den tyska sändebudet Blücher, som leddes av tydligen protyske finska Berlin-sändebudet Aarne Wuorimaa.)

    Holsti hade anklagats av Weizäcker, tyska UD, för att ha uttalat sig förklenande om Hitler och tyska regeringen. Han hade även fÃ¥tt höra i Geneve att den finska orienteringen mot det mer neutrala Nordenblocket – betraktades i Geneve som – ”ren bluff”.

    Sedan 1935 ökade besöken av höga finska officerare till Tyskland, man ville skaffa sig en överblick över de snabbt växande rustningarna. Några som 1935/36 inbjöds av tyska Wehrmachtsinstanser : gen.löjt. VP.Nenonen, art.insp, gen.maj. JF. Lundquist flygvapench., gen.löjt. L.malmberg ch. Skyddskåren, Insp. för krigsmaterielindustrin, överste Grandell, sekr. i försvarsrådet, AF Airo.

    Till detta kom ett något mindre antal tyska officerare till Finland: gen.maj. Roese,
    inf.spekt, samt gen.löjt. Roeckehausen, medlem i Tyska sällskapet för försvars-politik och krigsvetenskap. Hans föredrag om införande av tyska allmän värnplikt (36) åhördes av hela finska militäreliten med Mannerheim i spetsen.

    (Källa: Bl.a Keijo Korhonen)

  8. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 03:50

    —————————————————————————-
    8-11 februari. 1937 : F̦rsta beșket av en finsk utrikesminister РM.Holsti till SSSR sen revolutionen.
    —————————————————————————-

    Mannerheims 70Ã¥rsdag den 4 juni 1937 blev en parad för de tyskorienterade kraft- erna, en demonstration av sammanhÃ¥llningen mellan de finska höger- och militär- kretsarna – med tyska Wehrmacht. Den tillsammans med den svenska militärdele- gationen, under flera dagars festligheter deltagande tyska officersuppvaktningen under generalmajor Nikolaus von Falkenhorst (deltog i tyska interventionen 1918, planlade överfallet pÃ¥ Norge 1940, ÖB för Barbarossa frÃ¥n Finland 1941) blev en demonstrativ uppvisning som hälsades med ovationer – Finlands krigshistoria var förbunden pÃ¥ med Tysklands.

    ” I det förgÃ¥ngna hade finnarna kämpat bÃ¥de skuldra med skuldra – men ocksÃ¥ mot Tyskland. (Mannerheim WW1 tsarofficer). Oavsett som vän eller fiende hade finnarna genom tiderna betraktat den tyske soldaten som symbol för mod och trohet. De följande dagarna försäkrade Mannerheim att att det pÃ¥ slagfältet beseglade ”Waffen- brüderschaft” och banden knutna med ”Kriegskameraden” att inte ens än gÃ¥ng tiden kunde upplösa detta. Tacksamheten mot det tyska blodet som flutit pÃ¥ finsk mark skulle inte glömmas – oavsett politikens utveckling.

    Blücher värderade den starka hyllning som den tyska delegationen fick, som ett svar pÃ¥ Holstis politik. Den 11 juni berättade han : ” I militärkretsarna har man lagt stor vikt pÃ¥ att upprätthÃ¥lla goda kontakter med Tyskland och dess armé, och chefen för finska generalstaben hade inte underlÃ¥tit för att varna Holsti för att försämra förbindelserna med Tyskland.

    Det fanns ett stort utbytesprogram Schulungszwecken med Tyskland, och utländska beskickningar noterade, både den brittiska och andra västländer samt den sovjetiske utrikesministern (M. Litvinow), att det var en osedvanlig stor reseverksamhet bland tyska officerare till Finland.

    I juni 1937 gjorde den finske försvarsministern (Oksala) ett uppehÃ¥ll i Berlin – pÃ¥ en resa till Ungern. Samma mÃ¥nad deltog skyddskÃ¥rschefen Lauri Malmberg, tillsam- mans med överste Ilmari Martola – pÃ¥ 3.e Reichstagung NS-Gemeinschaft, ”Kraft durch Freude ” i Hamburg. I augusti fick ÖB för armén (Österman) tillfälle att bli förtrogen med utvecklingsnivÃ¥n i tyska krigsmakten.

    Mannerheim befann sig frÃ¥n augusti till oktober pÃ¥ kurvistelse i Tyskland, och mottogs av Hermann Göring i Schorfheide, den 15 oktober. DÃ¥ uttalade sig Göring i skarpa ordalag, efter samtal med finländske sändebudet – över den ”röde” Holsti och dennes Moskvaresa.

    Om nu inte Mannerheim desavouerade sin utrikesminister hade inte expresident Svinhufvud nÃ¥gra skrupler att i samtal med Heinrich Himmler och Gottfried Aschmann, presschef pÃ¥ tyska UD, att ställa Holsti vid skampÃ¥len. Holsti förklarade Svinhufvud – var anhängare av den brittisk-franska gruppen, men hans politik var inte folkligt förankrad, det var övergÃ¥ende och skulle inte lämna nÃ¥gra spÃ¥r.

    Den finska militära störaktiviteten riktat mot en befarad vändning i Finlands utrikes- politik – kulminerade i aktiviteter av den fascistiska marinen. PÃ¥ sommaren 1937 blev i Helsingfors mellan överste Horst Rössing, militärattaché, med örlogskaptenen Reimar von Bonin ett samarbete etablerat för att bearbeta marinens frÃ¥gor. Huvud- frÃ¥gan gällde den sovjetiska baltiska flottan. Det var här meningen enligt Grundherr, chef för NordenfrÃ¥gor i tyska UD att visa motstÃ¥nd mot Holstis politik och att man ” inte tänkte rymma fältet”.

    Detta fann utryck när ett större tyskt flottbesök kungjordes med början av augusti 1937, en 12 enheter stor ubÃ¥tsflottilj skulle anlända och ankra upp i omedelbar närheten av Ã…bo, , nära det demilitariserade Ã…land, vilket kunde möta invändningar frÃ¥n bÃ¥de svensk och sovjetisk sida. Finska regeringen beslöt dÃ¥ att förlägga besöket till Helsingfors – därigenom tog man hänsyn till den svenska behovet, men inte det sovjetiska.

    Den sovjetiska pressen sÃ¥g därför flottdemonstrationen som ett uttryck för hur Finland föredrog och sÃ¥g positivt pÃ¥ att med det fascistiska Tyskland säkra freden i Östersjön. Motreaktionen frÃ¥n den finska pressen under flottbesöket framstod som en tydlig politisk viljeyttring mot SSSR – där även det officiella Finland deltog.

    A. Wuorimaa hade försäkrat sovjetsändebudet i Berlin, J. Suriz, att presidentbytet och Holstis Moskva- besök inte skulle förändra Finlands attityd till Tyskland. De med ubÃ¥tsbesöket kulminerande fascistiska motaktionerna, var avsedda att undergräva Holstis Moskvabesök. Blücher kunde den 11.8.1937 berätta att att man bÃ¥de frÃ¥n finsk och sovjetisk sida försökte förneka problemen – och att ”smekmÃ¥naden” var över ”.

    Under intryck av det tyska Anschluss av Österrike i mars 1938 försökte SSSR:s regering att ställa frågor till Holsti om Finland verkligen kunde klara att hävda det finska territoriet mot ett ev. tyskt anfall mot SSSR. Man ställde förslaget att bilda en bilateral försvarsavtal, som skulle kunna utformas av Finland för att kunna motstå tysk agg- ression, ev. med sovjetisk hjälp, (som motsvarade 1948 VSB-avtal.)

    Istället reste ÖB Österman till Hitler mars/april 1938 och fick lyssna pÃ¥ Führerns utläggningar om om det hot som utgick mot Norden och Tyskland frÃ¥n SSSR ” Men Ryssland skall förgöras – sÃ¥ att det inte kan resa sig mer ! (Källa Wuorimaa)
    Bara detta att i den mest dramatiska chauvintiska stund, när Tyskland införlivade
    Österrike befinner sig en som ” mycket protysk sedd finske ÖB hos Hitler”. PÃ¥ 20Ã¥rsdagen av de vitas seger 1918 deltog Österman, den 1april till tyska Greiftswald,
    där han på tyska avläggaren till 27.Finska frivilliga 1916-17, Lockstedter Lager övertog
    3.e bataljonen av 92:a inf. reg. ” Österman försäkrade den djupa relationen mellan de bÃ¥da krigsmakterna – och utropade ett trefaldigt ” Sieg Heil ! för Hitler, Tredje riket, och Tyskland

    (Källa: Greifswalder Zeitung 2 april 1938)

    Finland var dock inte beredd att tillmötesgÃ¥, ens en begränsad sovjetisk önskan att pÃ¥ 30 Ã¥r arrendera nÃ¥gra öar i Finska viken, i utbyte mot sovjetisk territorium. Öarna hade enligt Mannerheim inget militärt värde – men hade förbättrat Leningrads och baltiska flottans läge. Men de grundläggande relationerna till SSSR förändrades inte – istället kom det gynnade läget och Ã¥terförsäkringar frÃ¥n Tyskland – den antisovjetiska huvud- makten – att bli ett fast inslag i den finska utrikespolitiken.

    Genom västmakternas eftergiftspolitik förstärktes den finska attityden. Att Tyskland var de dominerande staten som skulle blidkas, SSSR hållas tillbaka.

  9. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 04:02

    I det finska försvarsrådet utgjorde majoriteten officerare, med tysk utbildning,(1916-17 förutom Mannerheim och Walden., som var fd. tsaroff. Övriga : ÖB Hugo Österman,// Gen.stab: Lennart Oesch // Marinchef V,Valve,// Skyddskåren gen.löjt. L. Malmberg, //gen.löjt. Öhquist.//

    För övrigt : sekr. Försvarsrådet,/ avd.ch.. Gen.stab/, viktigare befattning i försv.dep/,, stabschef Skyddskåren/, Flygvapenchef/, Insp. Infanteriet, och ingenjörstrupper, / Gränsskyddschef,/ Chef Intendentur/, de flesta divisionscheferna,/ch, Krigsakademien/ , Insp. Krigsskolan./.

    170 jägare hade poster från överstelöjt. och uppåt. 90 % av alla WW2:s finska generaler var f.d. finsk jägare, tyskutbildade.

  10. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 04:20

    Sedan 1935 kom tyska Abwehrchef Admiral Canaris på årligt besök till Helsingfors,
    (Som fanns i den krigsrätt som frikänt Pflugk-Hartung från Liebknech/Luxemburg- morden 1919)

    Finland fanns i ett spionagenät för Abwehr och SS:s Sicherheitsdienst (SD).Utbyte om
    SSSR:s bl.a marina aktiviter, sedan decennier tillbaka.

    1936 avtal om samarbete mellan Gestapo och Finska politiska polisen Valpo – ”mot bolsjevismen”. Gestapo hade ett hemligt kontor under f:a-namnet Hapag-Vertretrung under ledning av SD-SSmannen Alarik Bross.

    Marin-off. Alexander Cellarius ledde ”Kriegsorganisation Finnland / Estland till krigsslutet, och skeppade ut Törni och öv. Fabritius med tysk ubÃ¥t 1945, för att i Tyskland bilda en motstÃ¥nds/sabotagerörelse.

    ——————————————————————————————————————-
    Historikern Alf.W Johansson : (1941) Division Engelbrecht som kom direkt frÃ¥n sin ockupation av Norge och Oslo, var ingen eftergift – men en anpassning i syfte att hjälpa Finland och Tyskland, ett avsteg frÃ¥n neutraliteten, som man i konflikten mellan Hitler och Stalin, ansÃ¥g sakna relevans./Richardsson/

  11. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 04:24

    Några utdrag från Dagens nyheters ledare måndagen den 15 maj 1944.: Sista varningen: (En månad ca innan sovjetoffensiven på Näset 9 juni)
    ——————————————————————————————————————-
    – ” I Finland har fredsdiskussionerna avblÃ¥sts enligt tysk önskan.— Censuren har strängare order än tidigare.- – – Även inom riksdagen mÃ¥ste man säga sig att reger- ingen under de kritiska veckorna har skött upplysningsverksamheten mer än lovligt ensidigt.- – – Bara ett exempel.

    NÃ¥gra dagar efter Paasikivis Ã¥terkomst frÃ¥n Stockholm i slutet av februari 1944 fick utrikesministern besök av tyske ministern i Helsingfors, som högst officiellt förklarade att en finsk separatfred skulle betraktas som ” klart förräderi” och omedelbart utlösa konsekvenser i överensstämmelse härmed.

    Men om denna demarché fick riksdagen och utrikesutskottet inte höra ett knyst – tvärtom skildrades vapenbrodern som tÃ¥lmodigt förbidande, lojalt respekterande viljans frihet för Finlands del. Det var inte den enda punkten där folkrepresentationen fördes bakom ljuset.

    Hur opinionen nu bearbetas – – – exemplifieras – – – till den förberedelsevis diskuterade norsk-ryska överenskommelsen (motsvarande ett avtal med engelsmän och amerik- anare) rörande de militära och administrativa förhÃ¥llandena i samband med befriel- sen.

    Huvudsyftet är som bekant att fortast möjligt säkerställa det norska självstyret. Därför har norrmännen varit så angelägna att skapa fasta regler och avlösningsförfaranden.

    Enligt den finska tidningen (Ã…bo underrättelser) blir det till att ”en av Rysslands imperialistiska drömmar sÃ¥ gott som förverkligas ” och inför perspektivet av en rysk ockupation av Nordnorge ” har man sÃ¥väl i Norge som Sverige skäl att frÃ¥ga sig vilka fördelar en allierad seger slutligen skulle kunna medföra för Skandinavien”…
    ” SÃ¥ lätt har finnar att förstÃ¥ norrmännens strävanden !

    Den stora invasionen (i Normandie) kan ju misslyckas, Skulle det inträffa , så lättar bekymren omedelbart för Tanner och likasinnade. Deras hopp står fortfarande till
    de tyska vapnen. Det förklara bland annat varför regeringen vid varje tidpunkt om- sorgsfullt undvikit att precisera en egen positiv stÃ¥ndpunkt beträffande freds- villkoren.- – – Finska regeringen kunde yttra sig när och hur den ville skriftligt eller muntligt – men för den var det ett huvudönskemÃ¥l att inte ohjälpligt kompromettera sig i tyska ögon.”

  12. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 04:33

    Vapenstölderna : 1944/45

    Finsk militär gömde undan statliga vapen och materiel över hela landet, för 35 bat- aljoner (skyddskÃ¥rsdistrikt) i strid mot fredsavtalet med de allierade – Sovjetunionen , Storbritannien. En verksamhet som kunde ha givit kontrollkommissionen en reell legitim anledning – att ockupera Finland, tydligen hett önskat.

    Dagens Nyheter skrev 1946 om vapengömmoaffären, ett finskt brott mot fredsavtalet med segrarmakterna.

    â€? – Att nÃ¥got sÃ¥dant kunde beordras och utföras efter stillestÃ¥ndet visar vilka svÃ¥righeter Paasikivi haft att övervinna. De finska militärerna har inte lyckats frigöra sig frÃ¥n den olycksaliga konspirationstraditionen. Bara fosterlandets intresse Ã¥beropas, det mÃ¥ vara hur kortsynt, hur snedvridet som helst, sÃ¥ har officerare pÃ¥ ledande poster ansett sig kunna handla som ingen civil statsledning existerade.

    Hypotesen om ett krig mellan Sovjet och västmakterna under 1945 eller 1946 hör till de mest verklighetsfrämmande man kunde hitta pÃ¥, men för finska högkvart- erets operationsavd. var den ett närliggande antagande – dessutom tydligen en önskvärd utveckling.

    Detta generalstabstänkande framstår nu som en fullt stilenlig avslutning på den verksamhet som inleddes med de militära finsk-tyska intrigerna under hösten 1940 och vintern 1941.�

    Finske presidenten Urho Kekkonen om vapenbrottet : â€? – Ett brott som gjorde landet stor skada. Alla finska politiska partier tog avstÃ¥nd frÃ¥n vapengömmarna. E.u. 1.252 finska officerare dömdes – till dock milda fängelsedomar.

  13. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 04:53

    Stella Polaris-operationen där allt komprometterande om Finlands kontakter med övriga länder, etc, signalspaningsmaterial mm, fraktades över till Sverige i september
    1944, tillsammans med 700 anställda + anhöriga. Här såldes materialet än hit än dit, kopierades, och brändes sedan av svensk militär.

    En affär lika fylld med intriger som tidigare, mellan Finland och des sympatisörer och vapenbröder. Pengarna försvann med nÃ¥gon finsk officer till söderns värme – enkel biljett och sÃ¥gs aldrig mer. Roosevelt gav order om Ã¥terlämning av alla sovjetkoder.

    Men vad som blev allvarligare för svenska intressen, var att när Röda armén befriade
    Baltikum, med förluster på ca 200.000 man , hösten 1944, flydde som bekant ett större antal tyska officerare och balter, med tvivelaktigt förflutet inom underrättelsetjänst
    Einsatzkom. m.m.

    De sovjetiska ubåtar som nu kommit ut 60.000minspärren, finsk-tyska minspärren i Finska viken började att operera i Östersjön. Den svenska kustångaren Hansa torpederades i november utan Gotland med ca 80 omkomna. Det kan ha funnits anledning för ubåtskaptenen att misstänka att frakter av militärt under.rätt.mat. funnits ombord, liknande som på de båtar som förde över Stella Polaris. månaden innan.

    Hursomhelst framstod den finsk-svenska operationen som ytterligare en allvarlig
    stämpling mot de allierades krigsansträngningar, bara så typiskt. Men där fanns bl.a
    ’planerna om flottspärren i Finska viken mellan Finland-Estland. Den Ã¥terfanns av
    Jari Leskinen inte i Finland – utan i gamla sovjetestniska ogallrade arkiv.

    Den finska medvetna utrensningen i sina arkiv och register före kaptulationen 1944,av komprometterande material om samarbete med Nazityskland, Sverige, försvårade
    givetvis en rekonstruktion – vilket bl.a Elina Sana fick erfara vid reserchen för : De utlämnade.

  14. JariL
    februari 8th, 2007 @ 11:27

    Lennart,

    Det skulle ha varit idiotiskt att inte bekanta sig med ny tysk utrustning när man hade möjlighet att göra det . Men igen du har valt att glömma de många besök som finsk militär gjorde till andra länder, speciellt till England. Du glömmer också att Finland, trots häftig tysk marknadsföring, köpte mycket lite militär material från Tyskland under 1930-talet. Praktiskt taget alla stora anskaffningar riktades någon annanstans än Tyskland. Fokker plan köptes från Holland (förlorare i tävlingen var tysk He 112), Blenheim köptes från England (Tyskland erbjöd Ju 86 och Dornier om jag minns rätt), pansarvärnskanoner köptes från Sverige osv. Det enda större affär som gick till Tyskland var 20 mm luftvärnskanoner som inte hann till Finland före Vinterkriget. Det var först under fortsättningskriget då stora mängder tysk krigsmaterial köptes. Materialen som köptes från Tyskland 1940-41 var mestadels av fransk och tjeckisk ursprung.

    Wipert von Blücher, Tysklands ambassadör i Finland skrev 1938 till Berlin ett brev där han konstaterade bland annat att Tysklands inflytande var mycket begränsat i Finland. Han konstaterade att bland yngre officerare (speciellt jägarofficerare) Tyskland kunde hitta viss sympati och att detta borde utnyttjas t.ex genom att arrangera militärbesök för att ersätta fattande politisk sammanarbete. Tyskarna mer eller mindre gjorde som Blücher rekommenderade. Finlands utrikesministeriet åt sin sida tyckte att militär besök var försvarsmaktens sak och tycks inte ha uppfattat hur andra länder kunde tolka dessa besök, någonting som von Blücher mycket väl viste och använde för Tysklands fördel.

    Jag tror inte att man kan påstå att officerarkåren i allmänhet var vänlig inställd till nazism. Men när man tänker på Finlands försvarsplaner som alla utgick från att maktbalansens i östersjön bibehålls, de flesta officerare var säkert nöjda att Tysklands militär kapacitet ökade i takt med Sovjet Unionens. Den tysk-ryska alliansen 1939 som krossade all Finska försvarsplaner var en möjlighet som ingen utom Mannerheim hade inte ens vågat tänka på.

    Finsk utrikespolitisk linje var inte att förbereda sig till ett krig med Sovjet Union. Det vore rättare att säga att man hoppade helt enkelt att Sovjet Union inte skulle existera och att man ville ha sÃ¥ litet som möjligt med landet att göra. Det är en annan sak att mÃ¥nga finnar var säkra pÃ¥ att ”imperiet” skulle slÃ¥ tillbaks och försöka ta tillbaks vad den hade förlorat under första världskriget. Denna tema kan ocksÃ¥ finnas frÃ¥n mÃ¥nga finska politikernas dagböcker, anteckningar osv. Paasikivi, Mannerheim, Tanner och Ryti är bra exempel av detta. Finlands ambassadör i Moskva skrev ocksÃ¥ om saken pÃ¥ 1930-talet och konstaterade att den ökande ryska nationalismen ökade faran mot Finland när den kombinerades med Sovjet Unionens ökande industriell kapacitet.

    Det är synd att Wolf Halsti’s bok ”Suomen puolustaminen” (Finlands försvar) inte har översatts pÃ¥ svenska. Boken skrevs 1938 men den publicerades först oktober 1939 pÃ¥ grund av utrikesminister Holsti’s motstÃ¥nd. Mannerheim hade visat grönt ljus till boken, ett mÃ¥ste eftersom Halsti var kapten i armen och skrev ganska öppet om finska militära förberedelser. Boken kunde dock publiceras först när vissa sidor där man diskuterade Rysslands ”legitima intressen” hade tagits bort enligt Holsti’s krav. I alla fall boken beskriver mycket väl de tankegÃ¥ngar som man hade beträffande försvarsfrÃ¥gor och hur militär sÃ¥g Finlands situation. Halsti’s bok är ocksÃ¥ en mycket bra prognos om vad hände lite senare speciellt i vinterkriget men den berättar en hel del ocksÃ¥ om den logiken som ledde till fortsättningskriget och de politiska val som gjordes.

    Mvh,

    Jari

  15. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 19:30

    JariL.

    Du skriver att ” Finland inte önskade att SSSR skulle existera”. Det lÃ¥ter sÃ¥ grandiost och omnipotent som det är, den typen av närmast patogena uttalanden gÃ¥r inte att bemöta – hur tjusiga är finnarna själva dÃ¥ ? Pentti Saarikoski skriver : ” vi finnar är egentligen ett östeuropeiskt folk”.

    Men ni f̴r finnas Рmen det fanns m̴nga som inte fick finnas f̦r er Рoch er
    vapenbroder i söder – och bl.a. Tanners finska ” waffenbrüdersozialisten” !
    ”Den enda socialdemokrati (finska) somslagits för Hitler !” enligt den österrikiske
    judiske flyktingen i Sverige, Bruno Kreisky, senare Kansler i Österrike.

    När den f.d finske generalen, förre generalstabschefen Kurt Martti Wallenius
    (hjälten frÃ¥n Suomosaalmi) restemed tyska Wehrmacht under PolenfälttÃ¥get och västfronten 1939/40som ” imbedded journalist” blev han intervjuad av tyska Der Norden:
    (Han ankom den 12 september till Lodz)

    De skriver : ” Einige Zeilen widmet der General der Judenfrage in Polen. Er schreibt darüber: Ihr eigenes Kapitel in der Ordnung der Verhältnisse in Polen stellen natürlich die Juden dar. Es gibt ja in Europa nirgends mehr arme Landjuden ausser vielleicht in der Sowjetunion. In Polen sieht man sie überall.
    Es ist wirklich düster, die polnischen Landjuden zu sehen, schmutzig, unfähig –
    ich setze die Beschreibung nicht fort, denn sie ist wirklich zu düster. ”

    ————————————————————
    Jag tycker också jag utrett de mycket nära förbindelserna med Tysklands militarister hade 1916-44.

    31 maj 1939 höll presidenten för finska Självständighetsförbundet i närvaro av N.v. Falkenhorst, gen.löjt. (planladeanfallen pÃ¥ Danmark och Norge ett Ã¥r senare) samt finske marinchefen Valve, gen.maj. samt ytterligare 35 finska officerare i Lockstedter Lagers park vid Jägarminnesmärket en minnesstund kring ” grosse, vorbildliche, soldatischeHaltung und Kameradschaft”. 15 juni – samma ceremoni i Helsingfors.
    ————————————————————–

    Betr. JariL:s riktiga konstaterande att Finland köpte sina bombplan från Storbritannien, trots Mannerheims plädering för tyska vapenleverantörer

    Varför ? Svaret är enkelt. Det var helt av handelspolitiska skäl. Redan 1935
    hade brittiske UD:s Laurence Collier sammanträffat med finske sändebudet i
    London,Gripenberg – och med hänvisning till Versaillesfördraget och andra
    politiska argument talat mot tyska vapenköp.

    Eftersom Finland hade sin största avsättning av sin export i Storbritannien, gav detta britterna större möjligheter att pÃ¥verka finnarna – vilket inte ens den finska
    militären kunde komma förbi. SÃ¥ gÃ¥r det till – där sprack en nationell myt till !

    ——————————————————————-

  16. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 19:43

    Ett särskilt, men svårare kapitel att genomlysa var de möten som förekom
    årligen mellan Mannerheim och Göring, där politiska och militära frågor givetvis
    avhandlades. Det gällde åren 1934, 1935, 1936, 1937. Göring fick en hög
    finsk orden 1935 – han ville gärna framstÃ¥ som kännare och beskyddare av Norden och hade här en nyckelroll. Första gÃ¥ngen reste Mannerheim till Tyskland
    i december 1934, strängt hemligt – tvÃ¥ veckors vistelse, pÃ¥ inbjudan av Göring.

    Kontakten hade kommit när Reichsförsvarsminister Werner von Blomberg rest runt i Norden på sommaren. Mannerheim som kom från ett Frankrikebesök, fick se alla rustningsindustrier och maskinverkstäder, men leveranser kunde då inte
    göras. Sverige beställde 71 flygplan, men bara 4 gick till Finland, mindre spaningsplan. I februari 1936 beställde finska försvarsrÃ¥det 18 brittiska plan, Bristol Blenheim, men alltsÃ¥ utifrÃ¥n handelsbalansskäl – som Sverige idag mÃ¥ste
    göra motköp för sina JASplan, till Sydafrika. Men Finland var JASägare till Hitler.

  17. Lennart L.
    februari 8th, 2007 @ 20:25

    Vad skrev finska pressen om Adolf Hitlers besök vid Mannerheims 75-årsdag
    den 4 juni 1942 ?
    —————————————————————–
    Uusi Suomi (konservativ) : ” Besöket visar hjärtligheten i samarbetet mellan de bÃ¥da ÖB:na och finska och tyska folket. Führerbesöket är en historisk händelse, som det finska folket förstÃ¥r och som otvivelaktigt kommer att uppmärksammas i hela världen. ”
    —————————————————————–
    Helsingin Sanomat: (ägdes av E.Erkko, jägare) : Führerbesöket var dagens sensation. Det mäktiga Tyskland kan inte visa Finland och dess marskalk en större ära. ”
    —————————————————————
    Hufvudstadsbladet : (Nuv. DN:s korr.) : När nyheten om Adolf Hitlers besök blev känd gick det en elektrisk stöt genom Finland. I glädjen över den uppmärk- samhet Finlands ÖB av sin mäktige vapenbroder, har en känsla av stolthet uppstÃ¥tt över Finlands krigsmakt som deltar i kampen mot bolsjevismen. Mötet mellan de tvÃ¥ personligheterna är en försäkran om fastheten i vapenbrödra- skapet. ”
    ——————————————————————
    Karjala : Tillsammans med den utomordentliga uppmärksamhet och äres-betygelse som visats Finland. Det finska folket känner djup tacksamhet mot den store Führern, för det mäktiga Tyskland….vi har i Finland följt och beundrat Führerns levnadsbana, och idag är han vÃ¥r gäst…

    —————————————————————
    Vid Mannerheims 75 årsdag hölls mottagning i Berlin på Nordiska sällskapet.
    Närv. gen.löjt. Dittmar, som fört befäl i Finland, svenska och danska ambassadören, fältmarsk. Brauchitsch, gen.öv. Fromm, general von der Goltz
    och flera, Reichsfrauführerin Frau Scholtz-Klink, Reichssportsführer Tschammer und Osten.

    Det finska sändebudet prof. Toivo Kivimäki (statsminister i nÃ¥gon av Finlands 35 regeringar pÃ¥ 20-30talen) betonade ” den ödesbundna tysk/finska gemen- skapen, det gemensamma intresset, och den västerländska kulturens kamp mot öst. ”

    Sen for Toivo till München: Föredrag på temat : Norden bekänner sig till det Nya
    Europa, som är skälet till och det gemensamma mÃ¥let för Tyskland och det lilla finska folket – med en önskan om gemensam seger. ”
    —————————————————————–

  18. Lennart L.
    februari 9th, 2007 @ 02:18

    6 oktober -41
    ———————————————————
    Sveriges export till Finland enligt Gunnar Hägglöf UD-H, de 14 mÃ¥naderna 1 sep- tember 1940 till 31 oktober 1941- uppgick till över 100 miljoner – finsk export uppgick till bara över 1/4 av detta. Det som möjliggjort denna balans – har varit svenska exportkrediter och rena statliga exportkrediter till Finland.

    Svenska kreditgivningen utgör på mindre än två år ca 350 miljoner kronor, som egentligen utgör en kredit till tyskfinska krigföringen.
    ——————————————————————————————————————–
    Karelska akademiska sällskapet bildades 1922 för att stödja de karelare som flydde från Karelen efter att de finska försöken att annektera Karelen med militära styrkor, misslyckats.

    AKS fick frÃ¥n början ett fascistisk inriktning, där medlemmarna fick förfinska sina namn. Det fanns även ett karelskt sällskap för kvinnor. Medlemmarna fick avlägga eden : ” Under vÃ¥r fana och vid vÃ¥r fana svär jag vid allt det jag hÃ¥ller heligt och dyrbart, att jag skall offra mitt arbete och mitt liv för mitt fädernesland, för Finalnds natinella väckelse, för Karelen och Ingermanland, för Storfinland. För sÃ¥ sant jag tror pÃ¥ en stor Gud, tror jag pÃ¥ ett stort Finland och dess stora framtid.”

    Antalet medlemmar var inte stort, med de stränga kraven, 1936, ca 1.000 -1.400, samtliga akademiker. !934 förbjöd regeringen, officerare att vara medlemmar pga av AKS fascistiska åsikter, varpå AKS uteslöt dessa 400 officerare, för att undvika ett medlemsförbud. Men dessa officerare ansågs ändå stå AKS nära.

    1935 gav man ut en bok pÃ¥ engelska – ”East Carelia” , som skildrade ryska Karelens
    historia och nuvarande situation som sovjetrepublik. Det ansågs att boken var orsaken till att sovjetmyndigheterna deporterade finländare från gränsbygderna.
    —————————————————————————————————————-
    Gunnar Hägglöf. UD

    Chefen för UD:s politiska avdelning Torvald Höjers bedömningar ansågs vara av stor betydelse för utformningen av svensk utrikespolitik. 1923 gav han ett utlåtande om :
    � Sveriges politik i förhållande till Finlands �, som bl.a. behandlade frågan om ett eventuellt militärt försvarsförbund:

    â€? Den finska utrikespolitiken har emellertid, mer än en gÃ¥ng visat en sÃ¥dan hänsyns- löshet, en sÃ¥dan äventyrlighet, ett sÃ¥ starkt beroende av vissa stormakter, att ett nära politiskt samgÃ¥ende med densamma, för ett land som Sverige, som vill hÃ¥lla sig utanför förvecklingar – mÃ¥ste synas allt annat än lockande. â€?
    —————————————————————————————————————–
    När sedan C.Hedenstierna blev utrikesminister i Ernst Tryggers konservativa regering i oktober 1923, höll han ett anförande, som förordade ett försvarsförbund med Finland, enligt vilket Sverige skulle förbinda sig att lämna militärt bistånd vid oprovocerat angrepp från Rådsryssland. En opinionsstorm utbröt och Hederstierna fick avgå.
    ——————————————————————————————————————-
    Johannes Wickman: Ur Artikeln : Ryssland och Norden:(DN 1943) Vändpunkten.
    ——————————————————————————————————————
    Svenska och finska regeringarna hade enats om en plan som syftade till att skapa en ny status för Ã…landsöarna : omrÃ¥det skulle befästas och svenska och finska trupper gemensamt försvara dess neutralitet i händelse av krig.- – – Ryssland undertecknade aldrig Ã…landskonventionen (NF) 1921 eftersom RÃ¥dsryssland dÃ¥ inte var erkänt.
    ” Av ännu inte utredd anledning ansÃ¥gs Stockholmsplanen redan vara i hamn, dÃ¥ Ryssland vid rÃ¥dsmötet ställde sig avböjande och den givna förutsättningen för planens realiserande därmed uteblev. – – –

    Det är intressant att iaktta hur den svenska opinionen reagerade på den ryska regeringens hållning. Ryssland hade inte något förtroende för den neutrala inställ- ningen hos två länder, som under förra världskriget visat sig starkt tyskorienterat. I

    Sverige var dessutom ryssfientligheten en av de starkast rotade politiska traditionerna. Att Ryssland skulle samtycka till Ã…lands befästande hade ocksÃ¥ Stockholmsplanens svenske föresprÃ¥kare utrikesminister Sandler, vid ett tidigare tillfälle, betecknat som osannolikt.—

    Rysslands nej betecknades som ett otillbörligt ”veto”, svenska regeringen upp- manades att sätta sig över de ryska invändningarna och hela den historiska romantiken om Sveriges ” mission i österled” blommade i spalterna, varvid inlägg av politiker i den mest framskjutna ställning inte saknades. (t.ex, vis högerpartiets Gösta Bagge, som ocksÃ¥ i ett tal i Kinna den 14 juni tillrÃ¥dde regeringen att ignorera den ryska stÃ¥ndpunkten och gÃ¥ vidare med sin plan.)- – –

    Tsarrysslands befästande av Ã…landsöarna Ã¥r 1915 är det sista ledet i Tsrrysslands försvarsÃ¥tgärder mot Tyskland – pÃ¥ finskt omrÃ¥de. Vilket ocksÃ¥ drev tsarens russi- ficeringspolitik gentemot storfurstendömet Finland.

    TvÃ¥ gÃ¥nger har Ryssland uttryckt sin skepsis mot den svenska neutraliteten, dels vid Ã…landsöarnas befästande – och andra gÃ¥ngen dÃ¥ Finland framförde tanken pÃ¥ ett finsk-svenskt defensivförbund efter Moskvafreden i mars 1940, dÃ¥ Sverige inte sÃ¥gs som garant för ett försvarsförbunds defensiva karaktär. – – -En felbedömning ocksÃ¥ pÃ¥ den svenska utrikesledningens sida har kommit Sverige att göra en insats i kampen mot Ryssland. – – – Det är en plÃ¥gsam tanke att Ryssland kan tolka sina erfarenheter pÃ¥ den norra fronten under detta krig som en bekräftelse pÃ¥ sin misstro motbÃ¥de finsk och svensk politik.
    ——————————————————————————————————————–

  19. Lennart L.
    februari 9th, 2007 @ 02:27

    Redan i oktober 1917 ville finnarna ha hem sina friviliga jägare, från Tyskland,och 40 jägare anlände av ca 2.000 med vapen, gevär ksp, ammunition radiosändare, sprängmdel. genom ångfartyg eller ubåt. Jägarna hade inte varit på de mest riskabla fronterna på balttyska fronten och därför inte utsatts för stora förluster.

    Mannerheim som tillhörde tsarens elitrupper, var en av tvÃ¥ officerare, som eskort- erade tsaren vid hans kröning. Men pÃ¥ den tiden protesterade han inte mot tsarens förtryck i Ryssland, och när nästan alla finska självständighetskämpar sänts i exil/ fängelse – tjänstgjorde han i tsararmén.

    Han stred i rysk japanska kriget och var chef för en straffexpedition till Persien. 1915, 48 Ã¥r var han generallöjtnant. Hans bakgrund var inte nationalistens – utan en tsar- officer och en hängiven anhängare av tsarismen.

    Finland sÃ¥gs mer som en plats att attackera SSSR, för att Ã¥terinföra tsarmonarkin. I oktober 1919 gav han en intervju i The Times, där han slog fast att Finlands historiska mission var att driva ut bolsjevismen frÃ¥n Petrograd – ” Jag strävade avsiktligt och behärskat att skapa förutsättningar för vÃ¥ra relationer med Ryssland genom miltär aktion, med mÃ¥lsättningen att befria den ryska huvudstaden , tillsammans med ett omrÃ¥de stort nog för att tillÃ¥ta bildandet av en stabil och sund rysk regering…. I detta har jag mottagit en mission, bÃ¥de humanitär och patriotisk, som ödet bestÃ¥tt mitt land.

    Så var det förflutna hos Mannerheim och han måste göra samma intryck som en engelsk-irländsk adelsman, skulle ha gjort om han plötsligt blommat ut som irländsk patriot efter att ha tjänat i den brittiska armén under de värsta tideran av The Coercion Acts.

    Svinhufvud var en helt annan person – olik Mannerheim, som insÃ¥g att Finland mÃ¥ste frigöra sig frÃ¥n tsarismen. Som antisocialist sÃ¥g han i tsarkorruptionen och inkompe- tens en fara, att den inte kunde motsätta sig den finska uppÃ¥tstigande organiserade arbetarklassen.Men han lutade sig mot Tyskland i dessa frÃ¥gor.

    Mannerheim som alltid kallat sig pro-västlig, hade inga problem med att kalla in sin gamla huvudfiende Tyskland om det innebar en möjlighet att restaurera tsardömet. Svinhufvud blev chef för den vita staten och Mannerheim för den Vita armén, Skydds- kåren. Han valde en generalstab uteslutande bestående av tyskutbildade officerare. General Wallenius, Hugo Österman tyskfrivillig, senare ÖB generalstaben och Errko, stabsofficer, och senare utrikesminister i fredsförhandlingarna med Moskva 1939.

    1918 var R. Holsti nu finsk delegat i NF, en av de envojer som i olika europeiska huvudstäder och The Times, beskrev den ” iskyla ” ” som en av dessa delegationer mottogs i Norge, när de förklarade att att för att etablera neutralitet i Skandinavien och oberoende i Finland, tänkte de kalla in den tyska armén.

    Svinhufvuds utrikesminister Saarrio agiterade för en tysk intervention. The Times :
    ”En man vars extrema tyska sympatier tycktes vara utan eftertanke, bara för hans lands intressen.Den 7 mars 1918 undetecknade vita Vasaregeringen ett freds- och handelsavtal med Tyskland, som gjorde Finland politiskt och ekonomiskt beroende av Tyskland. Brittiska sändebudet i Stockholm utttalade att avtalet var oförenligt med finsk neutralitet.

    Samma dag som paktens skrevs på, landsteg de första tyska expeditionstrupperna på Åland. De ryska trupperna lämnade Finland i andra veckan i mars. bara flottan låg kvar till isen gått upp. De röda trupperna i Finland var ganska starka. De vita vann ett större slag , först efter att tyska trupper anlänt. Och alla följande operationer av vikt utfördes av tyskarna.

    Huvudstyrkan kom inte förrän första veckan i april, och tog två veckor senare Helsing- fors. The Times korr. i Stockholm skrev att vita hade så litet att göra med intagandet av Helsingfors, att de vitas repr. i Stockholm, visste inte att staden fallit förrän tre dagar efter. The Times den 9:e april : Finland kan inte räkna med att vara neutral, har blivit en tysk provins. The Times : Helsingfors liknar en tysk garnisonsstad..

    Den allierade segern i kriget, medförde också att Finland kunde bli av med de tyska trupperna. Finska lantdagen utom socialdemokraterna . röstade nu fram Finland till monarki, en tredjedel. Prins Fredrich Karl av Hessen,Kaiserns svåger valdes till kung. Svinhufvud blev Regent och Paasikivi statsminister. i kungadömet Finland .

    The Times : Riksdagsmännen insåg att de nu var styrda från Tyskland. Nu tvingades Finland att använda Petsamo som tysk ubåtsbas ; i Juli 1918 i underhuset erkände regeringen att detta skett, Petsamo hade tidigare överlämnats till de finska röda.

    Under tiden höll tyskarna ställningarna så att skyddskåren kunde börja förinta och fängsla sina besegrade motståndare. 145 fälträtter sattes upp, och sammanlagt utdömdes straff på 300.000 år. Av 80.000 fångar var skrev Times att 30.000 var döda., jmf med dåvarnae UKs. folkmängd ca 450.000 döda. I december avgick Svinhufvud och Mannerheim tog över. 1919 blev det klart att väst inte skulle godkänna en tysk prins som kung av Finland, , varpå Mannerheim kallade sig själv president.

    The Times februari 1919 : Class war in Finland.:

    Trots Dorpatfreden krigade Finland med SSSR i Östkarelen. 1922 var SSSR starkt nog att slå tillbaka finnarna. Finland skrev inte på Kellogpakten. Skjutsningarna utgjorde också gränsintermezzon, mot Ryssland, 700 skjutsningar, flera mord, mishandel av lappofascister. .1935 började högerpressen i Finland att kräva befästning av Åland, och befästa finska ishavskusten, detta förbjöds dock i Dorpatfredn 1920, då finnarna kunde stänga isfria leden till Murmansk från Fiskarhalvön.

    Ståhlberg blev president före Mannerheim, som blev misstrodd efter sin nära förbind- else med Judenitjoch vitryska kommitten i Paris, Prins Lvov, som kort innan starkt protesterat mot brittiska erkännandet av Finland.
    (Mellan 1918 och 1935 fanns det 35 olika regeringar, minoritets. i Finland.)

    När Stålberg kidnappades var Procope´den viktiigaste ministern i Svinhufvuds regering. I september 1936 kom Manerheim till London, som gäst hos regeringen. Mötte viktiga vapentillverkare och general Burt som chef för brittiska interventionen i Litauen och Letland 1918-19)

    I juni 1939 besökte General Sir Walte Kirke Finland för att återbesök av finska officer- are. The Navy List for July 1939, ger två officersnamn som utlånats till främmande land. En till Grekland, den andre Captain N.C. Moore MVO.till Finland, som tjänade 1919-22 i brittisk intervention i Svarta havet. Mycket har skrivits om det lilla(!) finska flygvapnet, ändå är Helsingfors en av 14 huvudstäder som RAF håller en flygattache på heltid.
    ——————————————————————————————————————

  20. Lennart L.
    februari 9th, 2007 @ 02:46

    Gunnar Hägglöf : UD. 1939.

    � -Jag sade att det var bättre ur finsk synpunkt att söka förhandla i stillhet med Moskva. Alla dessa protester och denna publicitet i världspressen lämnade sannolikt Moskva helt oberörd.

    Har Stalin gjort sin pakt med Hitler betyder väl detta att han ger fanken i den väster- ländska opinionen. â€? BÃ¥de Sandler och Erkko trodde att Sovjetunionen bluffade och skulle ge upp sina huvudkrav om de kände tryck utifrÃ¥n. Jag undrade hur de betraktade läget efter Molotovs publicering av de ryska kraven i november.”
    ——————————————————————————————————————-
    Max Jacobson: Finsk FN-ambassadör
    ——————————————————————————————————————–
    Under förhandlingarna sa Molotov : Hade inte tsaren haft hela Finland och hela Ã…land utan att pÃ¥ nÃ¥got sätt hota Skandinavien ? 4 november kom Stalins sista (desperata) kompromissförslag :- ” Behöver ni de här (smÃ¥) öarna (Hermansö, Höstö, Busö), strax öster om Hangö udd – om nu Finland inte kunde avstÃ¥ frÃ¥n Hangö ?

    Finnarna och Erkko nekade och menade att Stalin bluffade, vilket nu tydligt visade sig (!) – de enda de kunde avstÃ¥ var Ino (nära Kronstadt) om Stalin avstod frÃ¥n Hangö och Björkö. Enligt Paasikivi hade Sovjetunionen enbart strategiskt intresse av Finland, inte ekonomiskt eller ideologiskt . Men finnarna avvisade även medling.
    ——————————————————————————————————————–
    Anthony Eden -biografi. Britt. utr.m. //Carlton.
    ——————————————————————————————————————
    Ironiskt låg ansvaret för skärpningen av läget hos väst. De började en process för att delta i vinterkriget, sovjethat och motiv att stoppa malmtransporterna .Tysk malmimport uppgick till 22 milj. ton 1938, varav 10 miljoner kom från Sverige.

    Churchill : Småstater kan inte få binda våra händer,då vi slåss för deras rätt och frihet. Storbritannien har mer att vinna än förlora på ett tyskt angrepp mot Norge / Sverige. Frankrike ville landstiga direkt i Petsamo.

    Men en situation och tillfälle och hade skapats som gjorde ett ingripande oundvikligt. Britterna och Churchill beslöt att minera norska farvatten, för att stoppa malmen. Hitler tog till aktion genom att invadera Danmark /Norge och ockupera Narvik.
    ——————————————————————————————————————–
    Förste amiralitetslorden Winston Churchill meddelade sin regering den 27 oktober 1939:

    – ” Vi har förvisso inget intresse att motsätta oss de ryska kraven pÃ¥ östersjöbaser â€? . Dessa behövs endast mot Tyskland och dÃ¥ det gäller att anskaffa dem kommer en skarp motsättning mellan ryska och tyska intressen att bli den tydliga följden.

    – ” Rysk marin makt i Östersjön kan aldrig bli nÃ¥got hot mot oss. Endast Tyskland är faran och fiende där. I själva verket har Storbritannien och Sovjetunionen,gemensamt intresse att stänga sÃ¥ stor del av Östersjön som möjligt.

    Ytterligare en â€?avvärjningsseger för Finland ” enligt Erkko i sin redogörelse till finska riksdagens utrikesutskott för Moskvaförhandlingarna. Vissa sovjetledare mÃ¥ste ha tyckt att Stalin var för mjuk mot finnarna. Mannerheim ansÃ¥g att avstÃ¥endet frÃ¥n Hangö, var â€? obehagligt, men inte livsfarligtâ€?.
    ——————————————————————————————————————–
    Paasikvi.
    ——————————————————————————————————————–
    Finland hade enligt Paasikvi. .genomgått en kraftig utveckling under den ryska tiden, under 1800talet. Det hade givit många finländare andra och i flera av-seenden vidare perspektiv, än den skandinaviska politiken. Finland hade ju upprepade han. så länge levt inom det ryska väldet, med dess dramatik och väldiga problem, men med Sverige som balanserande motvikt.

    Paasikivi : Dagbok brev till Mannerheim 4/3-1944.

    ”PÃ¥ hösten 1939 godkände vi ej Stalins villkor, vilka dÃ¥ var skäligen moderata. Följden var vinterkriget och Moskvafreden, som var Nystadsfreden med betydlig utökning.”

    ” 16/3-44: Det har blivit alldeles klart att vi är Tysklands lydland. Av hänsyn till Tyskland har vi intet kunnat göra”.

    ”Finland gÃ¥r inte med pÃ¥ de ryska villkoren – innan armén är slagen.”
    ——————————————————————————————————————-
    Jeremy Smith: / THE BOLSHEVIKS AND THE NATIONAL QUESTION // 1999.
    ——————————————————————————————————————
    Stalin blev kommissarie för nationella frågor från 1918 ända fram till SSSR:s bildande 1923. Det bör därför ha ett stort inflytande på hans senare ledarskap , politik, och maktutövning. PÅ 2 :a Kominternkongressen i juni 1920 föreslog Lenin, (ej explicit ,) att de relationer som fanns mellan sovjetrepubliker skulle kunna utsträckas till andra europeiska länder om revolutioner skulle utbryta där. Stalin litet kända svar finns publicerat i 1931 års ryska utgåva av Lenins Samlade arbeten.:

    Referat:
    ” Den typ av relationer som gällde för nationer i gamla Tsarryssland skulle kunna fungera även i ett sovjetsystem – men – därför att dessa nationer aldrig har utgjort stater, (statehood) eller har förlorat det för länge sedan – och därför kan ett sovjet- system appliceras för dem utan särskild friktion.

    Men det gÃ¥r inte att säga samma sak om de nationaliteter som aldrig , samman- smälte med Tsarryssland, utan som existerat som suveräna skapelser, som har utvecklat sina egna stater (statehood) – och som dÃ¥ skulle behöva tvingas att ha band med SSSR. Exvis, ett framtida SovjetTyskland, Polen, Ungern och Finland(!).

    Dessa folk som har sina egna militära styrkor, finanser, etc. – om de skulle sovjetis- eras, de (skulle aldrig gÃ¥ in i federativa band, som Baskhirerna eller Ukrainare) – de skulle se pÃ¥ en federation av sovjetmodell som en förminskning av deras självständ- ighet, som en attack pÃ¥ deras oberoende.

    Om dessa stater skulle förenas skulle det vara som en form av konfederation( av olika stater), för att förena arbetarklassen i dessa länder. DÃ¥ avser jag inte ex.vis stater som Persien och Iran – där det vore än mer – opassande med en federation.
    ——————————————————————————————————————–
    En av de otaliga svenska militära och även civila officiella delegationer med stats- tjänstemän som besökte Tyskland och även dess ockuperade omrÃ¥den frÃ¥n 1940-41, var en delegation under officeren K.G.Hamilton – skriver Gunnar Richardsson om i Beundran och fruktan. (Carlssons 2001.)

    ” De tyska officerarna drog sig inte för att diskutera förhÃ¥llandet mellan Tyskland och Ryssland och pÃ¥talade det faktum att ryssarna inte fullgjort sina utlovade leveranser, med nÃ¥gon större beredvillighet. Men det fanns en utmärkt regulator – de längs ryska gränsen frÃ¥n Ishavet till Svarta havet uppmarscherande tyska arméerna – sammanlagt 100 divisioner. Oljan pÃ¥stods flyta i strida strömmar om man endast ” rasslade med vapnen en smula”.

    Ännu ett utrikespolitiskt avslöjande – överraskade indiskret eller smickrande förtroligt. ” Finlands anslutning till tremaktspakten (Antikominterpakten) beräknades äga rum inom kort ”. Detta alltsÃ¥ redan i april 1941. (Skedde i slutet av november)
    ———————————————————————————————————————
    Vinterkriget

    Justitieminister Westman vid ett tal för bondeförbundet i Uppsala den 21 april 1940. :

    – â€?Det var ett misstag att tro att kriget mÃ¥ste sluta med Finlands och det finska folkets förintelse. SÃ¥ skedde icke. Den svenska regeringen visste att sÃ¥ icke behövde ske. Det var ocksÃ¥ ett misstag att bara intressera sig sÃ¥ livligt för Finlands krig , att man glömde bort storkriget.â€?
    ———————————————————————————————————————
    Ur Nazitysklands sändebud i Finland, 1935-44, Wipert von Blüchers memoarer : Ödesdigra år : diplomatiska minnen från Finland (1950) :

    â€? – Finlands politik gentemot Ryssland hade väl i stort sett varit nödtvungen, men tvÃ¥ gÃ¥nger hade man begÃ¥tt fel frÃ¥n finländsk sida. Första gÃ¥ngen skedde det vid Dorpat- fördraget, (1920) dÃ¥ man i högre grad bort tillmötesgÃ¥ de ryska fordringarna i och omkring Finska viken. – – – –

    Det andra felet begicks under förhandlingarna hösten 1939. Den dåvarande utrikes- ministern tog för stor hänsyn till den allmänna meningen.

    Från ett möte med Ribbentrop, 12 februari 1940, uppger han denne ha sagt:
    – â€? Finland har visat sig otacksam mot Tredje riket och drivit en oskicklig politik gentemot ryssarna, i det att de lÃ¥tit det gÃ¥tt till krig. Kriget hade kommit oväntat ocksÃ¥ för ryssarna – som för övrigt inte önskade besätta hela Finland.
    ——————————————————————————————————————–
    Finsk och svensk tidigare historia i området, sammanfattas av kände UD-diplomaten Gunnar Hägglöf i sina memoarer : Möte med Europa. 1971
    ——————————————————————————————————————–
    � De två angrepp som Sverige-Finland riktade mot Petersburg under 1700-talet, stärkte de ryska farhågorna. Alexander I kunde inte motstå frestelsen att begagna ett gynnsamt tillfälle att besegra det försvagade svenska väldet och att skydda gränsen ända upp till Torneå.

    Detta icke, för att införliva Finland, ty landet gavs autonomi och kom i själva verket att undergå en märklig utveckling, när den ryska marknaden öppnades för finsk företagsamhet. Vad Alexander åsyftade var att för Petersburgs säkerhet förvärva kontroll över Finlands utrikespolitiska och militära förehavanden. �
    ——————————————————————————————————————–
    Anssi, Paasi : Territories, boundaries and counscious-ness : the changing geographies of the finnish-russian border. Wiley (1996) skriver som så:
    ——————————————————————————————————————–
    Uppkomsten av Finland är ett exempel pÃ¥ hur en geopolitisk enhet skapas av yttre politiska krafter. Napoleonkrigen skapade de nya förutsättningarna i Europa, bl.a. övergick Norge frÃ¥n Danmark till Sverige, Belgien till Holland, Finland frÃ¥n Sverige – till Ryssland.

    Om Napoleonkrigen skapade Finland som självständig enhet, gav första världskriget – det bakgrunden till sin (nationella) självständighet. Alexander I fick Finland i belöning för att ha tvingat med Sverige i Napoleons kontinentalblockad mot England)

    Den svenska dominansen varade till 1809 då Finland blev självständig del av Ryss- land, också början på Finlands politiska historia. Finland föddes inte, utan gjordes och den utvecklingen var inte självklar eller oundviklig. En erövring av Ryssland eller/ och en säkerhetszon för S:t Petersburg.?? Ryska trupper fanns i Finland och befästningar i södra Finlands kustområde, och finnarna hade ingen egen utrikespolitik.

    1906 blev Finland en demokrati, enkammarsystem och alla (!) som fyllt 24 år fick rösta, modernast i Europa, med även kvinnlig rösträtt. Detta blev resultatet av de storstrejker mot tsaren som även finska arbetarrörelsen deltog i, den 6 november 1905.
    ——————————————————————————————————————–
    Krister Wahlbäck
    ——————————————————————————————————————–
    Arbetarrörelsen var svag jämfört med Sveriges. 1908 hade Finland 24.000 med- lemmar anslutna till en landsorganisation, i Sverige 208.000.

    Strejker i Finland misslyckades ofta, kanske 15 % fick ett resultat till arbetarnas fördel. Vräkningar mot anställda och även brutala militära ingripanden som i Sverige förekom. När tsarpolisen drabbade arbetarnas föreningsfrihet, reagerade borgerligheten tämligen slappt. Större delen av industrikapitalet och de stora jordegendomarna var i svenskspråkig ägo. Ännu i slutet av 1800talet betraktades Ryssland av finnarna som det nya fosterlandet, p.g.a. tsaren och den härskande familjen.
    ———————————————————————————————————————

  21. Kim Peter Johansson
    februari 10th, 2007 @ 00:55

    Ibland tittar jag in på dessa sidor.

    För länge sedan har jag insett att den stora behÃ¥llningen är de förkrossande data som levereras av Lennart L. Man kan inte pÃ¥stÃ¥ att de skulle ha fÃ¥tt den utbredning de är värda – för vÃ¥r nation, dess hälsa och dess heder!

    SÃ¥ blir Lennart ocksÃ¥ föremÃ¥l för chockerat gnällande av ”motparter” ur stÃ¥nd att vederlägga de dokumenterade realiteterna.

    Som finländsk patriot vore jag glad om nÃ¥gon kunde visa att ens nÃ¥gon del av ackriminationerna vore missförstÃ¥nd…

    Vad beträffar vitsminkarna*) Anders och Mikael har de aldrig kommit med annat än vad jag hört ända sedan barnsben.

    ____________________
    *) vit-sminkarna, inte vits-minkarna (fast kanske det också)

  22. Anders Gustafsson
    februari 11th, 2007 @ 09:44
  23. Anders Gustafsson
    februari 11th, 2007 @ 11:40

    ”Som finländsk patriot vore jag glad om nÃ¥gon kunde visa att ens nÃ¥gon del av ackriminationerna vore missförstÃ¥nd…”

    Jag skall undantagsvis kommentera set du säger. Innan jag insåg att denne Lennart var identisk med den A Lorentsson som på andra ställen gjort klart att han anser att invandrare bör övervakas av SÄPO och att Stalin gjorde rätt i att försöka annektera Finland, gjorde jag, liksom många andra här tappra försök.

    Alf-Lennart gjorde då det helt klart att han inte var intresserad av källkritik, utan enbart av källor som talade för hans uppfattning. Därtill var hans texter fulla av rena felaktigheter. Av denna orsak läser jag inte längre hans inlägg och att döma av andra kommentarer här gör få andra det heller.

    Jag läste däremot med stor behÃ¥llning ”Finlands ÖdesÃ¥r” och jämförde med Tuomo Polvinens ”Finland i Stormaktspolitiken 1941-1944”. Sammantaget ger dessa bÃ¥da en bra sammanfattning av skeendena.

    Problemet med att exempelvis ta citat helt ur sitt sammanhang är att man kan bevisa vad som helst för en läsare som inte ids gÃ¥ till källan och kontrollera. Ta tex Aftonbladet: ”Judeinvasion i Solna” – Vilken bild ger detta citat, taget ur sitt sammanhang?

    Det är sÃ¥ledes inte frÃ¥gan om att nÃ¥gon skulle vara ”ur stÃ¥nd att vederlägga de dokumenterade realiteterna”, utan att de flesta känner att det är mera meningsfullt att söka kunskap, i stället för att ödsla tid pÃ¥ att läsa texter frÃ¥n nÃ¥gon som saknar trovärdighet.

  24. Kim Peter Johansson
    februari 12th, 2007 @ 01:22

    Anders läse SINA disparata texter; tale därefter om ”sammanhang”!

    Jag beställde ett vederläggande av fakta, inte av en person.

    Om Lennart faktiskt skrivit ”Judeinvasion” i Aftonbladet, Ã¥terkommer vi.

  25. Lennart L.
    februari 12th, 2007 @ 05:37

    Utdrag ur : The Times : London

    ——————-
    11 april 1918
    —————–
    FINNS WELCOME INVADERS.

    Tammerfors den 8 april.

    ” PÃ¥ begäran av finska regeringen har avdelningar av Tysklands segerrika och mäktiga armé landstigit pÃ¥ finsk jord för att hjälpa oss att driva ut de mordiska bolsjevikerna och deras stödjare. Jag är övertygad om att detta vapenbrödraskap, som f.n. beseglas i blod, bara kommer att stärka den vänskap och förtroende som Finland alltid känt för Tysklands store kejsare och hans mäktiga folk.

    Jag hoppas att Finlands unga armé som nu strider med Tysklands historiska
    trupper kommer att bli permeated med den järndisciplin som har tjänat till att skapa Tysklands armés storhet som lett den frÃ¥n seger till seger. Genom att välkomna Tysklands tappra krigare hoppas jag att männen i den finska armén kommer att upp- skatta det stora offer som Tysklands ädla folk nu gör för vÃ¥rt land, vid en tidpunkt dÃ¥ varje man behövs för det egna försvaret. ”

    Mannerheim. Dagorder.
    ————————
    27 december 1918
    ————————-
    Den britiska skvadronen har lämnat Reval efter att ha landsatt artilleri och
    ammnunition till de lokala styrkorna.Det besköt bolsjevikerna på avstånd nära Wesemberg, men återvände till Reval, då fara hotade staden, som kanhindra bolsjevikerna. I den kritiska situationen har estniska regeringen sänt ett ombud till Stockholm för att be om en mindre styrka till hjälp. Utrikesministern avböjde att sända trupp av flera skäl. Frivilligstyrka avböjdes också. Hoppet står nu till Mannerheim, som knappast kan avvara trupper till Estland.

    —————-
    6 maj 1919
    —————–
    Storbritannien erkänner Finland. (18 månader efter Lenin)

    —————-
    10 maj 1919
    —————–
    Strider vid Archangelsk med brittiska styrkor och bolsjeviker

    ——————-
    11 maj 1919
    ——————
    Den brittiska amiralen Sir Walter Cowan anländer till Helsingfors
    (9.5) med sitt flaggskepp ” Curacao ”.

    —————-
    14 maj 1919
    —————–
    Brittiska och franska örlogsfartyg koncentreras i Finska viken. 20 brittiska vid Helsing- fors och en fransk kryssarskvadron vid Hangö.

    —————-
    25 juli 1919
    —————–
    Otto Grimlund utg. av tidningen Politiken, döms till 6 månader för artiklar mot Manner- heim vid dennes Stockholmsbesök. (Grimlund deltog bl.a. vid bildandet av HSB bostadskoop.)

    —————-
    28 juli 1919
    —————–
    Ståhlberg president med 143 röster, Mannerheim 50, Tanner 1, Relander 1.
    (Procopé tror att ett direktval skulle ge annat resultat.)

    —————-
    26 augusti 1919
    —————–
    Hinder mot marsch mot Petrograd.

    —————-
    16 september 1919
    —————–
    Brittiska RAF bombar Kronstadt flottbas

    ———————
    7 oktober 1919
    ——————–
    THE MISSION OF FINLAND. Policy of General Mannerheim.

    Mannerheim är i London. Till Times uttalar han i intervju : ”
    Finland kan befria Petrograd bara vi fÃ¥r en vink frÃ¥n västmakterna.”

    – ” Jag passerar London pÃ¥ min väg till södra Frankrike, där jag
    hoppas fÃ¥ njuta av värme och sol….. min politik är väl känd av de som
    följer händelseutvecklingen i Finland. —-

    Jag strävar hängivet och medvetet efter att skapa säkra relationer med Ryssland genom- militär aktion – för att befria Rysslands huvudstad, med ett tillräckligt stort territorium för att etablera en stabil och sund rysk regering, och därmed avlägsna frÃ¥n vÃ¥ra gränser hotet frÃ¥n bolsjevismen och dess oundvikliga infiltration.—-

    Jag ser i detta ocksÃ¥ ett ridderligt sätt att bestämma formerna för dessa frÃ¥gor – som är ganska oviktiga för ett sÃ¥ stort land som Ryssland, men avgörande viktigt för för oss – för vilket en lösning är ett krav för att cementera genom ömsesidig respekt och upp- skattning – det politiska oberoendet och den fredliga utvecklingen i Finland.

    Nyheten att det nu pågår förhandlingar mellan Ryssland och finska regeringen
    förvÃ¥nar mig mycket – jag tror att min politik har stort stöd i Finland, och skulle fÃ¥ stöd om nödvändigt.—

    —————-
    20 oktober 1919
    —————–
    Brittiskt fartygsartilleri beskjuter Krasnaja gorka – i samband med Judenitjs offensiv mot Petrograd.

    ———————-
    3 november 1919
    ———————-
    FINLAND ASKED TO INTERVENE.

    Mannerheim har i ett brev till president Ståhlberg uttryckt att världens uppmärksamhet är riktad mot Finland, och att man för landets framtid och relationerna till Ryssland, måste intervenera militärt mot Petrograd.

    M. Lianosoff, minister för Nordvästra ryska regeringen har kommit till Helsingfors för att förhandla med finska regeringen om hjälp till general Judenitjs för operationer mot Petrograd. En invasion skulle snabbt bli framgÃ¥ngsrik.—

    Finland vill inte ha ha mer bindande villkor för att delta än vad avtalet i juni mellan Mannerheim och gen. Judenitj, beslöt, med ungefär följande villkor, enligt välunderrättad källa:

    1. Ryssland erkänner Finlands oberoende. (avser de tsartrogna)
    2. Finland får tillgång till isfria hamnar i Pechenga(Petsamo.)
    3. Folkomröstning i Karelen – i de omrÃ¥den Finland kräver.
    4. Rysk militär- och statlig egendom som togs av finnarna i samband
    med inb̦rdeskriget Рblir finsk egendom. (ca 17 miljarder rubel)

    5. Den finska regeringen skall om den intar Petrograd, hålla staden och
    överlämna den till den ryska regeringen som dess agent, när den
    är kapabel. Sedan skall finska armén dra sig tillbaka till Nevas högra
    strand och ockuperar finska järnvägen til striderna upphör.

    6. Ryssland svarar för kostnaderna för den finska arméns ockupation.

    —————-
    7 februari 1920
    —————–
    2.2. Fred mellan Ryssland och Estland i Dorpat.

    —————-
    4 maj 1920
    —————–
    Mannerheim till Berlin

    —————-
    7 maj 1920
    —————–
    Mannerheim till Paris och London
    för överläggn. med tsargeneralen Denikin i
    ryska exilkommittén

    —————————-
    2 juli 1920
    —————————-
    SOVIET THREATS TO FINLAND.
    ” LÃ¥t Finland fÃ¥ mÃ¥tta upp sju gÃ¥nger – innan stycket klipps av ! ”

    En radiosändning frÃ¥n Moskva förklarar att ” i en imperialistisk anda kräver Finland en enorm yta av ryskt territorium, till vilken Finland absolut saknar rätt – men som är av vitalt strategiskt intresse för Ryssland. De finska pretentionerna som riktas mot Pechenga-regionen, om ca 30.000 kvadratmiles, och östra Karelen med en yta av 17.000 kvadratmiles. Man fortsätter :

    ” Det är svÃ¥rt att förstÃ¥ vad som styr den finska delegationen genom att framföra sÃ¥ absurda krav. Är det möjligtvis sÃ¥ att den nöjeskryssning som brittiska flottan nu genomför i Östersjön – influerat delegationen ?

    Om smÃ¥staterna , är inriktade pÃ¥ att kratsa kastanjerna ur elden Ã¥t stormakterna – kommer de att bränna sig allvarligt pÃ¥ fingrarna och till sist fÃ¥ betala räkningen för det krossade porslinet.

    I rätt ögonblick kommer stormakterna – utan nÃ¥gra som helst ceremonier, svika sina smÃ¥ agenter – sÃ¥ fort det är i deras intresse att göra det – ” LÃ¥t Finland fÃ¥ mÃ¥tta upp sju gÃ¥nger – innan stycket klipps av ! ”

    Det vore en vansinnig självmordspolitik av de mindre staterna att driva det ryska folket till extremer.LÃ¥t dessa smÃ¥stater märka ” bokstavligt, ” gör ett hack i deras näsor” – att Ryssland nu har blivit sÃ¥ mycket starkare och mera solitt – än nÃ¥gonsin tidigare. LÃ¥t dem bevara sin politiska hälsa och slut fred med Ryssland – innan de senare avvisar alla idéer om eftergifter.
    —————————-
    Helsingfors 1 juli 1920. – Krasnaya Gazeta, meddelar att 8:e Sovjetkong- ressen har uppskjutits, förklarar att Finland kommer att avbryta freds- förhandlingarna och riktar uppmärksamheten pÃ¥ ”fientligt inträngande” av den brittiska skvadronen i Östersjön.

    —————————–
    Februari – juli- oktober 1919
    Ur: Fuglesang// : Americas secret war against bolschevism.
    ———————————-
    Unleashing the Finns ?

    Med dÃ¥lig ekonomi och inga USA-trupper tillgängliga i ÖstersjöomrÃ¥det var vissa amerikanska tjänstemän intresserade att använda främmande trupp för att bekämpa bolsjevismen. TvÃ¥ av närliggande alternativ var den finska armen samt tyska soldater. – – –

    I februari 1919 gjorde Mannerheim, de allierade och amerikanska ledarna ett förslag. Hans trupper ” kunde lätt ta Petrograd utan stöd” om de allierade kunde stödja honom och försörja staden. Han utvecklade sitt förslag till en amerikansk marinattaché, att hans ” arme var kapabel att besegra bolsje- vikerna i norra Ryssland”,och han ”var villig att utlösa fientligheter omedelbart om önskvärt … av de allierade, och han försäkrats om att USA snarast skulle sända livsmedel till Finland.”

    NÃ¥gar veckor senare tillade de vita, att ” Finland förväntade sig Kolahalvönsom belöning för Petrograd.” Robert Imbrie, bitr. konsul i Viborg, var entusiastisk över möjligheten att utlösa ett antibolsjevik- fälttÃ¥g frÃ¥n Finland. Utöver vitfinska förband meddelade han sitt UD, att de ryska tsartrogna i Finland hade ” formerat en väpnad styrka pÃ¥ e.u. 10.000 man”. Dessas mÃ¥l var att ”inta Petrograd, sen Moskva och störta bolsjevikerna”.

    Allt de behövde var ” tillräckligt med livsmedel för att försörja Petrograd och Moskva, i utbyte skulle de vara ” styrd av önskningarna” frÃ¥n USA, och kunde ge Washington politiska och ekonomiska fördelar. Även om Imbrie villigt accepterade de överdrivna utfästelserna, var andra USA-tjänstemän mer försiktiga. U.S konsul i Helsingfors fördömde ideérna som ” höjden av dÃ¥rskap”, men Frank Polk menade att man inte hade tillräcklig kunskap om de tsartrogna, och kunde inte erbjuda stöd, men ville ha information om utvecklingen.

    Herbert Hoover var ändÃ¥ ivrig att stödja de vita finnarna. Han var uttryckte respekt för finsk öppenhet och arbetssätt. Han var imponerad över ” deras beslutsamma kamp för en liberal demokrati ”, som han sa till Wilson i april. För att lämna stöd ordnade han matleveranser pÃ¥ kredit, levererade med amerikansk flotteskort. han övertalade även Wilson att ge diplomatisk erkännande till den vita regeringen, för att stärka sin position och möjliggöra för dessa att använda banktillgodohavande i N.Y. som betalning.

    PÅ våren tog general Judenitj över försöken att organisera de ryska anti-bolsjevik- styrkorna på finsk mark. Hans förhandlingar med Mannerheimvar svåra och utdragna, förmodligen eftersom konservativa ryska tsartrogna inte gärna ville erkänna finskt oberoende. Men slutligen, den 19 juni slöts ett avtal som kunde öppna vägen för ett anfall mot Petrograd.

    I förväntan om att Petrograd skulle intas, skrev ARA(American Relief..) avtal med Judenitj och andra tsarryska ledare i slutet av juni att leveranser skulle ske där bolsjevikerna hade besegrats. Den 2 juli telegraferade Imbrie att godkännande borde ges till finnarna om USA ville att vita finnarna skulle inta Petrograd. 7 juli beslöt Lansing i Paris att ge klartecken till Mannerheim att” inleda operationer mot Petrograd,” dock utan krav.

    Men då hade fönstret som skulle ha möjliggjort anfallet stängts. Amiral Koltjsak avvisade Mannerheim/Judentij-avtalet, och hänvisade till att enbart den Ryska konstituerande församlingen som skulle inkallas efter att bol- sjevikerna avlägsnats från Moskva, kunde erkänna finskt oberoende.

    Senare i juli 1919 förlorade Mannerheim presidentvalet, som visade styrkan i det finska center-vänster alternativet, som motsatte sig inblandning i det ryska inbördeskriget.Judentijs försök att inta Petrograd misslyckades i oktober 1919.

    Brittiska, franska och amerikanska tjänstemän försökte pressa finnarna att stödja den ryska kampanjen. Men kanske pga av risken för att det hela kunde slutat med en sovjetisk motåtgärd mot Finland och möjligheten av oreda i den finska inrikespolitiken. Lansing förklarade att den amerikanska attityden i frågan var helt utan tvingande åtagande.

    ——————————–
    11 februari 2007
    ——————————–
    Ã…lands sista museiskepp är ute och bolmar runt igen – i södra Kvarken, har svÃ¥rt att fÃ¥ upp Ã¥ngan, kan inte drivas med att branda andra. Själv kör vi pÃ¥ rena källor i alla lägen, och undviker privata gärna utläggningar.

  26. Lennart L.
    februari 12th, 2007 @ 05:52

    Stalin Stalli´n.
    ———————————
    Robert Service, Stalin-biografi (2006 ca) bekräftar att Lenin och Stalin på trots mot gammelbolsjevikerna (Pjatikov?) m.fl. ansåg att man helst skulle ge nationellt oberoende till så många stater som möjligt, bl. a. Finland som man den (23/11) 6 december 1917 kallade till Petrograd och nästan trugade på självständighet.
    Taktiskt ? kanske – men Stalin ansÃ¥g att bolsjevismen globalt skulle främjas av nationellt oberoende som modell. Ett bolsjevikmöte hölls enligt Service den 24 april 1917 i denna frÃ¥ga.
    —————————————————————–
    Den nationella frÃ¥gan utvecklades enligt andra källor positivt i SSSR fram till 1930talet, dÃ¥ tydligen en bristande nationell enhet sammanhÃ¥llning sÃ¥gs som ett hot mot SSSR:s försvarskraft – bl.a sÃ¥g sig e.u. ryssarna som andra klassens medborgare i den ökande nationella jämlikheten inom Sovjetväldet, och terrorn inleddes.

    ———————————————————————–

    Roger. R. Reese (f.d infanteriofficer i U.S Army) //
    Stalin´s reluctant soldiers : a social history of the Red Army : 1925-1941. (1996)
    U.P. of Kansas.
    ———————————————————————
    (För den intresserade ett kort referat:) (Jörn – (Öööhhhhh…) -Donner, nämner senast utrensningarna i sin bok om fadern Kai Donner och SSSR.)

    Först forcerad industrialisering och urbanisering, kollektivisering, ökade sociala spänningar och en mycket snabb tillväxt av krigsmakten i SSSR.

    Industrialiseringen betydde att man kunde underhÃ¥lla större väpnade styrkor, men det behövdes en utbildad befolkning för att hantera denna. Den skapade möjligheter – men inte kapaciteten att utnyttja dessa.

    Materialet tillverkat, männen rekryterade, och taktiken formulerad, men den nödvändiga kunskapen och den sociala orienteringen tog längre tid på sig.

    Bondesambandet – där Röda armén var ohjälpligt fast – ett bondesamhälle i för- vandling – som pÃ¥verkade varann – dialektiskt. Armén gav bondesoldater och officerare och komplexa uppgifter som deras sociala bakgrund, utbildning och allmänna liv – inte hade förberett dem pÃ¥. Därför presterade de ofta dÃ¥ligt. Det var för mycket arbete och uppgiften att fÃ¥ fram officerare att leda, samt utrensningarna komplicerade än mer.

    ————————–
    Tillväxt av manskap
    ————————–
    Men den mest avgörande faktorn som orsakade de sovjetiska förlusterna av soldater och territorium under 1941-43 – anses ha varit den stora tillväxten av Röda armén under 1930talet, som enormt ökade de sociala och organisatoriska spänningarna och samtidigt minskade ledningens förmÃ¥ga att lösa dem.

    De första stadiet av tillväxt skedde under 1931-34. De reguljära styrkorna växte från 300.000 man till ca 900.000 officerare och soldater. Mellan 1935-37 växte antalet reguljära styrkor till 1.3 miljoner män. Det tredje och sista stadiet pågick mellan 1938-41, varför armé- och marinstyrkor uppgick till ca 5 miljoner man i juni 1941.

    Då hade en organisatorisk utveckling ägt rum, på alla nivåer, med tre års värnpliktstid, men en stor brist på officerare, som inte blev bättre av utrensningarna. Givetvis upp- stod disciplinproblem m.m. Införandet av politiska kommissarier , (politiskije rukover- ditel) , politisk ledning, förkortat politruk , medförde dubbla beslutsnivåer.

    ————————————————————————————–
    Utrensningarna av officerare och politruker (PUR) 1937 och1938
    ————————————————————————————–
    Man har allmänt antagit att alla officerare som förflyttades Ã¥ren 1937 och 1938, arres- terades av enbart politiska skäl – och drabbades av avrättning eller fängslande. Detta är fel enligt Reese. Uppgiften att tusentals officerare arresterats stämmer inte – de hade enbart blivit avskedade frÃ¥n armén – därför att de frÃ¥ntagits sitt medlemsskap i kommunistiska partiet.

    Partiorganisationer lÃ¥ngt utanför Moskvas kontroll stötte i en orgie av utpekanden bort 1.000tals officerare för deras ” förbindelser med folkets fiender” och utlänningar. Sam- tidigt som utrensningarna skedde Ã¥terinsatte försvarskommissariet 1.000tals offic- erare och utnämnde 10.000tals nya officerare.

    Dessa upprättelser och utökningar mer än kompenserade för de utrensade. Trots detta skadades försvaret av ett kriminellt slöseri med – erfarenhet, lojalitet och intellekt.

    NKVD:s arresteringar var till en tredjedel rubricerade förseelser som tjänstefel, fylleri, gangsterism, maktmissbruk, mord m.m. och andra typiska militär/officersbrott.

    1937 skulle 13 % av officerare och kommissarier ha utrensats ,1938 – 9%.

    Även här finns feluppfattningar i väst därför att man underskattat storleken pÃ¥ den sovjetiska officerskÃ¥ren. 1937 fanns det 144.000 officerare, 1938 – 179.000 officerare I väst tror man att mellan 25 och 50% av kÃ¥ren försvann i utrensningen – när i verk- ligheten Ã¥r 1937 utrensningarna drabbade ca 7.7 % och 1938 ca 3.7%. Väst uppskattade felaktigt officerskÃ¥ren till ca 79-80.000 individer

    1940 hade 30 % av de utrensade Ã¥terinsatts i aktiv tjänst. 1937 hade ca 40% av de avskedade, men inte arresterade Ã¥terinsatts, och 1938 – 80 %. Det innebar att de lokala partiorganisationerna hade gÃ¥tt lÃ¥ngt utöver sitt mandat, vilket började skada partiet. MÃ¥nga officerare tog risker genom att överklaga NKVD-beslut för att Ã¥terinsätta kollegor – men det skrämde dem inte.

    Utrensningarna skapade heller ingen sțrre klyfta mellan SUKP och R̦da arm̩n. 1937 fr̴ntogs ca 10.300 officerare fr̴n partimedlemsskap, men 23.600 officerare fick medlemsskap Р17.500 efter att utrensningarna b̦rjat.

    1938 beviljades 100.000 soldater och officerare inträde, och mer än 10.000 bara i januari 1939. Även civila personers andel ökade i medlemsskap. Det fanns tydligen en tilltro till partiet som en positiv kraft – eller Ã¥tminstone som ett sätt att göra karriär.

    Men redan före utrensningarna 1937/38 förekom utrensningar inom officerskåren.
    1927 (16.000 officerare och kommissarier = 20%.) 1935,( 6.200 officerare = 5%,)
    1936 (5.700 officerare = 4,5 %.)

    Tusentals andra slutade enligt deras egen vilja. Men partiets prestige förstördes inte – parti-armé-relationen förblev stabil. Att armén skulle ha lyckats att bättre lösa sina uppenbara dysfunktioner bättre om inte utrensningarna inletts – finns det inte anledning att anta.

    1 januari 1938 saknade Röda armén ca 39.000 officerare. I slutet av Ã¥ret saknades 93.000 officerare. En tredjedel av detta berodde av utrensningarna – övrigt p.g.a. av tillväxten av helt nya truppenheter.

    1939 bestod armén av 1.5 miljoner man, 1941 var siffran 5 miljoner man. Mellan 1 januari 1939 och 1 maj 1941 skapade armén 111 nya skyttedivisioner och minst 50 pansar/motoriserade divisioner. 23.500 officerare skulle ha behövt nyrekryteras och nyrekryteringen översteg stort, detta tapp.
    ——————————————————-
    Tab. 5.1 . Avlägsnade officerare 1937-39
    ——————————————————-
    1937 1938
    —— —–

    4.474 + 5.032= arrest. av NKVD// Rehabiliter. : 1.432. S:a. = 8.075.
    11.104 +3.58 = uteslutna ur SUKP // Rehabiliter. 7.202. S:a = 7.482.
    4.138= för kontakter med utlänningar //Rehabiliter.1.919 S:a = 2.219.
    1.139+2.671= politisk moraliska skäl, fylleri etc. Rehab.430 S:a =3.380.
    1.941 + 941= medicinskt+avlidna // Rehabiliter. 12. S:a.= 2.870.
    —————————————————————————-
    S:a 18.658 +16.362 Ã…terinsatta: 10.994 Avskedade s:a : 24.026
    % = 13.1 + 9.2.

    Totalt utrensades: 34.301 officerare. 11.596 Ã¥terinsattes t.o.m, maj 1940. Ã…terstÃ¥r 22.705 vars öde är okänt. Som bäst kunde dessa ha börjat en ny karriär, och leva civila liv. Arresterade och Ã¥talade – (alla Ã¥talades inte), avrättades eller sändes till Gulag. De utrensade och inte Ã¥terinsatta (rehabiliterade), kan senare ha arresterats för politiska brott eller sänts till Gulag, eller avrättats. Knappast alla arresterade officerare avrätt- ades, stora grupper frigavs och Ã¥terinsattes efter maj 1940. I november 1941 rapp- orterade Gulag ca 18.000 militärer av alla grader – som fängslade.
    —————————————————————————-
    Reese menar att i absoluta tal och procentuellt hade utrensningarna en mer begrän- sad effekt än vad man trott tidigare. Väst uppskattade att mellan 25 och 50 % av officerskåren utrensats.

    Men 1937 var personalstyrkan 144.000 och av dem utrensade år 1937 kvarstod 11.000 i maj 1940 = 7.7% .

    År 1938 var personalstyrkan 179.000 varav 6.742 blev utrensade, som kvarstår i maj 1940 = 3.7%.

    Väst hade tidigare uppskattat personalstyrkan i officerskåren till mellan 70-80.000 man, bara hälften av det verkliga antalet.
    —————————————————————————-
    Reese´s Konklusion : Röda arméns problem 1941 var ett mänskligt problem. Inte främst en fråga om fientlig överlägsenhet, teknologi eller inblandning från ett tyranniskt ledarskap. Krigsmakten hade uttömt kapaciteten i ett samhälle fortfarande dominerat av bönder, att ställa upp kadrer kapabla att leda och utveckla en modern massarmé. SSSR skilde sig inte från tsarsystemet i att majoriteten av befolkningen var negativ till värnplikt.
    —————————————————————————-

    SSSR hade dessutom mot sina egna avsikter, skapat extra motvilja, bland potentiella rekryter genom sin sociala och ekonomiska politik i kollektivi- seringen, dekulakisering och hade brutit normala mönster av social utveckling genom snabbindustrialisering och urbanisering. Allt detta motverkade, lydnad, patriotism, självdisciplin – av vitalt behov för en stabil armé.

    Man kunde exvis inte få fram kartor till befäl, bränsle till pansar, skytte- och pansar- enheter kunde inte kalla på artilleri eller flyg. Man kunde före kriget inte få fram i till- räcklig mängd en utbildad kår av officerare som kunde behärska funktionerna. Man tänkte för mycket termer av kvantitet och missade individen.

    Men tveksamt om dessa problem kunde ha undvikits helt.Armén speglade SSSR i sin helhet och var en produkt av det. Arméns misslyckande, var en indikation på SSSR:s misslyckande, och missade det mänskliga elementet.

    I slutet av mars 1942 hade den gamla Röda armén, frÃ¥n revolution och inbördeskrig, upphört att existera, en utdragen död, när man gick tillbaka till traditionella auktoritets- strukturer och manér. Den nya armén som kom vars enda erfarenhet av militären var WW2, användes för att skapa en helt ny militär tradition, med syftet att rädda Ryssland. PÃ¥ mÃ¥nga vis skapade kriget en andra chans och en nystart för ” Sovjetarmén. ” (omdöptes till 1945)

    Bertholt Brecht : som flydde fr̴n Sverige och Hammarbyh̦jden 1940 till USA faktiskt ̦ver Petsamo(!) hamnen diktade: Stormakterna skriver nonaggressionspakter РLille man Рskriv ditt testamente !
    —————————————————————————-

  27. Lennart L.
    februari 12th, 2007 @ 06:31

    ———————
    November 1941
    ———————
    I början av november 1941 fanns det operationsplaner hos OKH – att den tyska 16:e armén skulle stöta fram och inta orten Tichvin, 15 mil sydost om Leningrad – och de finska styrkorna skulle ansluta efter sin övergÃ¥ng av floden Svir – och därmed fullborda inringningen av staden.

    Avsikten var sedan att – Panzergruppe 3. och 4. skulle stöta fram mot staden Vologda och att 16. armén skulle fortsätta framryckningen -(förmodligen efter att finnarna höll Tichvin) – ca 50 mil österut , för att i Vologda skära av den bibana frÃ¥n Murmanbanan som nu fick försörja Leningrad .

    Men det tyska anfallet vid Tichvin slogs tillbaka av ryssarna, och Panzergruppe 3. och 4 fastnade framför Moskva. Finnarna fick ännu kallare fötter inför den tyska reträtten och oförmågan och stannade i sina ställningar strax söder om Svir, ca 20 mil från Lenin- grad, men höll Murmanjärnvägen avskuren fram till sommaren 1944 för leveranser till stadens invånare.

    Klaus Reinhardt. // Die Wende vor Moskau)
    —————————————————————————————————————–

    Tre kustbatterier fanns vid Björkö/Koivisto som var flankstöd för Mannerheimlinjen. Dessa moderniserades och renoverades under 1930talet. Redan från 1925 kunde dessa batterier förstärkas med järnvägsartilleri på Viborg- Helsingforsjärnvägen. Björköbatterierna kunde effektivt hindra sovjetiska Baltiska flottan att löpa ut i Öster- sjön.
    ——————————————————————————————————————-
    Max Werner / Battle for the World: 1941.(New York)

    Ingen utveckling skedde i västs militära kapacitet. (under The Phoney war / Sitzkrieg) från september 1939 t.o.m. april 1940. Även efter att väst befann sig i krig, skapade dess diplomati ytterligare två farliga kriser i östra Europa. Första krisen var Finland. En militär intervention i Finland hade dragit in väst i ytterligare ett krig förutom kriget mot Tyskland.

    Ett krig med en stormakt Sovjetunionen, med mÃ¥lsättningar som inte hade det minsta vikt, för västs kamp pÃ¥ liv och död med Nazityskland. Ingen vapenhjälp till Finland kunde ha förhindrat dess nederlag. Vapnen togs frÃ¥n de magra allierade förrÃ¥den, flygplan som gick till finnarna – saknades senare i försvaret av Paris och London.

    Ännu farligare var planerna på en brittisk-fransk expeditionsarmé till Finland, en plan som godkändes av de allierades högsta råd 5 februari 1940, om Finland skulle be om hjälp. Vägran från Norge / Sverige att tillåta genommarsch besparade de allierade en katastrof. En sådan intervention kunde ha slutat än värre än deras Norgeexpedi- tion. Finland var ännu längre från från västs flottbaser, än Norge.

    Klimatet hade inte varit uthärdligt för de allierade, och fiendens styrka var mycket större och de sovjetiska kommunikationerna, mycket bättre med finska fronten – än de tyska med Norge.

    I Norge hade väst trots riskerna, ett vitalt strategiskt ekonomiskt intressa på spel. En intervention i finskryska kriget rymde en överväldigande risk, nästan säker för neder- lag.

    Ett svagt Frankrike på gränsen till sammanbrott skulle intervenera i Finland. De män som satte tonen, och var de mest aktiva för en intervention, var gårdagens München- män och morgondagens Vichymän.

    De franska politiker som varit mot sanktioner mot Italien i Abessinienkriget och för Tjeckoslovakiens kapitulation. För dessa män handlade det inte sÃ¥ mycket om att hjälpa Finland – som att erhÃ¥lla en strategisk bas och ett ev. krig med Sovjetunionen.

    Risken fanns att Frankrike innan sitt sammanbrott skulle svepa med sig England på sin slutliga krasch i en konflikt med Sovjetunionen. Pseudoaktivism.

    Både ett krig mot Tyskland och Sovjetunionen. Rysk oljeexport uppgick till ca 3% av det tyska krigsbehovet, och utgjorde 25% av den tyska importen från Rumänien. En flankattack mot Sovjetunionen skulle ha utlöst ett större krig i södra Asien, som skulle ha givit väst fler fiender.

    â€? Om du inte kan ta Saarbrücken – attackera dÃ¥ Murmansk och Baku.â€? En flykt frÃ¥n svaghet till grandiosa äventyr. Ett nation som ett Ã¥r senare upphört att existera som självständig stat. I brist pÃ¥ mod att genomföra en offensiv mot Tyskland, attackera dÃ¥ en annan stormakt , Sovjetunionen. Avsikten var att förvandla kriget mot Tyskland till ett krig mot Sovjet-unionen. Finland var ett lämpligt sprÃ¥ngbräde, vilket var uppenbart.

    Det allierade nederlaget var inte ödesbestämt. Hade de under de första åtta månad- erna fört ett totalt krig, producerat, reformerat, erbjudit Sovjetunionen mer och åtminst- one på Balkan upprättat en front mot Tyskland hade den tyska segern inte varit säkerställd i juni 1940. Men de åtta månaderna gick utan att utnyttjas.

    —————————————————————————————————————-
    Martin Kahn (diss.)

    Det fanns planer på att starta en muslimsk revolt i södra Ryssland, trupplandsättning i Petsamo, sjö-blockad mot Murmansk och diversionsmanövrar i Svarta havet. Britterna trodde på revolter inom Sovjetunionen, om någon stad blev erövrad eller öde-lagd.

    Leningrad ansågs var det bästa målet för detta, och britterna utförde även spanings- flygningar över Baku, i mars-april 1940, för att skaffa målkartor. Material om detta konfiskerades av tyskarna i Frankrike i juni 1940 och överlämnades förmodligen till Sovjetunionen, vilket Molotov refererade till i ett tal i augusti 1940.

    De polska jagare som undgått att införlivas med tyska marinen i september 1939, skulle rustas och gå mot Ishavet och anfalla Petsamo och Murmansk, på finska utrikesministeriets inrådan den 14 december 1939 och franske premiärministern Daladier. (Gripenberg)

    Brittiska SOE (Special Operation Executive) fortsatte dock att utarbeta planer på både hopplöst opraktiska och politiskt farliga operationer mot Sovjetunionen. I januari/ februari 1940 planerade britterna krig mot Sovjetunionen under generalstabschef Ironside, man ville även få med turkarna, bl.a på en möjlig revolt bland muslimska grupper.
    ——————————————————————————————————————
    Tidigt i februari trodde väst att Finland kunde hålla ut ytterligare i sex månader eller längre om de fick hjälp. (* Stämmer med Ylikangas, som anger att finnarna hade sina ammunitionsförråd välfyllda i mars, och att detta var besynnerligt.)

    —————————————————————————————————————–
    (Gripenberg memoarer: finsk amb. i London

    Churchill förklarar i ett radiotal den 30 mars 1940, f att: ” England inte sökte krig med Sovjetunionen” och detta räddade England frÃ¥n ett värre öde. I februari/ mars började England att bromsa de franska reaktionerna.

    Visserligen höll Churchill sitt tal om vad ”fria män förmÃ¥r ” mot den bruna massan, Röda armén, den 20 januari, som Järv Ã¥beropar i filmen, ett uttalande som gällde vinterkriget och inte fortsättningskriget men nÃ¥gra dagar senare genomdrev han förmodligen beslutet att det var olämpligt att brittiska regeringen öppet, officiellt och emfatiskt stödde Finland. Även flygministern Kingsley Wood hyste betänkligheter. (Gripenberg.)

    (Fredsfördarget återlämnade Petsamo, men inga finska marinfartyg tilläts, och SSR krävbde fri väg genom Petsamo för gods och personer och rätt att etablera konsulat i Petsamo. Att detta skulle ha berott på sovjetisk rädsla ? för att västs intressen i om- rådet, som var ägt av britterna, brittisk-kanadensiska företaget, som drev gruvorna.

    Redan pÃ¥ hösten 1940 hade brittiska regeringen uttalat en förhoppning att en del av den finska handelsflottan skulle ställas till dess förfogande. Krigstransportministeriet skulle vilja tidsbefrakta ett ganska litet tonnage, ca 50.000 ton .Till Finland hade anlänt tysk trupp och man ville känna Finland pÃ¥ pulsen – hur beroende var Helsingfors av Berlin ?

    Tiden gick och britterna skärpte sin politik mot Finaland, det blerv svårare att anskaffa navicerts, särskilt för s.k. krigsviktiga varaor, men även andra.

    Den 22 februari 1941 dÃ¥ Gripenberg kunde meddela att Finland lät britterna befrakta ca 33.000 ton, hade nya svÃ¥righeter uppstÃ¥tt. Nya tyska trupper hade anlänt 1941 till Finland och man ville inte att brittiska varor skulle komma tyskarna till del, men att det var oklart hur den finska utrikespolitiken skulle utvecklas, undrade man. Finnarna ville fullgöra ryska beställningar av politiska skäl, men britterna tvekade och ansÃ¥g att eftersom Sovjetunionen levererade vissa försörjningsviktiga varor till Tyskland – om inte Moskva själv anhöll om varorna.

    I början av juni hade det utvecklat sig till att Storbritannien gripits av en stor misstro mot den finska utrikespolitiken och dess sannolika konsekvenser, vilket kulminerade i ett beslut att stoppa hela Finlands transoceana sjöfart, vilket sattes i verkställighet den 14 juni ,men kungjordes först den 19 juni i The Times.
    —————————————————————————————————————
    ” I början av denna mÃ¥nad blev det tydligt att tyska trupper anlände till Finland i sÃ¥dant antal att detta lands regering inte längre kunde hindra till Petsamo importerade varor frÃ¥n att falla i fiendens händer. Därför har fr.o.m. den 15 juni all trafik västerifrÃ¥n till denna hamn avbrutits. Inga navicerts kommer att beviljas fartyg som har för avsikt att avsegla till Finland och tre finska fartyg pÃ¥ väg till Petsamo har redan uppbringats och kvarhÃ¥llits. ”
    —————————————————————————————————————-
    *Då borde de brittiska myndigheterna stött Finland i förhandlingarna om nickel- koncessionen i Petsamo. Koncessionen innehades av brittiska The Mond Nick-el Co Ltd, vars aktier ägdes av kanadensiska nickel-trusten, International Nickel Co.

    Moskva hade hösten 1940 krävt att koncessionen skulle överlämnas till Sovjetunionen eller finskt/ ryskt bolag. Även tyskarna hade 1940 försökt att försäkra sig om konces- sionen för att de skulle få 75% av den producerande nickelmalmen. Sedan satte Moskva ner sitt anspråk till 50% och godkände då att Tyskland skulle få köpa 60% av produktionen på villkor att de själva fick 40%.

    Mondbolaget protesterade mot att de skulle berövas koncessionen. och även brittiska regeringen. Finland uppmanade brittiska regeringen att meddela ryssarna sin åsikt, men London avstod. De ville att temporärt driften skulle ske med finsk-ryskt bolag , då exporten till Tyskland, skulle minskas och påverka negativt relationerna mellan Berlin och Moskva.

    Det tycks ha rÃ¥tt mellan finska utrikesledningen och brittiska legationen sedan hösten 1940 vad man kunde kalla ” incompatibilite d´humeur”.
    ——————————————————–
    21 juli-41. Utrikesminister Witting undrade varför Storbritannien hade sÃ¥ mÃ¥nga som et 50tal anställda pÃ¥ sin legation – trots att handel och sjöfartsförbindelser upphört.
    ———————————————————-
    22 juli – 41. Lord Snell: Överhuset: Beslutet om att trots Finlands ingripande mot vÃ¥r allierade SSSR upprätthÃ¥lla förbindelserna – kan när som helst upphävas.
    ———————————————————-
    28 juli-41 :Finsk Aide-memoire till brittiske ministern i Helsingfors, Vereket, att brittiska legationen mÃ¥tte ” suspend” sin verksamhet, en frÃ¥ga som sedan gav intrycket att britterna beordrats att avbryta.
    ——————————————————-
    Att det medförde 31 juli (1/8) att den finska legationen suspenderades i London. Den 30 juli hade brittiska flygplan genomfört en stor attack mot norska Kirkenes, varvid 28 tyska flygare sköts ned. samt fällt bomber över finska Liinahamari, vilket krävt civila offer. Även britterna noterade förluster.

    Anthony Eden till Gripenfelt den 1 augusti 1941: – ” The Finnish goverment ”are banking on” (satsar pÃ¥) a complete German victory. That victory the germans
    wouldn´t win ! ” (Gripenberg)

    17 augusti-41: Lord Vansittart: Sunday Times: ” England kommer att minnas vilka som varit pÃ¥ dess sida och vilka som varit dess motstÃ¥ndare. Det är av ringa intresse att Finland utmärkte sig i smÃ¥skolan, men sedan uteslöts ur klubben.”

    En upgörelse med Sovjetunionen i september 1941 skulle inte ha medfört någon reaktion från Hitlers sida. Varför lösgjorde sig inte Finland sen det återvunnit Karelen ?

    Engelska legationen blev utsparkad från Helsingfors, endast efter att det amerikanska sändebudet hade beviljat den ett par dagars anstånd, de avreste den 8 september med s/s Oihonna via Kalmar-Lübeck.

    Redan den 6 september medgav Churchill till Stalin att han var redo att förklara Finland krig. Finland stängde den polska legationen på tysk begäran, vilket britterna tog som skäl, en ovänlig handling.

    Witting: – Om Finland skall svälta skulle inget kännas bättre än att det var England som orsakade det. Witting tänkte ocksÃ¥ stänga holländska, belgiska och norska legationerna snart.

    Finland ville att en tysk attack mot Sovjetunionen – skulle provocera en sovjetisk attack mot Finland. 5 juni började de tyska trupperna att lämna Stettin och Oslo för finska hamnar i Bottniska viken.

    Under 10 dagar kom trupper varav några bivackerade utanför Rovaniemi och den 7 juni enheter ur tyska Norgearmén som gjorde en tvär sväng österut den 18 juni. Falkenhorst tog befäl över finska 5:e armékåren, omdöpt till 3:e AK. 14 juni godkände Ryti kríget. 15 juni tog tyskarna över i norra Finland.
    ——————————————————–

    3 november. The Times diplomatiska medarbetare publicerar en spalt i vilken han yrkar på krigsförklaring mot Finland, Ungern, Rumänien, som Sovjetunionen insisterat på. The Evening Standard : Do it now !

    4 november : President Roosevelt varnar Finland.

    5 november : The Times : Finland har mobiliserat 14-15 divisioner som ” had done most of the fighting north of Leningrad.

    6 november: The Times : Storbritannien borde inte taga hänsyn till USA och att Finland i sin politik inte kunde anföra någon force majeure, eftersom det var friare i sitt förhåll- ande till Tyskland än Ungern och Rumänien.

    13 november: – The Times: Hur länge har Storbritannien rÃ¥d att tala om fred med länder som har avsänt mellan 30-40 divisioner för att angripa vad vi alla erkänner vara vÃ¥r östra front ?

    25 november: Utrikesminister Witting undertecknar Antikominternpakten i Berlin.

    The Evening News kallade de stater som deltagit i Berlinmötet, ” quislingar, efter- hängsna anhängare (till Hitler) och hungriga aspiranter.

    28 november: Den brittiska regeringens ultimatum.
    ” —- Finlands regering har velat pÃ¥stÃ¥ att dess krig mot Sovjetunionen icke innebär ett deltagande i det allmänna europeiska kriget. Detta pÃ¥stÃ¥ende anser sig H.M:s regering omöjligt kunna godkänna. —- Om inte Finland före den 5 december inställer krigshandlingarna och avstÃ¥r frÃ¥n allt detta, har vi icke nÃ¥got annat val än att prok- lamera krigstillstÃ¥nd. ” Vilket skedde den 6 december – Finlands nationaldag, även mot övriga vasallstater Rumänien, Ungern.

    6 december: The Evening Standard: ” Finska medborgare har av Scotland Yard börjat att arresteras, och kommer att sändas till ett uppsamlingsläger f.v.b. till internering.” Kom att gälla alla finska sjömän som under kriget tjänstgjort eller torpederats pÃ¥, brittiska eller allierade fartyg. De fördes till ett läger i staden Douglas pÃ¥ Isle of Man i Irländska sjön. Men andra finländare fick behÃ¥lla sin frihet – i motsats till ungrare och rumäner

    7 december: Pearl Harbour
    ——————————————————-
    17 december-41. T.o.m. general Sir Walter Kirke , (rÃ¥dgivare Ã¥t Finland ) berättade för Gripenberg att The Times publicerat ett brev frÃ¥n honom med en apologi för Finland. Men han ansÃ¥g dock att Finlands politik var ett misstag – om man stannat vid 1939 Ã¥rs gränser , men nu en utmaning mot SSSR, när Tyskland bröt samman.
    —————————————————–
    I juni 1941 ville Mannerheim ha bort alla brittiska inspektörer från finska hamnar, när urlastning av tysk trupp och utrustning pågick. Britterna vägrade och togs i polisförvar till Helsingfors, tre av dem till ett läger för f.d. vinterkrigsfrivilliga. Två norrmän som som jobbat för britterna arresterades och utlämnades till Kirkenes av tyskarna.
    —————————————————————————————————————–

    – HÃ¥ll det här i minnet ärade (ni innehar ju alla en god social position) Leningrads belägrare i Finland, i Väst-och Östtyskland, i Danmark (frikÃ¥ren Danmark), i Holl-and, Frankrike och Spanien , ja och i Norge, dÃ¥varande Norges mammors och pappors pojkar, Norges frikÃ¥r, ni ärade direktörer, herrar fria vikingar,

    – Berätta inte sannningen för era barn, de kommer aldrig att förlÃ¥ta er, ljug ocksÃ¥ för era barnbarn, i händelser ni vill förbli, ärade och värderade medborgare i deras ögon.

    – Ty om ni talar om för dem, vad som verkligen hände, sÃ¥ glömmer de er, och minns bara offren, dem som ni offrade, Ljosja och Lidia i Leningrad.

    ( Ur Paavo Rintalas bok : Leningrads ödessymfoni, Bonniers 1968)
    ————————————————————————————————————–
    Max Werner / Battle for the World: 1941. Finland: Vinterkriget

    De inledande anfallen splittrade de finska styrkorna, och blev en dyrköpt test för Röda armén,men kriget vanns genom att â€? finska armén bands, blödde och krossades i Mannerheimlinjen.” (Pseudon. Max Weber.//Battle for the World. 1941. New York ) = rysk flykting, i Tyskland socialdemokrat ca.)

    Den finske soldaten var bättre än den polske och franske. Hög stridsmoral och få fångar togs. Stred lika bra i fortifikation som i terräng.

    Orsakerna till Röda arméns första misslyckande hade två orsaker. Första offensiven inleddes utan att tillräcklig truppkoncentration uppnåtts, förråden av offensiva vapen var magert, ibland även utan tillräcklig numerär övervikt. Baser var inte fullt uppbyggda. Något rörligt krig gick inte att genomföra. Underskattningar och missbedömningar.

    De finska segrarna var inte mer än lokala incidenter, men hos de allierade skapade de en illusion om finska möjligheter och Röda arméns stridsförmåga. Finnarnas segrar vanns inte i militära slag, men i skärmytslingar, i gerillastrid och kunde inte stabilisera fronten för längre tid.

    Kriget började den 1 februari 1940, när Röda armén började attackera Mannerheim- linjen, den enda viktiga aktionen under kriget. Från den dagen fungerade Röda arméns offensiv utan bakslag eller misslyckanden. Pansrade slädar, pansrade trupptransporttraktorer, t.o.m. skyddssköldar, för infanteriet möjliggjorde ny taktik, samt artilleri.

    Den 11-15 februari kom genombrottet, den största sammanhållna mekaniserade offensiven sedan 1914-1918. Den enda operation i kriget som så långt rymde intagandet av befästa områden. Varken i polska kriget eller i väst förekom operationer av liknande bredd.

    Man visste att Röda arméns var grundligt tränad i rörlig krigföring, men nu hade även stormning av befästningar förberetts noggrant. Redan i augusti hade en artikel i Sovjetunionens försvarsdepartements tidskrift detaljerat beskrivit precis den metod som kom att användas mot Mannerheimlinjen.

    Finnarna lyckades aldrig genomföra motanfall. Flyg paralyserade all bakre kommun- ika- tion, upp till 10 mil bakåt. Linjen splittras i två, isoleras och landstigning sker 10 mil väst om Viborg, öster om Kotka, ett rörelseelement i kampanjen, som lade hela södra Finland öppet.

    Finska armén var nu så försvagad att den inte längre klarade att strida bakom Mann- erheimlinjen. Röda armén hade modern materiel. På Näset besegrade Röda armén ett motstånd som tidigare inte bjudits under kriget, bara kanske vid Dunkirk i juni 1940.

    Jämfört med Röda arméns ansträngningar att genombryta Mannerheimlinjen var den tyska motoriserade offensiven mot Polen mer en nöjesutflykt.

    Först trodde man att Röda armén inte kunde slÃ¥ss. Sen fanns en föreställning om att de bröt i genom p.g.a. ren övervikt i numerär. Men det krävdes ledning, planering och mod – att dagligen befinna sig i eldlinjen.

    Det sista Stalin-Molotovmemorandat till Finland 3 november 1939 krävde inte Hangö- utrymning, utan en ö utanför Hangö. Sovjetunionen gav tillbaka Finland nickelgruvorna i Petsamo den enda krigsindustrimonopol som Finland ägde. Finland böjdes inte ner under en â€? tyskâ€? fred – total underkastelse.
    ———————————————————- ——————————————————–

    Max Werner / Battle for the World: 1941.

    Norge:

    Sverige hastade inte till Norges försvar. Norges brist på engagemang och Sveriges reservation utgjorde det neutrala Nordens bidrag till Europas förstörelse. Den första fasen av den tyska landstigningen i Norge skapade faktisk en situation i vilken Sverige kunde ha spelat en första klassens militära roll.

    Av de första 48 timmarna av invasionen, berodde succé eller misslyckande – helt pÃ¥ Sveriges attityd. En plan för att organisera det gemensamma försvaret av Skandinavien och med Oslo inkluderat i Sveriges försvarssystem hade omätbart , ökat risken för tyskarna. Med sin flotta pÃ¥ 4 kustkryssare, 15 jagare och 20 ubÃ¥tar hade Sverige effektivt kunnat försvara Oslofjorden.
    —————————————————————————————————————–

  28. JariL
    februari 12th, 2007 @ 11:01

    Kim Peter,

    Lennart’s still är att presentera en massa enskilda fakta eller bitar av information t.ex frÃ¥n tidningsartiklar som mycket ofta har separerats frÃ¥n sin ursprunglig sammanhang. Jag har helt enkelt inte tid att börja gÃ¥ igenom dom och kommentera alla. En snygg exempel är hans hänvisningar till Tanner och hans positiva offentliga tal om Tyskland 1941 under och efter hans besök i landet. Samtidigt med dessa tal Tanner gav dock en helt annan bild av vad han tänkte i sina privata anteckningar. Där skrev han att ”stormakternas krig är alt annat än avgjort. Finland bör nu effektivt utrusta sig till ett längre krig och spara sina krafter för krigets slutfas.” (Källa: Raimo Heiskanen, Saadun tiedon mukaan s.220). Agerade Tanner enligt det som han sa i sina propaganda tal eller det som han skrev i sina anteckningar? Var han sÃ¥ tyskvänlig som Lennart pÃ¥stod eller hade han trots allt realistisk synsätt till världen? Samma sak gäller t.ex Ryti vars ord Lennart kontinuerligt missbrukar, nÃ¥gonting som alla som har Rytis dagbok lätt kan kolla. Speciellt värdefull i Ryti’s dagbok är att forskare har grävt fram de anteckningar, memo osv. som Rytis motparter har gjort och skickat hem efter diskussionerna, nÃ¥gonting som Lennart totalt förbisett eftersom det kunde kasta en skugga över hans tolkningar. Ganska ofta man har den känslan att Ryti har försökt säga det som Ã¥höraren ville höra. Med tyskarna han mÃ¥lar fantastiska bilder om kommande Stor-Finland men ”nästa dag” försäkrar han till USA’s ambassadör att han inte tror att Tyskland kommer att vinna kriget!

    Heiskanen beskriver ocksÃ¥ i sin bok (sidorna 132-142) den informationen som finska statsledningen fick i augusti 1940 när beslut om tyskarnas transiträttigheterna till Norge gjordes. Man fick mycket information frÃ¥n olika källor (t.ex. USA, Ungern, Tyskland, Sverige) om rysk koncentration mot Finland. Denna information började strömma in efter Sovjet Union hade stabiliserat situationen i Litauen, Lättland och Estland och började dra en del av ockupationstrupperna tillbaks. Redan den 30. juni Molotov hade sagt till Litauens utrikesminister Kreve-Mickeviciuks ”Ni mÃ¥ste vara sÃ¥pass realistiska att ni inser att smÃ¥ nationerna i framtiden skall försvinna. Eder Litauen samt andra baltiska nationerna, Finland inkluderad, kommer att anslutas till det ärorika sovjetiska nationernas familj.” Finnarna hade inga möjligheter pÃ¥ kort sikt att kolla om den informationen man fick var rätt eller fel. Mannerheim, som vi vet, förlorade för en stund sina nerver under trycket och föreslog delvis mobilisering, nÃ¥gonting som regeringen vägrade att göra. Men man var mer än redo att acceptera Veltjens besök och ge tyskarna vad dom ville ha. Som Heiskanen skriver, vi vet idag att informationen om den ryska koncentrationen var en anka men det tog en viss tid innan den militära underrättelsetjänsten hade bilden klar och dÃ¥ hade beslut redan fattats. Inga ”open skies” den tiden, tvärtom, man hade just frÃ¥n ryska sidan gjort det svÃ¥rare för finska diplomater att besöka Leningrad, vilket skulle ocksÃ¥ ha passat ihop med mobiliseringen. Ryssarnas beteende och de metoder som dom använde i sin politik i Finland sommaren 1940 var mycket fördelaktig för Tyskland. Dom behövde inte göra mycket för att fÃ¥ Finlands ledning att välja deras sida. Information om Ryska anfallspreparationer till Finland var mycket sannolikt desinformation som tyskarna hade satt in i cirkulation och den fungerade mycket väl, om vi tro pÃ¥ Heiskanen.

    Om du tycker att Lennart ger en balanserad bild av Finlands historia då undrar jag mest hurdan metodik du är färdig att godkänna i historieforskning. I Lennarts fall det har blivit kristall klar att han har sin egen bild av Finlands historia och att han väljer sin fakta så att den stöder hans uppfattning. Han förbiser alt som strider emot hans bild. Lennart har också en mycket negativ attityd gentemot finnarna vilket han inte på något sätt har försökt hemliggöra. Det enda positiva i den negativa attityden är att hans fördomar tycks inte begränsa sig till finskspråkiga finnar.

    Individer fattar sina egna beslut som har större eller mindre inverkan till samhällets och nationens historia. Individer bär också ansvar för sina beslut. Jag tror inte att i ett land som trots alt styrdes också under krigstiden enligt demokratiska principer, ledningen kan avlägsna sig alltför mycket från det som folket i sin helhet vill. Riksdagen hade hela tiden möjlighet att byta regeringen och även förändra presidentens och försvarsmakternas ledarens maktbefogenheter men den valde inte att göra så.

    Mvh,

    Jari

  29. Sven-E
    februari 12th, 2007 @ 11:32

    ”Redan den 30. juni Molotov hade sagt till Litauens utrikesminister Kreve-Mickeviciuks “Ni mÃ¥ste vara sÃ¥pass realistiska att ni inser att smÃ¥ nationerna i framtiden skall försvinna. Eder Litauen samt andra baltiska nationerna, Finland inkluderad, kommer att anslutas till det ärorika sovjetiska nationernas familj.â€?

    Delade meningar råder om äktheten i det här yttrandet.

  30. Kim Peter Johansson
    februari 12th, 2007 @ 13:48

    Jari,

    ”Han förbiser allt som strider emot hans bild.”

    Du skriver sÃ¥ om Lennart – men menar du pÃ¥ fullt allvar att samma inte skulle kunna sägas om fortsättningskrigets sentida propagandister Anders och Mikael?

    Debattens rubrik gäller dock FINLAND.

    Krigspropagandisterna byter samtalsämnet till att gälla nästan vad som helst UTOM Finland. Jag tycker mig minnas

    – MoskvarättegÃ¥ngarna
    – USA:s inblandning i Irak
    Рsovjetryska samers ̦de
    – Sverige i krigets stormaktspolitik
    – Gulagarkipelagen

    (ja, detta är blott ett urval)

    Mot dig, Jari, som ändå försöker låta neutral och förnuftig, har jag en desillusionerad invändning:

    Du har i flera inlägg försvarat det obehagliga nazistslickeriet hos typer som Ryti, Tanner och Mannerheim med att dessa ”innerst inne” hade förbehÃ¥ll.

    Mannerheim ”sÃ¥g ned” pÃ¥ Hitler (vilket vi nogsamt fick lära oss redan i skolan!) och han var en sorts ”anglofil” – men det viktiga var ju hur han betedde sig just i offentligheten.

    Tanner var socialdemokrat, etc. etc. Рhan skrev privata journaler om sina momentana samvetsv̴ndor Рmen vad bedrev Tanner f̦r en POLITIK?

    Lennart räknar – med exakta källor – upp de finländska cirkuskonsterna för att slicka Hitlers stövlar. Men flera av Lennarts motparter anser detta vara irrelevant (om det ens inträffat)!

    ==========

    Du skriver dessutom:

    ”Jag tror inte att i ett land som trots allt styrdes ocksÃ¥ under krigstiden enligt demokratiska principer, ledningen kan avlägsna sig alltför mycket frÃ¥n det som folket i sin helhet vill.”

    Du pÃ¥stÃ¥r alltsÃ¥ PÃ… ALLVAR att Finlands folk INTE hölls i mörker under Moskvafredens och ”fortsättningskrigets” Ã¥r?

    ==========

    Min egen bevekelsegrund är inte att ”tala illa” om mitt land, vilket du nog vet.

    Men jag känner gränslös skam över att vi fortfarande Ã¥r 2007 inte kan diskutera det som redan krigsgenerationens intellektuella i bästa fall diskuterade, nämligen de genanta och farliga politiska och militära illdÃ¥den frÃ¥n VÃ…RT LANDS regerings sida 1940 – 1944.

    Visst var det väl ändÃ¥ Finland vi skulle tala om? (Henrik Arnstads ursprungliga artikel gällde visst den okunniga beundran av Finland som grasserar i ett historielöst Sverige – var det inte sÃ¥?) Menar Jari att jag, Anders Gustafsson eller Finlands folk är KLARA MED ÄMNET?

    ==========

    Språk- och moralövning:

    Noam Chomsky argues that thought control in free societies is most effectively achieved when, rather than setting down a single party line to be followed, the institutions of indoctrination set down the boundaries of acceptable opinion, and then allow debate to flourish within these confines:

    ‘In a properly functioning system of propaganda debate should not be stilled, because it has a system-reinforcing character if constrained within proper bounds.’

    What is essential is to set the bounds firmly. ‘Controversy may rage as long as it adheres to the presuppositions that define the consensus of elites, and it should furthermore be encouraged within these bounds, thus helping to establish these doctrines as the very condition of thinkable thought while reinforcing the belief that freedom reigns.’

    Another supportive factor is ‘elemental patriotism’ – ‘the overwhelming wish to think well of ourselves, our institutions and our leaders’.

    Mvh
    KPJ

  31. Kim Peter Johansson
    februari 12th, 2007 @ 13:58

    Jari,

    Har du förresten läst ett endaste kritiskt inlägg om Nazityskland från herrarna Anders och Mikael?

    Annars jagar de nog världen runt för att hitta regimer och fenomen som kan beskyllas för att vara hemskare än Finland…

  32. Mikael
    februari 12th, 2007 @ 14:32

    Instämmer med Jari till 100%.

    Vem som helst kan lägga fram en ensidigt graverande text om vem eller vad som helst. Den som gör det bör inte tas på allvar. Som tur är så tar ingen LennartL Alf Lorentssons texter på allvar. Alf-Lennart har omyndigförklarat sig med sina infantila utbrott mot Finland och finländarna.

    Däremot så står de som förstår komplexiteten i historien för den konstruktivaste debatten på denna blog. Den okunskap i ämnet som generellt råder utanför Finland är vi inte ansvariga för.

    Jag ser gärna att KPJ pekar ut vad jag skrivit som representerar ”statlig prpaganda” och hur lyder den statliga propagandan. Jag bad Soilander göra det men fick inget svar. Kanske kan KPJ svara?

  33. JariL
    februari 12th, 2007 @ 17:14

    Hej KPJ,

    Du hänvisade till Lennart och jag gav min åsikt. Egentligen fick jag den uppfattningen att du inte är oenig om min analys även om du kritiserar också andra.

    Jag försvarar ocksÃ¥ det obehagliga ”kommunistlickeriet” som t.ex Kekkonen och flera andra finska politiker var tvungen att göra för landets skull i svÃ¥ra politiska förhÃ¥llanden under det kalla kriget. Lika lite som tidigare Finland kunde dÃ¥ pÃ¥verka de stora linjerna som tvingade finnarna att spela i ett spel som man skulle helst ha passat. Jag respekterar ocksÃ¥ Olof Palmes verbalakrobati vilket gav intrycket att Sverige var neutral under kalla kriget när landet i själva fall hade hemlig allians med Nato och USA. Och förstÃ¥ detta inte fel. När jag gav min ed under värnpliktstiden att försvara Finland viste jag att vi hade vÃ¥ra politiska överenskommelser med Sovjet Union som kunde ha betytt att vi mÃ¥ste sätta oss pÃ¥ deras sida. Jag var redo att göra det utgÃ¥ende frÃ¥n vÃ¥ra egna intressen men för mig det var ingen ”kärleksäktenskap”. Jag var ocksÃ¥ redo att försvara vÃ¥ra intressen emot Sovjet Union skulle det visa sig vara nödvändigt.

    Du underskattar det finska folket om du tror att man inte förstod vad som pÃ¥gick. Man kunde säkert hemlighÃ¥lla en hel del och t.ex diskussionerna mellan Tyskland och Finland viste ganska fÃ¥ om. Men hotet som folk kände att Sovjet Union representerade kunde ingen propaganda skapa. Det mest intressanta var att de borgerliga trodde att Sovjet Union var ett hot men mÃ¥nga som var annars vänlig inställd till Sovjet system viste det. 60.000 finnar försvann i Sovjet Union under 1930-talet och man viste om det i Finland och speciellt i vänstercirklarna. Man glömmer alltid att a) ett antal folk kunde flytta tillbaks till Finland eller USA och berätta om sina erfarenhet och b) att man kunde hÃ¥lla kontakt per officiell post överraskande länge över gränsen inte att tala om mera informella väg att skicka brev över gränsen. När folk började försvinna returnerades brev med markering ”mottagare omlokaliserat utan brevväxlingsrätt” (arkebuserad) eller nÃ¥gonting mindre dramatiskt som ”flyttad” (lager, omplacering etc.). Det var inte bara den borgerliga delen av befolkningen som hade sina mistankar mot Sovjet Union utan ocksÃ¥ sossarna och även kommunisterna. Propaganda kunde förstärka den här bilden men den kunde inte skapa den, bara Sovjet Union kunde. När man tänker pÃ¥ hur mÃ¥nga var redo att rösta pÃ¥ folkdemokraterna efter kriget var den oppositionen som satt i fängelse under krigstiden överraskande litet. Men blodet är tjockare än…

    Jag tycker inte att Finlands ledare i allmänhet hade farliga politiska idealer. Hellre skulle jag påstå att dom fick fatta beslut i sådana omständigheterna att det var oundvikligt att vad än man gör faran väntar. Det var farligt att söka hjälp från Tyskland men det var lika farligt att inte göra det. Bulgarien t.ex vägrade att delta i kriget mot Sovjet Union men den ockuperades av Sovjet Union år 1944. När beslutet att söka skydd från Tyskland fattades i augusti 1940 hade man hemskt svårt att backa ut. Du får mig aldrig att tro att för män som Ryti och Tanner andra världskriget var drömsituation och Stor-Finland deras livets mål. Om det var så, varför båda två var så starkt emot större förvarsbudgeter på 1930-talet och riskerade hellre landet än ökade statsskulden? Och när man tänker på hur Ryti blev vald som statsminister och president. Om det inte var slump vad är?

    Wolf Halsti skriver i sina memoarer att en av de bästa minnen för honom frÃ¥n krigstiden var kommentaren som han hörde frÃ¥n en vanlig soldat dagar innan fortsättningskriget började. InnehÃ¥llet var ungefär att ”Nu när de passar Hitler är han färdig att hjälpa oss, men det har inte alltid varit sÃ¥. Vi är honom ingenting skyldig och vi kommer att slÃ¥ss för vÃ¥r egen skull och för vÃ¥ra egna ändamÃ¥l.” Man behövde, som du pÃ¥pekar en hel del lickeri för att hÃ¥lla tyskarna nöjda, men det kostade avsevärt mindre än att aktivt föra krig pÃ¥ Tysklands sida som Rumänien och Ungern fick göra. Under fortsättningskriget Finnarna hade sin egen agenda som var antigen lika fel som Sovjet Unionens försök att gardera sin egen säkerhet i vinterkriget -eller lika rätt. Du fÃ¥r välja.

    Jag tycker också att finska samhället har gjort och gör sitt bästa för att ta reda på sin historia. Nästan alt det som Lennart skriver har tagits från finska böcker. Även i många av de fall där han hänvisar till utländska böcker eller dokument dom har översatts till finska. Det är en annan sak att man har inte ägnat hemskt mycket sidor i de mest använda böcker till obehagliga frågor som krigsfångar eller hemmafrontens problem vintern 1941/42 osv. Men informationen finns där.

    Om man i Sverige ser Finland i positiv ljus det har sina orsak. Finland har likadan rykte i Schweiz. I båda fall i backgrunden ligger behov att kunna tro på att eget land kan i nödets stund stå upp och klara sig mot alla odds, som Finland trots alt gjorde.

    Lennart, ett och annat som Molotov eller andra politiker har sagt kan vara rätt eller fel. Frågan är mera om den som fick informationen viste att den var fel eller inte. Beträffande Molotov, han gav gång efter gång både direkt och indirekt intrycket att han var inte nöjd med situationen efter vinterkriget. Om han eller Stalin som fattade beslut var redo att gå i krig vet jag inte, men utrikespolitiska linjen mot Finland blev mjukare först i mars 1941 när ryska ambassadören, som hade betet sig som en rysk satrap, kallades hem. Vi fick senare på 1970-talet äran att ha en liknande figur som rysk ambassadör i Finland och den gången var president Kekkonen tvungen att skicka honom hem när han öppet började styra finska kommunistiska partiet till revolutionens väg.

    Överhuvudtaget ser jag inte Finlands och Sovjet Unionens historia som någonting speciellt i världshistorisk perspektiv. En stormakt kände sig hotad av en annan stormakt och beslöt skaffa bättre positioner för den kommande sammandrabbningen. Ett litet land vägrade spela boll och fick betala priset för det. Stormakten fick också betala priset när den mot all sannolikhet kunde inte ta ut det lilla landet planenligt och det kunde slå tillbaks med hjälp av den andra stormakten.

    Mvh,

    Jari

  34. JariL
    februari 12th, 2007 @ 17:20

    KPJ,

    Ärligt sagt, jag har inte sett Anders och Mikael överhuvudtaget diskutera Nazityskland utöver dess militär och politisk sammanarbete med Finland. Jag vågar inte gissa hurdan inställning herrarna har till frågan men jag är säker på att du kommer att få ett svar direkt nu när du lyfte frågan.

    Mvh,

    Jari

  35. Lennart L.
    februari 12th, 2007 @ 18:54

    Naturligtvis hamnar alla människor utan undantag i försvarspositioner när deras
    världsbild kan hotas av ommöblering. Det är priset vi alla fÃ¥r betala – när vi
    vill kontrollera det förflutna – för att nÃ¥got behärska samtiden.

    Men att ” skjuta budbäraren gammalt talesätt”,upprepat gör bara personer/- ganisationer som av olikaorsaker är rigida, av Ã¥lder eller omognad -och pÃ¥ en högmodern data-blogg verkar det som dysfunktion att genom att provocera genom personangrepppÃ¥ deltagarna, sedan använda den reaktionen som ytterligare diskvalificering avinlägg, ständigt upprepat, som ett slutet kretslopp.

    Vi har genomskÃ¥dat detta för länge sen – ansvaret faller enbart pÃ¥ utövarna,
    som tycks ha fastnat i regression – Finland har ingen modern armé, sa redan Stalin, de är bra pÃ¥ tricks det gÃ¥r en, tvÃ¥ gÃ¥nger, men sen…

    KPJ är den debattdeltagaresom håller akademisk klass, och Chomskys uttalande
    passar bra in pÃ¥ en debatt, som eliten gärna vill ha inhägnad – villkor för karriär som historiker och andra uppdrag. Vi tror att kunskapen om Finland pÃ¥ denna
    blogg har expanderat gränslöst utöver vad som vardagskunskap i Sverige, som jag måste tala för.

    Vad gäller debatten om invandring som tydligen av eliten som KPJ anger också har inhägnats, visst harfinländarna betytt mycket för det svenska undret
    särskilt den finska arbetarklassen, men den är osynlig idag tyvärr, förföljd av
    Palmes och Lennart Hagman IB.

    Vi tror att luften gick ur
    Finland när SSSR gick ner – med den avsättning av export som fanns dÃ¥ till
    ryssarna. Idag stannar inte ryska turister i Finland sägs det – för mycket ”öststat”
    , de kommer till Sverige istället. Om Sverige har 270.000 finländska inflyttade,
    det är lika mycket som alla de stora grupperna tillsammans, jugoslaver, polacker,
    tyskar, turkar etc. Då Finland inte tar emot mer än en(1) invandrare när Sverige
    tar tio(10) – och nu stÃ¥r 20.000 irakier i kö till Sverige , som vÃ¥r invandrarminis- ter Billström idag(12.2 ) begärde hjälp att ta emot av övriga europeiska länder,
    Finland ! sa vi dÃ¥…. Men det är väl som att fÃ¥ en högborgerlig kommun i Sverige
    att ta emot flyktingar Рdvs om̦jligt.

    Men att spela ut mot svenskar som enligt högeralliansens valvinnnande program 2006, har minst 1.000.000 svenskar utanför arbetsmarknaden ? Vad begär ni av oss ? Är finländare så torftiga petimätrar i alla lägen ?
    —————————————————————

  36. Anders Gustafsson
    februari 12th, 2007 @ 19:34

    Kim-Peter!

    ”Ärligt sagt, jag har inte sett Anders och Mikael överhuvudtaget diskutera Nazityskland utöver dess militär och politisk sammanarbete med Finland.”

    Jag har ett flertal gånger påpekat att jag anser att det bruna facismen lika vidrig som den röda. Jag är överhuvudtaget emot alla ismer som lovar frälsning och levererar enkla svar på komplexa frågor.

    Citatet om ”Judeinvasion” var inte Alf-Lennarts. Det var enbart ett exempel pÃ¥ hur ett lösryckt citat kan missbrukas.

    Du ställde en öppen fråga:
    ”Som finländsk patriot vore jag glad om nÃ¥gon kunde visa att ens nÃ¥gon del av ackriminationerna vore missförstÃ¥nd…”

    Och nu har du fÃ¥tt svar av mig och Jari. Om du letar tillbaka här sÃ¥ ser du att nÃ¥gra här verkligen gjorde tappra försök att bemöta Alf-Lennarts skriverier, men dÃ¥ fick vi höra att ”vi hängde upp oss pÃ¥ ovesäntliga detaljer”, just de smÃ¥ ovesäntliga detaljer som Alf-Lennart smyger in i sina texter för att ”justera” dem att passa sin världsbild. Om du vill kan du själv kontrollera mot källorna i de fall Alf-Lennart nämer dem.

  37. Mikael
    februari 12th, 2007 @ 20:01

    ”Har du förresten läst ett endaste kritiskt inlägg om Nazityskland frÃ¥n herrarna Anders och Mikael?”

    Du får läsa texterna noga.

  38. Lennart L.
    februari 12th, 2007 @ 20:16

    Back to basics !

    SVEN HEDENGREN.

    Den ” rikssvenske major som är sÃ¥ bra” som det heter i Harry Järvs epos : Framom främsta linjen ” 2003, och förekommer i den första scenen i filmen, lät bl.a omtala sig i maj 1927. (Järvs bataljonschef 1942 i IR61/III.17.div. Svir)
    (Ja ’ även vÃ¥r ”nasseprins” Gustaf Adolf haussas i filmen ) Jag trodde Järv var
    en bullrande rabulist -anarkist ???….

    Vi saxar från Karl Kihlboms memoarer 1957 ca :

    ” Stockholms dagblad publicerade i maj 1927, en stort uppslagen artikel av löjtnant Hedengren, vari han försäkrar att ” han mer ingÃ¥ende än Stockholms kriminalpolis själv iakttagit och kontrollerat utvecklingen av Sovjetrysslands hemliga agenter militärt och pekuniärt skickligt ledda och understödda bolsje-vistiska omstörtningsförberedelserna i riket huvudstad.” Därvid hade han upp-täckt:

    (Tidningsrubrik i Stockholms Dagblad) Bolsjevikkupp i görningen !

    1. Fullt slagfärdig och väl beväpnad röd armé av kommunister har skapats och
    under sovjetryska militära revolutionsexperter erhållit en ingående militär utbildning.

    2. Utbildningen har varit förlagd till olika lokaler här i staden, dels till vissa platser
    i skärgården.

    Det fortsätter med : teoretisk, praktisk utbildning, krigsspel i gatustrider, svensk
    militär kunskap har anskaffas. stockholmskommunisterna förfogade över 5.000
    man i röda beväpnade stormtrupper. Bakom dess rygg står de med moskva- partiet rösrtande i Stockholm, 16.000, allt som allt ca 30.000 röda.

    Natten mellan 7-8 maj skulle ”kommunisterna” haft ” mobiliseringsövning”
    driftsceller, 21-22 maj försöksmobilisering av víssa södergrupper, ca 1.000 man, varav vissa var beväpnad.

    Hedengren var redan då en provokatör, och gränslös mytoman som verkade
    i utkanten av lagstiftningen.

    Det visade sig att det var polismästare Hårleman som haft mobilisering, som provokation. Det var Hedengren som var fascismens grundare i Sverige, genom Sveriges fascistiska kamporganisation. När Kihlboms tidning fick medlemsregister
    av Konrad Hallgren (fascist) fanns där uppgifter om att von Rosen på Rockelsta var medlem, och överste Adlercreutz, som senare skulle leda svenska kontra- spionage C.byrån.

    Men det är också så att Hedengren deltar 1931 i att leda och organisera den
    hemliga borgarkår, som startats av polismästare Hårleman och generallöjtnant
    Bror Munck – ” Munckska kÃ¥ren, ca 4.000 man i Stockholm.Hallgren menar att
    40 maskinpistoler, 300 pistoler och 10.000 skarpa skott ink̦pts Рoch Hedengren f̦rnekar inte att vapnen ink̦pts.

    Den tyska marinkaptenen Horst Pflugk-Hartung, anklagad för morden på Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg har varit i kontakt med sin vän Hedengren och förmedlat kontakt med en vapenleverantör i Tyskland. Hedengren erkänner att han verkat för vapenköp, känner P.-Hartung, och sett vapnen på Valhallavägen 126. Hedengren fick sen förflyttning till Gotland, där han sedan i september 1941 reser till Finland för bli bat.chef.
    ——————————————————————-
    Det finns onekligen anledning att fråga sig varför Järv håller fram Hedengrens
    insatser i Finland, men inte hans tidigare bedrifter – inom fascistisk provokation,
    hemlig kårverksamhet etc., och hans verksamhet i C.E.Carlbergs nazistiftelse
    som Expressen avslöjade i maj 1965.

    Järv hade ju kontakter med Hedengren i Sverige 1944, samt i en artikel 1954
    i försvarets Arménytt om Svir-patrullerna, som sedan filmades. Hedengren hade
    ju onekligen en komprometterande bakgrund för vilken rörelse som helst, men inte Järv tydligen. Att utmana statens våldsmonopol brukar ju handläggas som
    ” brott mot rikets säkerhet” av SÄPO.
    ——————————————————————-
    ALPO MARTTINEN.

    När Järv smugglade över sin överste IR61, Alpo K. Marttinen till Sverige 1945, efterlyst för Ã¥tal för vapensmuggling, lämnade han sen Marttinen pÃ¥ Salsta slott, Wera von Essens. Järv tog kontakt med U.SA-ambassaden, militärattachén – dÃ¥ Mannerheim och Marttinen trodde att en motstÃ¥ndsrörelse ledd frÃ¥n utlandet skulle bli nödvändig, allt enligt Järvs bok : Permanent patrullverksamhet.

    Men om Marttinen deltagit i det olagliga gömmandet av statliga militära vapen och materiel i de 35 finska skyddskÃ¥rsdistrikten – innebar ju även detta ett brott mot finska staten och dess ”vÃ¥ldsmonopol.” Samt inte minst ett allvarligt brott mot det vapenstillestÃ¥ndsavtal Finland godtagit den 4 september 1944.

    DÃ¥varande justitieminister Kekkonen ( som själv varit i Mannerheims armé, deltagit i strid 1918, Ã¥sett avrättningar, lett avrättningar, av röda krigsfÃ¥ngar, AKS:are, finskhetsivrare, kriminalpolis – ansÃ¥g i ett radiotal den 5 oktober 1945, att vapengömmarna -hade orsakat en ytterst allvarlig skada pÃ¥ Finlands situa-tion, som inte hade motsvarighet i andra av de besegrade axelstaterna. Han pÃ¥minde om hur skoningslöshet de allierade i Västtyskland agerat mot bara gömmare av privata vapen. 1.250 finska officerare Ã¥talades.
    ——————————————————————-
    Järv presenterar dessa som viktiga personer i sin film, Marttinen som alltid ringer
    upp i ottan i stödjepunkten Bölden ? – och frÃ¥gar- ” Vi behöver en fÃ¥nge – vill Järv Ã¥ta sig ?.

    Som svensk måste jag ju fråga mig hur Järv hållit gränserna mot olaglig kårverk-samhet i kulisserna sedan sin ankomst till Sverige ? Han håller ju också fram andra nazis i sin film -som (avl.) Steen Händig, (illustr. i Stefan Forss, son till Järvs kamrat vid Svir, artikel i Järvs festskrift.) Händig var tydligen enligt sin runa med i en avdelning av FBU (Frivillig befälsutbildning) Klara-Lidingö,(som Åke J.Eek,) som e.u. i media på 1980talet fick lämna huvudorganisationen för att man ansåg att den hade bruna sympatier.

    Lennart Hagman, SSS-nazist som var Palmes polare och deltog i IB som avslöj- ades av Guillou och FiB-kulturfront, 1973 ” jobbade mycket för IB i Finland”
    (enligt IB-chefen Birger Elmér i Gummessons Palmebiografi, 2002,) förekom även i Järvs tidskrift Horisont 1971, nu som centerpartist, och skribent.

    Var Järvs tidskrift täckmantel för vadÃ¥ kanske ? Finns även all anledning att frÃ¥ga pÃ¥ helt saklig grund…

  39. Kim Peter Johansson
    februari 13th, 2007 @ 00:40

    Två TV-program har, samman med den resonerande stilen hos Jari i denna spalt, har hos mig väckt ett antal funderingar.

    I finlandssvensk TV stod en yngre man, med säkerhet född lÃ¥ngt efter 1944, i det 1944 avträdda Salla och sade: ”Väkivallalla ja sodallahan nämä peltomme vietiin meiltä.” (Med vÃ¥ld och krig berövades vi dessa vÃ¥ra Ã¥krar.)

    Jag kommer inte ifrÃ¥n att det känns alldeles förryckt att pÃ¥ detta – ofta Ã¥dagalagda – sätt abstrahera kriget frÃ¥n sin politiska verklighet. Det är den beryktade DRIVVEDSTEORIN stegrad till ren och skär religion!

    Detta och tusen andra exempel visar att vår befolkning till stor del lever i en spöklik, ahistorisk värld, där de inte förmår sätta landets politiker i samband med 1900-talets politik. De vet inte ens att det var FINLANDS trupper som gick över gränsen och ockuperade land 1941.

    I fransk TV rullades den fascinerande historien om Paul Touvier ut i en dokumentär. Touvier – Lyons bödel (milischefen) under tyskarna – dömdes 1945 in contumaciam MEN HÖLL SIG UNDAN, pÃ¥ fri fot, i nästan 50 Ã¥r. Han skyddades av ledande anställda inom polisen och domstolsväsendet; av politiker, schlagersÃ¥ngare och mest av allt av katolska kyrkans fundamentalistiska gren (där ett par ledande lekmän var gamla Waffen-SS-are).

    Kort sagt: etablissemanget stod på bödelns sida.

    Touvier intervjuades i lönn en tid innan han slutligen tillfÃ¥ngatogs. I självförsvar sade han dÃ¥: ”Visst ledde jag milisen, men vad tycker ni att jag borde ha gjort?
    Det var tyskarna som bestämde. FÖRHÃ…LLANDENA VAR SVÃ…RA.”

    Inbillar jag mig bara – eller har jag sett samma urskuldanden här i spalten pÃ¥ tal om vÃ¥ra politiker 1940-1944, deras skÃ¥lande militärer och deras krigsfÃ¥ngar, deras Waffen-SS och Hitlerhyllningar?

    Sens moral:
    Godkänner man SVÃ…RA FÖRHÃ…LLANDEN som förklaring, stÃ¥r man ”sans moral”.

    Jari skriver till mig:
    ”Du underskattar det finska folket om du tror att man inte förstod vad som pÃ¥gick. Man kunde säkert hemlighÃ¥lla en hel del och t.ex diskussionerna mellan Tyskland och Finland viste ganska fÃ¥ om. Men hotet som folk kände att Sovjet Union representerade kunde ingen propaganda skapa.”

    Mitt krav på ledare, som länkar ett helt lands öden, är just att de inte får tappa all besinning inför ett hot. De borde arbeta för folket, med folket.

    Jari kan inte bestrida att censur rÃ¥dde i Finland den tiden. Genom läsning av SFP-riksdagsmannen C.O. Frietsch’ bok vet jag att inte ens de mest framstÃ¥ende och skarpa bland riksdagsmännen kunde hÃ¥lla sig underrättade om regeringens politik.

    Vad kunde folket veta? (Att man kände rädsla, Jari, är en helt annan sak.)

    Det är ett tag sedan, men till min läsning har hört även Väinö Linnas ”Okänd soldat”. Som jag uppfattade den i tiden var den ”fortsättningskriget ur grodperspektiv”. Frontmännen i berättelsen vet oerhört litet om landets ledning.

    Det lilla de (eller berättaren, eller Linna) ville berätta om politik CENSURERADES som bekant och kröp fram först efter sekelskiftet!

    Jari åter:
    ”När man tänker pÃ¥ hur mÃ¥nga var redo att rösta pÃ¥ folkdemokraterna efter kriget var den oppositionen som satt i fängelse under krigstiden överraskande liten.”

    En intressant poäng som jag inte tänkt särskilt pÃ¥. Visst for regeringen hÃ¥rt fram mot opposition (inte ens parlamentets immunitet respekterades!) men det är förstÃ¥s sant att antalet politiska fÃ¥ngar var lÃ¥gt när man jämför med rösterna till DFFF. Knappast dock en mätare pÃ¥ ”fortsättningskrigets” popularitet. Kanske pÃ¥ en viss opportunism?

    Jari skriver:
    ”Jag tycker ocksÃ¥ att finska samhället har gjort och gör sitt bästa för att ta reda pÃ¥ sin historia. Nästan allt det som Lennart skriver har tagits frÃ¥n finska böcker. Även i mÃ¥nga av de fall där han hänvisar till utländska böcker eller dokument dom har översatts till finska. Det är en annan sak att man har inte ägnat hemskt mycket sidor i de mest använda böcker till obehagliga frÃ¥gor som krigsfÃ¥ngar eller hemmafrontens problem vintern 1941/42 osv. Men informationen finns där.”

    Det är här muren reser sig mellan oss!

    Jari, du behöver förstÃ¥ att ocksÃ¥ jag är en beläst man. Trots det kommer Lennart med en massa data, som INTE ENS JAG hört förut. Kalla dem gärna ”enskildheter utan sammanhang” – men kom inte och pÃ¥stÃ¥ att de skulle vara allmänt kända!

    Om det är en enda sak jag faktiskt velat få fram i denna diskussion (men inte vunnit förståelse för!) är det den ödesdigra och i längden ohållbara diskrepansen mellan vad HISTORIKERNA vet och vad ALLA DE ANDRA tror!

    ”Informationen finns”, skriver du. Men vÃ¥ra kära och ofta Ã¥beropade historiker Jokisipilä och Meinander har skrivit sida upp och sida ned om just skillnaderna mellan politikerdiskursen och de historiska realiteterna.

    60 Ã¥r efterÃ¥t röstar Yles tittare in Risto Ryti – hyllad av den socialdemokratiske posören Lehtinen – som NÄSTSTÖRSTE FINLÄNDAREN genom hela vÃ¥r historia. Flertalet röstare känner honom som krigspresident och krigsansvarig – vad annat?

    När tidskriften Suomen Sotilas likaledes röstar fram ”den tappraste Mannerheimriddaren” sÃ¥ faller folkets val pÃ¥ Lauri Törni. Denne är för civiliserade människor snarast en missdÃ¥dare, en opatriotisk smusslare, en SS-man och amerikansk folkmördare i Vietnam.

    Du skulle göra Ã¥rhundradets gärning om du sÃ¥g till att innehÃ¥llet pÃ¥ Arnstads sida, här, översattes till finska och publicerades i Finland. Jag garanterar – och du vet ocksÃ¥ – att bara en liten minoritet av vÃ¥rt folk har konfronterats med historien.

  40. förf.
    februari 13th, 2007 @ 09:13

    KPJ skriver: Godkänner man SVÅRA FÖRHÅLLANDEN som förklaring, står man “sans moral�.

    Detta tycker jag är en stor sanning. Jag kommer just från en reportageresa i Kina, där jag stött på detta resonemang på flera olika sätt. Dels, därför att det sammanfattar Japans (såväl som Österrikes, Italiens) sätt att förhålla sig till sitt förflutna som axelmakt. Dels därför att även kineserna själva framhåller resonemanget som ursäkt (snarare än förklaring) till Maos massmord.

  41. Mikael
    februari 13th, 2007 @ 10:15

    De som försöker debattera orsakerna till fortsättningskriget och händelserna under fortsättningskriget här, stöter på patrull av tjockhudat folk som vägrar inse frågans komplexitet.

    Det är i stort sett bortkastad kunskap på sådana, som har en så kategorisk hållning att diskussionen om relevanta frågor drunknar i deras osmakliga burop för de accepterar inget annat än hudflängning av alla de män och kvinnor som levde i en helt annan värld med helt andra förutsättningar än ni förstår att acceptera.

    Det känns dock som om axelmakterna KPJ, HA och Alf Lorentsson borde ställa sig frågan; Vad vill vet jag veta. Egentligen?

    KPJ, du mÃ¥ste nog äga Finlands selektivaste hörsel och läsförstÃ¥else som inte ser eller hör debatten och alla öppna fakta som faktiskt finns. Men om man bara vill se att folkmassan är tvÃ¥ngsmatade med en ”officiell uppfattning” sÃ¥ gÃ¥r detta igen i samtliga världens nationer. (Jag vet att detta leder till ett häftigt utbrott, men jag är van)

    Den text som Alf-Lennart lägger ut gång efter annan är handplockade exempel på sånt som stöder hans förvirrade finnofobiska uppfattning. Ingen kan låta sig luras att mindre än 5% av befolkningens dubiösa bravader skulle representera resterande dryga 95%. Bara en vettvilling låter sig ledas in de resonemang som han.
    Med Alf-Lennarts sätt att se på saken så accepterade majoriteten av Sveriges befolkning att mata Hitlers krigsmaskin med råvara så att den kunde fortsätta massmördandet av oskyldiga civila och barn. Kanske åtföljda av nöjda miner för det sluga politiska spel som Sverige spelade då de offrade samtliga sina grannländer för folkhemmets (ett nazistiskt ideal f.ö.) väl.

    Om man vägrar acceptera att svåra förhållanden leder till svåra val, så bör man vägra acceptera mänsklighet. Det får inte vara mänskligt att göra val som kan vara fel.

    Men, att denna sjuka fixering vid vad som är högst moraliskt rätt och att annat är kriminellt omoraliskt ska appliceras som måttstock för en debatt om fortsättningskriget gör att debatten sablas ned av sådana som inte är intresserade av att förstå de kalla fakta som levererats av Jari, Leena, Anders och ibland även av mig.

    Men även om det är frustrerande så ska ni, så länge ni finns, bemötas med alla fakta, inte bara den ensidiga fakta ni helst vill se.

  42. Anders Gustafsson
    februari 13th, 2007 @ 13:12

    Utanför den krets av människor som är intresserade av historia så är historiekunskapen mycket ytlig. Detta gäller alla länder. Sedan kan man om man är intresserad välja olika angreppspunkter. Man kan välja att moralisera eller att försöka förstå. Jag anser att det senare är mera fruktbart.

    Det är tvärt emot som vissa här försöker hävda fullt möjligt att förstå ett skeende eller ståndpunkt, utan att för den skull sympatisera med denna.

    Alf-Lennarts utgångspunkt är att hela 1900-talets historia kan förklaras med att alla Finnar är av naturen onda och agerar därefter. Sovjetunionen å andra sidan är god och alla dess krav och aktioner är berättigade.

  43. Leena
    februari 13th, 2007 @ 13:39

    Kim Peter skrev: ”De vet inte ens att det var FINLANDS trupper som gick över gränsen och ockuperade land 1941.”

    Hur så vet inte? Alla som har läst eller sett Okända soldat (dvj. nästan alla finnar över 15 år), vet det.

    Vad som verkligen är ohistoriskt är att börja historien från 1941.

    Diktaren och f.ex. domaren Jukka Kemppinen skrev i sin blog:
    http://kemppinen.blogspot.com/search?q=

    ”Stalin vei Suomelta Karjalan ja aiheutti valtavasti sellaisia kärsimyksiä, joita me emme olisi osanneet itse itsellemme aiheuttaa. Suunnitelmissa ollut kansanmurha jäi toteuttamatta suomalaisten odottamattoman menestyksellisen sodankäynnin takia.

    Stalin eli Neuvostoliitto aiheutti Jatkosodan ja pakotti meidät Hitlerin liittolaisiksi. En ole ikinä nähnyt yhään järkevää vaihtoehtoa Rytin ja kumppanien toiminnalle ja suuntautumiselle 1940, loppuvuodesta.”

    Kanske någon kan översätta detta?

    Markku Jokisipilä har också skrivit intressenta tanka baserad på Sofi Oksanens essä i Parnasso varför Nazitysklands kritiseras hårdade än Sovjetunion:
    http://www.jokisipila.blogspot.com/

  44. Kim Peter Johansson
    februari 13th, 2007 @ 13:49

    Det är väl snarast ärekränkande att pÃ¥stÃ¥, att jag skulle ”vägra inse frÃ¥gans komplexitet”. I allt mitt arbete och alla mina diskussioner är det just komplikationerna som tilldrar sig mitt intresse!

    Så också här. Försök med att dra ett andetag, och läsa utan affekt!

    ”Mikael” borde – i stället för att alltid bara prata högljutt om det – konkret berätta var den mÃ¥ngsidiga PUBLIKA debatten om fortsättningskriget finns i FINLAND. (Jag är ju sÃ¥ oerhört selektiv att jag inte märkt den.)

    Han menar inte dumburken Oy Yleisradio Ab d̴ Рkanske inte heller Suomen Sotilas?

    Man behöver inte alltid tro att jag är så förbannat sofistikerad. Den rättframma versionen av mitt credo är:

    EN KARL VÄRD NAMNET BESTÄMMER EN GRÄNS FÖR VAD HAN UNDERKASTAR SIG.

    SEDAN STÅR HAN FÖR DEN. Annars blir han en Paul Touvier.

    ==========

    Med vilken rätt pÃ¥stÃ¥r ”Mikael” här ovan att de av mig nämnda tidsvittnena C.O. Frietsch och Väinö Linna INTE upplevde 1940-talets Finland?

    Kanske helt enkelt med den ”rätten” att varken Frietsch eller Linna var pronazistiska?

  45. JariL
    februari 13th, 2007 @ 14:13

    Hej,

    ”Detta tycker jag är en stor sanning. Jag kommer just frÃ¥n en reportageresa i Kina, där jag stött pÃ¥ detta resonemang pÃ¥ flera olika sätt. Dels, därför att det sammanfattar Japans (sÃ¥väl som Österrikes, Italiens) sätt att förhÃ¥lla sig till sitt förflutna som axelmakt. Dels därför att även kineserna själva framhÃ¥ller resonemanget som ursäkt (snarare än förklaring) till Maos massmord.”

    Man har kommit tillbaks till frågan som jag ställde länge sedan: hur långt gående altruism man kan kräva från en nation? Kriget och moral passar dåligt ihop och om moralisk beslut betyder egen undergång ska den tas? Vill Henrik eller Kim Peter har ledare som på grund av hög moral fattar beslut som kostar deras liv? Det var denna fråga som kontinuerligt låg i bakhuvudet av Mannerheim, Ryti et alia när dom fattade sina beslut. Dom viste att felaktig beslut kunde kosta nationens existens, som t.ex. Polen, Norge, Danmark, Estland, Litauen, Latvien, Tjeckoslovakien och Österrike hade redan bevisat. Finland valde att slåss för sin sak och kostnaden var hög. Men priset var också hög i en del av de länder som valde att ge upp och den betalas ännu idag. Jag är säker på att Kim Peter, Lennart och Henrik har stora svårigheter att förstå hur t.ex. esterna håller på att bygga upp sin nationalkänsla med hjälp av ex estniska SS soldater, men hur mycket annat har dom?

    Kim Peter, jag har sett mycket lite i det som Lennart skriver som skulle vara nytt för mig. Men jag erkänner att jag läser mycket mera än vad folk i allmänhet gör. Om informationen är tillgänglig men man beslutar inte använda den, borde samhället tvinga den ner ens hals? Henriks bok väckte upp diskussionen om vissa aspekter av finsk historia men om folk inte köper bilden, skall du eller jag bestämma vilken sanning dom borde tro på? Henrik har trots alt i en bisats presenterad bara en tolkning av Finlands historia och det gör också var och en av oss här.

    Du frågade också om jag inte vet om att det fans sensur i Finland under krigstiden. Det fanns det nog men den var mestadels retroaktiv dvs. man litade på tidningarna och nyhetsbyråer att dom inte publicerar sensitiv material. Folk lyssnade också på BBC och de som kunde följde upp också svenska tidningar och radion.

    Riksdagen fick första gången veta att kriget var förlorad i oktober 1941, när Arvi Korhonen (militära underrättelsetjänsten) cirkulerade en memo om saken i riksdagen. Ingen trodde på honom. Andra gången riksdagsledamot fick veta samma sak i februari 1943 när Aladar Paasonen höll ett föredrag i riksdagen. På grund av riksdagsledamöternas reaktion man var tvungen att skicka Erik Heinrichs att hålla ett nytt föredrag som hade samma innehåll men var annars mildare formulerat. Riksdagen fick en hel del information men den fick inte all information. Men trots detta den höll högsta makten i Finland och kunde när som helst byta regeringen och t.om president 1943 när Ryti valdes på nytt. Att den inte gjorde det betyder att Riksdag gav sitt stöd till regeringens politik elelr hur? Att man väjer inte att använda sin makt är också maktutövning.

    Mvh,

    Jari

  46. Kim Peter Johansson
    februari 13th, 2007 @ 15:44

    Ja, statsmän skall vara altruistiska – det är mitt krav.

    Om valet stÃ¥r mellan att regeringen faller, eller 60.000 man i sina bästa Ã¥r massakreras – dÃ¥ är valet för mig klart.

    Politiker/bankdirektörer är inte samma sak (för mig) som statsmän. Och jag medger att uppoffrande ledare inte längre finns annat än som undantag.

    Jari är ultra-demokratistisk när han påstår att kreti och pleti skall få ha kvar sina fördomar. Så är det inte i ett civiliserat samhälle; det finns där bl.a. skolor värda namnet.

    Alla västeuropeiska länder har på bred front bearbetat och diskuterat sin 30-40-talshistoria. En del mycket snart (Tyskland, Beneluxländerna och våra ockuperade nordiska grannländer), andra senare och i värsta fall motvilligt (ex. Sverige, Schweiz, Frankrike och även Italien). Men jobbet HAR BLIVIT GJORT.

    Finland ser upp till sina krigsansvariga och sina vapensmusslare. Finland har bara kommit ett tuppfjät närmare själslig balans.

    Ty det är det det handlar om, faktiskt: FRED MED SITT FÖRFLUTNA, EN FÖRKLARING TILL DE LÖNLÖSA MASSAKRERNA.

    Törni, my foot! Inte bara en fanatiker, utan också såvitt jag rätt minns en överlöpare till nazisterna just när Finland var i krig med dem.

    ==========

    Jag är modfälld av att nu också Jari, som uppenbart kan sin historia, urskuldar fördomar. krigsgalenskap och desinformation.

    Här tar jag farväl.

  47. Mikael
    februari 13th, 2007 @ 18:50

    “Stalin vei Suomelta Karjalan ja aiheutti valtavasti sellaisia kärsimyksiä, joita me emme olisi osanneet itse itsellemme aiheuttaa. Suunnitelmissa ollut kansanmurha jäi toteuttamatta suomalaisten odottamattoman menestyksellisen sodankäynnin takia.

    Stalin eli Neuvostoliitto aiheutti Jatkosodan ja pakotti meidät Hitlerin liittolaisiksi. En ole ikinä nähnyt yhään järkevää vaihtoehtoa Rytin ja kumppanien toiminnalle ja suuntautumiselle 1940, loppuvuodesta.�

    Stalin tog Karelen från Finland och orsakade sådana lidanden som inte kunnat tillfoga oss själva. Det planerade folkmordet fullföljdes aldrig pga finländarnas oväntat framgångsrika krigsföring.

    Stalin alltså Sovjetunionen orsakade fortsättningskriget och tvingade oss till att bli Hitlers lierade. Jag har aldrig funnit en vettigt alternativ till Ryti och kompanis handlande och inriktning slutåret 1940.
    (Med risk att KPJ har en synpunkt på översättningen)

  48. Mikael
    februari 13th, 2007 @ 19:02

    Det handlade inte om en regering skulle falla, det handlade om en nation skulle falla, KPJ.
    Även om det skulla ha förhållit sig som så att Sovjetunionen inte förberedde ett anfall på Finland 1941, så såg tyskarna till att informera finländarna om motsatsen. Det hade varit svårt att inte tro att det som tyskarna sa inte stämde. De hade direkta samtal med Sovjetunionen om Finland, så mycket kände man till i Finland, men vad som sades, det kunde man bara få information av tyskarna om.

  49. Anders Gustafsson
    februari 13th, 2007 @ 20:42

    “Stalin vei Suomelta Karjalan ja aiheutti valtavasti sellaisia kärsimyksiä, joita me emme olisi osanneet itse itsellemme aiheuttaa. Suunnitelmissa ollut kansanmurha jäi toteuttamatta suomalaisten odottamattoman menestyksellisen sodankäynnin takia.

    Stalin eli Neuvostoliitto aiheutti Jatkosodan ja pakotti meidät Hitlerin liittolaisiksi. En ole ikinä nähnyt yhään järkevää vaihtoehtoa Rytin ja kumppanien toiminnalle ja suuntautumiselle 1940, loppuvuodesta.�

    Stalin tog Karelen av Finland och orsakade ett enormt lidande, ett lidande vi inte klarat av att förorsaka själva. Det folkmord som fanns i planerna förblev oförverkligat på grund av Finlands oväntade framgång i kriget.

    Stalin eller Sovjet förorsakade fortsättnignskriget och tvingade oss i famnen på Hitler. Jag har inte någonsin sett något vettigt alternativ för Ryti och Co, att agera eller rikta sig mot under slutet av 1940

    Eller något ditåt.

    Jari. Jag håller med dig. Mycket litet av vad Alf-Lennart skrev, före jag slutade läsa honom, var några nyheter för mig, men så läser även jag mera än genomsnittet. Valet för regeringen Ryti var nog inte huruvida den skulle falla eller ej, utan, som de såg situationen, Finlands fortsatta existens.

    Syftet med vapengömmorna var att förbereda ett gerillakrig mot en eventuell Sovjetisk ockupation. Jag har svårt att se det omoraliska i det förfaringssättet. Lika litet som jag kan se det omoraliska i att sjöbevakning och kustbefolkning hjälpte civila Ester fly. Båda var rent formellt ett brott mot stilleståndsavtalet med Sovjet.

  50. Leena
    februari 13th, 2007 @ 21:48

    Sven Erik skrev: ”Om valet stÃ¥r mellan att regeringen faller, eller 60.000 man i sina bästa Ã¥r massakreras – dÃ¥ är valet för mig klart.”

    Det är första gÃ¥ngen jag hör att soldater som har vapen i sina händer och dödar mera fiender blir ”massakrerad”. Men huvudpunkten är att alternativen var att mÃ¥nga gÃ¥nger mera än 60 000 vapenlösa civiler (inkl. barn) skulle ha blivit massakrerad .

  51. Sven-E
    februari 14th, 2007 @ 10:08

    ”Sven Erik skrev: “Om valet stÃ¥r mellan att regeringen faller, eller 60.000 man i sina bästa Ã¥r massakreras – dÃ¥ är valet för mig klart.â€?

    Det är första gÃ¥ngen jag hör att soldater som har vapen i sina händer och dödar mera fiender blir “massakreradâ€?. Men huvudpunkten är att alternativen var att mÃ¥nga gÃ¥nger mera än 60 000 vapenlösa civiler (inkl. barn) skulle ha blivit massakrerad .”

    Har JAG verkligen sagt det där??

  52. Sven-E
    februari 14th, 2007 @ 10:11

    ”Det folkmord som fanns i planerna förblev oförverkligat pÃ¥ grund av Finlands oväntade framgÃ¥ng i kriget.”

    Folkmord?? Vad menar du? Och vad är dina bevis för det?

    ”Stalin eller Sovjet förorsakade fortsättnignskriget och tvingade oss i famnen pÃ¥ Hitler.”

    Jaja, det där kan hålla på och ältas i det oändliga. Det är din ÅSIKT. Det är inga fakta. Själv har jag en diametralt motsatt uppfattning. Man kan också hävda att Finland orsakade vinterkriget och tvingade fram en sovjetisk militär lösning.

  53. JariL
    februari 14th, 2007 @ 12:46

    Hej KPJ,

    ”Om valet stÃ¥r mellan att regeringen faller, eller 60.000 man i sina bästa Ã¥r massakreras – dÃ¥ är valet för mig klart.”

    Men var frÃ¥gan om regeringens fall eller om nationens överlevnad? Vad om det var val mellan a) dör 60.000 man pÃ¥ fronten eller b) dör 60.000 män, barn och kvinnor i transit till Sibirien? Eller ska vi lÃ¥ta vÃ¥ra medborgare dö eller ska nÃ¥got annat lands medborgare dö istället? Här kommer ocksÃ¥ känslorna med. Även statsmän har känslor, inte att tala om bankirer, som pÃ¥verkar deras beslut. Om man känner sig hotad, det är en fakta som pÃ¥verkar ens beslut, även om pÃ¥ efterhand man skulle kunna bevisa med 100% säkerhet att ingen hot existerade. Historieforskningens problem är att känslorna är mycket svÃ¥ra att identifiera. Människor har ocksÃ¥ en tendens att rationalisera sina beslut pÃ¥ efterhand och försöka bevisa att beslut fattades baserad pÃ¥ fakta, nÃ¥gonting som ytterligare förvirrar situationen. Urho Kekkonen skrev 1939 att folkets ledare egentligen bara uppfyller ”folkets vilja” och att i frÃ¥gor av liv och död det är omöjligt att gÃ¥ emot denna vilja. Mussolini gjorde det och 130.000 italienska soldater lyfte sina händer upp i Libyen 1941. Här finns ocksÃ¥ en avgörande skillnad mellan ditt och mitt tänkande. Jag tror att de beslut som fattades hade den stora majoritetens stöd och pÃ¥ grund av att dom hade denna stöd, den bilden som vi idag har om Finlands krig är sÃ¥ viktig del av nationens uppfattning om sig själv. Du tycker att folk lurades, att dom inte viste vad saken gällde och att dom borde undervisas om sin stor misstag.

    ”Jag är modfälld av att nu ocksÃ¥ Jari, som uppenbart kan sin historia, urskuldar fördomar. krigsgalenskap och desinformation.”

    Tack för detta. Men om du verkligen ville ha ”FRED MED SITT FÖRFLUTNA, EN FÖRKLARING TILL DE LÖNLÖSA MASSAKRERNA.” tror jag nog att jag har försökt hjälpa dig där. Du har fÃ¥tt en förklaring, men om du inte gillar den det är din sak. Vi har olik Ã¥sikt om vilka motiveringar Finlands ledare hade när dom fattade sina beslut. Du tycker att dom hade viss sympati för nazism som styrde deras tänkande. Jag Ã¥t den andra sidan pÃ¥stÃ¥r att deras motiveringar gick ut frÃ¥n Finlands intressen och att deras beslut pÃ¥verkades kraftigt av den svÃ¥ra militärpolitiska situationen i Europa. Jag har ingen aning om deras beslut var rätt eller fel. För att kunna veta det borde vi veta vad alternativa scenariers utfall skulle ha varit.

    Jag är inte enig med dig att alla västeuropeiska länder har diskuterat sin förflutna. Praktiskt taget alla länder har sina ”vita fläckar” som inte passar till den allmänt accepterade bilden. Samtidigt information om dessa fläckar finns tillgänglig om man vill ha den. SÃ¥ är det ocksÃ¥ i Finland. Läste just pÃ¥ nytt Eino Pietola’s ”Sotavangit Suomessa” (KrigsfÃ¥ngar i Finland) som, även om jag tycker att den missar mÃ¥let i vissa hänseenden pÃ¥ grund av författarens uppenbara politiska fördomar, är en bra bok om ryska krigsfÃ¥ngarnas öde i Finland under andra världskriget. Boken finns dock inte i varje medborgarens bokhylla.

    ”SÃ¥ är det inte i ett civiliserat samhälle; det finns där bl.a. skolor värda namnet.”

    Våra skolornas studieprogram och innehållet av vad som undervisas är resultat av en demokratisk process. Om du är övertygad om att din historietolkning är den ända rätta, dun kan fritt försöka göra den som en del av studieprogrammet. Och det här är ingen vits, det är nog möjligt att göra det. Jag har själv varit med och göra det beträffande ett annat ämne.

    Törni’s ”popularitet” kan jag inte heller förstÃ¥ men kanske John Wayne är en del av förklaringen.

    Mvh,

    Jari

  54. Mikael
    februari 14th, 2007 @ 13:31

    Diktaren och f.ex. domaren Jukka Kemppinen skrev i sin blog:
    “Det folkmord som fanns i planerna förblev oförverkligat på grund av Finlands oväntade framgång i kriget.�

    “Stalin eller Sovjet förorsakade fortsättnignskriget och tvingade oss i famnen på Hitler.�

    Så skäll på honom.

    Svempa: ”Man kan ocksÃ¥ hävda att Finland orsakade vinterkriget och tvingade fram en sovjetisk militär lösning.”

    Den som hävdar det är inte seriös, och om han även tror på det, inte klok.

  55. Mikael
    februari 14th, 2007 @ 14:24

    Bokrecension; ”Finlands Historia” av Henrik Meinander.
    http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_14623393.asp

  56. Sven-E
    februari 14th, 2007 @ 14:35

    ”Diktaren och f.ex. domaren Jukka Kemppinen skrev i sin blog:
    “Det folkmord som fanns i planerna förblev oförverkligat på grund av Finlands oväntade framgång i kriget.�

    Det är ingen källa. Kan du inte bättre än så?

    ”Den som hävdar det är inte seriös, och om han även tror pÃ¥ det, inte klok.”

    Enligt vem då?

  57. Kim Peter Johansson
    februari 14th, 2007 @ 16:32

    Efter att redan ha pallrat mig iväg, blev jag konfunderad (som en eftertanke) av att ett par osakkunniga och svepande meningar de senaste dygnen hade stötts och blötts – översatts i flera versioner – samt utropats till det bibelsprÃ¥k som nu skall krossa alla andra bibelsprÃ¥k.

    De oförbätterliga propagandisterna Anders/Leena/Mikael – denna trio som ALDRIG SVARAR när de utmanas om fakta eller ens Ã¥sikter – de klamrade sig nu fast vid denna svepande ”historik” sÃ¥som skeppsbrutna klamrar sig vid sin planka!

    Vem var denne ”auktoritet” större än jag, större än Linna, större än Arnstad, större än alla historikerna? Jag sökte.

    Jo, det var hovrättsrÃ¥det Jukka Kemppinen, känd ocksÃ¥ som kolumnist – undra pÃ¥ att han skrev Finlands historia pÃ¥ tvÃ¥ – politiskt synnerligen korrekta – rader!

    Ödet vill att jag just bläddrar i en kolumnsamling av denne Kemppinen (”Taistelu oikeudesta”). Han är väl inläst pÃ¥ juridik, med ett bredare perspektiv än man brukar finna hos hovrättsrÃ¥d. Hans företal om kolumnskriveri är talande: ”det är en ytlig verksamhet”.

    Fortsätt ni med att hylla, översätta och nyöversätta er senaste guru. Han skulle nog skratta åt er, om han visste.

    ==========

    Omdömet från en kollega, som jag med lock och pock fått att läsa denna spalt, blev ungefär detta:

    ”Du vet ingenting om chatspalter pÃ¥ Internet och du skall hÃ¥lla dig borta frÃ¥n dem. De är tillhÃ¥ll för vettvillingar – sÃ¥dana vill inte läsa; de vill skriva. De har sina privata agendor, som de helst vill ha i fred. SprÃ¥ket är eländigt, men det är värre pÃ¥ en massa andra chattar.”

    Jag har varit naiv, och därför pinats av opåkallade olustkänslor inför människor som inte VILL diskutera, men som är snara att skända och trakassera andra.

    Visst inser ocksÃ¥ jag att spalten blivit en magnet för ”tosingar” som aldrig fÃ¥r nog av sin självförnöjdhet. Mest extrem är ”Leena” som klart lÃ¥tit förstÃ¥ att Finland inte alls förlorat sina krig.

    Man behöver inte Internet för att höra vridet snack som förekommer pÃ¥ varenda förortspub…

    Jag har kunnat inhämta kunskap från JariL och LennartL, vilket jag ändå får tacka för.

    ==========

    Avslutar med tvenne citat som finns i min skattkammare.

    Am Chauvinismus ist nicht so sehr die Abneigung gegen die fremden Nationen als die Liebe zur eigenen das Problem.
    ”Problemet med chauvinismen är inte sÃ¥ mycket motviljan mot andra nationer som kärleken till den egna.”
    (KARL KRAUS)

    Violence is the last refuge of the incompetent.
    (ISAAC ASIMOV, som jag förresten träffade medan han levde)

  58. Mikael
    februari 14th, 2007 @ 17:04

    Sven,

    Gå tillbaka och läs, så förstår du. Det är en översättning på Leenas förfrågan.

    ”Enligt vem dÃ¥?”

    Enligt mig (och jag är nog inte ensam).

    Ungefär som när du tycker att det ”rÃ¥der delade meningar” om en sak bara för att du själv inte har den uppfattningen, eller när du kallar nÃ¥gon mytoman…

  59. Sven-E
    februari 14th, 2007 @ 18:01

    ”Ungefär som när du tycker att det “rÃ¥der delade meningarâ€? om en sak bara för att du själv inte har den uppfattningen, eller när du kallar nÃ¥gon mytoman…”

    Då är det likafullt fråga om subjektiva ÅSIKTER och inga etablerade fakta. Såvitt jag minns har jag bara kallat Suvorov mytoman och det är så klarlagt som det kan bli.

  60. Anders Gustafsson
    februari 14th, 2007 @ 19:18

    Sven,

    Leena bad någon översätta och det gjorde jag. Det betyder inte att jag håller med texten som sådant. Att Finland skulle ha förorsakat Vinterkriget är nog inte en allmänt vedertagen uppfattning. Det var faktiskt Sovjet som anföll. Däremot kan jag rent objektivt säga att både Finland och Sovjet kunde ha gjort mycket mera för att skapa förtroendefulla förbindelser. Att så inte skedde kan inte helt lastas på Sovjet, men inte helt på Finland. Att påstå att Finland önskade ett krig med Sovjet 1939 är helt huvudlöst. Skulle så ha varit fallet så skulle man nog ha förfarit annorlunda.

    Sanningen var snarare att man från Finskt håll blundade och önskade att Sovjet inte fanns. Misstron var ömsesidig och båda sidor ansåg sig ha fog för den.

    Kim-Peter,

    NÃ¥gra ord i all välmening. Det kanske aldrig har slagit dig att just du kan vara en av de ”vettvillingar” som din vän varnar dig för? Det är faktiskt du som tappar huvudet och flyger ut i diverse plumpheter. Du förstÃ¥r, debatten sker inte pÃ¥ dina villkor. Jag vet att du gärna önskar att sÃ¥ var fallet, men sÃ¥ är det inte. Inte här och inte pÃ¥ tidningarnas insändarsidor.

    Huruvida jag själv upplevs som seriös överlåter jag åt andra att bedöma, men jag anser att merparten av de som debatterar här, med få undantag, är seriösa.

    Sven, Mikael, Leena, Jari, exempelvis. Det betyder inte att jag fördenskull måste hålla med i allt de säger. Sven och jag har diametralt motsatta åsikter om vissa saker. Skillnaden mellan dig och exempevis mig är att jag accepterar att andra kan ha en avvikande åsikt. Det kan tom hända att jag lär mig något av den. Så länge en debattör kan argumentera för sin sak och lyfta fram relevanta fakta så är jag villig att ta till mig det den säger.

    Jari,

    Lauri Törni/Larry Thorne’s pupularitet hör säkert ihop med hans Wayne-aktiga framtoning. Dessutom passade han in i det kalla krigets svart/vita värld.

  61. Lennart L.
    februari 14th, 2007 @ 19:55

    METAFOR ? KRÖNIKA.

    När Henrik och vi andra – invandrar/vandrar in – i Finlands historiska rum,
    otvunget, självklart och glatt ifrÃ¥gasättande, som finländare invandrar i Sverige och tar plats och börjar nya tjusiga liv, (ofta pÃ¥ toppen som TVchefen, riks-bankschefen, AB-Yrsa, riksbibliotekarie Järv m.fl.,) – visar det sig att dörren gÃ¥r upp lite osäkert pÃ¥ glänt : Och därinifrÃ¥n hörs upprörda kommentarer, Ni har fel, ni vet ingenting, bolsjeviker, finnätare, finnfobiker, hela finska folket har väl inte, etc…. den finska gÃ¥tan, mysticism , ” vÃ¥ra grannar(ryssarna) vill vi helst inte ska existera (enl. JariL)…. ????

    Det verkar som sagt lite grandiost, omnipotent, som barn och tonÃ¥ringar, att bara kräva, att där finnen rÃ¥kar befinna sig – där möbleras & tapetseras med finsk historia. Punkt Loppo ! Det tycks döljas nÃ¥got sÃ¥rbart där – som mÃ¥ste skyddas till varje pris, som mÃ¥nga finnar tydligen är genomidentifierade med.
    Kanske stavas det ”svenskkomplex ?” Kanske hyckleri ?

    Och vi trodde i vår fördom att konkreta historiska data, nummer, namn och plats
    skulle passa som handsken den som jordnär och konkret betraktade finsk- heten. Inga snobbiga abstraherande resonemang utan rakt pÃ¥ sak, men…vilken lektion Henrik och vi andra fÃ¥tt i den frÃ¥gan.

    När SVT:s Hasse Svens den I:e , kungen av Finland kramar om nyvalde Taasa- vvallan Presidenti Tarja Halonen, Grattis Tarja ! Skruvar vi lite besvärat pÃ¥ oss för Finlands skull… när han visar ” revbensspjällen” efter ryska partisankannib- aler, för mot ” grannarna” gäller ingen etik – what so ever -är det dÃ¥ rysshat ?

  62. Lennart L.
    februari 14th, 2007 @ 20:40

    Justitieminister Urho Kekkonens radiotal den 5/10 1945. Om häktningen av vapengömmarna. (Varav Järv smugglade ut sin efterlyste reg.chef Marttinen till Sverige för att undkomma häktning. )

    Det brukar sägas att Finland aldrig hotades av en nazikupp utförd av tyska trupper och finska nazistkretsar inom militären, bl.a. efter att fredsprocessen (20 mÃ¥nader) började i mars 1943 – men istället kom vapengömmoaffären, med vapen och krigsmateriel till ca 35 bataljoner. Ett brott mot vapenstillestÃ¥ndet
    av den 4 september 1944.

    —————————————————————
    U.K.K. Snabbreferat:

    ” Majoriteten av finska folket mottog nyheten om freden med känslor av osäk- erhet eller desperation. Bl.a. berodde detta pÃ¥ att propaganda spreds i slut- fasen av kriget, som var avsedd att kväsa fredsviljan genom att hota oss med fantasikonsekvenser. Alla minns hur det magiska ordet ” Sibirien” användes för att
    stävja minsta uttryck för – fred.

    Faktum att freden återvänt var tillfreddsställande men oron över för landets framtid var större, särskilt på högersidan av samhället. Även oro över det materiella.Under de första veckorna var det kutym, medborgarskap att i vissa kretsar skapa och sprida ett klimat av terror. Landets oberoende var dömt, nationen skulle utplånas etc. Att i dessa kretsar tro på en framtid bedömdes som optariotiskt. Men många särskilt i arbetarklassen hade en känsla att ha blivit av med en tvångströja.

    Det var i stort den politiskt-psykologiska situationen i landet efter freden. Det fanns många farliga faktorer som skulle kunna ha stört vår utveckling. Men relationerna har förbättrats mellan Finland och SSSR sista året. Fria val, skade-ståndet, m.m. allt visade att vi kunde klara av detta taktfullt. Men sista tiden har det återigen varit en våg av osäkerhet och misstro, särskilt i högerkretsar. Hur avsiktlig terrorpropagandan och dess saklighet är, är svårt att bedöma.

    Det är svårt att uppskatta om häktningarna i samband med vapengömmorna har väckt samma misstro i landet som förra vintern.

    Större skada kunde inte ha gjorts mot landet, än vad som orsakats av vapen- gömmorna. Det kan sägas utan tvekan att detta var en stor missräkning för landet. De som planerade dem och och de som är ansvariga har gjort sig skyldig till det mest allvarliga brott mot landet, och är än mer förkastligt då dessa personer har missbrukat sin officiella position, som de förvärvat under kriget, och lett in 100tals av finländare som aldrig på eget initiativ skulle ha utfört något skadligt mot staten.

    Jag vet att även de som har stått emot både Lappo och IKL har blivit påverkade att delta i att dölja vapen genom att spela på efterkrigsosäkerhet och falska hänvisningar till patriotism. Tråkigt att dessa har blivit häktade, men felet finns inte hos staten. Landets position kräver en genomgripande utredning av detta gränslösa äventyr. Alla små assistenter behöver inte straffas i den för riket farliga aktiviteten. Med det är myndigheternas plikt att avslöja de verkliga ledarna av vapengömmorna och utmäta det allvarliga straff som detta ansvarslösa dåd kräver.

    Alla som följt situationen i Europa, och den skoningslösa behandling som även de som gömt olagliga privata vapen fått , ex.vis Västtyskland, bör vara tacksam att vi
    kan klar upp denna konspiration själva, en av de största som har uppstått
    i något av de besegrade länderna efter kriget. Stämningen i vissa kretsar är spänd, och det krävs en lång utredning, brist på utredare skapar en nervös stämning. Saken skall redas ut, och varje medborgare är skyldig att bistå myndigheterna i ärendet.

    Jag talade tidigare om klimatet i landet. Givet efter alla politiska förändringar tar det tid innan känslorna är i balans. Vi har fortfarande många störande faktorer som hindrar ett fredligt sinnelag. En av dessa är att alla medborgare inte är medvetna om landets position.
    —————————————————————–

  63. Mikael
    februari 14th, 2007 @ 21:25

    Jag sÃ¥g ”Framom främsta linjen” och har svÃ¥rt att se vad det är som du gÃ¥r i taket pÃ¥ grund av, Henrik.
    Kan du vara bussig och ta det om igen?
    Vad är det med Harry Järv som både du och Lennart retat upp er på? Har han vägrat låna ut böcker till er, eller nåt?
    I Ã¥r kommer en till film ut i Finland av Ã…ke Lindman, som bör vara lätttilgänglig för svensksprÃ¥kiga, nämligen ”Tali-Ihantala 1944”, fortsättning pÃ¥ ”Framom….”. FÃ¥r se med spänning vilka reaktioner den leder till…

  64. Mikael
    februari 14th, 2007 @ 23:38

    ”Finland ser upp till sina krigsansvariga och sina vapensmusslare. Finland har bara kommit ett tuppfjät närmare själslig balans.”

    KPJ, vapengömmorna blev till för att aldrig, aldrig, någonsin skulle Finland låta sig bli en av främmande makt ockuperad nation. Det är i mitt tycke en sund inställning-om någon tycker att det är fel att förbereda ett motstånd mot en ockupationsmakt så är den personen även mot frihet. Är du emot frihet KPJ? Bör inte Öst-Timor då återförenas med Indonesien?

    De krigsansvariga är i mina ögon män som gjorde det de trodde var det bästa för att bevara sin nation och även bespara sin nation total ödeläggelse. Det var som Leena tidigare påpekat, även en taktik att låta krigsskådeplaten vara i ödemarken och inte i Finlands bebyggelser. Krigsansvarig var förresten en term myntad av segrarna. De var inte mer skyldiga till krigets tillkommande än motparten. Tvärtom.

    KPJ; Jag känner ingen skamkänsla över att Finland krigat framgÃ¥ngsrikt mot en förtryckarregim. Som de sovjetsoldater som deltog i Vinterkriget själva sagt om sina finska motstÃ¥ndare sÃ¥ bedrev de ett ”civiliserat självförsvarskrig”.
    I Fortsättningskriget krigade Finlands armé med den egna nationens intressen i fokus, sig fram till positioner som ansågs vara militärstrategiskt bäst för en fortsatt försvarskamp. Det bör återigen understrykas att det inte var en kamp för Nazityskland utan ett rent självintresse.

    Att ha krigat sida vid sida med en annan förtryckarregim är inget som jag är stolt över, men alternativen var få och dåliga (jag upprepar frågan till KPJ som inte svarat; vilka var de seriösa alternativen?).
    Viljan att samla finska folk i en nation är inte heller en speciellt kontroversiell fråga för mig då det handlade om folk som ville (med undantag för en minoritet) förenas med Finland och inte SSSR redan 1920. Men jag tycker att det borde skett på ett annat sätt än genom ockupation. Men hur? Kanske genom NF?
    Även idag är det naturligt för många i Finland att bistå finska folk i Ryssland och Ingermanländare har fått flytta till Finland, vård och utbildningsbistånd ges till Karelen och bidrag ges till olika mottagare i Ryssland som grundar sig på kulturell och språklig samhörighet.
    Du kanske är emot det och vill kapa de banden med?

  65. Leena
    februari 15th, 2007 @ 00:08

    Sven-Erik skrev: ”Folkmord?? Vad menar du? Och vad är dina bevis för det?”

    Stalin sa i december 1939 att han ville flytta hela finska folket till någon annan plats (källa Talvisodan pikkujättiläinen).

    Även om han var då arg på finnarnas motstånd, kan man anta att om Kuusinens regeringen hade kommit till Helsingfors med hjälp av Röda armén, kunde den styra bara med terror.

    30 000 estniska men stupade i andra världskriget – alltsÃ¥ procentuellt mera än i Finland. De hade inte egen armé, men tvingades till Röda armén eller Tysklands armé.

  66. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 10:15

    I filmen ” Green Berrets” spelar John Wayne en militär instruktör som har, enligt vissa källor, Lauri Törni som förebild.
    Även Mauno Koivisto ingick i Törni’s grupp som opererade lÃ¥ngt inne i Sovjetiskt omrÃ¥de med uppdrag som rekognosering och sabotage.

    En del estniska män stupade även i Finlands armé.

  67. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 10:43

    ”… jag anser att merparten av de som debatterar här, med fÃ¥ undantag, är seriösa.”

    Jo, så ser jag det också.

    De mest seriösa debattörerna här är inte de som p.g.a. förakt eller mindervärdeskomplex (som Alf- LennartL- Lorentsson) ihärdigt vantolkar och vrider till historien så att det passar hans genuint avoga inställning till sanningen.

    Inte heller de (KPJ) som med pompösa anspel på den egna språkkunskapens överlägsenhet och omedelbara ilska mot varenda som inte delar ens uppfattning om att hela samhället är åt h-e då den inte följer den egna uppfattningen.

  68. Leena
    februari 15th, 2007 @ 11:19

    Författaren skrev: ”Vinterkriget gav ett djupt avtryck i det svenska folket. Sympatin för Finland var mycket större än engagemanget för Norges kamp vÃ¥ren 1940. Enbart sällan hördes uttrycket “Norges sak är vÃ¥râ€?. Ã… andra sidan ökade känslorna för det norska broderfolket stadigt under hela kriget, medan kylan i de svensk-finska relationerna ökade markant efter 22 juni 1941.”

    Måste man nu anta att kylan började *före* det blev klar att också Finland var med i krig, dvj, den 25 juni?

    Förresten, under vinterkriget började man avsky ord som ”sympati” i Finland och det syns t.ex. i f.ex. president Mauno Koivistos attityder även i dag. Paavo Rintala har i sin roman Nahkapeitturien linjalla (första delen) gjort karikatyrer om svenskar som är sÃ¥ sÃ¥ sympatiska – men vet ingenting om krigets verklighet som är alltid ful.

    I den andra delen som skildrar mellanfreden och fortsättningskriget är Rintala mycket kritisk mot Finlands politik i pacifistisk anda. Men samtidigt som han beskriver attityder som han fasar, älskar han alla sina personer, speciellt de yngsta.

  69. förf.
    februari 15th, 2007 @ 11:27

    Ang ”MÃ¥ste man nu anta att kylan började *före* det blev klar att ocksÃ¥ Finland var med i krig, dvj, den 25 juni?”

    I svenska politiska och militära kretsar visste man långt innan juni 1941 att Finland skulle gå med i anfallet. Uppgifter om den stundande finsk-tyska alliansen läcker hela våren 1941.

    Bland annat uppstår en pressdebatt mellan DN och Svenska Dagbladet på ena sidan gentemot Helsingin Sanomat på den andra. DN/SvD hävdar att Finland bör fortsätta med neutraliteten och HS replikerar irriterat.

  70. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 11:48

    ”Stalin sa i december 1939 att han ville flytta hela finska folket till nÃ¥gon annan plats (källa Talvisodan pikkujättiläinen).”

    Och vilken är källan som Talvisodan pikkujättiläinen hänvisar till?

  71. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 11:53

    ”Det bör Ã¥terigen understrykas att det inte var en kamp för Nazityskland utan ett rent självintresse.”

    Kalla det vad du vill men det är likafullt ett direkt stöd åt nazisternas utrotningskrig. Att påstå något är direkt ohederligt!

  72. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 12:04

    Nu är vi äntligen tillbaka till den springande punkten.

    På vilket sätt skulle det ha varit ett realistiskt alternativ att Finland hade kunnat hålla sig neutralt?
    Sveriges och Finlands geografiska lägen var helt annorlunda, och därmed även förutsättningarna för neutralitet.
    I Sverige fanns även en möjlighet att med hjälp av järnmalmen hålla sig neutralt, då Tyskland och Sverige i lugn och ro skulle fortsätte de för bägge länderna fördelaktiga handelsförbindelserna.
    I Finland fanns inga sådana trumfkort.
    Tyskland och Sovjetunionen hade diskuterat vilken av nationerna skulle få nöjet att begå övergrepp på Finland, men om Sverige hade de inte diskuterat. Det kände man också till och när Tyskland började leverera, förutom information om vad Molotv/Sovjet ville göra med Finland, även de livsviktiga livsmedelsleveranserna och de värdefulla vapnen, så fanns det inget alternativ till annat än anfall, i Tyskland kölvatten.

  73. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 12:12

    Sen har ju mycket med kylan att göra med att Sverige endast såg till sina egna intressen. Och det hade man svårt för i Finland. Där var man tvungen att agera helt annorlunda för sina intressen, oavsett hur det påverkade Sverige. Svensk säkerhetspolitik vägde inte tungt i Finland då Finlands hela existens var målet för alla egna aktioner.
    Hade inte Finland anfallit, vad hade då hänt? Det är denna fråga som HA inte klarar av att klargöra tillfredsställande och det finns en anledning att HA tiger om detta. För då skulle hans case spricka helt.

  74. förf.
    februari 15th, 2007 @ 12:26

    ”Hade inte Finland anfallit, vad hade dÃ¥ hänt?”

    Det ska bli mig ett nöje att svara på denna din frågeställning, käre Mikael.

    Det finns ett begrepp som heter ”kontrafaktiska resonemang”, dvs ”vad hade hänt om”-frÃ¥gor. Man ska ta det försiktigt med sÃ¥dana, eftersom vi ska vara ödmjuka inför vÃ¥r föreställningsförmÃ¥ga.

    Men eftersom du frågar!

    Finland hade ju mÃ¥nga alternativ i juni 1941. Jag tror att den svenska linjen hade varit riskfri. Dvs uttalat övergiven neutralitet (”icke krigförande”) till Tysklands förmÃ¥n och transport av tysk trupp pÃ¥ finskt territorium. Tyskland har aldrig divisioner över att sätta in mot Finland, vare sig 1941, 42,43 eller 1944. Och varför skulle man överhuvudtaget sätta in dem mot ett vänligt inställt ”icke krigförande” land?

    Alternativ två hade naturligtvis varit att Finland uttalade sin önskan medverka genom att återta sina förlorade territorier. Inte en meter till, thank you very much. Dvs att det finska krigsdeltagandet skulle ha slutat hösten 1941. Detta skulle nog till och med Stalin ha gått med på, dvs Viborg skulle idag ha varit finskt.

    Men Finland valde Suur-Suomi, koncentrationsläger, massmord pÃ¥ oskyldiga (inklusive barn) och att bli Tysklands viktigaste europeiska allierade (bÃ¥de militärt och politiskt). Och har därmed en gigantisk moralisk skuld gentemot resten av Europa. Därav magknipen idag …

  75. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 13:17

    Tack för dina kontrafaktiska resonemang, Henrik.

    Men magknipen lider väldigt få i Finland av. KPJ är en som gör det. Jag mår bra.

    Tyskland skulle i vilket fall som helst anfallit från nord Norge och då gått över finskt territorium, detta hade lett till ockupation av norra Finland. Sovjet skulle ha anfallit tyskarnas norra armé och krigsskådeplatsen hade då varit Finland. Det var dett prospekt som den finska ledningen var tvunget att ta ställning till.
    Detta förbiser du varje gång.
    Självklart hade Tyskland troligen inte skickat divisioner för ockupation av resten av Finland, men där hade Sovjetiska ockupationstrupper stormat fram istället.

    Den finska offensiven slutade de facto i och med att de uppnått de strategiskt viktiga geografiska mål som satts upp för ett fortsatt försvar av Finland. Stalin ville ha Viborg oavsett om Finlands armé stannat vid sin gamla gräns. Vilket Finlands armé för övrigt gjorde på Karelska näset för att tydligt visa att de gav fanken i Leningrad och inte var ett hot mot staden. Men Stalin var bara intresserad av att flytta den gränsen oavsett.

    Din retorik:”Men Finland valde Suur-Suomi, koncentrationsläger, massmord pÃ¥ oskyldiga (inklusive barn) och att bli Tysklands viktigaste europeiska allierade (bÃ¥de militärt och politiskt). Och har därmed en gigantisk moralisk skuld gentemot resten av Europa.”

    Finland har ingen moralisk skuld gentemot resten av Europa. Och inga andra européer kräver av Finland att Finland skall känna skuld. För de flesta är det helt klart att Finlands motiv var dikterade av ren självbevarelse. Finlands folk (inkl. barn!) offrades av britter, fransmän, sovjeter och till viss del av svenskar så den gigantiska moraliska skulden ligger någon annanstans.

    Att Finland blev som du säger dess viktigaste allierade kan tillskrivas Finlands armés effektivitet för att uppfylla de egna målen och inte Nazitysklands. Politiskt var Finland inte intresserade av att bli uppvisade som en demokratisk nation som stred för Tyskland. Det är en tysk propaganda bild.

  76. Anders Gustafsson
    februari 15th, 2007 @ 13:41

    ”Finland hade ju mÃ¥nga alternativ i juni 1941. Jag tror att den svenska linjen hade varit riskfri.”

    Men det är något du tror, inte fakta och det är på den punkten de flesta av dina recensenter inte håller med dig, bland annat Kent Zetterberg som du själv kallar en av Sveriges främsta experter. Finland hade aldrig många alternativ.

    Jag tror å andra sidan, och jag håller bredvilligt med om att det inte kan bevisas med 100% säkerhet att Sovjet avsåg att slutföra det man påbörjade 1939. Troligaste tidpunkten, baserat på Stavkans planer var hösten 1941.

  77. förf.
    februari 15th, 2007 @ 14:29

    ”Men det är nÃ¥got du tror, inte fakta”

    Självklart är ett kontrafaktiskt resonemang inte fakta. Därav det omöjliga läget för den som säger att Finland inte hade något val. Kent Zetterberg håller med mig, vilket jag också skrivit om i SvD:

    ”Meinander pÃ¥stÃ¥r bland annat att Hitler inte skulle ha respekterat finsk neutralitet 1941. Det vet vi inget om, enligt professor Kent Zetterberg.”

    Jag har talat mycket om detta i samtal med Zetterberg, som helt avvisar linjen att Finland inte hade något val 1941. Samma sak med historiker som universitetslektor Bo Persson vid Stockholms universitet liksom professor Karl Molin.

  78. JariL
    februari 15th, 2007 @ 14:49

    Hej Henrik,

    Din resonemang tar inte als hänsyn till att det fanns både tyska och ryska trupper i Finland 1941. Inte heller att både Tyskland och Sovjet Union kunde effektivt hota Finland både militärt och ekonomiskt. T.ex Finland kunde inte överleva utan livsmedelimport från antigen Tyskland eller Sovjet Union. Sverige kunde kanske ha hjälpt till men bara om Tyskland som kunde när som helst blockera Sveriges utrikeshandel hade godkänt det. Men som vi vet både Tyskland och Sovjet Union såg till att den planerade svensk-finska unionen torpederades. Båda hade sina skäl men hur fan skulle dom tillåta Finland vara neutral i krig om dom inte tillät det under fredstid?

    Tyskarnas motiv nummer 1 i Finland var inte Murmansk utan nickel gruvan i Kolosjoki.i Petsjenga. Före 22.6.1941 Sovjet Union var den viktigaste källan av vissa strategiska metaller för Tyskland och nickel var en av dom. När Sovjet Union föll bort frÃ¥n bilden närmare 1/3 av det nickel som Tyskland behövde kom frÃ¥n Kolosjoki. Resten kom nästan enbart frÃ¥n Spanien om jag kommer rätt ihÃ¥g. 200.000 tyskar spenderade inte 3 Ã¥r i Lapplands vildmark för finnarnas blÃ¥a ögonens skull utan för att skydda tillgÃ¥ngen till strategiskt viktig metall. PÃ¥ samma gÃ¥ng dom skyddade ocksÃ¥ svenska metalleveranser till Tyskland som var minst lika viktiga. OcksÃ¥ finska koppargruvor var mycket nära östgränsen och var likasÃ¥ viktiga till tyskarna. Ryssarna hade inte missat Kolosjoki gruvas betydelse som Molotov’s alla försök att fÃ¥ gruvan under rysk kontroll 1940-41 bevisar.

    Sovjet Union åt den andra sidan hade en bas i Hangö som gav möjlighet att slippa u-båtar till Östsjön. Detta tyskarna kunde inte ha tolererat utan dom hade på ett eller annat sätt försökt ta Hangö bas eller förstöra den. Ta en titt på varför Arme Group Nord var aldrig uppsatt till likadan försörjningsproblem som AG Mitte och AG Syd.

    Poängen här är att Sveriges neutralitet var möjlig därför att det var bara Tyskarna som kunde hota landet med ockupation. Det var således tillräckligt att tillfredställa tyskarnas behov så länge den var tillräckligt stark t.ex att ockupera norra Sverige. Sovjet Union kunde inte göra någonting annat än protestera eftersom mellan Röda Armen och Sveriges järnmalm var 500 km distans samt 500.000 till 700.000 finska och tyska soldater. I Finlands fall både Tyskland och Sovjet Union hade sina händer i Finlands hals och båda ville att Finland väjer deras sida.

    Finlands aktiv krigsdeltagande upphörde 6.12.1941. Hade Stalin verkligen gott med på att ge upp Viborg vet ingen men Tyskland skulle i alla fall inte ha gjort det. Finland var i det skede alltför viktig för den och tyska trupper var redan i Finland och dom kontrollerade sjörutterna till landet. Att försöka ta sig ut av kriget 1941 skulle ha varit en avsevärt större katastrof än det var att fortsätta.

    För att ge dig lite att tänka pÃ¥. Jag besökte Moskva för en tid sedan och hade möjlighet att lyssna pÃ¥ ett föredrag av en rysk överste (redan pensionerad) om rysk kejserlig luftvärn i Finland under första världskriget. Föredraget var intressant men det blev verkligen intressant när vÃ¥r överste slutade med att kommentera hur bra det skulle vara om Finland och Ryssland skulle kunna sammanarbeta pÃ¥ fältet i framtiden. Han menade att det skulle vara hemskt bra att fÃ¥ St Petersburgs luftvärn nÃ¥gra hundra kilometer längre väster- och norrut. SÃ¥ bakom alla tal militära frÃ¥gor hanteras fortfarande idag utgÃ¥ende frÃ¥n kall fakta och där finns inte rum för ett litet lands neutralitet om stormakter inte tillÃ¥ter det. Jag pÃ¥stÃ¥r inte att Ryssland är ett hot till Finland eller att överstens föredrag representerade ryska militärens planer men föredraget var en bra exempel om militär tänkande som kan fÃ¥ konkret innehÃ¥ll under krissituationer. Finlands öde i andra världskriget var att landets geografisk läge var sÃ¥ intressant för tvÃ¥ stormakter att Finland tvingades välja mellan dom. Sveriges tur var att den hade en avsevärt bättre geografisk läge. Men bara sÃ¥ länge Finland existerade. Bara undrar hur mÃ¥nga ryska överste skulle idag hänvisa till hur bra det skulle vara att ha luftvärnsraket pÃ¥ svensk mark? Geografisk läge, geografisk läge…

    Mvh,

    Jari

  79. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 15:01

    ”Jag tror Ã¥ andra sidan, och jag hÃ¥ller bredvilligt med om att det inte kan bevisas med 100% säkerhet att Sovjet avsÃ¥g att slutföra det man pÃ¥började 1939. Troligaste tidpunkten, baserat pÃ¥ Stavkans planer var hösten 1941.”

    Inte kan bevisas med 100 % säkerhet? Sanningen är den att det inte ens finns tillstymmelse till hållbar bevisning för något sådant. Det är lika hållbart som Suvorovs sagor om att Hitler förekom sovjetsidan med bara några veckor.

    Min uppfattning är att du och dina likasinnade tilldelar Finland en avsevärt större betydelse för den sovjetiska politiken än vad det hade.

  80. Anders Gustafsson
    februari 15th, 2007 @ 15:13

    ”Därav det omöjliga läget för den som säger att Finland inte hade nÃ¥got val.”

    Det har jag inte sagt, däremot har jag sagt att antalet val var begränsade och och att flera alternativ, tex att bli ockuperade av Sovjet eller att svälta ihjäl var mindre angenäma.

    Kent Z har helt rätt i att vi inte vet något om huruvida Hitler respekterat finsk neutralitet eller ej, men vi vet att Sovjet inte respekterade den. Om man ser på världen utgende från vad man visste i Finland 1940 så fanns det två prioriteter:
    a) Att skydda sig mot det kommande Ryska anfallet
    b) Att trygga tillgången på livsmedel

    KZ säger bland annat:”NÃ¥gon ensidig svensk eftergiftspolitik var det inte utan tyskarna var tvärtom förargade över den svenska motspänstigheten och oviljan att politiskt samarbeta med det segerrika Tyskland.”

    Ändra ”svensk” till ”finsk” i den meningen sÃ¥ fÃ¥r du en bra sammanfattning av situationen i Finland.

  81. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 15:19

    Men inte Bo Huldt, professor i säkerhetspolitik.

  82. förf.
    februari 15th, 2007 @ 15:23

    Nä, inte Bo Huldt. Han har andra förpliktelser.

  83. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 15:24

    ”Jag har talat mycket om detta i samtal med Zetterberg, som helt avvisar linjen att Finland inte hade nÃ¥got val 1941. Samma sak med historiker som universitetslektor Bo Persson vid Stockholms universitet liksom professor Karl Molin.”

    Retorik, Henrik. Och det vet du.

    Det fanns val, självklart! Men de var definitivt inga bra eller hade varit mycket riskablare. Och för Finland sÃ¥ var detta val det enda som fungerade, att med en liten hand fÃ¥ nÃ¥gorlunda grepp om en taktpinne som styrdes av tvÃ¥ starkare….

  84. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 15:29

    ”BÃ¥da hade sina skäl men hur fan skulle dom tillÃ¥ta Finland vara neutral i krig om dom inte tillät det under fredstid? ”

    Detta måste upprepas.
    Hur fan skulle dom tillåta Finland vara neutral i krig om dom inte tillät det under fredstid?

  85. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 15:36

    ”Nä, inte Bo Huldt. Han har andra förpliktelser.”

    Ahaaa. En konspiration? Som vänstersinnad, Henrik, ser du den konspirationen tydligare än jag…

  86. förf.
    februari 15th, 2007 @ 16:00

    Förlåt mig då jag var otydlig, Mikael. Självklart en ren slump. Har jag påstått något annat?
    /Henrik

    ps. Jag vill ocksÃ¥ ha Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden. Kan detta ordnas Ã¥t en ”vänstersinnad” — vad det nu betyder.

  87. JariL
    februari 15th, 2007 @ 16:19

    Kära Henrik,

    Ironi är en bra sak men det är republikens president som avgör sist och slutligen vem fÃ¥r Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden. Jag vÃ¥gar gissa att hon är en aning mera ”vänstersinnad” än du. Jag tror ocksÃ¥ att redan pÃ¥ grund av ditt Ã¥lder du har inte hemskt bra chans att fÃ¥ Kommendörstecknet ännu sÃ¥ du har gott om tid att bygga upp din resume.

    Mvh,

    Jari

  88. Anders Gustafsson
    februari 15th, 2007 @ 17:47

    ”Nä, inte Bo Huldt. Han har andra förpliktelser.”

    Så du menar på fullt allvar att det gör Bo Huldt mindre trovärdig?

    Sven,

    ” Sanningen är den att det inte ens finns tillstymmelse till hÃ¥llbar bevisning för nÃ¥got sÃ¥dant.”

    Jo, det finns det och det har vi diskuterat förut. Det finns dokumenterade planer, bÃ¥de pÃ¥ politiskt och militärt hÃ¥ll. Om avsikten sedan var att verkligen sätta dem i verket, eller om de uppgjordes för alla eventualiteters skull är omöjligt att bevisa i efterhand, diktatorer efterlämnar som bekant fÃ¥ protokoll, men de är klara indicier pÃ¥ att planer förelÃ¥g. Jämför tex Hitlers ”Tanne Ost/Tanne West”. Där Tanne West genomfördes, men inte Ost (sm tur var).

    Läget 40-41 var heller inte sådant att att Stavkan skulle ödsla tid på planering av helt osannolika scenarion eller hur?

    ”Min uppfattning är att du och dina likasinnade tilldelar Finland en avsevärt större betydelse för den sovjetiska politiken än vad det hade.”

    Det är möjligt, men jag har svårt att dra andra slutsatser av exempelvis diskussionerna mellan Molotov och Hitler än att Sovjet tillmätte kontrollen över Finland en avsevärd betydelse. Finland dyker upp till och tätt, mycket oftare än andra länder.

  89. Anders Gustafsson
    februari 15th, 2007 @ 18:34

    Jari,

    ”Han menade att det skulle vara hemskt bra att fÃ¥ St Petersburgs luftvärn nÃ¥gra hundra kilometer längre väster- och norrut. SÃ¥ bakom alla tal militära frÃ¥gor hanteras fortfarande idag utgÃ¥ende frÃ¥n kall fakta och där finns inte rum för ett litet lands neutralitet om stormakter inte tillÃ¥ter det. Jag pÃ¥stÃ¥r inte att Ryssland är ett hot till Finland eller att överstens föredrag representerade ryska militärens planer men föredraget var en bra exempel om militär tänkande som kan fÃ¥ konkret innehÃ¥ll under krissituationer.”

    För att inte tala om Brjesnevs förslag till Finland om militärt samarbete på 70-talet.. Som tur var lyckades Kekkonen prata bort honom.

  90. Lennart L.
    februari 15th, 2007 @ 19:02

    Dessa snobbiga ” kontrafaktiska” resonemang som är pÃ¥ modet, kan väl mer relateras till baksidan av tv-spelsgenerationens alternativmöjligheter, men kan lätt bli ett sätt att fly frÃ¥n upplevd verklighet, som det finska uttalade minder- värdeskomplexet a´la genocid, att ”önska bort grannen”. som om Finland vore världen, och historiens slutpunkt. Samma inställning har f.ö. ofta balter, som ocksÃ¥ deltagit i folkmordet pÃ¥ minst en miljon judar 1941-44, men inte andra slaver som polackerna.

    Själv försöker vi uteslutande att presentera verifierade fakta – som kan kontroll- eras och värderas – allt annat är väl flykt frÃ¥n sanningen. Man skulle kunna rekommendera att ”kontrafaktiskheten” är inbyggd i beslutsfattandet frÃ¥n början.

    ——————————————————————-
    Harry Järvs filmer har som jag befarat skapat en draksådd som sugs upp av
    nyaktivistisk, förstÃ¥eligt – rotlös finsk immigrantgeneration i Sverige sÃ¥na som gömmer sig bakom blott ett förnamn, liksom Harrys nazi-dreamteam fick krypa ihop bakom blockstenarna nordväst om Viborg, när ryssen bultade pÃ¥ dörren,
    med kolven, 1944 – fast finnarna vÃ¥gade ändÃ¥ som pÃ¥ bloggen inte öppna pÃ¥ mÃ¥nader.

    Kanske det är ”Tommy Mikael” J. som gömmer sig där ? Han är nog för feg att yppa det. Visst pÃ¥minner det om de e.u. Säpo rotlösa muslimska yngre generationerna – fast Järv vill förstÃ¥s rekrytera Mikael till en Ã¥tererövring av Ryska Karelen, som Mikael inte skulle tveka inför, enligt hans egna ord.
    T.v. fÃ¥r Mikael hÃ¥lla sitt finskt grymma hov – ”NÃ¥gonstans i Sverige.”

    Enligt Hanskis & Hanninkainens avhandling (1991) var det när finska armén fick reträttorder den 16 juni 1944 från de ockuperade områdena endast 3.35% av karelarna som ville hänga med i hasorna på finska armén hem till Lillfinland.
    —————————————————————–
    Att en gammal ”Wardog” som Järv, i en generation som inte har nÃ¥got att förlora
    försöker att rekrytera yngre – som Mikael, som tydligen inte vunnit tillräckligt, grundar sig nog inte enbart pÃ¥ patriotiska skäl. Järv kom ut som hätsk Finlands-aktivist sÃ¥ sent som 1986/87, när debatten om kriget pÃ¥gick i Vasabladet,
    och gavs ut i bokform.

    Det var en ganska ojämn kamp – där nÃ¥gon skrev att Järv pÃ¥minde om en ” tungviktare som spöade upp flugviktare utan kval.” Men vid denna tidpunkt vid Olof Palmes död, avled även Kekkonen ett halvÃ¥r senare, SSSR höll pÃ¥ att dis- integrera, och när de stora elefanterna var borta kom Järv fram bakom Tali kvarn och pensionerad mÃ¥ste ha nÃ¥got att syssla med, som hans val av karriär pÃ¥ Kungl. biblioteket tidigare prioriterat bort.

    Innan dess hade vi inte hört ett järvskt visdomsord om Finland offentligt – Järv led visst under Kekkonen som han hatat, tydligen, som visst inte tagit hänsyn till krigsveteranerna. SÃ¥ var det med Järv – ganska sÃ¥ konjunkturbetonad oppor- tunism – men säll/kort/synt, att sÃ¥ gamla människor föresprÃ¥kar och hÃ¥ller fram sina krigsinsatser, när sÃ¥ yngre öron som ”Mikaels” stÃ¥r pÃ¥ vid gavel.

    Resultatet har vi pÃ¥ denna blogg – ökade motsättningar. Förmodligen är Järv inte endast opportun, utan även kommersiell – det finns nog ekonomisk vinst i film-projekten att hämta, FFL hade ca 8.000 besök, och ytterligare ett nationalistiskt, (revisionistiskt enligt Arnstad) pekoral, (inte direkt pÃ¥ Tarkovskijmästerverk som ”Ivans barndom” 1961 Prisbelönt), hoppas jag vi slipper import av i Sverige i framtiden.

    Men det finns nog stödjande kretsar i de bruna kulisserna i Sverige, som
    kommer att bidra.Och hur många finländare i första och andragenerationen i
    Finland sitter där i mörkret och suger ? – Om Harry vunnit hade vi inte haft vare sig popcorn eller tuggummi – vilket vi föredrar framför SUUR-SUOMI.

    Att han efter att tydligen varit knuten till Wera von Essens finska revanschisthärd pÃ¥ Salsta slott, Skokloster, fram till ca 1953, dÃ¥ han skrev runan över Wera –
    Törni, Motti-Matti, och Alpo, var enrollerade i USA:s hemliga krig, i Vietnam, ungefär som tyska SS-män slogs för Frankrikes kolonialkrig 1946-54, fram till
    Dien Bien Phu, det vet vi. 1958 började han på K. biblioteket, 1958 hade svenska staten tagit kontroll över den från början frivilliga och USA-finansierade Stay-Behindverksamheten, som Olof Palmes bekante, direktören i Skandia försäkring, Sveavägen Alvar Lindencrona ledde från sin lgh. vid Stureplan i Stockholm.

    Jag tror Harry vill tjäna kovan pÃ¥ sina landsmän, som han inte levt i sen 1945, 60 Ã¥r. men älskar sÃ¥ högt, sÃ¥ högt – sÃ¥na känslor brukar ju växa med avstÃ¥ndet, som Mikaels.
    ——————————————————————-

  91. Lennart L.
    februari 15th, 2007 @ 19:09

    Henrik !

    Jag skall ordna en Finlands Ros-orden till dig – med väl utförd Stalin(cut)manikyr, av de rÃ¥a finska klorna – som ingen vill ha i strupen förstÃ¥s. Och en ” Vyborger”,
    plakett frÃ¥n ” Vad finski pojkarna fick brÃ¥ttom !- slaget”. De stack faktiskt hem och finske kommendören fick sÃ¥n kritik att han dog.

  92. Mikael
    februari 15th, 2007 @ 19:38

    Finlands betydelse.

    Varför var Sovjetunionen då så fixerade vid att flytta gränsen på Karelska Näset om det lilla Finland varit mindre betydelsefullt?

    Jag minns att jag nÃ¥gonstans läst att Sovjetunionen kastade in halva sin tillgängliga Europa armé i offensiven mot Finland… (Kan det stämma?). Gör man det om det inte är betydelsefullt?

    Och de som pratar om Finlands obetydelse i Sovjetisk politik kanske kan utveckla varför Finland tvingades till att inte få ha några u-båtar, endast 70 stridsflygplan och andra militära restriktioner.
    Kan det ha varit rädsla för Finlands militära förmåga eller något annat?

  93. Lennart L.
    februari 15th, 2007 @ 20:09

    Det finns viktiga kritiska punkter i den finska historieskrivningen om anled- ningarna till det att Finland deltog i överfallet pÃ¥ SSSR. En är ljuget om separat- krig, som motsägs av de finska proklamationerna om att ” krossa bosljevismen”.

    Det skrev redan C.Leonard Lundin , att ett sÃ¥nt ideologiskt mÃ¥l kunde bara ett land som Tyskland aspirera pÃ¥ – och försökte. Denna oscillerande hÃ¥llning är
    typisk finsk, 1941-44, ” deltar inte i storkriget” och i den stilen började det lÃ¥ta
    1943.

    Alltså, inte separatkrig. Men även talet om seriöst hot från SSSR, 1940 som skulle
    ha skett under Molotovs möte med Hitler i Berlin ca 19 november 1940. Några
    reella sovjetiska anfallsplaner vare sig mot Tyskland eller Finland kan inte ha funnits. Därför att som kände framlidne forskaren John Erickson skriver i Know -ing your enemy ca 1984, samlingsverk.

    När Molotov kom till Berlin hade han mycket konkreta frÃ¥gor om vad de tyska avsikterna var – men möttes av tyska högtflygande planer pÃ¥ att SSSR skulle gÃ¥ med i AntiKominternpakten, och andra svävande uttalanden. öppna upp för rysk expansion mot britterna i Indien etc., diverse fantasier m.a.o.

    Molotov frÃ¥gade hela tiden om praktiska frÃ¥gor, bl.a. varför tyskarna genom- förde en truppuppbyggnad i Finland ? – men han fick aldrig svar pÃ¥ sina frÃ¥gor, svar som skulle direkt ha undanröjt möjligheten av ett anfall pÃ¥ SSSR, varpÃ¥ Stalin insÃ¥g att Tyskland inte längre var en förutsägbar paktbroder.

    Det finns därför ingen anledning till att tro att SSSR planerade att rubba den misstrogna balansen till Tyskland genom ett anfall pÃ¥ Finland. Molotovs be- sök ”checkade” läget. (DÃ¥ hade Finlands och Tysklands gemensamma krigsplanering pÃ¥gÃ¥tt sedan vÃ¥ren 1940 minst, den 18 december gav Hitler sin order om anfall pÃ¥ SSSR.)

    SSSR var den siste som skulle ta initiativ till anfall pÃ¥ Finland. .Men detta föregivna ” hot” Ã¥beropar Finland som casus belli 1941, dÃ¥ man även ljög om att det faktiskt var tyskarna som först bombade SSSR frÃ¥n finskt territorium. SSSR svarade med räder främst mot militära flygplatser.

    Däremot pÃ¥ vÃ¥ren 1940 hade SSSR skyddat Sveriges frihet genom att markera att en tysk ockupation av Sverige, inte var förenlig med pakten – dÃ¥ kunde däre-mot risken av ett sovjetiskt besättande av Finland varit överhängande, som svar.

    Tack vare SSSR klarade vi oss frÃ¥n tysk ockupation – den svenska regeringen framförde sitt tack till sovjetambassadören A. Kollontaj, och ”Günthertackade” även vid midsommaren 1941, genom att tillÃ¥ta transiteringen av ” Den eviga divisionen” Engelbrecht, pÃ¥ finsk och tysk begäran – för insats norr om Lenin- grad, varmt välkomnade av Mannerheim, de styrkor (163 ID), som vÃ¥ldtagit Norge och Oslo.

    Förmodligen borde SSSR ur rent militärstrategisk synpunkt, ha besatt Finland 1940/41, för att trygga sina norra front och Murmanskhamnen, och inte mesat med de brÃ¥kiga finnarna, men man var för korrekt – vilket utnyttjades.

    Liksom SSSR och Storbritannien besatte Iran 1941, för att säkra Lend-and-Lease den vägen som var en större införselled än Murmansk. Det mÃ¥ste ha varit mycket svÃ¥rt för Tyskland att själv fÃ¥ fotfäste pÃ¥ Nordkalotten, svÃ¥raste stället att strida pÃ¥ i världen, men finnarna gav ” Handtaget vid Petsamo ! ”, att börja med.

    Den finska generalstaben begärde ju även av Wehrmachts OKW – att man skulle besätta Nordnorge , där ett militärt vakuum uppstÃ¥tt i maj/juni 1940, samtidigt som Finland genom tyska ockupationsarmén försökte att annektera det norska LyngenomrÃ¥det, som ny hamn med ny väg över finska kilen frÃ¥n Kilpisjärvi.

    Det är förmodligen den tyska WaffenSS divisionen 6, som anlöper Luleå på hösten 1940 och åker tåg till Norge, som skall besätta Nordnorge. SSSR måste ju ha varit tacksam för att slippa binda vad man säger ca 50 divisioner mot den finska 120 mil långa fronten. Här kunde ju faktiskt kontrafaktiskt , den finska armén bidragit att hålla tyskarna borta från Nordkalotten- men icke.

    Den tyska 2.bergsarméns huvudmål (Dietl.) var faktiskt att inta Murmansk, inte att kretsa kring Kolosjokigruvorna. Men man körde hur fast som helst bara 60-70 km in på ryskt område och där blev man , och byggde ställningar i tre(3) år
    övade, och övade, och patrullerade som Järv, ja även finska armén stod helt still där pga. av försvaret, – men när Röda armén gick till offensiv i oktober 1944 ca tog det en vecka att fÃ¥ ” germanski pojkarna brÃ¥ttom” till Norge och Lyngen- ställningen.

    Då passade russki pojkarna på att befria Norra Norge från tyskar (och grymma finska säkerhetspolisen, Gestapo-Aarno Anthoni och dom), och sen överlämnade man området till Norge i september 45/46 utan problem.När Röda armén körde ut tyskarna från Nordnorge skrev Helsingin Sanomat att: Nu får norrmännen samma ryska hot som Finland fått leva under sedan 1939. Så intresserade var ego- tripparna i Finland av Norges frigörelse från tysk ockupation.

    ——————————————————————

  94. Lennart L.
    februari 15th, 2007 @ 20:40

    Börjar vår utställning om Finland bli klar nu ? Hoppas den blir lika fin som
    Finlands utställning av sin ”nicht enatartende” nationalkonst i Berlin,1935 som Der Führer besökte. Hitler mÃ¥laren, kommer ut pÃ¥ trappan i ett förstÃ¥s regnigt Berlin,i sitt j—a Gandiskynke, nedanför trappan väntar en limo, typ Horch, som Audi hette innan avnazifieringen 10 Ã¥r senare.
    ——————————————————————-
    Men en artikel av Pekka Peitsi i Suomen Kuvalehti den 4 augusti 1943, mÃ¥ste med, dÃ¥ stämningen i Finland var mycket nerslagen p.ga, Italiens kapitulation och dÃ¥ nervositeten började breda ut sig i de politiskt känsligaste kretsarna. Ty Italien var ocksÃ¥ en vital Hitlersatellit. Om en mÃ¥nad skall Järv gÃ¥ pÃ¥ en rysk truppmina, om 13 mÃ¥nader pÃ¥ dagen – skall hela Finland kapitulera. Man har dÃ¥ varit i tre större krig och stÃ¥r nu helt ensam och utlämnad – pÃ¥ nÃ¥d och onÃ¥d till sin sovjetiske granne. (P.Peitsi =U.Kekkonen, skrev som kraken Mikael ocksÃ¥ under feg signatur, men dÃ¥ var det faktiskt krig…)
    ——————————————————————-

    Men vem kommer där pÃ¥ besök till Marskens hk. i Mikkeli, 1943, (S:t Mikael) (är ”Mikael” döpt efter det- i nÃ¥gon fennonationell avsikt…?) I nÃ¥gon tysk Horch-limo, med fladdrande hakkorsvimplar, svänger Reichsärzteführer och SS-offic- eraren Leonard Conti upp och vill diskutera ” finska bastun” med Mannerheim, enligt tyska NG:s Der Norden. VadÃ¥ bastu ? vadÃ¥ duschar, vadÃ¥ I.G. Farben som körde finska Petsamogruvorna och även Cyklon-B-gasen. Vad resonerar han om med Mannerheim – undrar vi ?

    Conti var den som initierade det nazistiska mördandet av handikappade och sjuka, efterblivna i det s.k. T4-programmet. T4 efter adressen till Hitlers kansli -Tiergartenstrasse 4. 100.000tals utsatta personer avlivades med gas, sprutor etc. Conti var även inblandad i grymma medicinska vansinnesförsök på kz-fångar, där även dr Clauberg, med finsk grym assistans sysslade med sterilis- ering -av -slaver-programmet , polska kvinnor i Auschwitz. Conti förekom rätt- visan i Nürnberg, Clauberg fick tjänst efter kriget i Västtyskland. Conti besökte
    även Sverige, strax före/efter krigsutbrottet.

    ——————————————————————-

  95. Leena
    februari 15th, 2007 @ 21:53

    Sven-Erik skrev: ”Och vilken är källan som Talvisodan pikkujättiläinen hänvisar till?”

    Marsalk Konjev har berättat att Stalin sa det när marsalk Kliment Voroshilov och (senare admiral) Ivan Isakov var närvarande.
    (Ohto Manninen: Neuvostoliiton tavoitteet ennen talvisotaa ja sen aikana. Talvisodan pikkujättiläinen s. 147)

  96. Leena
    februari 15th, 2007 @ 22:26

    Författaren skrev: ”Finland hade ju mÃ¥nga alternativ i juni 1941.”

    I juni 1941 var Lappland full av tyska soldater som planerade att anfalla Sovjetunionen vai Finland. Då hade de varit för sent att fundera alternativ. Beslutet hade fattats och borde ha fattats tidigare. Inte gå det så snabbt att mobilisera armén heller.

    ”Jag tror att den svenska linjen hade varit riskfri.”

    Vi har ”What if”-böcker i Finland ocksÃ¥. TvÃ¥ sÃ¥dana heter Entäs jos…I den första boken skriver historiker Markku Jokisipilä om perioden 1939-45.

    Jokisipilä tycker att Finlands möjligheter att förbli utanför konflikten mellan Tyskland och Sovjetunionen var ”verkligen ringa”. Om Finland hade inte valt att gÃ¥ i krig, skulle de ha drivats till stödomrÃ¥det av Tysklands krigsoperationer, ett bufferstat ockuperad av Sovjet eller i sämsta fallet slagfältet mellan Wehrmacht och Röda armén.

    Jokisipilä tycker också att Moskvafredens 1940 gräns var Stalins minimumkrav i 1944, och den menar också Viborg.

    När man läser Jokisipiläs samt Marko Tikkas (som handlar året 1918) funderingar, märker man att Finlands verkliga alternativ hade varit *sämre* än vad verkligen hände.

  97. Leena
    februari 15th, 2007 @ 23:07

    ApropÃ¥ planer: Jokisipilä citerar (Entäs jos…s,. 151-2) avtalsutkast daterad 28 juni, alltsÃ¥ den som de finska förhandlarna borde ha undertecknat om Finland hade accepterat Sovjets krav att kapitulera den 23 juni:

    – Finland bekänner att dess armé är ”totalt förlorat” och kapitulerar
    – armén blir avväppnad
    – alla telekommunikationer utomlands avbryts, radiosändningar i Finlands omrÃ¥de förbjöds
    – Röda armén besätter landet ”helt och delvis” efter sitt eget omstycke och äger ”alla besättningmäktens fullmakter”
    – Finlands regering och folk mÃ¥ste lyda befäl och regel av Röda arméns överbefäl utan vilkor och djöjsmÃ¥l
    – Finland betalar alla besättningsmaktens kostnader
    – Sovjet konfiskerar guld, valuta och andra värdiga gods i alla Finland banker
    Рalla ̦ver 100 000 skyddsg̴rdister m̴ste genast interneras

  98. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 23:08

    ”Jag minns att jag nÃ¥gonstans läst att Sovjetunionen kastade in halva sin tillgängliga Europa armé i offensiven mot Finland… (Kan det stämma?).”

    Nej, det kan INTE stämma!!

  99. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 23:10

    Några sakfel, Lennart. Molotov var inte i Berlin den 19 november 1940 utan det måste vara den 12 november. Sedan var det inte Antikominternpakten som de erbjöds gå med i utan Tremaktspakten.

  100. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 23:11

    ”Varför var Sovjetunionen dÃ¥ sÃ¥ fixerade vid att flytta gränsen pÃ¥ Karelska Näset om det lilla Finland varit mindre betydelsefullt?”

    Därför att de misstänkte att tyskarna skulle kunna komma den vägen. Man uttryckte det så att man inte betvivlade finnarnas vilja att stå utanför kriget utan förmågan.

  101. Sven-E
    februari 15th, 2007 @ 23:17

    ”Den finska generalstaben begärde ju även av Wehrmachts OKW – att man skulle besätta Nordnorge , där ett militärt vakuum uppstÃ¥tt i maj/juni 1940, samtidigt som Finland genom tyska ockupationsarmén försökte att annektera det norska LyngenomrÃ¥det, som ny hamn med ny väg över finska kilen frÃ¥n Kilpisjärvi.”

    Det var ju högst intressant. Har du någon exakt källa till det här?

  102. Leena
    februari 15th, 2007 @ 23:22

    Lennart skrev: ”Tack vare SSSR klarade vi oss frÃ¥n tysk ockupation”

    För det måste vi verkligen tacka den finska ledningen som ej godkände Sovjets fredsvillkor i mars 1944.

    Jokisipilä skriver (Entäs jos…s. 142-5) att Tysklands bestraffning och även besättning var ”det största hotet”. I norra Finland fanns 200 000 tyska soldater och söder om Finska viken en armégrupp med flygdivision.

    Tysklands handlingar skulle ha förorsakat Sovjets ”hjälp” och Finland skulle ha blivit ett slagfält mellan dem.

  103. JariL
    februari 16th, 2007 @ 09:26

    Lennart,

    Tyskarna försökte nog anfalla Murmansk men det var minst lika viktigt att Kolosjoki var under Tyskarnas kontroll. Om Murmansk operationen hade lyckats då hade man också automatiskt skyddat också Kolosjoki. Två objektiv behöver inte utesluta varann.

    “Jag minns att jag någonstans läst att Sovjetunionen kastade in halva sin tillgängliga Europa armé i offensiven mot Finland… (Kan det stämma?).�

    Nej, det kan INTE stämma!!

    Sven-Erik, stämmer om vi talar om vinterkriget. Från och med februari 1940 hälften av Sovjet Unionens arme var involverad i kriget mot Finland. Men man måste komma ihåg att då hela armen var lite över 2 miljoner man, inte 10 miljoner som den var t.ex .1944 efter full mobilisering.

    Mvh,

    Jari

  104. Mikael
    februari 16th, 2007 @ 09:50

    ”NÃ¥gra sakfel, Lennart. Molotov var inte i Berlin den 19 november 1940 utan det mÃ¥ste vara den 12 november. Sedan var det inte Antikominternpakten som de erbjöds gÃ¥ med i utan Tremaktspakten.”

    Du kan säkert hitta fler sakfel än så, Sven. Förutom felaktiga datum, så är ytterst lite av det som Alf Lorentsson skriver balanserad fakta förankrat i verkligheten.

    DÃ¥ stämde det om Röda armén och de resurser de sÃ¥g nödvändigt att sätta in mot det obetydliga Finland. Märkligt nog förstärks Finland betydelse väsentligt när ni vill mÃ¥la ut Finland som den farlige grannen till det fredsälskande SSSR…
    Paradoxalt, eller hur?

  105. Mikael
    februari 16th, 2007 @ 10:57

    Sven: ”Man uttryckte det sÃ¥ att man inte betvivlade finnarnas vilja att stÃ¥ utanför kriget utan förmÃ¥gan.”

    !!

    Så det här kan tolkas som att man i Sovjetunionen förstod att Finland ville hålla sig utanför kriget, men pga yttre omständigheter (Tysklands och Sovjetunionens egna intressen) skulle det inte vara möjligt? Förmågan dikterades av Sovjetunionen och Tyskland, inte av Finland självt. Tack, Sven.

  106. Mikael
    februari 16th, 2007 @ 11:11

    En kommentar pÃ¥ Alf-Lennart dilerier;”Men detta föregivna â€? hotâ€? Ã¥beropar Finland som casus belli 1941, dÃ¥ man även ljög om att det faktiskt var tyskarna som först bombade SSSR frÃ¥n finskt territorium. SSSR svarade med räder främst mot militära flygplatser.”

    Här är ett bra exempel på hur Alf-Lennart konsekvent förvränger historien; Tyskland var, och det är verifierad fakta, den som först inledde krigshandlingar från Finland. Sovjetunionen bombade nästan bara civila mål, nämligen finska städer. Detta är också verifierat.

    Notera även hur svenska och tyska nazister på ett sinnrikt sätt flätas in i hans vansinniga tolkningar, som om dessa har något med finländska folket att göra.

  107. Kim Peter Johansson
    februari 16th, 2007 @ 12:31

    Jag hade antecknat en sak som Jari skrev (för en tid sedan) mot mig, såklart.

    Jari borde ställas till svars för många, många tvärsäkra uttalanden.

    Han är inte pÃ¥stridig och onyanserad (till stilen) som vissa andra. Han har lÃ¥tit förstÃ¥ att han är historiker (eller Ã¥tminstone väl pÃ¥läst i ämnet). Det har alluderats till kunskaper i ryska, som faktiskt inte kan skada i dethär sällskapet…

    Sålunda är det en extra försåtlig skribent.

    Men vilka källor åberopar Jari när han skriver såhär:

    ”Jag är inte enig med dig att alla västeuropeiska länder har diskuterat sin förflutna. Praktiskt taget alla länder har sina “vita fläckarâ€? som inte passar till den allmänt accepterade bilden.”

    Formellt uttalar Jari sin ÅSIKT, men hans sätt att skriva vetter åt FAKTA. Därför bör han berätta vilka västeuropeiska språk han behärskar för att kunna veta vad årtiondens diskussion handlat om.

    Jag har redan nämnt att jag läser ALLA västeuropeiska sprÃ¥k utom nederländska, iriska och rätoromanska. (Jag har naturligtvis blivit vederbörligen avhÃ¥nad OCKSÃ… för detta, av ”Mikael” som väl i stort sett kan svenska.)

    S.k. vita fläckar finns det i allting. Det var ju offentlig politisk diskussion jag talade om.

    Jari:
    ”Samtidigt information om dessa fläckar finns tillgänglig om man vill ha den. SÃ¥ är det ocksÃ¥ i Finland.”

    I m̴nader har jag Рliksom Henrik Arnstad Рf̦rșkt diskutera den politiska och mediala diskursen. JAG HAR ALDRIG BESTRIDIT EXISTENSEN AV HISTORISK FORSKNING.

    I USA svämmar biblioteken över av all kunskap i världen ”om man vill ha den”. Men vad vet genomsnittsamerikanen om världens eller USA:s historia?

  108. Anders Gustafsson
    februari 16th, 2007 @ 13:00

    ”Jokisipilä skriver (Entäs jos…s. 142-5) a”

    Intressant! Boken ar ju alldeles ny, från Oktober 2006. Eller menar du den förra utgåvan?

  109. Leena
    februari 16th, 2007 @ 14:56

    ”Talvisodan pikkujättiläinen” (s. 383) säger att Röda armés trupper mot Finland var 14.3.1940 998 100 soldater eller 22,6 procent av alla.

  110. Anders Gustafsson
    februari 16th, 2007 @ 16:19

    Det kan kanske ursäktas mig en liten utvikare, men det var faktiskt KPJ som blev upprörd över att jag inte mindes de Finska kommunisternas ”nom de jour”, för dem kan det vara intressant att läsa om Suvi-Ann Siimes bok i dagens HBL:

    http://epaper.hbl.fi/index.php?s=244&p=10569

    ”ett parti som leds av sin riksdagsgrupp som leds av nÃ¥gra forna stalinister”.

    ” Partiet är som en gammal Moskvitj, lite nya plÃ¥tar och sÃ¥ kör man igen”

    Dvs namnet växlar, men personer och ideal består.

  111. Lennart L.
    februari 16th, 2007 @ 19:18

    Sven frågar :

    Källa: Finland -Norge : rapport frÃ¥n ett seminarium om konflikter…
    Brunvand/Stenius Renvall-inst. H-fors 1994. Bla. delt. Kalevi Sorsa.

    Vesa Vares:” Den finländska huvudstaben framförde Ã¥ sin sida för tyskarna en förhoppning om ockupation av Kirkenes, emedan man fruktade att SSSR skulle
    deltaga i kapplöpningen till Nordnorge.”

    Det fanns även finskt krigsmateriel i norska hamnar som var i tyska händer.
    SSSR hade då tagit över hela Fiskarhalvön, som erbjöd en strategisk position
    gentemot Murmansk.
    ——————————————————————-
    Norrmannen Morten Jentoft på samma sem., som skrivit mycket om Nord- kalotten:

    Finland gav inte rätt att föra över de 700 norska frivilliga vinterkriget, ej heller
    norsk trupp att passera finskt område. Finland skickade en ambulans, som kom att fungera som spioncentral för finska behov, man såg att tyskarna var över- lägsna de allierade styrkorna.

    Men en norsk hamn behövde finnarna – chef för finska väg-och vatten, Arvo Lönnroth skickade notat till finska UD om att bygga en väg frÃ¥n finska kilen
    till norska Lyngenfjorden (tyska slutställninngen 1945). Men kontakterna kom att
    tas med tyskarna, Witting skrev till Blücher den 23/12-40. Fylkesmannen i finska
    Lappland Kaarloo Hillilä skrev till finska UD och menade att norrmännen sen 1920 ca hindrat byggandet av mellanriksvägar – (se boken Finske fare./Eriksen)

    Tyska ambassaden i H-fors gav besked att vägbygge från Skibotndalen till Kilpisjärvi var prioriterat. Detta gladde finnarna, och finska ingenjörer började att rekognosera i Skibotn, och de norska namnen ändrades vintern 1941.Men den finska befolkningen spelade just ingen roll i övertagandet.

    Finland tog kontakt med Schiedermair. jurist vid tyska Reichskom.,Norge, som formellt kontaktade norska myndigheter. Den 23 maj 1941 klartecken av tysk-arna och förhandlingar kunde starta med experter i Oslo. Finska myndigheter fick fart, och en arbetsgrupp för Skibotn hamn tillsattes av minister Henrik Ramsay. Den 13 juni godkände Ryti att förhandlingar kunde starta. Tre alter- nativ – nr 1 togs.

    1. Avtal om finsk suveränitet över hamnområde och vägförbindelse, minimum
    50 år.

    inkl. att Finland ville ha 150-300 hektar, införsel 2 milj. ton/år, 8.000 tonsbåtar,
    administrationshus, flyg, tel. och allt som tillhör.

    Planen blev lagd pÃ¥ is efter Barbarossa men ännu i augusti 1941 kartlade finnarna Skibotn-omrÃ¥der. Hade detta varit känt efter kriget kunde sympatin för Finland försvagats, och relationerna mellan Norge och Finland var inte bra under lÃ¥ng tid. Kung Haakon gav ingen krans när Mannerheim dog i februari 1951 – vilket väckte uppseende, minst sagt.
    ——————————————————————-

  112. Lennart L.
    februari 16th, 2007 @ 19:52

    Sven: Enligt pinfärsk Stalin-biografi.

    Ja , det var inte antikomintern-pakten, men fyrpakts, SSSR, Tyskland, Italien,
    Japan. Därför sände Molotov 25 nov.1940 dessa krav för att syna Hitler.

    1. Tyska trupper i Finland – bort. 2. Pakt SSSR-Bulgarien, baser. 3. Persiska
    viken SSSR-intresse. 4. Turkiet – avtal om Svarta havet utfart. 5. Japan avsäger
    sig olja och kolrätt. på norra Sachalin.

    19 december 1940m SSSR Dekanozov – träffar Hitler – inget seriös förhandling skedde.

    Bulgarien till Antikom. mars 1941,där Ungern,Rumänien, Slovakien fanns sedan
    nov. 1940.Grekland invaderat av Italien okt. 40, 100.000 brittiska soldater i
    strid som retirerade i maj 1941.

    Bara Jugoslavien stod utanför allians – kupp av SSSR-vänliga element i mars 1941, bad om pakt med SSSR, som njaaa… ”- ví har en pakt med Tyskland som
    vi inte är rädda för – men mycket rädd om pakten.”

    Ett avtal skrevs dock – och samma dag den 6 april 1941 gick Tyskland in i Jugo-slavien och mot Grekland. Jugoslavien gav upp 14 dagar.. SSSR övergick nu till rena eftergifterna som väst – 1938/39 mot Tyskland.

    SSSR drog in erkännande av exilreg. för Belgien, Norge, Jugoslavien, erkände brittiskfientlig regim i Iran, vid Kretas fall drog in erkännande av Grekland. Slöt pakt med Japan 13 april 1941 – man hade ju slagit ett japanskt anfall i Öster 1939 augusti. AlltsÃ¥ en diplomatisk eftergiftskampanj – utan like.

    Skulle då analogt med denna Finland ha attackerats enskilt ? Knappast !

    Hess flög till Storbritannien i maj 1941 – britterna spred rykten om en brittisk-tysk pakt för att splitta tyskryska pakten – med pÃ¥följd att när britterna senare
    skulle varna SSSR för förestÃ¥ende tyskt anfall – trodde inte Stalin pÃ¥ det, rädd
    för att provocera – alla leveranser gick ju till Tyskland enligt plan – även Finland
    fick en stor leverans spannmål enligt handelsavtal, dagarna innan krigsutbrottet i juni 1941.

    Stalin trodde att när Hitler lät Japan teckna avtal med SSSR i april 1941, fanns ingen risk för anfall, tyskarna stred mot Storbritannien, och dÃ¥ tvÃ¥frontskrig – knappast ! Men ändÃ¥ kom det tyska anfallet inte som en överraskning – däremot att det skedde förrädiskt, avtalsbrott, utan ultimatum.

    Lika analogt – (modus operandi), (en annan modell än kontrafakticitet) bör det
    sägas om SSSRoffensiven pÃ¥ Näset i juni 1944 – den fördes till en viss gräns, sedan Berlin, lika som SSSRoffensiven mot tyska Murmansktrupperna, pÃ¥ ryskt och finskt/norskt omrÃ¥de som startade i början oktober 1944 – den gick till
    Kirkenes- Tana, sedan Berlin, (och tyskarna tog sig till Lyngen delvis med finsk
    uppmuntran.) AlltsÃ¥ ett rationellt handlade – vilket är ganska tryggt.
    —————————————————————–
    Stalin tyckte ocksÃ¥ att finska kriget gÃ¥tt riktigt bra – han trodde att det skulle pÃ¥gÃ¥ till augusti-september, enligt tidigare ryska krig i Finland, trots vintern och svÃ¥r terräng, man uppnÃ¥dde sina mÃ¥l, man undvek krig med västmakterna, organisationen fick en uppryckning och Stalin fick en tilltro att man kunde klara
    den helt oförutsägbara utvecklingen som uppstår i alla krigssituationer.Hårt !

    ——————————————————————-
    Javisst Finska Rosen har taggar förstås, och inte klor som Lejonet, men hur hålla
    reda på finska ordensregnet ?

    ——————————————————————

  113. Anders Gustafsson
    februari 16th, 2007 @ 20:54

    ”Bokrecension; “Finlands Historiaâ€? av Henrik Meinander.
    http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_14623393.asp

    Den mera omfattande ”Finlands Historia”, band 2-4 finns annars pÃ¥ bokrean i Finland för det facila priset av 25 euro/st. Meinaner har skrivit band 4 som behandlar 1917-2000.

  114. Kim Peter Johansson
    februari 17th, 2007 @ 02:17

    Besöker nu spalten i väntan pÃ¥ att ”JariL” skall delge oss sina sprÃ¥kfärdigheter jämte andra kvalifikationer i betygsättandet av mediediskursen i Västeuropa.

    Känner jag hans art av posörer rätt, kommer denna redovisning aldrig…

    ==========

    Det har inte kunnat undvikas att jag nu sett Gustafssons fortsatta gnäll om mig. (Var och en kan stifta bekantskap med den gustafssonska senescensen under rubriken ”Debatten fortsätter i Finland” härstädes. Där skriver jag ocksÃ¥ vad hans ”kunskaper” är värda.)

    Skrifter av Suvi-Anne (som hon heter!) Siimes har inte den minsta beröring med Gustafssons bakdanteri av en existerande tidskrift och ett sedan snart 20 år icke-existerande parti.

    Jag finner mig inte i att associeras med en tidning (Ny Tid) som jag inte kan tåla, eller med diverse politiker (som Siimes och hennes vänsterförbundare) eller med läkemedelsdirektörer (som Siimes).

    Därför mÃ¥ste jag väl ocksÃ¥ UNDER DENNA RUBRIK – sÃ¥som redan under rubriken DEBATTEN FORTSÄTTER I FINLAND, där Gustafsson rörde ihop alla sina aggressioner till en senil soppa – pÃ¥minna om att eventuell ”upprördhet” frÃ¥n min sida gällt lögnaktigheter, i detta fall, som sÃ¥ ofta, hos G.

    ———-

    Gustafsson måtte hänvisas till den ursprungliga diskussionen om han verkligen inte kan lämna mig i fred.

  115. Mikael
    februari 17th, 2007 @ 13:43

    Leena till Sven:”Marsalk Konjev har berättat att Stalin sa det när marsalk Kliment Voroshilov och (senare admiral) Ivan Isakov var närvarande.
    (Ohto Manninen: Neuvostoliiton tavoitteet ennen talvisotaa ja sen aikana. Talvisodan pikkujättiläinen s. 147)”

    Var den källan ”tillförlitlig”, Sven?
    På våren 1938 vände sig Sovjetiska ambassadens andresekreteraren Boris Jartsev (Yartsev) med ett önskemål om förtroliga samtal med Utrikesmininster Rudolf Holst.

    Väino Tanner minns ärendet:
    Sovjetunionens regering önskar att respektera Finlands självständighet, men i Moskva är man så övertygade om att Tyskland har så omfattande anfallsplaner att Tyska arméns vänstra flank avser att landsätta sig i Finland och fortsätta med ett anfall mot Sovjetunionen härifrån.
    Härigenom väcks frågan hur Finlands regering kommer att förhålla sig till Tysklands intentioner.
    Om Tyskland får utföra dessa operationer i fred så kommer inte Sovjetunionen att vänta på deras ankomst till Rajajoki, utan kommer att förlägga krigsoperationer så långt in i Finland som möjligt, därmed kommer Tysklands och Sovjetunionens krigsföring att ske på finskt territorium.

    Jartsev erbjöd Sovjetiskt �bistånd�i form av ekonomisk och militär hjälp, om Finland lovade att sätta sig i motvärn. Sovjetiska soldater i Finland som Sovjetunionen skulle förbinda sig att dra tillbaka efter ett krig.

    Jartsevs förslag hanterades långsamt och delgavs inte för militärstabens ledning, då regeringen var orolig för att de skulle ansöka om mer pengar till försvaret!Dittills hade Finlands regering allvarlig eftersatt försvarets uppbyggnad.
    I augusti 1938 kom ett mer konkret förslag från Jartsev som finländarna avslog eftersom det stred mot neutralitetslinjen.

    Pressen i Tyskland rapporterade följande om Finland när det blev klart att Sovjetunionen började kräva förhandlingar;
    Tyskland ger inte Finland något stöd för att dess regering och press har visat fientlighet gentemot nationalsocialismen under föregående år.
    ——
    Historiska anledningar till att Sovjetunionen ville ha Hangö, Porkkala och Näset;

    Under 1800 talet lät ryssarna bygga fästningar i
    -Hangö området som tillsammans med fästningar i Paldiski kunde stänga infarten till Finska viken
    -Porkkala området som med fästningarna på Naissaari utanför Tallin kunde stänga av Finska viken på mitten
    -Ino området som med fästningen på Krasnaja Gorka avstängde landvägen till S:t Petersburg

    Det var dessa omrÃ¥den som lÃ¥g i fokus hos Stalin och hans kamrater. Till den ryska militärens starkare sidor hör inte nytänkandet. Ett cementerat tänkande om hur Ryssland bäst försvaras som den ryske överste pÃ¥ föreläsningen som föreslog att det bästa vore att flytta S.t Petersburgs luftvärn nÃ¥gra 100 km västerut…
    Rysslands norra flank försvaras bäst på icke ryskt område. På bekostnad av andra. Det visste man väl i Finland-så man flyttade ut kriget till fjärrkarelen.
    ——

  116. Mikael
    februari 17th, 2007 @ 13:46

    Javisst, källan…
    W.H Halsti, bokserien Suomen sota 1939-1945, Talvisota 1939-1940(Ensimmäinen osa), 1955.

  117. Anders Gustafsson
    februari 17th, 2007 @ 19:52

    KPJ,

    Folkdemokraterna, DFFF etc må vara avsomnade, men personerna och ideerna består.. Likaså de med dem befryndade tidskrifter.

    Sedan förstår jag inte varför du i alla debatter (inte bara här) måste urarta till att kalla folk för lögnare och andra invektiv, bara för att de inte delar dina åsikter.

    Påpeka gärna sakfel. Det för debatten framåt. Invektiv gör det inte, de bara eroderar skribentens trovärdighet.

  118. Anders Gustafsson
    februari 17th, 2007 @ 20:25

    ”Jag har talat mycket om detta i samtal med Zetterberg, som helt avvisar linjen att Finland inte hade nÃ¥got val 1941. Samma sak med historiker som universitetslektor Bo Persson vid Stockholms universitet liksom professor Karl Molin”

    Så om jag frågar dessa tre så kommer jag att få svaret att de helt delar din tolkning?

  119. Mikael
    februari 17th, 2007 @ 21:18

    KPJ, OM du ämnar att debattera Finlands alternativ 1940-41, Fortsättningskriget, koncentrationslägren, kunskapen om dessa i Finland och annat som debatten egentligen handlar om, så var vänlig och gör det.
    Dina språkkunskaper intresserar inte ett skvatt. Din kunskap om historien är det som intresserar.
    Du har inte på något sätt diskuterat de egentliga debattfrågorna från ett alternativ perspektiv. Dock, ifrågasätter du allt som förs fram av Jari, Leena, Anders samt mig, och riktar din ilska mot oss men ingen fakta som skulle motbevisa det vi säger. Skärp dig eller gör sak av dina löften att lämna debatten.

    Borde gälla även andra vettvillingar som lägger ut sin med förakt och hat kryddade tragikomiska extremtolkning av historien.
    För varje sådant inlägg så bekräftar den personen sin underlägsenhet i sakfrågan.

  120. förf.
    februari 17th, 2007 @ 22:55

    Anders: ”SÃ¥ om jag frÃ¥gar dessa tre sÃ¥ kommer jag att fÃ¥ svaret att de helt delar din tolkning?”

    Självklart inte, dessa tre herrar är framstÃ¥ende experter som är helt kompetenta att formulera egna Ã¥sikter. Däremot är vi överens om att Ã¥sikten ”Finland hade inget val” är mycket svÃ¥r att bevisa.

  121. Kim Peter Johansson
    februari 18th, 2007 @ 01:15

    AG (till mig):
    ”Sedan förstÃ¥r jag inte varför du i alla debatter (inte bara här) mÃ¥ste urarta till att kalla folk för lögnare och andra invektiv, bara för att de inte delar dina Ã¥sikter.”

    Alla debatter? Inte bara här? Säger jag ”lögnare” om folk som inte ljuger?

    Ut med språket: Var och när har jag kallat en åsikt en lögn? Nu har du sagt A, så du får sjunga ut med B också.

    Mikael (till mig):
    ”Dina sprÃ¥kkunskaper intresserar inte ett skvatt. Din kunskap om historien är det som intresserar.”

    Att språkkunskaper av okunniga hånas som värdelösa är inte någon nyhet. Också räven kallade rönnbären sura. Likadant smakar all kunskap för den som inte är kunnig.

    Nu var det emellertid sÃ¥, att Jari beskäftigt försökte göra gällande att han vet mera om debatten i Västeuropa än jag, som föjt den i Ã¥rtionden. Man kan inte vara delaktig av den offentligheten om man inte kan tyska, franska, spanska och italienska – sorry.
    (Å andra sidan hävdar förstås inte jag, att jag skulle kunna rysk debatt bättre än Jari.)

    Jag tror inte att Jari kommer att svara. Eller sÃ¥ mÃ¥ste han plugga sprÃ¥k innan han svarar och därmed utsätta sig för spydigheter frÃ¥n ”Mikael”.

    Att Mikael tror sig veta nÃ¥got om historien är jag blott alltför medveten om. Att han – alla mina generösa historieutläggningar till trots – tycker sig kunna pÃ¥stÃ¥ att jag inte diskuterat historia, det hör väl pÃ¥ nÃ¥got sätt till samma föreställningsvärld.

    (Europeiska språk? Fy. Historia utanför Kråkvinkel? Nej tack.)

    Chauvinistiskt flÃ¥s klarar vilken dumbom som helst av. Jag kallar det för antiintellektualism. ”Mikaels” bidrag är av mig oönskade.

    Följande lösning rekommenderas: Både A. och M. slutar okväda mig. Jag har inte på länge bett dem om några svar, eftersom det är improduktivt.

    Leena har inte riktat ett ord till mig sedan jag ställde henne en serie konkreta frågor. Jari kommer inte att redovisa sina språkliga färdigheter gällande debatten i Västeuropa, ty han har dem inte.

  122. Anders Gustafsson
    februari 18th, 2007 @ 10:29

    Henrik,

    ”Självklart inte, dessa tre herrar är framstÃ¥ende experter som är helt kompetenta att formulera egna Ã¥sikter. Däremot är vi överens om att Ã¥sikten “Finland hade inget valâ€? är mycket svÃ¥r att bevisa.”

    Precis. Därför är de även betydligt mindre kategoriska än vad du är då du säger vad Finland hade för alternativ. Det hela är inte riktigt lika enkelt som du framställer det. Du drar igen för långtgående slutsatser av ett bristande faktaunderlag.

  123. Anders Gustafsson
    februari 18th, 2007 @ 10:42

    KPJ,

    Du vet precis vad jag menar. Du får rannsaka ditt sinne och fundera. Om du går tillbaka och läser här så ser du att de flesta här verkar klara av att diskutera detta utan att förfalla till personangrepp. De enda undantagen är Alf-Lennart och du. Ibland har även Mikael förivrat sig, men det är snarare frågan om enskilda felsteg än en linje i hans skriverier.

    Du väljer att kalla mig en lögnare, ett ganska hårt ord. Om jag förstår dig rätt så baserar du detta på:
    a) En nyans i min översättning av Jokisipiläs text. En nyans som ingalunda ändrade innebörden i meningen som var ”som man ropar i skogen fÃ¥r man svar”
    b) Att jag skrev om en tidning som ”Folkdemokraternas husorgan”. Det senare var ett vanligt uttryck dÃ¥ jag växte upp och avsÃ¥g ”En tidning pÃ¥ vänsterkanten”. Tidningen själv benämner sig: “Den finlandssvenska vänstertidningen Ny Tid.â€?. Vari ligger lögnen?

    Däremot låter du vilka sakfel som helst passera opåtalade i Alf-Lennarts texter. Vad beror det på?

    Sist undrar du varför Leena, Jari och andra inte svarar? Åtminstone Jari har gjort det redan och jag håller med honom, men jag skall försöka förklara en sista gång:

    Det är trÃ¥kigt att debattera med nÃ¥gon som gÃ¥r till personangrepp. De flesta tröttnar efter en stund. Huruvida Finland ”gjort upp” med sin historia i högre eller mindre grad än andra länder är, till syvende och sist, subjektivt. NÃ¥got objektivt index existerar ej. Du anser att sÃ¥ inte är fallet, men vad anser du att man bör göra Ã¥t det? Vi andra anser att sÃ¥ är fallet, men det betyder inte att vi anser att man skall sluta forska. DÃ¥ ny information dyker upp kan det de uppslag till ny forskning. Mycken forskning finansieras direkt av staten och publiceras av StatsrÃ¥dets Kansli. Tyvärr är merparten av denna forskning (liksom källmaterialet) pÃ¥ Finska, vilket naturligtvis leder till problem för Svenska forskare. Det finns naturligtvis inte heller nÃ¥gon lagstiftning som tvingar nÃ¥gon att läsa….

  124. Mikael
    februari 18th, 2007 @ 11:06

    KPJ,

    Egentligen så har jag inget emot dig. Jag är övertygad om att du är beläst och kunnig. Jag själv gör inga anspråk på att vara en sakkunning i denna debatt. Däremot så är jag intresserad av fakta, inte angrepp på någons sätt att skriva.

    Jag vet exakt tillfälle då du gick i taket över mig och det var när jag ifrågasatte ett inlägg av dig. Efter det har du själv varit angriparen så gott som varje gång. Du okvädar, jag svarar.

    ”Att han – alla mina generösa historieutläggningar till trots – tycker sig kunna pÃ¥stÃ¥ att jag inte diskuterat historia”

    Tyvärr, de är inte generösa. Snarare är dina sårande spydigheter genenörst utlagda. Om du har historiekunskap, vilket jag inte betvivlar, så skriv mer om det.

    Vad tror du om de alternativen Finland hade 1940-41?
    Vänligen svara på denna fråga, utan att hänge dig åt aggressiva hånanden av mig som en dumbom eller antiintellektuell.
    Om jag är en dumbom då borde det väl vara en lagom stimulerande uppgift att ge mig kunskap om sådant jag är okunnig om?

    HA”Däremot är vi överens om att Ã¥sikten “Finland hade inget valâ€? är mycket svÃ¥r att bevisa.”

    Men hade en neutralitetslinje respekterats? Med tanke på att det redan 1938 framfördes att Sovjetiska militärens objektiv var att föra striden på finskt område i händelse av en tysk attack.

    Hade ett lösgörande från kriget då man uppnått gamla gränsen, bara veckor efter krigsutbrottet med starka tyska trupper i landet varit realistiskt?

    Faktum är att Finska armén mycket effektivt sÃ¥g till att inte ta ett steg länge än till Svir som var den militärstrategiska mÃ¥lsättningen. Över detta var tyskarna förgrymmande. Men om Armén hade stannat till tidigare sÃ¥ hade nog de varit mer än förgrymmade…

    Det är dessa två alternativ som jag förstått fanns.

  125. Mikael
    februari 18th, 2007 @ 11:14

    KPJ ”Nu var det emellertid sÃ¥, att Jari beskäftigt försökte göra gällande att han vet mera om debatten i Västeuropa än jag, som föjt den i Ã¥rtionden.”

    Jari var inte beskäftig, han gav sin syn på debatten i väst-Europa. Så som han tolkar den. Detta är ingen tävling i vem som vet bäst!
    Om inte Jari svarar dig så förstår jag honom.

  126. Kim Peter Johansson
    februari 18th, 2007 @ 17:13

    Mikael skriver: ”Om jag är en dumbom dÃ¥ borde det väl vara en lagom stimulerande uppgift att ge mig kunskap om sÃ¥dant jag är okunnig om?”

    Det yttrandet låter så rätt att det väl då måste vara jag som har fel.
    Men, men, det känns som om inte en enda (historisk) fråga jag slängt ut skulle ha noterats!
    Däremot har KPJ, en sluten och knuten man med bildningshögfärd, hela tiden varit på tapeten.

    Nu svarade Anders mig: ”Du vet precis vad jag menar.” Det är ju just det jag INTE vet. Jag är villig att göra helt om, om det skulle bli visat att jag ”alltid” och ”inte bara här” säger lögnare om sÃ¥dana som talar sanning.

    Jag brukar Ã¥tminstone säga B om jag redan sagt A. ”Du vet vad jag menar” är inte ett svar.

    ==========

    Jag anser nog annars att diskussionen inte stampat HELT på stället alla dessa månader. Några har skrikit ur sig de värsta osakligheterna och sålunda blivit lite klokare.

    I den mÃ¥n jag varit elak, skulle jag gissa att det berott just pÃ¥ provokationer i genren ”guilt by association”. En känslig punkt är stalinismen, som jag använt ett halvt liv till att inte bara bekämpa utan ocksÃ¥ försvara min heder emot – lite som jag här fÃ¥tt lov att försvara min heder.

    Nästan från första stund har resonemang om historia utdömts som icke-historia.

    Ã…sikter är Ã¥sikter, fakta är fakta. Aldrig i mitt liv kommer jag att acceptera, att det vore en ”subjektiv” snarare än en ”objektiv” sak, huruvida Ã¥ren 1940-45 diskuterats i Västeuropa.

    När man väl har en inblick i diskussionen, ja, då har man all rätt att anse den otillräcklig om så är. (Liksom jag anser diskussionen i Finland vara.)

  127. Lennart L.
    februari 26th, 2007 @ 18:45

    Nu över till finske Lappo- Mikaels andlige farmor – fascistiska Fanni Lukkonen som viker ut sig som Lotta Svärdledare i Hitlerbladet : Das Deutsche Mädel : Die Zeitschrift des Bundes Deutsches Mädel in der Hitler-Jugend. Juli/Augusti 1943. Preis 20 Pfennig.

    På omslaget : En bild av en finsk Lotta Svärdlotta som häller upp kaffe ur en kompanikaffekanna till tre tyska officerare:

    ” Ich komme aus dem Norden
    Wo die gefahr der Bolschewismus viel näher ist als hier.
    Es ist nicht leicht dort Wache zu stehen, aber es ist uns von
    der Geschichte auf getragen.

    (Text : Fanni Lukkonen – Finlands Lotta Svärdledare,som fick särskilt företräde
    som enda kvinna hos Adolf Hitler i maj 1943, för att ta emot Tyska Örnens orden – samma vecka som 10 norska motstÃ¥ndsmän sköts – därav förmodligen uppmärksamheten i Hitlerpressen)

    Kanske ingår dessa officerare i den tyskfinska svältblockaden mot Leningrad, 1941-44, som krävde 700.000 liv, 1.000.000 soldater och ca 400.000
    övriga invånare. Över 2 miljoner i folkmordet som Finland deltog i. När de skickade sina egna små lintottar i skydd, till Sverige. Jag vämjs !

    Enligt en brittisk författare (2005) var det främst kvinnor och barn som fanns
    i Leningrad, det var dessa som Harry Järv och Finlands armé, i efterhand pÃ¥hurrad av dagens finska import ” Mikael” – sakta svälte till döds – finns det en grymmare död ?

  128. Lennart L.
    februari 26th, 2007 @ 20:05

    Vi fortsätter på temat Finlands SerieFolkmord : Del 1. Förintelsen av Leningrads befolkning 1941-44. (Två miljoner offer)
    —————————————————————–
    Ur den svenska dagspressen från juni 1944 finns en artikel som skall bevaras
    till eftervärlden. Det finns inte mycket översatt från den sovjetiska sidan om
    Leningrad och ryska storoffensiven som kastade ut Finland ur Hitlerkriget, och in i
    en modern demokratisk värld. Efter att ha svält ihjäl ca en miljon sovjetiska
    kvinnor och barn. För det var dessa som var kvar i staden, männen inkallade.

    Den är skriven av förmodligen av den senare mycket kände sovjetiske författ-aren K. Simonov, bör vara Konstatin Simonov, som var frontkorrespondent för armétidningen Krasnaja Svezda. Ett betydligt lämpligare ämne till filmmanus
    än Järvs – hjältemodiga verksamhet som dödssvältvakt vid Svir.
    Läs och begrunda!

    —————————————————————–
    DEN ANDRA ZONEN.
    —————————————————————–
    Tanken på fienden åstadkommer hat. Denna känsla är naturlig och berättigad. Men hatets kraft är inte alltid densamma, då den ibland förutom de allmänna orsakerna också har privata sådana som oändligt ökar hatet.

    Här i Leningrad och vid leningradfronten är hatet mot finnarna gränslöst. Det är lätt begripligt om man betänker vilken roll finnarna har spelat under två och ett halvt år i händelserna kring Leningrad. Man behöver bara tänka på att om Hitlers finska tallriksslickare inte uppträtt så cyniskt och till sina herrars tjänst så skulle blockaden mot Leningrad aldrig ha kunnat förverkligats i den form som skett.

    Leningrad hade då kunnat ha förbindelser norrut med Murmansk och med hela landet.De umbäranden som leningradborna måste underkasta sig hade då inte kunnat antaga så svåra former och svälten hade inte kostat några människoliv.

    Ingenting förmÃ¥r uppehÃ¥lla rödarmisterna – inte de talrika befästa löpgravar och nästen som finnarna byggt ut under tre Ã¥rs tid, inte dussintals taggtrÃ¥dshinder, inte granitblocken eller bunkrarna och slutligen inte heller det som är svÃ¥rast
    i kriget – nämligen fruktan för döden, som lever även inom de mest erfarna soldater, ingenting kan hejda de människor som hatat länge och starkt.

    De väntade länge på denna dag, på vedergällningens stund. Vedergällning för
    mördade kvinnor och barn i Leningrad, för de mödrar och systrar som dött av svält under blockaden, för de stympade anförvanterna och för de svåra skad-orna som bombardemangen åsamkat den härliga staden.

    Människorna upplevde denna timme och gick framåt med den största beslut-samhet och med ett tempo som blott de är i stånd till vilka väntat länge och otåligt.

    Den säregna naturen hindrar en att observera allt som finnarna förberett mot våra trupper. På de bunkrar och befästningar de byggt växte det täta buskar och gräs. Pålar med taggtråd liknar avhuggna träd bland de smala nordiska furorna.Den uppkastade jorden vid skyttegravarna är ibland brun och ibland gul, smat smälter samman i sin färg med de låga dynerna vid kusten, men tittar man
    noggrannare så märker man vilket arbete finnarna lagt ner redan vid den första av deras befästa linjer.

    Den första försvarslinjen har en bredd på flera km. Taggtråden hänger ibland på pålar och ibland på gafflar eller klykor av tysk typ. Löpgravarna är överallt en famn djupa.De är överallt kamouflerade och inuti förstärkta med plankor eller
    stockar.På varje höjd och varje liten kulle finns befästningar och mellan befäst-ningarna ligger ändlösa minfält.

    Allt var förberett för ett lÃ¥ngt försvar.Man mÃ¥ste göra finnarna rättvisa och er-känna att de ihärdigt förberett sig – pÃ¥ vÃ¥rt stormangrepp, vilket de väntade
    liksom mördaren väntar oundviklig vedergällning för begångna mord.

    De förberedde sig och hade för avsikt att här försvara sig hårdnackat. När detta
    ändÃ¥ frÃ¥n början misslyckades dem är orsaken härtill rödarmisternas tusenfald-iga ihärdighet – dÃ¥ de med tÃ¥lamod och istadighet i sitt outsläckliga hat mot de finska mördarna förberedde sig pÃ¥ stormningen.

    Jag säger avsiktligt mördarna – ty jag vill inte kalla sÃ¥dana människor för
    soldater – som dödat Leningrads kvinnor och barn med svält.

    Lisnjukovs pansarjägare fick i uppdrag att före stormangreppet bringa sina kan-oner så nära de finska ställningarna som möjligt för att det i det givna ögon-blicket öppna direkt eld.Artilleristerna började detta arbete tio dagar före storm-angreppet. Som det kortaste avståndet ansåg de 70 till 120 meter från de finska skyttegravarna.

    Det var naturligtvis omöjligt att på vanligt sätt släpa kanonerna dit , då det skulle tilldragit sig inför finnarnas ögon. Man nåste släpa kanonerna de sista 1.500 meterna på ryggen, men för att detta skulle kunna utföras måste man först anlägga en väg genom snår och träsk.Fastän det var leningradstraktens ljusa nätter lyckades det ändå och artilleristernas uppgift underlättades av dimman som varje morgon lade sig över träsken.

    För sÃ¥dana förberedelser var det oerhörda hat mot finnarna som lagrats under dessa Ã¥r, samt stor viljestyrka och tre Ã¥rs erfarenheter – nödvändiga.

    När det mäktiga artilleriet förstörde de finska befästningarna och tiden för storm-angreppet kom rullade Lisnjukovs artillerister för finnarna helt oväntat fram sina kanoner och sköt nu direkt eld pÃ¥ 100 meters avstÃ¥nd mot de finska granit-blocken och minfälten. Inom en timme skapade de pÃ¥ detta sätt gÃ¥ngar genom minfälten genom vilka infanterister störtade sig in i striden…

    Efter de finska befästningarnas första zon börjar täta skogar, samt talrika sjöar,
    med smala skogsremsor och snår där det inte bara var svårt för maskinen utan
    även för människan att ta sig igenom. Genom dessa skogar flydde de ” försvar-are”, som överlevt, frÃ¥n den första finska linjen. För övrigt var det inte mÃ¥nga som sprang. De flesta omkom eller gav sig i den första linjen.

    Fastän befästningarna har ett stort djup har det omsorgsfullt förberedda storm-angreppet och det stormande slaget dock verkat. Mot krigsstatistikens alla regler led rödarmisterna såsom angripare betydligt mindre förluster än de finska för- svararna.

    Kampen rasade sedan i den andra befästningsgördeln. Idag hade jag tillfälle att besöka ett av snitt vid byn Kivennapa som vi pÃ¥ vintern 1939-40 besatte efter svÃ¥ra strider. Nu tog sovjettrupperna detta avsnitt i den andra finska försvars-linjen med en enda stöt – i det de söndersmulade de finska ställningarna gen-om ett mäktig anfall, efter 24 timmars marsch genom skogen, där de följt den vikande fienden i hälarna.

    När jag besteg höjden erbjöd sig följande bild. På tre höjder hade finnarna förutom fältbefästningarna byggt sju bunkrar vilka var och en var beräknade för tre kanoner och sex kulsprutor och en garnision på några dussin man.Bunkrarna hade ett väldigt omfång, och betongväggarna i desamma var oerhört tjocka.

    De är försedda med oerhört starka metallhuvor. Denna linje byggdes mycket snabbt. Enligt tillfångatagna soldaters uppgifter byggdes den nässtan samtidigt
    med att finska representanter i Sverige för första gången sökte inleda förhand-lingar med oss.

    Vi känner den finska bakslugheten – liksom den finska grymheten tillräckligt. Vi behöver inte pÃ¥ nytt övertyga oss om den saken. Samma dag som Paasikivi flög till Moskva – reste Mannerheim till Kivennapa för att inspektera bunkerlinjen.

    Idag tillbringade vi tämligen lång tid vid ett regementes observationspunkt, som ligger i närheten av bunkrarna. Från höjden har man en god överblick av omgiv-ningen. Man ser också de gråa tuvorna på bunkrarna som finnarna nyligen bygg-de, samt de talrika löpgravar vilka ringlar sig fram i det oändliga och genom vilka finnarna flyr mitt i explosionerna från våra granater.

    —————————————————————–

  129. Leena
    februari 27th, 2007 @ 13:58

    Det är lustigt att Lennart utlÃ¥nar sovjetisk krigspropandan utan att ifrÃ¥gasätta den, när även Viktor Vladimirov (den kände KGB-liaisonofficer med Kekkonen) medger i sin bok ”Kohti talvisotaa” (Otava 1995), att Moskvafredens villkor var ytters tunga för Finland vars intressen totalt förbises och förutom militära syften pressade Sovjetunionen maximalt ekonomisk nytta frÃ¥n Finland vilket var ”imperialistisk politik”.

    Vladimovs slutssats frÃ¥n Moskvafreden 1940 var: den sovjetiska ledningen var politisk kortsynt, dÃ¥ den jagade efter en taktisk vinst men märkte inte att pÃ¥ samma gÃ¥ng led en seriös strategisk förlust. Gränslinjens förflyttningen pÃ¥ Näset och marinbaset i Hangö kunde ha varit betydelsefulla endast i sÃ¥dant fall att Finland skulle ha förblivit neutral. (Därtill övervärderades Hangös betydelse av den sovjetiska ledingen: fienden hade annorstädes bättre terränger för anfallet mot SU än genom södra Finland, och när den besatt den södra kusten av Finska viket, hade Hangö ensam ingen betydelse – liksom hände i Ã¥r 1941.)

    ”Genom att erövra Karelska näset och ett litet omrÃ¥de pÃ¥ Hangön pÃ¥ kostnad av stora människo- och materiella föröuster, SU inte bara förlorade det hela Finland som en potentiell bufferstat, som kunde ha förblivit neurtal i den tyska-sovjetiska konflikten, utan ocksÃ¥ gjorde Finland till en emotsäglig fiende smittad av en revanschandes basill, främjande ofrivilligt till att Finland närmade sig Hitlers Tyskland och ändrade till en budsförvant med SU’s farligaste fiende.” (s. 255)

  130. Lennart L.
    februari 27th, 2007 @ 19:41

    ———————————————-
    FINLAND, UNGERN, ITALIEN, OCH RUMÄNIEN = SANT ?
    ———————————————-
    Vi har tidigare behandlat relationerna mellan Nazitysklands övriga satelliter och
    Finland , en aspekt som ligger helt i skugga – nästan. Vehviläinen har en skrift
    från ett seminarium om Finland och Ungern. Ungern och Rumänien gick in i Anti-kominternpakten i november 1940 , Finland ett år senare.

    Men Rumänien ? Vårt senaste EU-tillskott. Landet som hade Europas första anti-semitiska regering 1937, där 1939 1/3 av judiska befolkningen fråntogs sina rättigheter, men inte alla. (Allt som kommer att förlåtas av Bryssel, så brukar det gå.)

    Men 30/6 1940 annekterade SSSR tillbaka – kan man säga Bessarabien (och Bukovina). Bessarabien, som Rumänien tog frÃ¥n RÃ¥dsryssland ca 1919, pÃ¥hurr-ad och godkänd av NF. Vid den tiden försökte alla randstater till Ryssland att ta för sig av ryskt territorium, Finland, Polen. m.fl. Bessarabien hade 1919 varit i tsarrysk besittning i 100 Ã¥r ca.

    Men 1941 ca fördrev rumänerna en stor del av den judiska befolkningen till Transnistrien, pogromer utbröt, romer flyttades dit. Man räknar i boken Rumän-ien och der Holocaust – att rumänerna mördade ca 330.000 judar /(+-80.000)och romer frÃ¥n 1940.

    När rumänerna deltog i Operation Barbarossa i juni 1941 mot SSSR fick den ru-mänska armén i uppdrag att belägra hamnstaden Odessa, vid Krim . Rumänerna fick stora förluster, ca 17.000 man men intog staden efter sex veckor.

    Ett bombattentat mot en rumänska stab som orsakade ett 60tal officerares död, gav till resultat att ca 20.000 ryska/ukrainska/judar invånare massavrättades,
    av rumänerna, allt godkänt av rumänske ledaren Antonescu, enligt tysk modell av 200:1, typ, avrättning av gisslan.
    ——————————————————————-
    Det finske sändebudet i Budapest 1940-44 var Aarne Wuorimaa, som tidigare varit sändebud i Berlin fram till 1940, (då förre statsministern Kivimäki tog över)
    (A.W. anses ha manövrerat ut med tyskt stöd, finske utrikesmin. Holsti 1937/38, som försökte med en detante-politik mot SSSR.)

    Men vem var det finska sändebudet i Bukarest ? Hur såg kontakterna ut mellan
    axelmakterna pÃ¥ satellitnivÃ¥n ? Vi har sett i bildverk om Mannerheim att en rumänsk delegation besökte honom, där finns ocksÃ¥ en bild av den praktlimou-sine som marsken fick av Hitler – Mercedes(?).

    Men f.ö.? – i slutet av Ã¥r 1942 hade en finsk journalist pÃ¥ Hufvudstadsbladet gjort en reportageresa i Rumänien, vid namn G. Theslöf. Det mÃ¥ste ha funnits kontakter pÃ¥ olika plan mellan antikominternländerna, som man idag inte direkt flaggar med… Men intressant i Case Finlandia modus operandi.
    ——————————————————————-

  131. Lennart L.
    februari 27th, 2007 @ 20:51

    ———————————————
    FINLANDS MILITÄRBUDGET ? KRIGSREPARATIONERNA.
    ———————————————

    Vi kom att undra över Finlands affärer kring skadestånd och dess militära bud-get. Den finske forskaren M.R.Berry i Finland har tidigare uppgivit att Finlands årskostnad för kriget 1941-44, uppgick till ca 290 miljoner/år finska mark, och vid den tiden stod marken lika med 1st US.Dollar. Därför beräknades skade-ståndet till SSSR, till slut till ca 300 miljoner dollar som skulle kunna betalas på 80 månader. 1946 stod finska marken i 136 mark för en dollar, enligt Berry.

    Genom lån från väst kunde Finland rusta sin industri att leverera gods till SSSR, som senare gynnade Finlands ekonomiska utveckling. SSSR inte ville ta Marshall-hjälp för att bygga upp krigssskadorna. I september 1952 hade Finland fullföljt
    sina skadeståndsleveranser, det var snabbt tycker vi, något avskrevs också.

    Men fredsavtalet 1944/47 stadgade ju att Finland inte fick hÃ¥lla större armé än ca 30.000 man (?), ingen större marin, ej ubÃ¥tar, men jaktflyg. Eftersom man anser att Japan – en av Finlands axispolare, kunde genomföra sitt ekonomiska under tack vare en ytterst lÃ¥g militärbudget – man man fick ju en boom,som lev- erantör till USA bÃ¥de vid Korea -1950 och Vietnamkrigen 1965-75. (1970 fanns det inte mÃ¥nga japanska produkter i Sverige, Toshiba kanske, inga bilar etc,)

    Men hur har Finlands militärbudget förhållt sig till BNP, jämfört med Sverige.
    I Sverige har vi haft en militärbudget som legat på 40+ miljarder så länge vi
    minns. Under kalla krigets storhetstid fanns ca 800 stridsflyg i första linjen
    i Sverige, nr 5 i globalt.

    Vi tror att de finska militära kostnaderna varit relativt lÃ¥ga och spelat roll i finska undret – hur förhÃ¥ller det sig ? Finland hade väl svenska Drakenplan(?), och MiG21:or innan man nu köpte de relativt dyra 70 st US. jaktflyg för nÃ¥gra Ã¥r sedan.

    Vi har aldrig hört ett ord detta, lämpligt ämne för Henrik Arnstad att reda ut….

    ——————————————————————-
    KEKKONEN
    ——————————————————————-
    Urho Kekkonen är oftast läsvärd – fast han som Andrejs Gromyko ser ut att ha
    mun full med smÃ¥grus, dÃ¥tidens terapeutiska Stoneface, Faderns lag. Jänkarna kallade sovjetutrikesministern för ” Grim Grom”., Grymme Grom.

    Vi brukade alltid härma Kekkonen sÃ¥ – ni vet hur svenskar är… dra byxan över bara knäet, och sedan ett par tjocka glasögonbÃ¥gar över – klart ! Men Kekkonen är inte nÃ¥gon att skoja med – högst seriös, 25 Ã¥r som president, pÃ¥ vars kredd Finland drar sig fram än idag, fast mÃ¥nga hackar och borrar i verket.

    Men Kekkonen beskrev en utveckling frÃ¥n värsta vita finskhetsivraren, till presi-dent/monument) med förtroende, just tydlig utveckling – och senare stabilitet i värvet, som idag framstÃ¥r som ovanlig, kanske omöjlig.

    I boken Kirjeita myllystäni (1976) s.196. Skriver han: ” Bara en komplett enfaldig
    kan idag förneka att en liten grupp av finska ledare slöt ett hemligt avtal med
    Nazityskland.” (Om Finland i Hitlerkoalitionen 1941)

    Det pÃ¥minner ju mycket om den tyskryska pakten (1939), som ocksÃ¥ avtalade om ” intressesfärer” i en hemlig del. Finland skulle nu 1941 fÃ¥ Sovjetkarelen, Kola, m.m. till SuurSuomi. Men Finland moraliserar ofta – med rätta, över tysk-ryska paktens spel i kulisserna.
    ——————————————————————
    SA DU….KOLLEKTIVAVTAL ….I FINLAND… ???
    —————————————————————–
    Först vid kriget 1939/40 fick socialdemokraten K.A. Fagerholm de finska arbets-givarna att godkänna fackföreningsorganisering fullt ut – tidigare hade man väg-rat att skriva pÃ¥ kollektivavtal. Allt för att ena nationen mot SSSR:s angrepp. Den finska arbetarklassen mÃ¥ste ju som sagt varit svÃ¥rt nedtryckt av finska storfin-ansen, demokratiseringen kom först fullt ut vid herrarnas nederlag i juni 1944, dÃ¥ 25% av befolkningen Ã¥terfick sin rösträtt och slapp ur läger och tukthus.

    Och samma sväng var det ju 1918 – dÃ¥ var det meningen ocksÃ¥ att trycka tillbaka arbetarklassens landvinningar frÃ¥n 1905/06 – det passade inte Svinhuf-vud och alla dessa bankirer, redare, militärer, tsarister, och akademiker som varit finska ledare, Redaren Ramsay ville gärna ha en hamn i Norge/Lyngen
    som sagt, Tanner hade stor jordegendom enligt tidens mått och var storchef i
    finska KF. Snacka om elitärt styre hos bergsråden !
    ——————————————————————
    PETSAMO – ETT VARV TILL !
    —————————————————————–
    Det har nu framkommit att det var brittiske ambassadören i Moskva 1940,
    Stafford Cripps, som tubbade Molotov att lägga beslag på nickelmalm från
    Kolosjoki, för att hämma tyska industrins uttag.En 40/60 deal, på brittiskt initiativ.
    ——————————————————————

  132. Lennart L.
    februari 28th, 2007 @ 20:33

    Leena:

    MOSKVAFREDEN:
    Du skriver om sambandsofficeren med Kekkonen Рm̴ste ha varit fr̴n 1955 ca.
    Visst är det argument som är giltiga – oerhörda förluster för en liten nation,men kanske sammanhanget är större ändÃ¥…

    Vi tänker på att det fanns ju ett gynnsamt handelsavtal med SSSR, man lever-erade som till Tyskland in på sista veckan före 1941. Finland fick bl.a. spann-mål utan rysk misstanke om krig i juni.

    Petsamo/Kolosjoki-nickelgruvan kvarstod i finsk besittning 1940, men Fiskar-halvön gick tillbaka.

    FÖRDRÖJNING:
    Hangö/(Gange, visst på ryska), återtogs ju inte av Finland förrän i december 1941, alltså ca drygt fyra månader efter krigsutbrottet. Övriga områden efter
    Moskvafreden på båda Näsen, sent in på hösten. De finska truppstyrkorna i
    omr̴det var ocks̴ mindre i omr̴det Рca 280.000 mot finska 475.000.Det
    fanns alltså då en relativt lång fördröjning, mot Leningradavsnittet.

    Den finske officerern Helge Seppälä skrev en bok på finska om Leningrads
    belägring – och även en bok med titeln : Finland som aggressor. HS. bör ha varit
    väl insatt eftersom han tjänat upp sig från menig ca, till hög officer, generalstitel ca.

    RYSK ELLER TYSK FRED ? EXEMPLET NORGE.
    Varför fÃ¥r inte Finland vara imperialister ? klagade ”Mikael” Ahlroth i härförliden. Men jämför vi hur ex.vis den svenska opinionen sÃ¥g pÃ¥ SSSR:s krig med Fin-land och Tysklands anfall pÃ¥ Skandinavien – sÃ¥ fanns det realpolitiskt eller ej – en mer försonlig inställning till Tyskland. (Aldrig ser vi tv-inslag om Wehrmacht i
    Norge och Köpenhamn 1940-45, vi är ju EU-polare nu.)

    Det drabbade Norges befolkning som verkligen ” överfölls” i ordets rätta bemärk-else, jämfört med Finland / SSSR som föregicks av förhandlingar, kompensations-förslag.

    Paasikivi skrev att paradoxalt drabbades de stater värst, som kämpade emot, den ”kollektiva säkerheten” som Finland, medan stater som kapitulerade som Frankrike, Belgien, Tjeckoslovakien ”kom bättre ut” frÃ¥n kriget. Inte som försvar
    för defaitism. Men svenska finlandsfrivillige 1918, senare arme/fst.chef ca Ehrensvärd ansÃ¥g att ” Finland kom bra ut frÃ¥n kriget” 1944.

    Man kan frÃ¥ga sig om inte finsk-ryska kriget höjde temperaturen i Kreml – och kom att pÃ¥verka dess agerande i Baltikum, Ã¥tminstone säger även balter emigré som Laretei, att SSSR:s annektering följde parallellt med de västallierades helt oförutsedda genomklappning i juni 1940 pÃ¥ kontinenten. Undgick balterna kriget under tvÃ¥ Ã¥r genom annekteringen, där väl de baltiska staterna under alla förhÃ¥llanden blivit krigsskÃ¥deplats 1941 i Operation Rödskägg ?(Kontrafakt.)

    FÖRBUD MOT TANDLAGNING & LIKKISTOR.
    Norge drabbades verkligen av en tysk fred – total underkastelse, utplundring, till nivÃ¥n, likkisteransonering, tandlagningsförbud. Med bÃ¥de finsk och svensk hjälp – som vi tidigare skrev inga norska finlandsfrivilliga tilläts Ã¥tervända i april 1940, inga norska transiter av vare sig vapen, (genom Sverige), eller omgrupp-ering av norsk trupp genom finskt omrÃ¥de. HÃ¥rda bud. Tysk fred ! Men tydligen
    mycket acceptabel för det svenska folkopinionen, som då tystnade.

    DN:s red. J. Wickman skrev att när den tyska ockupationen genomförts ” började
    det verkliga kriget mot norrmännen , när Sverige gick GestapoMüllers & SSvålds-verkarna tillhanda i fem långa år,de som arkebuserade norska fackföreningsmän och motståndsmän åkte 1 Kl. på Statens järnvägar genom Sverige i tre långa år.
    500 norrmän arkebuserade, 16.000 till läger varav ca 8.000 till kz i Tyskland.

    De som bombade brittiska städer, sänkte handelsfartyg, minerade (ca 75 sven-ska fartyg krigsförliste) m.m. fanns där ocksÃ¥ i kupéerna – kanske därför Win-ston Churchill när han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1953 – aldrig kom och hämtade det – han skickade makan.

    Och inte var Finland glad när de tre allierade helt korrekt skrev avtal i maj 1944 om allierad civilförvaltning i Norge med exilregeringen, som man räknade skulle komma vid krigsslutet som när SSSR körde ut tyskarna frÃ¥n oktober 1944. DÃ¥ ojade sig Helsingin Sanomat och ansÃ¥g ” att nu skulle stackars Norge utsättas för samma ryska hot som Finland levt med i flera Ã¥r ”. SÃ¥ mycket för finskt med-lidande.

    SOVJETPROPAGANDA ?
    Leena skriver sovjetisk krigspropaganda : Nej tysk var det, med Fanni Lukkonen
    i toppform 1943, Mädchen für Alles.

    Simonovs text är nog ganska unik – det finns ju hyllmeter med finsk krigspropa-ganda i Sverige – aldrig ifrÃ¥gasatt, vissa gör film om sina krig, inga namn, men vi undrar med all rätt varför just ´subjektiva krigsupplevelser” aldrig ifrÃ¥gasätts, utan betraktas som sanningen huggen i sten. Under kriget fanns det ett uttryck som hette ” krigarljuga”, som borde komma till heders igen, rent allmänt.

    Vad gäller det nÃ¥got beska innehÃ¥llet i Konstantin Simonovs text – om finsk grymhet och bristande soldatära – i belägringen av Leningrad bekräftas dessa pÃ¥stÃ¥enden faktiskt en tid efter att vi excerperat denna text – av den brittiska professorn vid Glasgows univ., Evan Mawdsley i ett arbete frÃ¥n 2005, där han skriver att belägringen drabbade främst kvinnor och barn, dÃ¥ männen naturligt-vis var inkallade. Vi skall gÃ¥ vidare pÃ¥ det spÃ¥ret.

    MED NÃ…L OCH GARN – FÖR LENINGRADS BARN !
    Därför är nog Simonovs medvetande om ” mördade mödrar och systrar”, ”kvinnor och barn” korrekt, det är bara att detta är tabu i Sverige, kanske även Finland. Det fanns i Sverige en folkig solidaritets sy- och klädinsamling kring 1944, med namnet ”Med nÃ¥l och garn – För Leningrads barn” , bl.a , visserligen bara ryss-ungar, men…Den svenska staten var väl upptagen med Lapplandskrigets
    50.000 finska flyktingar (och kossor) det året.

    Som sagt – det ryska i Sverige (och Finland?) särbehandlas, det är alltid ”mycket
    värre österut” , och nÃ¥got av min argumentation har nÃ¥got haft syftet att spegla
    detta mot den finska publiken, som när Hasse Svens gör sina reportage om ryska
    kannibaler, det gjorde nazisterna i Norge ocksÃ¥, samma teknik, dÃ¥ som nu…
    Varpå publikum stegrar sig, som en man.

    GAZPROM ? SOM RÖRMOKARN SA : RÖR DET RÖR – RÖR DET OSS !
    Den tyskryska gasledningen har ju som sagt nu belastats med oerhörda miljö- militära- och andra hinder. I Sverige befarar marinen att fiskarna kommer att få hörselskador, andra att rören skyddar mot trålning.Finland kritiserar för att man inte meddelat var man tänker muddra, bottenspränga etc. i Finska bukten. Vi tror att det hänger ihop med de 60.000 minorna som Kriegsmarine och finska flottan lade ut 1941-44.

    Men det går ju andra gasledningar från Sverige till Tyskland, från Norge till Stor-britannien, m.m. En närmast alltid lika tacksam antirysk psykos piskas upp i Sverige av folkpartisten Hamilton, möjligen släkt med tobaksgreven Gilbert H:s.,(blandning) som väl var på slaktarsidan 1918, alltid något gemensamt, det som fick finska arbetsgivarna att ge klartecken för facket och kollektivavtalet 1939.
    Allt hänger ihop.

    MINOR & BEFÄSTNINGAR. TSAR-AMS-JOBB !
    (Men det finns ju minfält från 1916-17, som tsarmarinen lade ut vid Porkkala och längre ut i viken.) Det var då en väldig upprustning av Finlands försvar gen-om Tsarryssland, med befästningar efter kusten,m.m. som skulle ha sysselsatt ca 40.000 finländare. När kriget tog slut här 1917/18 och arbetslösheten kom blev dessa arbetslösa, och det skulle så ha bidragit till social oro och inbördes-kriget, 1918.

    FINLANDS MILITÄRBUDGET EFTERLYSES ! NÅGON ? HENRIK ?
    Av BNP, och även Sveriges – här kunde finska UD göra en insats. Det sägs att
    över 9% av BNP ca blir militära kostnader negativa för ekonomisk utveckling.
    —————————————————————–

  133. Leena
    mars 2nd, 2007 @ 11:59

    Lennart har en ganska underlig föreställning om krigspropangandan. Denna menas vanligt sådant man talar, skriver, filmar etc. *under* kriget för att påverka positivt på egen armé och hemmafronten, och negativt på fiendens soldater och civilister.

    Skillnader till Simonov märker man väl när man läser Vasili Grossmans *privata* dagbok som har publicerats i engelska (A writer at war). Grossman skriver om alla företeelser han ser.

    Grossman var en jude och hans moder var i område ockuperat i Tyskland. Och orsaken därtill var att SU inte gav rätt information om Tyslands snabba framstef så att människorna skulle ha haft tid att fly.

    AngÃ¥ende Leningrad, sovjetregimen skulle ha haft tillräckligt tid att evakuera ”kvinnor och barn” – om den hade haft viljan göra det. Men den valde att inte göra det. Var orsaket endast det att Stalin brydde inte ett hugg, om 1, 2, 10 eller 20 miljoner männniskor dog? Kanske inte: Leningrad var alltid en center av oliktänkande kommunister – den hade drabbats av ”resningar” redan i Ã¥r 1934 och samma hände efter kriget.

  134. Anders Gustafsson
    mars 2nd, 2007 @ 23:35

    ”AngÃ¥ende Leningrad, sovjetregimen skulle ha haft tillräckligt tid att evakuera “kvinnor och barnâ€? – om den hade haft viljan göra det. Men den valde att inte göra det.”

    Nej, de som försökte lämna Leningrad sköts på direkt order av Zjukov.

  135. JariL
    mars 5th, 2007 @ 15:14

    Hej Kim-Peter,

    ”Formellt uttalar Jari sin Ã…SIKT, men hans sätt att skriva vetter Ã¥t FAKTA. Därför bör han berätta vilka västeuropeiska sprÃ¥k han behärskar för att kunna veta vad Ã¥rtiondens diskussion handlat om.”

    Det här kommer lite sent men jag var på resa i ett land som är ett levande bevis om att väst (eller öst) har inte diskuterat sitt förflutet: Vietnam. USA, även om den är inte en västeuropeisk land, erkänner inte även idag att den var i krig i Vietnam och baserad på detta vägrar betala skadestånd till ex. till vietnamesiska offer av Agent Orange. Detta trots att skadestånd har betalats till amerikaner som blev exponerad till kemikalien i Vietnam och således relationen av Agent Orange och t.ex. cancer har godkänts i USA. Frankrike har inte heller öppet diskuterat sitt sätt att föra krig i Vietnam och t.ex. tyskarnas roll i kriget. Frankrike frågade inte vem du var bara du var villig och slåss för dem.

    Nästan alla västeuropeiska länder som var ockuperade av Tyskland har sin officiell legend om tappra frihetskämpare som gjorde livet svårt för ockupanten. Men om det var så, hur förklarar vi att tyskarna behövde avsevärt mera soldater att hålla Balkan under någon slags kontroll än den behövde att hålla Frankrike, Belgien och Holland under kontroll? I alla dessa länder man har skrivit en del om t.ex medlöpare och också judarnas öde har diskuterats häftig men dessa detaljer passar inte till den allmänna legenden.om vi bortser Anne Franks dagbok som varje holländare känner till. Och detta gäller också officiell politisk diskussion även om pressen kan tidvis göra stora avslöjanden som kan leda också till politisk diskussion. Men gå och försök i politisk diskussion i Frankrike att påstå att fransmän egentligen gjorde ganska lite för at göra livet svårt för tyskarna mellan 1940-44.

    Nial Fergusson blev inte heller populär i England ett par år sedan när han påstod (boken heter Cruel War) att Stor Britannien förde två krig mot Tyskland för ingenting. Har inte heller hört hemskt många engelska politiker medge att om Tyskland inte hade överrumplat Belgisk neutralitet England skulle ha gjort det själv 1914. Det var Tyskland som ville krig, inte England eller hur?

    Mina språkkunskaper tycker jag är en sekundär fråga men utöver finska kan jag tämligen lätt följa upp diskussion på svenska, engelska och tyska och jag brukar läsa böcker och tidningar i all av dessa språk. Min ryska, franska och spanska är svaga och ordbok behövs för att kunna förstå text t.ex i tidningar vilket begränsar användning av material i dessa europeiska språk. Så i detta hänseende Kim Peter har säkert bättre möjligheter att följa upp diskussion i olika länder än jag. Frågan är dock vad det är som man följer upp? T.ex om någon politisk marginalgruppens tidning skriver om någonting, representerar det politisk diskussion?

    Mvh,

    Jari

  136. JariL
    mars 5th, 2007 @ 15:22

    Hej,

    Finlands förvarsbugdet har varit klart under 2 % av BNP hela efterkrigstiden. En del av förvarskostnaderna är dock inkulderaqd i gränsbevakning, sjukvård etc. När man tar dessa hänsyn till vi kommer till närmare 1.6 % för tillfället. ( http://www.defmin.fi/?s=188) och (http://www.stat.fi/tup/tietotrendit/tt_10_06_puolustusmenot.html).

    Utan att kolla från någon bok nivån var ca. 4 % av BNP just före kriget när Finland började trapp upp material anskaffningar 1939. På 1920- och 1930-talet förvarets andel av statens budget var dock avsevärt större än idag eftersom staten har tagit över en hel del uppgifter efter krig.

    Mvh,

    Jari

  137. Anders Gustafsson
    mars 13th, 2007 @ 21:23

    PÃ¥ tal om att göra upp med sitt förflutna…

    http://news.bbc.co.uk/2/hi/in_pictures/6445989.stm

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

About

Tricorder Media är ett företag tillhörande Henrik Arnstad. Verksamhetsområden är författarskap, journalistik och undervisning.

Subscribe to our feed

Search

Admin