Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Finska koncentrationslägren toppar nyheterna

Posted on | januari 7, 2007 | 159 Comments

De finska TV- och radionyheterna toppar sändningarna ikväll med följande nyhet: 

Förhållandena i de finska fånglägren under fortsättningskriget var värre än man hittills trott, visar en undersökning som Riksarkivet gjort.

Närmare 90 000 ryska soldater och civila satt i finska fångläger under fortsättningskriget. Av de 24 000 civila fångarna dog fler än var fjärde, och av de 60 000 soldaterna dog nästan en tredjedel.

En tredjedel av de civila dödsoffren var barn, och de flesta av dem dog av hunger och undernäring. Andra vanliga dödsorsaker var dåliga inkvarteringsförhållanden och bristande klädsel.

Närmare 1 000 fångar dog en våldsam död. En del sköts i samband med att de försökte fly, en del av andra orsaker.

Läs hela texten på YLE:s webbplats.

I en artikel i Hufvudstadsbladet framgÃ¥r att dödligheten bland etniska ryssar i lägren var högre än bland mer ”finska” nationaliteter. Det handlade alltsÃ¥ om mord med rasistiska förtecken, dÃ¥ vissa etniska grupper fick svälta ihjäl.

Tack till K.P. Johansson, som berättade om nyheten i denna bloggs kommentarsfunktion.

Comments

159 Responses to “Finska koncentrationslägren toppar nyheterna”

  1. Mikael
    januari 7th, 2007 @ 23:54

    Chockad? För vad? Att förhållanderna var illa, det säger sig självt om nästan en fjärdedel dör. Det står vidare att dödsantalet länge varit känt. Krig och de saker man gör mot varandra är alltid vidriga. Se utförligare text på engelska http://www.yle.fi/news/left/id50665.html

  2. Sven-E
    januari 8th, 2007 @ 01:23

    Det innebär en dödlighet för de civila på 25 procent och för krigsfångarna på 33 procent. Det är värre än vad det någon gång var i Gulag (drygt 17 procent 1942).

  3. Soilander
    januari 8th, 2007 @ 08:01

    Som sagt, viljan finns.

  4. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 11:14

    ”Som sagt, viljan finns.”

    Precis. Tvärtom vad somliga påstår finns det en vilja att få fram sanningen, både inom den akademiska värden och inom media.

  5. Mikael
    januari 8th, 2007 @ 13:04

    Sven E: ”Det innebär en dödlighet för de civila pÃ¥ 25 procent och för krigsfÃ¥ngarna pÃ¥ 33 procent. Det är värre än vad det nÃ¥gon gÃ¥ng var i Gulag (drygt 17 procent 1942).”

    Kanske för att så många hann dö under transporten dit..?

  6. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 13:14

    ”For the first time ever, researchers are taking a thorough”
    ”Siffrorna i undersökningen har bekräftats redan tidigare”

    Är det första eller är det inte? Nåväl Raija Hanskis avhandling från 1990 har varit det auktoriativa verket tills nu. Det har dock gått 16 år så nytt material kan ha framkommit. Hursomhelst är det bra att detta undersöks noga. Det skall bli intressant att ta del av raporten då den är klar. Någon som vet när?

  7. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 13:19

    Man kan inte jämföra Gulag med ett krigsfångeläger eller koncentrationsläger. Avsikten med arbetslägren i Gulag vad aldrig att man skulle utrota fångarna som i tyskarnas läger. Krigsfångar har i allmänhet en mycket hög dödighet eftersom de ofta är skadade redan då de kommer dit.

    De som NKVD hade ett horn i sida till kom aldrig så långt som Gulag.

  8. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 13:23

    Sorry: Rättelse: Hanskis avhandling behandlar enbart krigsfångar.

  9. Sven-E
    januari 8th, 2007 @ 14:35

    ”Kanske för att sÃ¥ mÃ¥nga hann dö under transporten dit..?”

    Spekulationer. Liksom också hur många som hann dö i transporterna till de här finska lägren. Vi får nog aldrig veta.

  10. Sven-E
    januari 8th, 2007 @ 14:37

    ”Avsikten med arbetslägren i Gulag vad aldrig att man skulle utrota fÃ¥ngarna som i tyskarnas läger.”

    Så sant så sant. Faktum är att fångarna i Gulag frigavs efter avtjänat straff. Antalet frigavna var klart högre än antalet döda. De första åren av det här lägersystemet rymde fler än som dog.

  11. johan stjernberg
    januari 8th, 2007 @ 15:02

    En röst från Finland: http://bloggen.fi/stjernberg/
    I listan över krigsfÃ¥ngar som dött i lägren under fortsättningskriget och som överlämnades till kontrollkomissionen ingick 18.318 namn och antalet kort över döda i koncentrationslägren i Östkarelen uppgick till 4.641. Detta har alltsÃ¥ varit känt i sextio Ã¥rs tid och behandlas pÃ¥ ett förtjänstfullt sätt i emeritusprofessor Heikki Ylikangas utlÃ¥tande till statsrÃ¥dets kansli Ã¥r 2003 ”Fortsättningskriget frÃ¥n skuggsidan”. UtlÃ¥tandet erbjuder hÃ¥rresande läsning i.o.m. att där utförligt redogörs för sorteringen av fÃ¥ngarna enligt nazitysk modell. Dödligheten varierade sÃ¥ledes i de olika kategorierna och kan inte bortförklaras med farsoter och allmän matbrist. Dessutom sköts eller arkebuserades 992 fÃ¥ngar utan rättegÃ¥ng. Ylikangas utlÃ¥tande utgör startskottet till en noggrannare av statsrÃ¥det uppbackad forskning av material som funits intakt i sextio Ã¥rs tid. FrÃ¥n hösten 1943 evakuerade tyskarna 64.000 ingermanländare till Finland i avsikt att förflyttas till de ockuperade omrÃ¥dena i Östkarelen. Av dessa ”Ã¥terbördades” 56.000 i enlighet med mellanfreden (en liten del flydde till Sverige) och deras vidare öde omfattas inte av forskningen.

  12. Mikael
    januari 8th, 2007 @ 17:01

    ”Raija Hanskis avhandling frÃ¥n 1990”
    ”Heikki Ylikangas utlÃ¥tande till statsrÃ¥dets kansli Ã¥r 2003″

    Det är det jag menar; förhållanderna borde varit kända.

    Jag:”Kanske för att sÃ¥ mÃ¥nga hann dö under transporten dit..?â€?

    Sven E:” Spekulationer. Liksom ocksÃ¥ hur mÃ¥nga som hann dö i transporterna till de här finska lägren. Vi fÃ¥r nog aldrig veta.”

    Det räcker med att läsa autentiska intervjuver i finska veckotidningar så kan man läsa fruktansvärda berättelser av de överlevande om hur de och deras familjer fraktades i veckor genom denom den kalla tundran i iskalla boskapsvagnar. Dessa människor som vittnar miste sina barn, syskon, hela eller större delen av sina familjer. Deras berättelser är inte spekulationer. Särskilt minns jag en kvinnas berättelse om hur hon miste samtliga fyra barn, under resan.

    Läs på från den icke-ryska sidan innan du dundrar iväg dina salvor om spekulationer! Dessa människor deporterades, men inte bara till Gulag. Deras brott? De var finska folk.

    På adressen nedan ser du hur 253 000 (fjärr-)Karelare år 1939 blev 167 300 år1959.

    http://www.eki.ee/books/redbook/karelians.shtml

    Ingermanländarna ”…och deras vidare öde omfattas inte av forskningen.”

    Här står det lite. Deras antal från 114 831 år 1926 till 23 193 år 1959.

    http://www.eki.ee/books/redbook/ingrians.shtml

  13. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 17:28

    ”SÃ¥ sant sÃ¥ sant. Faktum är att fÃ¥ngarna i Gulag frigavs efter avtjänat straff.”

    Eller efter att Stalin dött, vilket var fallet med grabbarna i ”Med SegelbÃ¥t till Sibirien”. Den boken är faktiskt läsvärd dÃ¥ den mÃ¥lar en mindre svart-vit bild av det hela. Visserligen var de oskyldiga, liksom mÃ¥nga andra i lägren, men de behandlades i huvudsak korrekt, om än hÃ¥rt. Detta till skillnad frÃ¥n tex tyska fÃ¥ngar.

  14. Sven-E
    januari 8th, 2007 @ 18:02

    ”Läs pÃ¥ frÃ¥n den icke-ryska sidan innan du dundrar iväg dina salvor om spekulationer!”

    Läs vad man skriver innan du yttrar dig! Jag skrev att det är spekulationer om hur många som dog under transporterna.

  15. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 18:37

    ”FrÃ¥n hösten 1943 evakuerade tyskarna 64.000 ingermanländare till Finland i avsikt att förflyttas till de ockuperade omrÃ¥dena i Östkarelen”

    Enligt Kulha, ”Inkerin Suomalaisten Historia” var antalet 63.211 Ã¥r 1944 och merparten bodde i södra Finland. Var har du hittat uppgiften att de skulle förflyttas till Östkarelen?

    Min källa:
    The Dispersal of the Ingrian Finns
    Ian M. Matley
    Slavic Review, Vol. 38, No. 1 (Mar., 1979), pp. 1-16

  16. Anders Gustafsson
    januari 8th, 2007 @ 20:31

    Johan, då du säger:

    ”Detta har alltsÃ¥ varit känt i sextio Ã¥rs tid och behandlas pÃ¥ ett förtjänstfullt sätt i emeritusprofessor Heikki Ylikangas utlÃ¥tande till statsrÃ¥dets kansli Ã¥r 2003 “Fortsättningskriget frÃ¥n skuggsidanâ€?.”

    Avser du då följande rapport:
    http://www.helsinki.fi/~hylikang/varjopuo.htm

    ?

  17. Sven-E
    januari 8th, 2007 @ 21:30

    ”KrigsfÃ¥ngar har i allmänhet en mycket hög dödighet eftersom de ofta är skadade redan dÃ¥ de kommer dit.”

    Det är helt riktigt. Den höga mortaliteten bland de tyskar som tillfångatogs i samband med Stalingrad-slaget kan hänföras just till detta faktum.

  18. johan stjernberg
    januari 9th, 2007 @ 09:35

    Anders Gustavsson: ”Var har du hittat uppgiften att de (Läs: ingermanlänningarna) skulle förflyttas till Östkarelen?”
    Uppgiften är tagen frÃ¥n Ylikangas rapport http://www.helsinki.fi/~hylikang/varjopuo.htm. Ylikangas skriver där ordagrant översatt: ”Enligt en förklaring hämtades ingermanlänningarna över viken i första hand som arbetskraft (Nevalainen 1990, 41 s), enligt en annan – och trovärdigare – tolkning planerade man ny bebyggelse av dem i de evakuerade omrÃ¥dena i Östkarelen, i de där uttömda byarna (Ojala, 18; Laine, 153-155)”. DÃ¥ ingermanlänningarna började evakueras till Finland -egentligen undan sovjetiska arméns frammarsch – hade slaget vid Stalingrad redan utkämpats, och det stod klart även för den finländska krigsledningen att kriget var förlorat, sÃ¥ man kan verkligen frÃ¥ga sig huruvida äkta broderskänslor eller lebensraumskänslor var dominerande. Att Sovjetunionen sedan skulle kräva utelämning av ingermanlänningarna kunde man knappast fantisera sig till.

  19. Mikael
    januari 9th, 2007 @ 14:46

    Det byttes fångar ganska intensivt mellan tyskarna och finnarna. Till Finland kom de av tyska trupper tillfångatagna sovjetsoldater som var av finskt ursprung och tyskarna fick mest officerare, politiska kommissarier och politrucker. Av 66 judiska officerare så fick tyskarna 32. De utelämnades dock som officerare och inte som judar. Det ingick i planerna att återbefolka de erövrade områderna med finska folk och att genomföra en befolkningsutväxlning med Sovjetunionen. Tidpunkten för detta hann aldrig infinna sig. Fångutbyten sjönk drastiskt för att nästan helt upphöra när de tillfångatagna inte längre hade uppgifter av strategiskt intresse för Tyskland.

    Sovjetiska krigsfÃ¥ngar delades in i olika grupper (är detta som menas med ”enligt nazitysk modell”?) ryssar, som delades in i de som var vänligt sinnade och de som var fientliga, övriga fÃ¥ngar (som ibland inte ville ha med ryssar att göra) och finska folk. De finska fÃ¥ngarna fick den bästa behandlingen och de ryska fick den sämsta bl a i form av mindre matransoner. De flesta som dog var ocksÃ¥ ryssar.

    Det måste påpekas att finländarna var helt överraskade av den stora mängd krigsfångar man tog och det största antalet togs i anfallsfasen 1941, 54 000. De var alls inte beredda med inkvarteringen och resurserna det skulle krävas. Det rådde brist på allt för dessa fångar. Naturligtvis för att det rådde brist på det mesta i Finland. De flesta av dödsfallen skedde den första vintern och majoriteten dog av livsmedelsbrist, av kyla pga dåliga kläder och av det faktum att det fanns sårade och skadade som var för svaga för att överleva i de dåligt skötta lägren.

    Det förekom övervåld. Man utdelade piskbestraffningar i strid med konventionerna och sorgligt nog fick även civila fångar denna bestraffning. De som vaktade i fånglägren var manskap som inte var lämpade för fronten. En del av väktarna var alkoholiserade andra mentalt instabila.
    Piskrappen motiverades med att de var vana vid den typen av behandling i den ryska kulturen (en bild man hade av ryssarna pÃ¥ den tiden) men även för att det ”krävdes” för att hÃ¥lla fÃ¥ngarna pÃ¥ ”plats”.

    De usla förhållanderna har varit kända, men riksarkivets forskning understryker att det var USLA.

    Stjernberg:”sÃ¥ man kan verkligen frÃ¥ga sig huruvida äkta broderskänslor eller lebensraumskänslor var dominerande”

    Kanske bådadera?

    HUR kände finländarna för ryssarna på den tiden med tanke på det som skett åren innan? Kan man tänka sig att det inte var vänskapliga känslor som väcktes när man pratade om ryssen 1939-44 och de fick den behandlningen därefter? Ville man ge ryssar lika behandling som andra? Det är kanske den diskussionen som bör föras för att förklara (inte bortförklara eller försvara) det som skedde i lägren. Utan att moralisera genom polariserade utfall?

  20. Anders Gustafsson
    januari 9th, 2007 @ 16:56

    I dagens Husis exponeras Lars Westerlunds forskning över en hel sida:
    http://epaper.hbl.fi/index.php?s=199&p=8579&a=35633

    Där hänvisas även till Nationalarkivets hemsida för ytterligare uppgifter, en sida som jag flera gånger har hänvsat till.

    ”DÃ¥ forskningen blir klar nästa Ã¥r väntar sig Westerlund ett motstridigt mottagande.
    – En del är säkert nöjda över att det ärligt talas om krigets skuggsidor, en del kommer att tycka att det är onödigt att gräva i sÃ¥ smärtsamma saker.
    Han har själv forskat i ämnet sedan början av 90-talet och anser att arbetet är viktigt för att bearbeta det krigstrauma som finns.
    – Det är över 60 Ã¥r sedan det här skedde och vi har ingenting att dölja. Att vi de senaste Ã¥ren har börjat tala allt mer om skuggsidorna – alla de svÃ¥ra och fula saker som skett ocksÃ¥ i finska krigsförhÃ¥llanden – ser jag som en nödvändig samhällsterapi.”

    Och jag håller helt med. Det är påfallande hur detta står i bjärt kontrast till de som påstår att man ljuger, mörkar och censurerar i Finland.

  21. Mikael
    januari 9th, 2007 @ 17:30

    Precis.

    Och i den här rapporten står det intressanta uppgifter om Finlands lyckade försök att skydda judarna även om enstaka agerade för det motsatta.

  22. Anders Gustafsson
    januari 9th, 2007 @ 18:02

    ”sÃ¥ man kan verkligen frÃ¥ga sig huruvida äkta broderskänslor eller lebensraumskänslor var dominerande”

    Att man kände genuina broderskapskänslor med ”frändefolken” finns det en del belägg för. I freden i Dorpat mellan Finland och Sovjet 1920 tog man speciellt upp den saken och frÃ¥n Sovjets sida gick man med pÃ¥ en rätt lÃ¥ngtgÃ¥ende frihet för Karelare, Vepser och Ingermanlänningar. Till en början höll man även de löftena. DÃ¥ trycket sedan hÃ¥rdnade mot slutet an 20-talet, genom vÃ¥ngskollektiviseringarna och senare regelrätt etnisk rensning, protesterade man frÃ¥n Finskt hÃ¥ll. Saken fick även spaltutrymme i media vilket ledde till frostiga relationer mellan Finland och Sovjet.

    Sedan skulle det vara intressant att veta hur många av de ca 64-tusen ingermanlänningarna var sådana som redan flyttats en gång? Sovjet ersatte under 30-talet icke-ryska folk med ukrainare och sände Ingermanlännngar och andra till bla Ukraina.

  23. Mikael
    januari 9th, 2007 @ 22:52

    Ylikangas utlåtande i sammandrag (eftersom jag misstänker att svenskspråkiga missar den i all finsk text)

    Sammandrag

    I Heikki Ylikangas utlåtande till statsrådets kansli framförs sammanfattningsvis följande:

    Elina Sanas bok ”Luovutetut – Suomen ihmisluovutukset Gestapolle” (2003), som väckt stor uppstÃ¥ndelse bÃ¥de i Finland och internationellt, är ett dokumentärt verk som har skrivits med användande av den undersökande journalistikens grepp. Boken belyser det mÃ¥lomrÃ¥de som titeln anger frÃ¥n mÃ¥nga olika sidor och ger samtidigt den egentliga historieforskningen uppslag och utmaningar. I Finland har den egentliga historieforskningen exceptionellt länge förbundit sig att försvara â€?Finlands äraâ€?, dvs. de krigstida beslutsfattarnas lösningar och därför har krigets skuggsidor fÃ¥tt mindre uppmärksamhet. Försvarandet av dagens Finlands – det demokratiska och öppna Finlands – â€?äraâ€? förutsätter ocksÃ¥ forskning i krigets skuggsidor.

    Sanas bok behandlar egentligen tvÃ¥ i och för sig viktiga sektorer: utlämningar av civila flyktingar, som statspolisen skötte, och utlämningar av krigsfÃ¥ngar, som högkvarterets övervakningsavdelning genomförde. Med hänsyn till de förstnämnda kommer Sanas bok inte med särskilt mycket ny information jämfört med de uppgifter som ingÃ¥r i Taimi Torvinens bok ”Pakolaiset Suomessa Hitlerin valtakaudella”, som utkom 1984. Bland dessa 76-79 utlämnade flyktingar fanns ocksÃ¥ de Ã¥tta judar vilkas utlämning Sana har behandlat tidigare (1979). I utlÃ¥tandet kommer man fram till den tolkningen att dessa judar utlämnades, förutom för att Finland var ekonomiskt och militärt beroende av Tyskland, framför allt för att tyskarna skulle vara villigare att ta emot de fÃ¥ngar som hÃ¥llits i skyddsförvar och som ansÃ¥gs som de mest problematiska, dvs. sovjetiska medborgare som hoppat av frÃ¥n Finland till Sovjet och Ã¥tervänt därifrÃ¥n i hemlighet till Finland. De utgjorde den största gruppen av dem som utlämnades. De flesta av dem – dock inte alla – hade straffats i Finland för verksamhet till förmÃ¥n för en främmande makt. Fastän de hade avtjänat sitt straff vÃ¥gade man inte släppa dem fria.

    Det viktigaste nya elementet i Sanas bok hänför sig till utbytet av fångar med tyskarna. Tidigare har detta ämne behandlats endast i opublicerade lärdomsprov vid olika universitet; i tryckta undersökningar nämns detta tema endast ytligt. När det gäller dessa utlämningar kommer Sana fram till ett totalt antal av 2 829 personer. Antalet är betydligt större än det som framfördes i de utredningar som kontrollkommissionen krävde genast efter kriget: 2 661.

    I denna del av boken framkommer också orsaken till den internationella uppståndelse som boken väckt. Det framgår att det också fanns judar bland de fångar som Finland utlämnade till Tyskland. En följd av det massiva folkmordet på judar i Nazityskland är att den internationella allmänheten fortfarande är särskilt känslig för allt som hänför sig till andra världskriget och behandlingen av judarna. Därav den stora uppståndelsen.

    När det gäller antalet utlämnade judar citerar Sana den israeliska forskaren Serah Beizer och anger 74. Siffran baserar sig delvis på identifiering utgående från namn och är därför osäker. Tills vidare finns inte noggrannare helhetsuppgifter att tillgå. Orsaken till att de judiska fångarna utlämnades är också oklar. I de lärdomsprov där ämnet har behandlats betonas att utlämningarna inte skedde på rasistiska grunder utan att orsaken var någon annan omständighet som hänförde sig till personerna i fråga: officersställning, uppviglare, politiskt aktiv osv. Denna tolkning kan inte helt verifieras, även om det finns starka grunder för den. (Majoriteten av de judiska fångarna utlämnades inte.) Tyskarna fick nämligen förteckningar över fångarna av Finland och kunde på basis av dem kräva att vissa personer skulle utlämnas.

    Judar dog också i krigsfångelägren i Finland. Allt som allt steg dödligheten bland fångarna till omkring 30 % och reducerade kraftigast gruppen storryssar, i vilken judarna till en början placerades och som vid sidan av de politiska fångarna behandlades sämst. I utlåtandet uppskattas, dock utgående från bristfälliga källor, antalet judar som dog i lägren till ungefär hundra personer. Sålunda skulle de totala förlusterna när det gäller judarna stiga till 170.

    Orsakerna till utbytet av fångar behandlas inte utförligare i Sanas bok. I boken citeras endast utlåtanden, enligt vilka tyskarna ville ha information om den sovjetiska hemliga polisens NKVD verksamhet och finnarna finskättade fångar, som skulle användas för att befolka de erövrade områdena i östra Karelen. I utlåtandet konstateras vad detta beträffar för det första att minst 16 000 fångar anhöll om att få strida som frivilliga i Finlands eller Tysklands armé eller delta i underrättelseverksamhet som dessa organiserat. De grundläggande motiven till en sådan anhållan var de bristfälliga förhållandena i fånglägren samt den sovjetiska lagstiftningens stränga krav på straff för dem som gav sig till fånga. En betydande del av dem som utlämnades valdes sannolikt från denna grupp. Eftersom en överlägsen majoritet av dem som utlämnades representerade nationella minoriteter i Sovjetunionen, är det troligt att tyskarna bland dem värvade frivilliga till de militära hjälptrupperna av främmande härstamning vid östfronten. För det andra skaffade både tyskarna och finnarna bland de frivilliga lärare och elever, som vid särskilda underrättelseskolor utbildades till hemliga agenter, vilka skickades på underrättelseuppdrag över gränsen. Det är uppenbart att tyskarna använde de fångar de fått vid utlämningarna som arbetskraft.

    Det finns hänsyftningar på dessa tolkningar i litteraturen och källorna, men verifierandet av dem kräver grundlig analyserande forskning. Det bör naturligtvis i synnerhet utredas vilka av de utlämnade personerna som avrättades och vilka som hamnade i koncentrationsläger. Värst var utsikten för de politiska officerarna (188), efter dem judarna (74) och sedan kommunisterna (400–500). De övriga, dvs. drygt 2 000 utlämnade, besparades till synes från omedelbar avrättning och koncentrationsläger.

    Trots den massiva förstörelsen av källor skulle det finnas tillräckligt med källmaterial för en mera omfattande forskning. I utlÃ¥tandet konstateras allmänt att det skulle vara nödvändigt och motiverat att tillsätta Ã¥tminstone ett, eventuellt ocksÃ¥ tvÃ¥, forskningsprojekt. Det första skulle ges tre Ã¥r tid och i uppdrag att utreda utlämningarna av civila fÃ¥ngar och krigsfÃ¥ngar till bÃ¥de Tyskland och Sovjetunionen (genast efter kriget), beslutsfattandet pÃ¥ olika nivÃ¥er, förfarandets laglighet samt – om möjligt – som en utvidgning av projektet ocksÃ¥ dödsfallen i fÃ¥nglägren i Finland och, för de finska fÃ¥ngarnas del, i Sovjetunionen. OcksÃ¥ de finska soldater som uppgetts vara försvunna skulle omfattas av projektet. Det andra separata projektet skulle utgöra ett samprojekt med ryska forskare och koncentrera sig pÃ¥ ingermanlänningarnas öden efter det att de hade utlämnats till Sovjetunionen.

    Det väsentliga skulle vara att åtminstone det förstnämnda projektet skulle bygga upp ett register som baserar sig på elektroniska identitetskort och publiceras på Internet samt uppdateras vid behov. På något annat sätt är det inte möjligt att komma åt exakta antal eller dugliga jämförelser mellan olika källuppgifter (namnförteckningar). Endast på detta sätt är det också möjligt att ge ett grundligt och motiverat svar på den begäran om utredning som Simon Wiesenthal-centret framförde till republikens president och som ledde till att jag påbörjade den utredning som här läggs fram.

    Heikki Ylikangas

  24. Mikael
    januari 9th, 2007 @ 23:00

    Arnstad:”Det handlade alltsÃ¥ om mord med rasistiska förtecken, dÃ¥ vissa etniska grupper fick svälta ihjäl.”

    Rasistiska? Snarare russofobiska. En reaktion som skedde som kulmen på tidigare skeenden kanske?
    MORD, skrek han. Dödsfall p.g.a. vidriga omständigheter och avrättningar som straff för förseelser.

    Vidriga omständigheter till följd att akut resursbrist och medvetna val om vem som ges det lilla som finns och avrättnngar är en del av de hemskheter som sker under de torftiga förhållanden som orsakas av krig.

  25. johan stjernberg
    januari 10th, 2007 @ 09:30

    Om forskningssituationen i Finland:
    Vid Riksarkivet pÃ¥gÃ¥r ett stort forskningsprojekt om krigsfÃ¥ngar och personutlämningar 1939-1955. Bakgrunden är journalisten Elina Sanas Ã¥r 2003 utkomna bok ”Luovutetut” och Simon Wiesenthal-centrets förfrÃ¥gan till republikens presidents kansli med anledning av boken. Emeritusprofessor Heikki Ylikangas fick i uppdrag att utreda forskningsläget och forskningsprojektet har startats pÃ¥ basen av hans redogörelse sÃ¥som jag nämnt i ett tidigare inlägg . Saken kom till allmänhetens kännedom genom ett nyhetsinslag i tv och radio i söndags och igÃ¥r intervjuades forskningschef Lars Westerlund i Hbl. Han karaktäriserar forskningen pÃ¥ följande sätt: ”Det är över 60 Ã¥r sedan det här skedde och vi har ingenting att dölja. Att vi de senaste Ã¥ren har börjat tala allt mer om skuggsidorna – alla de svÃ¥ra och fula saker som skett ocksÃ¥ i finska krigsförhÃ¥llanden – ser jag som en nödvändig samhällsterapi”. Ylikangas Ã¥ sin sida har motiverat forskningsprojektet med följande ord ”Myös katsoen siihen, että moderni Suomi haluaa kerta kaikkiaan luopua kaikesta salailusta ja edetä avoimin kortein koko kriisiajan osalta, olisi vankikuolemien selvittäminen tarpeen” och han har ytterligare poängterat det faktum att huvudstabens arkiv, som innehÃ¥llit de viktigaste uppgifterna, grundligt förstörts, men att personlistor finns bevarade i.o.m. att kontrollkomissionen avkrävde dessa.
    Doktor Markku Jokisipilä, som har väckt stor uppmärksamhet med sin avhandling ”Aseveljiä vai liittolaisia” och som hör till en yngre generation, född 1972, är inne pÃ¥ samma spÃ¥r i sin karaktäristik av klimatförändringen efter Sovjetunionens fall ” Nousi tilittäytymisen tarve sekä tutkimuksessa että yleisessä keskustelussa, jossa haettiin hyvitystä sille, että kylmän sodan aikana Suomen menneisyyttä ei saanut tarkastella…”.
    Jag kan bistå med översättningar om någon önskar!

  26. Mikael
    januari 10th, 2007 @ 11:00

    Tack Johan,

    För detta ytterligare svar till Arnstads ”Finland ljuger om nazismen”…

  27. Anders Gustafsson
    januari 10th, 2007 @ 16:42

    http://www.narc.fi/Arkistolaitos/luovutukset/svenska.htm

    Undersökningen om krigsfångarnas dödlighet och personutlämningarna i Finland 1939-55

    Bara som referens. Jag har postat den länken även tidigare. Specifikt:

    ”Har Du uppgifter om behandlingen av krigsfÃ¥ngar eller utlämnade personer?

    Har Du skriftlig dokumentation om krigsfÃ¥ngarna och de utlämnade personerna som hÃ¥gkomster, brev, dokument eller annat informationsunderlag? Ta kontakt med oss för att komma överens om hur uppgifterna kunde betjäna undersökningen. Om sÃ¥ önskas Ã¥terställer vi materialet. Uppgifterna publiceras endast med innehavarens tillstÃ¥nd. Efter att projektet upphört arkiveras erhÃ¥llet material i Riksarkivet.”

  28. Leena
    januari 12th, 2007 @ 18:05

    Jag mÃ¥ste undra varför Yle framställde dessa utgifter som nya – kanske bara eftersom redaktörerna inte känner saken?

    ”Jatkosodan pikkujättiläinen, som i Ã¥r 2005 fick ”Tieto-Finlandia”, har en bra artikel av Juha Kujansuu om krigsfÃ¥ngslägren som säjs direkt ut att av 64 000 krigsfÃ¥ngar dog 18 700 krigsfÃ¥ngar (ungefär 30 procent). De mesta dog i Ã¥r 1942.

    Orsaken av den höga mortaliteten var:
    – pÃ¥ sommaren 1941 väntade man inte pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga krigsfÃ¥ngar man fick speciellt under anfallsskedet (56 000)
    – man väntade inte heller att kriget skulle vara en längre tid
    – man hade en otillräcklig organisation att sköta krigsfÃ¥ngar och senare tvÃ¥ pÃ¥ varandra belängna organisationer
    – man hade inte tillräckligt baracker redÃ¥ utan mÃ¥nga krigsfÃ¥ngar vistades först i teltorna
    – krigsfÃ¥ngarna var redan i början i dÃ¥ligt stÃ¥nt efter att ha varit länge i ”motti”
    – eftersom nästan alla män var pÃ¥ arméen eller i andra livsviktiga arbeten, var pesonalen ganska dÃ¥lig – de var sjuk eller alkoholister eller ägde opassande politiska opinioner för att arbeta bland krigsfÃ¥ngar
    – det fanns allmän livsmedelbrist i Finland; fÃ¥ngarnas ransom var 1500-2000 kalorier, men de kunde inte sjaffa extra mat själv liksom stadsbefolkningen gjorde (utom att sälja nÃ¥gonting för personalen vilket var docj förbjudet)
    – ofta fick krigsfÃ¥ngarna inte även hela ransomen, eftersom personalen Ã¥t den dels själv – bevakningen av personalen var otillräckligt
    – eftersom mestadels krigsfÃ¥ngar hade tagits pÃ¥ sommaren 1941, hade de bara sommarkläder; att skaffa dem vinterkläder var ytterst svÃ¥rig eftersom även den finska civilbefolkningen hade brist pÃ¥ kläder – resultatet var att krigsfÃ¥ngarnas arbetsinsats var inte den besta möjliga
    – när organisationen fick mera män och bevakningen förbättrades samt krigsfÃ¥ngar placerades att arbeta i lantgÃ¥rgar, blev situationen bättre

    Det finns en svenskspråkig undersökning om ämnet, Behandlingen av krigsfångar ynder vinter- och fortsättningskriget. En folkrättslig studie (Åbo 1970) av Raija Hanski.

  29. Lennart L.
    januari 12th, 2007 @ 18:30

    Varför hade Finland flera tyska krigsförbrytare som chefer för de tysk/finska
    trupperna i norr bl.a.:

    General Franz Böhme pÃ¥ Murmanskfronten, som avrättat 25.000 jugoslaver som gisslan för tyska förluster i partisankampen, pÃ¥ Hitlers order hösten 1941. Han fick senare Frihetskorset.Han fördes till England som krigsfÃ¥nge, och var sista tyske ÖB i Norge 1945. Han var listad för NürnbergrättegÃ¥ng, som han ” före- kom ” 1947

    På Kiestinki-avsnittet, chef för 6. SS-division Nord under större delen av 1944 fanns SS-Obergruppenführer Fredrich Kruger, som varit högste SS-chef i Polen
    1939-44, polischef och var den som den 20 april 1943 givit order till SS-majoren Jürgen Stroop att förinta Warsawas judiska getto. Stroop förekommer pÃ¥ den kända bild där judar kommer ur ett skyddsrum, en liten kille i keps ” hände hoch”. Stroop hängdes senare i Polen 1951. Kruger dog i slutstriden 1945.

  30. Lennart L.
    januari 12th, 2007 @ 19:19

    Varför hade Finland tyska krigsförbrytare på norra fronten:

    Franz Böhme och Fredrich Kruger.

  31. Leena
    januari 12th, 2007 @ 19:39

    Sven-Erik skrev: ”Det innebär en dödlighet för de civila pÃ¥ 25 procent och för krigsfÃ¥ngarna pÃ¥ 33 procent. Det är värre än vad det nÃ¥gon gÃ¥ng var i Gulag (drygt 17 procent 1942).”

    Dödligheten i Gulag var i Ã¥r 1942 24.9 procent (alltsÃ¥ bara i ett Ã¥r!). I Ã¥r 1941 var den 6,1 procent, 1943 22.4, 1944 9,2 och 1945 5.95 procent. (Källa: Anne Applebaum: Gulag – hon har brukat NKVD:s egna rapporter).

    Enligt Dmitri Frolov (Sotavankina Neuvostoliitossa, 2004) var dödlighten av finska krigsfånga i Sovjet ungefär densamma som dödlighten av sovjetiska krigsfångar i Finland. Alltså vi kan antaga att också orsakerna har varit mestadels desamma.

  32. Mikael
    januari 12th, 2007 @ 20:28

    ”Varför hade Finland tyska krigsförbrytare pÃ¥ norra fronten:

    Franz Böhme och Fredrich Kruger.”

    Dessa var tyska officerare under tyskt kommando. Klart slut.

  33. Anders Gustafsson
    januari 12th, 2007 @ 20:38

    ”Det finns en svensksprÃ¥kig undersökning om ämnet, Behandlingen av krigsfÃ¥ngar ynder vinter- och fortsättningskriget. En folkrättslig studie (Ã…bo 1970) av Raija Hanski.”

    Skall vara 1990.

    ”Enligt Dmitri Frolov (Sotavankina Neuvostoliitossa, 2004) var dödlighten av finska krigsfÃ¥nga i Sovjet ungefär densamma som dödlighten av sovjetiska krigsfÃ¥ngar i Finland.”

    Detta nämns även i Hanskis avhandling.

  34. Anders Gustafsson
    januari 12th, 2007 @ 20:45

    ”Varför hade Finland tyska krigsförbrytare pÃ¥ norra fronten:

    Franz Böhme och Fredrich Kruger. ”

    Du får väl fråga von Falkenhorst eller Eduard Dietel vilka hade kommando över samtliga Tyska trupper före resp efter 1942.

  35. Sven-E
    januari 12th, 2007 @ 21:26

    ”Dödligheten i Gulag var i Ã¥r 1942 24.9 procent (alltsÃ¥ bara i ett Ã¥r!). I Ã¥r 1941 var den 6,1 procent, 1943 22.4, 1944 9,2 och 1945 5.95 procent. (Källa: Anne Applebaum: Gulag – hon har brukat NKVD:s egna rapporter).”

    Appelbaum’s källa inkluderar även kolonierna, medan den jag citerade enbart gäller själva arbetslägren.

  36. Leena
    januari 12th, 2007 @ 22:37

    Sven-Erik skrev: ”Appelbaum’s källa inkluderar även kolonierna, medan den jag citerade enbart gäller själva arbetslägren.”

    Apllebaum säger tvärtom (Penguin ed. s. 519) ”It does not include special exiles at all.” and ”This account seems to exlude deaths in prison and deaths during transport.” Vi kan alltsÃ¥ säga att dessa är minimumsiffror.

    Nu har jag hittat nÃ¥gonting interessant i hemsidan av Jukka Kemppinen: vem var ansvarig för krigsfÃ¥ngarna? I Ã¥r 1941-2 var ”kotijoukkojen esikunnan sotavankitoimiston päällikkö” Eljas Erkko, utrikesminister som före kriget trodde att Stalin bara bluffade. Han var ocksÃ¥ ägaren och chefredaktören av Helsingin Sanomat, vilket kanske förklarar att saken sällan näms.

    Kanske viktigare är att Erkko var ingen nazidyrkare utan liberal. Han var inte en man som kunde mörda, dvs. han hade säkert ingen avsikt att döda krigsfÃ¥ngar. Men kanske var han en man som kunde inte handla snabbt och effektiv i situationen som var totalt nya – de som kunde var pÃ¥ fronten eller arbetade i krigsindustrin.

  37. Leena
    januari 12th, 2007 @ 22:54

    Arnstad: �Det handlade alltså om mord med rasistiska förtecken, då vissa etniska grupper fick svälta ihjäl.�

    Stämmer detta också med de tyska krigsfångar som efter kriget förbjöds krigsfångsstatus av Eisenhower och som därför fick inte inte de ransomer som de borde enligt Genevakonvention ha och de fick leva under bara himmel, utan några sanitetsmöjligeter? Många av dem svalt ihjäl.

    Eftersom jag är inte en moralist, kallar jag inte Eisenhower mördare utan medger att amerikanerna fick två miljoner mera krigsfångar som de förut trodde (de nämligen ville inte bli ryssarnas fångar) och att situationen där det fanns miljoner före detta koncentrationlägerfångar och tvångsarbetare samt nästan hela Europas civilbefolkningen svalt (i Paris var ransonen 1500 kalorier), måste man välja vem fick maten.

  38. Mikael
    januari 13th, 2007 @ 01:05

    Kul att se Leena med igen 🙂

    Visst är ”Jatkosodan pikkujättiläinen” informativ? Synd bara att den inte finns pÃ¥ svenska för vÃ¥ra svensksprÃ¥kiga vänner.

    Sven E. Jag läser Montefiores bok och använder mig av notapparaten flitigt. Den är tydlig och bra. Kanske hade du bara svårt för boken och den (antagligen sanna) osmickrande bilden av Stalin som källorna ger och inte notapparaten..?

  39. Sven-E
    januari 13th, 2007 @ 09:29

    ”Sven E. Jag läser Montefiores bok och använder mig av notapparaten flitigt. Den är tydlig och bra.”

    Det var det sämsta skämt jag hört på länge. Tydligen har du väldigt låga krav på källhänvisning så länge som det stöder dina egna förutfattade meningar.

    ”Kanske hade du bara svÃ¥rt för boken och den (antagligen sanna) osmickrande bilden av Stalin som källorna ger och inte notapparaten..?”

    Skitsnack. Det är ren dynga den här boken. Jag ska med nöje ge exempel.

  40. Anders Gustafsson
    januari 13th, 2007 @ 10:31

    ”osmickrande bilden av Stalin”

    En problematik som dock uppstår om man ger Stalin eller Hitler hela ansvaret är att man automatiskt absolverar andra från ansvar. Ingen av dem fungerade i ett vakum. Det är, om man skall vara ärligt, möjligt att Stalin inte brukat det militära kortet mot Finland 1939 ifall inte andra varit pådrivande, tex Zjdanov och de andra vid Leningrads militärdistrikt. Sedan var ju alla de sovjetiska ledarna produkter av ett system de delvis själva skapat, men delvis även ärvt av Tsaren. Ett system som dagens ledare fortfarande tyr sig till.

    HÃ¥ller annars pÃ¥ och läser ”Finlands ödesÃ¥r”, har kommit halvvägs och det är intressant läsning. Författaren delar även han uppfattningen att Sovjet avsÃ¥g att annektera Finland. Detta är nu inget bevis för att sÃ¥ verkligen var fallet, men visar pÃ¥ vilken uppfattning man hade i Finland.

  41. Mikael
    januari 13th, 2007 @ 14:18

    “Finlands ödesår�,

    Är det den boken som KPJ pratat om?

  42. johan stjernberg
    januari 13th, 2007 @ 15:47

    Historieskrivningen i Finland – och varför inte annorstädes – har alltid följt trenderna och den politiska ändamÃ¥lsenligheten.

    Moskvafredens villkor var sÃ¥ stränga att man i folkmun började använda begreppet ”mellanfred” för tiden efter freden. En bestÃ¥ende fred pÃ¥ villkor, som inte alls stod i relation till vinterkrigets utgÃ¥ng (Viborg fortfarande i händerna pÃ¥ Finland!), uppfattades som orättvis och temporär. Statsminister Risto Ryti och utrikesminister Väinö Tanner underhandlade i Stockholm 29.1.1940 om militärhjälp, men därav blev intet och Mannerheimlinjen brast. Den officiella tolkningen efter kriget blev att Finland i det läget blev tvunget att godta stormakten Sovjetunionens fredsvillkor. Herrarna Molotov, Zhdanov och Vasiljevski anklagade rentav Finland för maskopi med västmakterna och gemensamma planer pÃ¥ att inta Leningrad. Molotov-Ribbentrop-pakten hade slutits i augusti 1939, och Sovjetunionen var i förbund med Hitler. Men det var ocksÃ¥ Finland, pÃ¥stÃ¥r somliga, bl.a. Heikki Ylikangas. Förre statsministern T.M.Kivimäki underhandlade i Berlin i slutet av februari 1940 med Hermann Göring – vars hustru hade kontakter till Sverige – och denne man framförde Hitlers hälsningar att Finland bör godta de urusla fredsvillkoren och fÃ¥r sina förlorade omrÃ¥den tillbaka med ränta i samband med Tysklands kommande storofensiv mot Sovjetunionen . Detta löfte till underhuggaren Kivimäki frÃ¥n mellanhanden Göring vägde tyngre än de verkliga fredsförhandlingarna. Finland hade sÃ¥ledes slutit förbund med Djävulen och i december 1940 förklarade England Finland krig. Enligt Ylikangas tolkning sÃ¥ldes fröet till fortsättningskriget redan under vinterkriget, och kanske denna tolkning om nÃ¥gra Ã¥r kommer att vara allenarÃ¥dande.

    OcksÃ¥ beträffande fortsättningskriget var drivvedsteorin (Wipert von Blücher) den enda rÃ¥dande direkt efter fredsslutet sÃ¥som politiskt korrekt och i samklang med försvarets argumentation i krigsansvarighetsrättegÃ¥ngen. Metaforen ”drivved” ersattes sedermera med ”koskivene” (Ohto Manninen) för att slutligen ersättas av en konsensus om att Finland ingÃ¥tt vapenbrödraskap lÃ¥ngt före Sovjets angrepp midsommaren 1941, dÃ¥ Finland inte längre hade nÃ¥got val, liksom inte heller vid angreppet i november 1939. Alternativen var i bägge situationerna förbrukade.

    Nuvarande historietolkning av allianser, separatkrig, vapenbrödraskap, Gleichzeitig kriegführende… kommer inte att vara evigt bestående, och därför är det ytterst viktigt att grundforskningen är i skick och att ingenting mörkas. Och det skall inte behövas ett brev från Wiesental-centret för att starta grundforskningen, såsom nu har skett sextio år för sent.

  43. Anders Gustafsson
    januari 13th, 2007 @ 18:57

    ”“Finlands ödesÃ¥râ€?,

    Är det den boken som KPJ pratat om? ”

    Jo. Det är en för tiden rätt omfattande sak, över 500 sidor och faktiskt rätt intressant. Mycket är skåpmat som behandlats förut, men mycket är även självupplevt och har ett stort värde som illustration av tidsandan.

  44. Anders Gustafsson
    januari 13th, 2007 @ 19:07

    ”Djävulen och i december 1940 förklarade England Finland krig.”

    Du menar 1941 eller hur?

  45. Kim Peter Johansson
    januari 13th, 2007 @ 20:48

    ”skÃ¥pmat som behandlats förut”

    inte 1945 väl?

  46. Kim Peter Johansson
    januari 13th, 2007 @ 21:25

    Stjernbergs kommentar Рse ovan! Рhar litet av det perspektiv en f̦rbeh̴llsl̦s diskussion kan dra nytta av.

    Jag har känt mig ganska ensam i efterlysandet av sÃ¥väl diakroniskt djup och synkronisk bredd. (Jag önskar f.ö. Gustafsson utbyte och nöje i sällskap med doktor Frietsch’ bok.)

    I ”Bakom stÃ¥lvallen” skrev Arvid Fredborg att nazisterna behövde Finland inte bara strategiskt utan ocksÃ¥ publicitetsmässigt: ”Se, vi har en demokrati i vÃ¥r koalition. Hitler är inte sÃ¥ intolerant som ni pÃ¥stÃ¥r!”

    Önskar att sjävrättfärdigandet kunde ersättas av mer insikt om Finlands globala roll.

    Det framgÃ¥r av Henrik Arnstads bok ”Spelaren Christian Günther”, men ocksÃ¥ av tidigare dokument, att socialdemokraterna – som dock var störst i Sverige – snarast föraktade Finland för den obotfärdiga ärkehögerpolitik som vÃ¥ra finländska politiker Ã¥ter satte i högsätet 1940 (därmed beredandes jordmÃ¥nen för Hitler).

    När jag som ung reporter träffade Jerusalems borgmästare Teddy Kollek omfamnade mig denne och berömde Finland, ”vitt som snö” när det gällde behandlingen av judar.

    Hoppas Teddy – innan han Ã¥ldrig dog förra veckan – inte behövde konfronteras med nÃ¥gon rapport om hur finländska armén (= vÃ¥r regering) pÃ¥ 2000-talet ställde ut hedersvakt vid firandet av Finlands SS-veteraner.

    Eller debatten efter Elina Sanas ”Luovutetut”. Helt respektabla finländare insisterade även dÃ¥, att ”om vi skickade judar till Hitler, sÃ¥ var det för att de var kommunister”!

  47. Leena
    januari 13th, 2007 @ 21:44

    Johan Stjernberg berättade om Ylikangas’ s tolkning som baserar pÃ¥ att Görin ”framförde Hitlers hälsningar att Finland bör godta de urusla fredsvillkoren och fÃ¥r sina förlorade omrÃ¥den tillbaka med ränta i samband med Tysklands kommande storofensiv mot Sovjetunionen”.

    Jag måste säga att om de finska ledarna allvarligt trodde på löften av detta slag, var de ytterst dumma. Varför skulle de ha litat på Hitler som hade brutit alla sina löften? Varför skulle de inte tvivla på att Hitler bara försökte att hjälpa Stalin?

    Men det finns ett viktigare orsak att tvivla pÃ¥ Ylikangas’s tolkning och det är att kriget kan man inte planera sÃ¥ lÃ¥ngt. Ingen visste vad som som skulle hända i Europa även ett Ã¥r framÃ¥t. Att Frankrike föll snabbt, var inte alls säkert förut. Om Tysklands armé skulle ha varit bunden i krig pÃ¥ västfronten, skulle situationen varit mycket farlig för Finland.

    Det är dock troligt att när den finska ledningen accepterade freden i mars 1940, tänkte de att under värdlskriget kunde hända tillfällen att ha Karelien tillbaka. Men hur, det var en annan sak.

  48. Anders Gustafsson
    januari 13th, 2007 @ 21:59

    ”Mycket är skÃ¥pmat som behandlats förut,”

    Inser att jag mÃ¥ste förtydliga innan nÃ¥gon flyger i taket 🙂 Det var givetvis inte skÃ¥pmat 1945 dÃ¥ boken skrevs. Vad jag menar är att författaren relaterar sÃ¥dant han hört och läst av andra. SÃ¥dant som i dag kan läsas i original och som har belysts bättre i senare skrifter, i ljuset av sÃ¥dan info som kommit fram under de Ã¥r som gÃ¥tt sedan boken skrevs.

  49. Mikael
    januari 14th, 2007 @ 10:11

    KPJ:”Stjernbergs kommentar – se ovan! – har litet av det perspektiv en förbehÃ¥llslös diskussion kan dra nytta av.”

    Och vi andra har varit helt perspektivlösa, eller?

  50. Leena
    januari 14th, 2007 @ 11:11

    Kim Peter skrev: ”Helt respektabla finländare insisterade även dÃ¥, att “om vi skickade judar till Hitler, sÃ¥ var det för att de var kommunisterâ€?!”

    Jag har hört ingen säga det utan ”inte därför att de var judar”.

    Jag tycker att problemen med människor som Simon Wiesenthal Stiftelsen är att det tycker att de är värre att döda judar än döda andra människor, t.ex. kommunister. Ibland också att det var orätt att skicka judar till Tyskland men rätt att återlämna människor från Ingermanland till Sovjet.

    Om det orätt i det ena fallet, så var det också orätt i andra fallet. Och om kan borde förtå förhållandena i andra fallet, måste man också förstå de i ena fallet.

  51. johan stjernberg
    januari 14th, 2007 @ 16:56

    Vasabladet publicerar idag den 14.1 tvÃ¥ artiklar ”FÃ¥ngläger i Österbotten hade bättre förhÃ¥llanden” som finns i förkortad form pÃ¥ nätet under adressen: http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=510898
    och ”Mest ryssar och vitryssar dog i de finländska lägren”. I den senare artikeln nämns att danska Politiken pÃ¥ vÃ¥ren 1942 publicerade en artikel som smugglats ut ur Finland av Holger Hörsholt Hansen. Den kunde gärna publiceras pÃ¥ nytt av nÃ¥gon undersökande journalist. Ett annat intressant spÃ¥r är kirurgen Guido Piderman som grundade en hjälpkommitté och rapporterade till Röda Korset i Schweiz.

  52. Sven-E
    januari 14th, 2007 @ 22:44

    “It does not include special exiles at all.� and “This account seems to exlude deaths in prison and deaths during transport.�

    Nu pratar vi om nÃ¥got annat. Det är frÃ¥ga om arbetslägren, arbetskolonierna OCH de som var i exil. Det är detta som menas med ”special exiles”. Lägren och kolonierna var annat. Dödstalen för fängelserna torde inte vara särskilt höga dÃ¥ fängelserna i de flesta fall bara var en tillfällig förvaringsplats innan de skickades iväg till lägren. Dödsfallen under transport kan man bara spekulera.

  53. JariL
    januari 15th, 2007 @ 15:52

    Tror inte att hedersvakt var närvarande för att hedra SS utan som ett bevis på att dessa män, även om dom var frivilliga, skickades till Tyskland för politiska skäl av finska regeringen. Dom fick resa till Tyskland i all hemlighet, deras återkomst till Finland firades med låg profil och efter kriget tjänstgöring i SS betydde stop på karriär för många finska ex SS soldater. Dessutom det officiella Finland erkände inte sitt ansvar för att ha skickat dessa ynglingar till Tyskland innan Mauno Jokipii skrev sin bok om den finska SS bataljonen. Vet ej vad Teddy hade tänkt på saken men kanske han skulle ändå ha kunnat uppskatta ironin i det hela.

  54. Lennart L.
    januari 15th, 2007 @ 17:22

    JariL: Det var ingen låg profil på mottagandet, det finns en hel bok på tyska
    bl.a. om bataljonens återkomst till Finland. Dess chef Hans Collani hade från början varit adjutant åt Sepp Dietrich i WaffenSS Adolf Hitler Leibstandarte, divisionen fram till 1939. Det är inga trevliga instruktörer och gastarbeiter
    som Ã¥terfinns med finländarna – inrikes/utrikes.

  55. Kim Peter Johansson
    januari 15th, 2007 @ 17:30

    JariL skrev: ”det officiella Finland erkände inte sitt ansvar för att ha skickat dessa ynglingar” (till SS)

    OcksÃ¥ i detta forum har vissa hittills förnekat att Staten var primus motor…
    Som sagt, sanningen har en tendens att komma upp i tö.

    ”stop pÃ¥ karriär”

    Sulo Suorttanen (kepu) var flerfaldig minister.

  56. Lennart L.
    januari 15th, 2007 @ 17:30

    När jag i liknande sammanhang nämner att krigsförbrytarna Franz Böhme och WSS- Friedrich Kruger förde befäl i Finland (se inlägget), blir svaret väldigt kortfattat. ” De var under tysk befäl. Klart slut ! eller svarar AG med att nämna
    ytterligare tvÃ¥ krigsförbrytare, ” frÃ¥ga” Falkenhorst (dömd Nürnberg), och Dietl, (fanatisk nazist, segraren frÃ¥n Narvik – förloraren framför Murmansk), eftertr. Rendulic, som ödelade hela Nordnorge och norra Finland.

    Men vart tog då separatkriget vägen ?

  57. förf.
    januari 15th, 2007 @ 17:37

    ”Men vart tog dÃ¥ separatkriget vägen?”

    Ska bli kul att se hur denna huvudet-pÃ¥-spiken-frÃ¥ga slingras undan här pÃ¥ forumet 🙂

  58. Lennart L.
    januari 15th, 2007 @ 17:40

    Den finske geologen Väinö Auer fick i uppdrag av Ryti att förbereda utforsk- ning – och exploatering av Ryska karelen, Kola och Ingermanland. En särsild medalj skapades (Fennia) som först delades ut till Mannerheim. 1942 skrev Auer , med flera andra finska professorer och akademiker (fil.dr:s) en summering av vad som utförts av finska forskare fram tills dess, längre tillbaka, som en utgÃ¥ngspunkt för vidare expolatering. ” Nu skulle uppdraget fullföljas eftersom Finland tillförts sÃ¥ stora omrÃ¥den genom kriget.”

    Överhuvudtaget finns det många offentliga finska källor som talar för en finsk annektering av dessa områden, någon oro för att krigslyckan skulle vända kan inte noteras.

  59. Anders Gustafsson
    januari 15th, 2007 @ 19:19

    ”eller svarar AG med att nämna
    ytterligare tvÃ¥ krigsförbrytare, â€? frÃ¥gaâ€? Falkenhorst (dömd Nürnberg), och Dietl, (fanatisk nazist, segraren frÃ¥n Narvik – förloraren framför Murmansk),”

    Jag förstod överhuvudtaget inte din fråga? Jag utgår från att den tyska militären själv skötte sina utnämningar, eller menar du på fullt allvar att den finska regeringen speciellt bad om tyska krigsförbrytare som officerare?

    “Men vart tog då separatkriget vägen?�

    Efter att Sovjet genom sitt handlande hade ställt Finland utan andra alternativ valde man att orientera sig mot Tyskland som var villigt att förse Finland med de vapen och de spannmÃ¥l som Finland behövde för sin fortsatta existens. Utan vinterkriget inget fortsättningskrig. SÃ¥lunda är postulatet att Finland ”frivilligt” allierade sig med Tyskland felaktigt. Om det fÃ¥r Lennart att känna sig bättre att kalla Finland ”allierad” sÃ¥ stör det mig inte speciellt, de flesta forskare i Finland har för länge sedan lämnat den diskussionen bakom sig. Finland var de-facto allierad med Tyskland, men hade andra krigsmÃ¥l.

    De enda officiella krav som framfördes från Finland var 1939 års gränser. Att sedan det fanns de med storfinska drömmar är allmänt bekant. Sovjetunionens grymma behandling av de finskättade folken spelar även in.

    ” nÃ¥gon oro för att krigslyckan skulle vända kan inte noteras.”

    Redan 1942 börjar Tyska militärer rapportera oro över Finnarnas bristande vilja att avancera vidare. Notera att fronten låg i stort sett stilla under 42-44

  60. Mikael
    januari 15th, 2007 @ 20:22

    LennartL Jag vet inte om du läst de tidigare inläggen, men du ger då inget nytt då du drar fram nazikortet ur ärmen.
    Finland var inte ansvarigt för vilka officerare som Wehrmacht sände till Finland. Är Finland skyldigt för det dessa gjorde innan de kom till Finland? Vad menar du?

    ”Överhuvudtaget finns det mÃ¥nga offentliga finska källor som talar för en finsk annektering av dessa omrÃ¥den, nÃ¥gon oro för att krigslyckan skulle vända kan inte noteras.”

    Ja, vi vet sedan tidigare hur de resonerade och det har även jag själv tidigare redogjort för. Vad vill du säga? Att de genomförde utforskningar i de erövrade områden är väl inget nytt i krigshistorien? Är det särskilt graverande att det var finnar som gjorde det?

    ”Ska bli kul att se hur denna huvudet-pÃ¥-spiken-frÃ¥ga slingras undan här pÃ¥ forumet. ”

    Ingen slingrar lika mycket och ofta som du själv, Henrik.
    Först påstod du att Finland ljuger om nazismen.
    sedan påstod du att Finland stred för Tysklands sak.
    Sedan påstod du att Finland masmördade småbarn.
    Sedan påstod du att Finland stred mot demokratin, när de i själva verket stred mot en tyranni.
    Sedan påstod du att du är övertygad om att populärvetenskapliga biografier inte existerar i Finland, därav av mothuggen mot dig.
    Sedan ville du förvandla detta till en diskussion effekterna av Finlands kamp.

    Jag orkar inte rabbla upp alla dina manövrar för att vidhålla din förenkling av Fortsättningskriget.

    Vad om det i Finland ändå kan ses som ett separatkrig, att man i Finland anser att man stred för sin egen sak mot Sovjetryskt förtryck och påtryckningar? Vad om anledningarna till anfallet mot Sovjetunionen i Finland ses mot bakgrunden av ett flera århundranden långt förtryck och neglect av annan makt? Vad om det i Finland sågs som en strid mellan gott och ont?
    Vad om man i Finland redan tagit itu med många av de hemska sakerna och fortsätter att göra det och att man förlikats med sin historia i Finland på ett sätt som en del inte är kapabla till p.g.a. en högre önskan att moralisera om sådant som ni sluppit uppleva?

  61. Sven-E
    januari 15th, 2007 @ 22:37

    ”Vad om anledningarna till anfallet mot Sovjetunionen i Finland ses mot bakgrunden av ett flera Ã¥rhundranden lÃ¥ngt förtryck och neglect av annan makt?”

    Det är ju rätt märkligt. Vad jag vet sÃ¥ var Finland under kontroll av Ryssland bara lite drygt 100 Ã¥r och inte ”flera Ã¥rhundranden”.

    Dina personpåhopp på HA är för övrigt rätt pinsamma.

  62. JariL
    januari 16th, 2007 @ 12:43

    Lennart, den finska SS bataljonen mottogs i Hangö, som var och är fortfarande en mycket liten stad. Bataljonen marscherade i parad genom staden både i tyska och finska uniformer men därefter bataljonens män skickades i olika finska enheter trots att dom hade velat gå till fronten tillsammans. Publiciteten i tidningar var minimal. Bataljonens soldater hade velat ha sin parad i Helsingfors och de uppfattade mycket snabbt att de hade blivit en börda till landet från politisk synvinkel. Från tysk håll tog man naturligtvis ut allt som man kunde i propaganda så länge det var möjligt. Finlands propaganda värde var ännu hög till Tyskland år 1943.

    Kim Peter, jag pÃ¥stod att mÃ¥nga, inte att alla SS män hade problem med sin karriär. Suorttanen är ett undantag frÃ¥n regeln. Ex SS män hade vanligen inga problem i den privata sektorn men det var nästan omöjligt för dom att bli ämbetsman i den överpolitiserade Finland pÃ¥ 1960- och 1970-talet där ”även kommunens städerskor mÃ¥ste ha nÃ¥got partiets medlemskort.”

    Man borde komma ihÃ¥g att den finska SS bataljonen formades i en situation där Finlands ledning var allt annat än säker pÃ¥ att Tyskland kunde litas pÃ¥ att hÃ¥lla sitt löfte att skydda Finland. Regeringen försökte förstärka relationerna och SS bataljonen var ett sätt att göra det. Att det blev en SS bataljon berodde dock pÃ¥ det att det tog för mycket tid för Wehrmacht att fatta beslut om en ny ”finsk jägarbataljon 27”. Tanken bakom hela affären var väl lite den samma som Joffre’s när engländerna före första världskriget ville veta vad var minsta truppenheten som kunde vara till nytta till Frankrike. Joffre’s svar: ”En engelsk soldat. Och vi ser till att han stupar.”

    En aspekt av separat krig var att tyska trupper i Finland inte var under finsk utan tysk befäl. Tyskarna försökte många gånger erbjuda Mannerheim befäl av tyska trupperna i Finland men Mannerheim visste vad saken verkligen gällde: hade han accepterat han hade blivit underordnad till OKW. Ursprungligen Rumänien och Ungern försökte driva likadan policy. Tyvärr på grund av att deras trupper var en del av den stora fronten i södra Ryssland kunde dom inte upprätthålla sin suveränitet i militära frågor utan deras högkvarteren blev i praktiken underställd till OKW. Detta gjorde det ytterst svårt för dom att backa sina påståenden om ett separat krig. Finlands bättre geografisk läge gav möjlighet att undvika en likadan position och även när Ryti skrev under Ribbentrop pakten finska högkvarteret stannade utanför tysk kontroll.

    Finlands separat krig kan och har kritiserats med bra och mindre bra argument. Termen är dock inte en efterkrigsuppfinning utan den användes konsekvent från början av finska regeringen och från historisk synvinkel borde man då försöka förstå den mot den backgrunden vad beslutsfattarna visste när beslut fattades. Gör man så märker man snabbt att t.ex Finlands planer representerades genom akademiska studier som inte var officiella ställningstaganden, trots att t.ex president Ryti var medveten om dom och att i vissa falla (speciellt Jaakkola) han även diskuterade innehållet med författaren. Finland förberedde sig att annektera den Ryska Karelen men höll låg profil och undvek allt som kunde tolkas som politisk beslut om saken. Även i detta hänseende ville man hålla viss avstånd till Tyskland vars avsikt att annektera stora landområden var klart.

    Om man diskuterar Finlands val och agerande från moralisk synvinkel man har mera frihetsgrader men då måste man också vara redo att diskutera ganska djupa filosofiska frågor t.ex frågan om hur långtgående altruism kan krävas från en individ och från en nation i en värld i krig.

    Mvh,

    Jari

  63. Mikael
    januari 16th, 2007 @ 13:48

    “Vad om anledningarna till anfallet mot Sovjetunionen i Finland ses mot bakgrunden av ett flera århundranden långt förtryck och neglect av annan makt?�

    Det är ju rätt märkligt. Vad jag vet så var Finland under kontroll av Ryssland bara lite drygt 100 år och inte “flera århundranden�.

    Dina personpåhopp på HA är för övrigt rätt pinsamma.

    Jag skrev Ã¥rhundranden lÃ¥ngt förtryck och neglect därför att, som du känner till, sÃ¥ var Finland under en annan makt innan dess… Gissa vilken? Den makten tömde Finland pÃ¥ manskap för att kriga i fjärran land, pÃ¥bjöd tunga skatter, sÃ¥g stilla pÃ¥ när 1/3 av befolkningen svalt ihjäl, förde krig i landet och offrade det och dess befolkning gÃ¥ng efter annan m.m.

    ”Dina personpÃ¥hopp pÃ¥ HA är för övrigt rätt pinsamma.”

    Nästan lika pinsamma som dina påhopp på Vaksberg, Montefiore, Suvorov mfl?
    Jag vill bara pÃ¥visa HA när han kastar sten i glashus…

  64. Lennart L.
    januari 16th, 2007 @ 19:28

    Just det Sven. E : Ryssland betraktas ju sedan 1809 som det nationen Finlands skapare, tsaren Alexander II dess fader, skriver historiker av facket, gav Finland lantdag 1863, (1855-81) samtidigt som en finsk bataljon deltagit i kuvandet av det polska upproret mot tsaren.

    Författningen iakttogs skrupulöst, ett manifest undertecknades om att upphöja finskan till officiellt språk inom 20 år, grunden lades till den moderna finska
    ekonomin, ett reformprogram inleddes.

    Under Krimkriget trode man att finländarna skulle stödja brittiska flottan, och göra uppror, istället försvarade de sig och hälsade tsaren med tillgivenhet vid besöket 1854.

    Varför står tsar Alex II på hedersplats på Senatstorget i Helsingfors ?

    Och var inte det svenska Anjala-upproret mot Gustav III krig ca1888 en samtida fredsopposition av officerare ? Tsaren erkände den tidigare svenska konstitu- tionen på lantdagen i Borgå 1809, ett jämförelsevis tidigt men underutvecklat parlament, modellerad efter den svenska riksdagen.

    1811 lämnade tsaren tillbaka Viborg till Finland, varför de ryska livegna i trakten blev fria – klarare kan skillnaden mellan ryska kejsardömet och stotfurstendömet Finland knappast illustreras.

    Överallt i Ryssland hade finländarna samma rättigheter som ryska undersåtar, vilket inte var populärt i Ryssland. ( Påminner om finländarna i dagens Sverige).

    De finska ämbetsmännen hade bättre löner,och mer makt än sina svenska kollegor, tillgÃ¥ng till den ryska marknaden men ingen konkurrens därifrÃ¥n, finska officerare gjorde karriär i tsararmén,en som hette nÃ¥nting pÃ¥ Manner… ?, 3.000 finnnar tog den chansen, var tionde blev general och 70 amiraler. Men ändÃ¥ mest ”negativt kvirr” frÃ¥n Finland, aldrig ett gott ord om Ryssland, tragisk obesvarad kärlek tydligen.

  65. Lennart L.
    januari 16th, 2007 @ 19:53

    När Krimkriget startade 1854 gick Sverige med Frankrike/Storbritannien för att
    återta Finland.

    Den vaknande finska nationalkänslan sågs med välvilja av tsaren -den fjärmade ju från Svérige. Men den ryska misstron mot finska nationalism gav ett förbud mot finskspråkig litteratur, 1850, frånsett religös och ekonomisk sådan.

    Den ryska flottan kunde inte störa den fientliga flotta som bombarderade den finländska kusten, (även Åland Bomarsund??), men finländarna förblev lojala
    mot tsaren, och fick behålla sin särställning , som balterna förlorade.

    Det var nu fashionabelt för bildade ryssar att semestra i Finland, men Pusjkins
    bild av finländarna som fattiga och klumpiga dominerade ” naturens sorgsna
    styvbarn”. Kring 1850 märks en regelrätt fennofili bland ryska intellektuella,
    som efteråt skymts av den reaktionära agitationen mot landet och dess särställ- ning i imperiet. Under Alex.II första år lades grunden till den moderna finska ekonomin, ett reformprogram skisserades, Finland fick ett eget mynt.

  66. Lennart L.
    januari 16th, 2007 @ 20:46

    Alex III tillträdde 1881 efter mordet på fadern. Men efter Nikolaj tillträde 1894
    ca började förryskningen av Finland, med Bobrikov som gu´vernör.och i februari 1899 förverkligades det ryska enväldet i Finland. All separatism bland nationella minoriteter skulle kvävas, och nästan ett århundrade av fredlig utveckling, med
    faktiskt en minimal rysk inblandning i Finlands affärer.

    Atos Wirtanen har tagit fram vad Lenin skrev i Iskra 1902 om förryskningen:
    ” TvÃ¥ och en halv miljon finnar kan naturligtvis inte tänka pÃ¥ uppror, men alla
    vi ryska medborgare bör tänka pÃ¥ den skam som faller pÃ¥ oss.Vi är alltjämt till den grad slavar att vi används som andras förslavare. ”

    Men Rysslands nederlag mot Japan 1905 väckte förhoppningar i Finland.
    Generalstrejken i Ryssland fick en motsvarighet i storstrejken i Finland, den 30
    oktober ca hösten 1905. Under hotet om revolution i Ryssland gick tsaren med på de mera allmänt omfattade kraven. Många olagliga påbud togs bort.
    Den nya lantdagsordningen gav en enkammarriksdag, på grundval av allmän
    och lika rösträtt¨.

    L.A. Puntila sammanfattar : ” Ett litet land som hade blivit lÃ¥ngt efter i utveck- lingen av statslivet under 1800talet i Västeuropa och England, hade genom en koncentrerad ansträngning pÃ¥ kort tid nÃ¥tt fram i täten bland nationerna i detta hänseende”. (LÃ¥ngt före Sverige -. min anm).

    I valet 1907 blev socialdemokraterna största partiet med 80 av 200 platser.
    Men förryskningen fortsatte, särskilt kring 1914 vid krigsutbrottet, då Tyskland hotade Ryssland. Efter detta var det bara finska industrikretsar som var positivt inställda till samarbete med Ryssland.

    Men den ryska provisoriska regeringen Kerenskij upphävde 1896 års februari- manifest och andra olagliga stadganden, i mars 1917, men höll fast vid Finland som ryskt furstendöme och sin egen beslutanderätt.

    I juli 1917 drev socialdemokraterna igenom att deklarera riksdagen som
    h̦gsta lagstiftande makt Рvarp̴ Kerenskij uppl̦ste den.Den 31 december 1917
    ´meddelade Lenin en finsk delegation att centralkom. beslutat erkänna Finland.

    Det finska inbördeskriget följde 1918 – som i verkligheten var ett klasskrig, och inte ett frihetskrig mot Ryssland- där borgerligheten tog tillbaka den makt- position som den pÃ¥ den parlamentariska vägen hade hÃ¥llit pÃ¥ att förlora.
    Ryssland lämnade Finland – Tyskland marscherade in. Den 16 maj hade
    Mannerheim tågat in i Helsingfors, men redan den 12 april hade den tyska
    Östersjödivisionen på ca 12.000 man tågat in.

    Tysklands beslut att intervenera förestavades av politiska men framförallt militära skäl med syftet att binda Finland vid Tyskland som politisk drabant,
    med tysk prins som kung. Avsikten var en framstöt mot den brittiska ställningen vid Norra ishavet, och hindra uppkomsten av en ny östfront.

    Endast genom Tysklands nederlag räddades Finland frÃ¥n m.e.m. fullständigt beroende i en tysk militärkonvention. När Svinhufvud ville ha tysk hjälp för att snabbt erövra ryska Karelen, gjorde tyskarna i stället ett avtal med Ryssland – att de skulle köra ut britterna frÃ¥n Murmanregionen, och i gengäld blev Tyskland förmyndare över Finland och avstyrde finsk erövring av Karelen och Murman.

    Den finska delegationen erbjöd sig att lämna Åland till Sverige (som vanligt)
    när man nu tänkte expandera i österled, Ã…land betraktades nationellt ” som ett lik i lasten”.

    Fortsättning i nästa nr : Hur skall det gå för våra vänner ?

  67. Anders Gustafsson
    januari 17th, 2007 @ 12:59

    ”Det finska inbördeskriget följde 1918 – som i verkligheten var ett klasskrig, och inte ett frihetskrig mot Ryssland- där borgerligheten tog tillbaka den makt- position som den pÃ¥ den parlamentariska vägen hade hÃ¥llit pÃ¥ att förlora.”

    NÃ¥ja.. Jag hÃ¥ller med om att ”inbördeskriget” är det korrekta namnet, även om det delvis hade karaktären av ett frihetskrig eftersom man fruktade (antagligen mest obefogat) att de röda tänkte söka medlemskap i Sovjet.

    Att ”borgerligheten tog tillbaka” är kanske att töja pÃ¥ det hela. Det var de facto de röda som gjode revolution mot den lagligt valda regeringen. LikasÃ¥ ”klasskrig”, även om det lÃ¥ter trevligt att säga att det var ”arbetare mot borgare” sÃ¥ var verkligheten oerhört mera komplex än sÃ¥.

  68. Sven-E
    januari 17th, 2007 @ 14:19

    ”Nästan lika pinsamma som dina pÃ¥hopp pÃ¥ Vaksberg, Montefiore, Suvorov mfl?
    Jag vill bara pÃ¥visa HA när han kastar sten i glashus…”

    Mig veterligt har HA aldrig någonsin hittat på egna källor eller farit med medvetna lögner. En viss skillnad, eller hur?

  69. Lennart L.
    januari 17th, 2007 @ 18:13

    JariL.
    Det hölls ytterligare mottagningar för WSS Finnische, den 3/6 Tammerfors,
    den 19/9 Helsingfors.(e.u)

    Det finns ett stort monument över fallna i Helsingfors påbloggen Savic (Serbien) bad SS-veteranerna om medel för en minnesplåt till stupade i Ukraina 1941/42
    att bekostas av finska staten, när Ahtisaari utredde Kosovo.

  70. Anders Gustafsson
    januari 17th, 2007 @ 18:52

    ”Det finns ett stort monument över fallna i Helsingfors pÃ¥bloggen Savic (Serbien) bad SS-veteranerna om medel för en minnesplÃ¥t till stupade i Ukraina 1941/42
    att bekostas av finska staten, när Ahtisaari utredde Kosovo”

    Nu hänger jag inte med. Menar du :

    ”Det finns ett stort monument över fallna i Helsingfors”

    och

    ”PÃ¥ bloggen Savic (Serbien) bad SS-veteranerna”

    Var? Vem bad om vad och bekostade den Finska staten något?

    Har i så fall dessa två något samband?

  71. Lennart L.
    januari 17th, 2007 @ 19:23

    Men vad jag tänkte skriva om var faktiskt detta :

    Från Svd-notis 2005 ca : Vit ros för filmstöd // Finlands president har beslutat att förläna Carl Olof Ternryd tidigare chef för svenska militärakademien och bl.a.
    fd. generaldirektör för Vägverket, kommendörstecknet av Finlands vita ros ” för
    det ” varma engagemanget för krigsveteranerna genom att kraftfullt stödja film-
    projektet Framom främsta linjen och för att han ” under mer än femtio Ã¥r verksamt bidragit till att utveckla relationerna mellan Finland och Sverige.”
    ————————————————————–
    Men den första person som Järv nämner i sin film är major Sven Hedengren som
    var en ganska okänd men betydelsefull svensk nazist, han startade det första
    svenska nazipartiet, blev chef för dess SA-avd, skrev dess reglemente, och blev sen medlem i SSS, Lindholmsnazisterna, med Svea-borgorganisationen.Han var Järvs bataljonschef i IR 61 3.bataljon 1942 på Svirfronten, april-sept.

    1931 hade han hamnat i blÃ¥sväder genom att han ledde den s.k. Munckska ligan, en olaglig privat borgarkÃ¥r, med Stockholms polisdchef HÃ¥rleman, om ca 4.000 man som skulle vara ett slags skyddskÃ¥r mot ” bolsjevism” i Sverige, och Hedengren blev inblandad i den vapensmuggling som den tyske kaptenen Horst Pflugk-Hartung ordnade frÃ¥n Tyskland genom svensk diplomatpost. Hedengran fick förflyttning till Gotland för detta.

    (Hedengrens farbror, Gabriel H., var den som bl.a. påverkade Sven Hedin att
    skriva pamfletten ” Första varningen” 1912, inblandad i borggÃ¥rdstalet etc,
    som var ett upprop f̦r svensk upprustning Рmot Ryssland.)

    (HP-Hartung blev utvisad till Norge 1932, anses ha haft kontakt med Quisling,
    utvisades till Danmark, där han e.u. sysslade med spionage i tyska flottorganisa- tionen ” Etappen”, för fartygsspionage mot bl.a. sovjetiska fartyg i Öresund,
    och ev, kidnapping av tyska flyktingar undan Hitler. Han ertappades och dömdes
    till fängelse – Ã¥terkom sen vid tyska ockupationen 1940 som SD-chef.)

    En stort rabalder utbröt i Sverige om Munckska ligan. HPHartung var känd som den som anklagas för morden på Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg i januari 1919, den tyska revolutionen. Hedengren lämnade Järv och Svir i september 1942, for hem och tjänstgjorde på arméstaben.

    E.u. träffar Järv major Hedengren när han kommer till Sverige 1944 för att
    diskutera kanske ev. motståndsrörelse i Finland/Sverige, kanske på uppdrag
    av överste Alpo Marttinen, Järvs regementschef, som Järv sen smugglade över
    till Sverige från Vasa, 1945, då efterlyst av Valpo, för olagliga vapengömmorna,
    e.u. påtänkt av Mannerheim som ledare av en finsk motståndsrörelse i Sverige.

    Järv översätter anonymt en artikel av Alpo Marttinen i högerns Svensk tidskrift om Finlands situation 1945, de vistats då på Wera von Essens, Salsta gods, Uppsala som förekommer i filmen, där finns också Lauri Törni, känd finsk officer, SS-utbildad, och 1946 dömd för naziinspirerad motståndsverksamhet i Finland.(Både Marttinen och Törni måste lämna Sverige och blir officerare i U.S.Army.)

    1954 träffar Järv Hedengren igen , då Järv anonymt skriver en text i försvarets tidning Armé-nytt, om sina uppdrag på Svirfronten 1941-43, med introduktion av major Hedengren.

    I Järvs film hörs ocksÃ¥ i förbifarten för den uppmärksamme efternamnet Händig. Detta namn Ã¥terfinns i festskriften till Järv – Humanism som salt och styrka : under ett fotografi av en – Steen Händig, vid ett anfall mot en sovjetisk stödjepunkt, taget av Järv. Händigs namn Ã¥terfinns i även i Hubinettes matrikel, som medlem i Lindholmsnazisterna. (Även Ã…ke J. Eek, känd nazist och Svirfron- tare finns i Järvs festskrift 1987. (DN:s recensent L. Franzén, noterar i ett annat sammanhang att ordet -humanism, används som kodord för – tyskvänlighet)

    Det är alltså tätt mellan referenser till svenska nazister i Främsta linjen utan
    att Järv problematiserar detta. I Järvs tidskrift Horisont år 1971, har Järv skrivit artikeln ´Marx försvarade konsten mot marxisterna´, om bl.a Rosa Luxemburg
    ” son mördades av nazister 1919″, men hur nära hade han dÃ¥ inte till förövaren, Pflugk-Hartungs gode vän – major Hedengren.

    I samma årgång hittar vi ett bidrag av en Lennart Hagman, med en artikel om
    Karin Boye i Berlin 1929. Men denne Hagman,” bankdirektör i Jordbrukskasse-rörelsen, medlem i centerpartiet” , är ju ocksÃ¥ en av Sveriges tidiga nazister,
    som inte får anställning i försvaret, utan att genomgå en eklut, där bl.a. IB-chefen
    Birger Elmér får skriva rekommendationsbrev, när Hagman fastnar i Tage Erlan- ders personalkontroll efter kriget.

    Han fÃ¥r sin fullmakt, och är frÃ¥n den tiden som journalist en mycket nära vän till Olof Palme. De möts senare när han och Palme verkar i svenska underrättelse- tjänsten, och Birger Elmér säjer enligt Gummessons Palmebiografi : ” att Hagman
    sysslade mycket med Finland´(för IB)”, hade e.u finsk maka.

    Hagman gjorde som en annan svensk SSS-nazist, författaren Per Olof Sundman,
    gick in i centerpartiet, kandiderade som Sundman, till riksdagen, men missade helt knappt att som Sundman bli riksdagsman. Han blir också ordförande i Reservofficersförbundet.

    forts.

  72. Lennart L.
    januari 17th, 2007 @ 20:15

    Forts.
    När Expressen avslöjar den s.k. Naziligan som höll till på nazisten C.E. Carlbergs
    stiftelse Birger Jarlsgatan 23 i Stockholm den 11 maj 1965 – har major Heden- gren nyss inträtt i styrelsen, men varit verksam sedan lÃ¥ng tid tillbaka.

    C.E. Carlberg var förmögen , ägde fastigheter, och testamenterade medel till stiftelsen.Han var bl.a ansvarig utg. för tyska Wehrmachts tidsktift Signal i Sverige
    under krigsåren.Till stiftelsen är knutna kända antisemiter sen kriget som Elof
    Eriksson, Einar Åberg, (varav någon är nära släkt till Lennart Hagmans mor Signe som också är SSS-nazist åt Skövdehållet.)

    Enligt styrelseprotokoll skulle Hedengrens uppgift m.fl. , (Birger FurugÃ¥rd,) uppgift vara att : ” att rikta en stöt mot Unesco:s försÃ¥tliga propaganda för nationell självuppgivelse och naturvidriga kultur- och rasbeblandelse ”

    I ett annat protokoll från ett stiftelsemöte skriver Expressenjournalisterna Sjöquist & Michanek om Hedengrens kommentarer från ett möte 1959, (där den hätske nazisten dr Åke Berglund också talade):

    ” Hedengren citerade ur en nationell tidning : Den nationella folkresningens idéer är odödliga. De finns i djupet av den svenska folksjälen. Det kommer en dag, bara de kan frigöras, att gÃ¥ segrande fram, även om det sker under andra former och andra namn ”.

    Han yttrade sen ordagrant (sedant han talat om ” kladda ner sig med judisk kulturförgiftning”,) hans kanske mest häpnadsväckande deklaration inför det unga audiotoriet: ” Jag vill understryka behovet av att det blir en diskussion och att vi fÃ¥r klarlagt vilka möjligheter vi har, lagliga möjligheter skulle jag vilja säga – eller om det inte gÃ¥r med lagliga medel, vilka andra möjligheter vi har att upplysa folk och ungdomen framförallt om läget . ”

    Redan som bataljonschef för Järv 1942 hade Hedengren bekymmer, när de gemensamt i april , slog till tillbaka ett sovjetiskt anfall vid Svir, avsett att bryta den blockad av Murmanjärnvägen, som bl.a Järv uppehöll mot det svältande Leningrad. Då uttalade han sig om alla de sibirier, som ryssarna satte in i offen- siven, som förmodligen hade asiatiskt ursprung.

    När sen Järv i augusti 1943 får tyska järnkorset, av general Waldemar Erfurth, tysk förbindelseofficer mellan finska och tyska högkvarteren, som var författare till boken Blietzkrig, tidens nyckelord, är väl cirkeln sluten.

    Läser sen på webben att Järv bl.a. hållit föredrag på uppdrag av Eskilstuna kommun, 2005 i samband med visning sin film Framom Främsta linjen, med stöd av Finlands beskickning, inför de ca 13.000 finländare som skall vara bosatta i staden.

    Järv föreläser även pÃ¥ Atlantkommittén, (NATO-vänner), och liknande man kan faktiskt oroligt undra vad som pÃ¥gÃ¥r i ”Folk- och försvar-kretsarna” -, nÃ¥gon form av offentlig Stanna Bakom-aktivitet utifrÃ¥n Framom Främsta -linjen. Finsk Femtekolonn ? Vad händer ?

    SVT:s programchef finlandssvenske Leif Jakobsson som lämnar oss i maj, som visade filmer som ”BakhÃ¥llet” 6/12 om kriget mot Ryssland 1941-44, med hallÃ¥mannens introduktion : ” Det är Finlands nationaldag idag !” eller journal- filmen pÃ¥ julafton med bl.a. Lotta Svärdchefen Fanni Lukkonen, enda utländska kvinna som fÃ¥tt företräde hos Hitler i maj 1943, för att fÃ¥ Tyska örnens orden, och finska soldater i ryska Karelen, Poventsa/Onega som fÃ¥r julklappar vid fronten.

    Henrik Arnstads bok som snabbt erövrat prob.form.priv., måste ha blivit årets kalldusch.

  73. Mikael
    januari 18th, 2007 @ 00:03

    Sven,

    Henrik hade det lite fattigt med källor och blev kritiserad för det. Henrik har inte varit riktigt sanningsenlig heller, därav de hundratals kommentarerna på bloggen.

    LennartL.
    Trevligt att du finner historien intressant. Det finns en hel del ljusglimtar under tiden som Tsarrysk autonom republik som du plockat fram.
    Ska bli intressant att läsa vilken slutknorr du väljer att ta till…

    SS soldaterna som kom hem 1943 fick mottagningar i egenskap av att de var finländska män som tjänstgjort utomlands, inte för att hylla SS. 1943 hade ännu inte SS soldaternas dåliga rykte blivit riktigt känt.

    Henrik, varför låter du inte publicera det jag skrev om Wiesenthal centret och den judiska doktrinen (vars ursprung går att finna i de judiska egna religiösa skrifter)?

  74. Leena
    januari 18th, 2007 @ 01:06

    LennartL, din historiakurs är ganska bra, men jag vill tillägga några punkter enligt Matti Klinge och Osmo Jussila.

    Finland fick efter 1809 behÃ¥lla sitt ”svenska” system eftersom det fanns mycket bättre än Rysslands förvaltningssystem. Alexander I hoppades att ta model av Finland, men efter Wienkogressen blev han inte mera göra nÃ¥gra reformer i Ryssland. Det var stor olycka för Ryssland men lycka för Finland.

    Den första hälften av 1800-talet var mycket ett reaktionärt tid i nästan alla omrÃ¥den Finland (undantag var i literaturen och samling av folkpoesin); t.ex. Snellman betraktades en ”farlig journalist och kommunist”. Bara eftersom Ryssland förlorare Krimkriget började reformerna i Finland 1860-talet, man kan säga i sista ögonblicket. Det var först nu när de bildade klassen uppfann en idé att Finland var en stat (idén utvecklade faktiskt av en svensk!) och folkskolorna lärde den till alla finnar.

    Det man vanligt nämner ”förtrycket” 1899-1905, berodde pÃ¥ Ryssland som var rädd gör det enade Tyskland ville standardisera kejsarrikets förvaltningssytem – nÃ¥got som ett mera utvecklade land skulle ha gjort länge sen.

    Under autonomitiden var Finlands öde kopplad med Rysslands på omvänd sätt: om Ryssland hade haft ett modernt parlamet, skulle Finlands enkammarriksdag varit onödig. Och till sist möjliggjordes Finlands självständighet av revolutionen i Ryssland som medförde rikets splittring och inbördeskrig.

    Först i år 1915 hade en svenk bevisat att Ryssland skulle aldrig låta Finlands självsständighet. Sådant är historia: man kan aldrig vara säker.

    Paasikivi skämtade ofta: ”Jag fattar inte sÃ¥ snabbt, men det är underligt hur efterÃ¥t är allting sÃ¥ klart.”

  75. JariL
    januari 18th, 2007 @ 09:55

    Hej,

    Lennart hänvisar till detta text i nätet. Jag lämnar det till var och en att bedömma a) hur trovärdig texten är och b) hur trovärdig en person är som tar detta på allvar.

    http://serbianna.com/blogs/savich/?p=6

    Mvh,

    Jari

  76. Sven-E
    januari 18th, 2007 @ 11:59

    ”Henrik har inte varit riktigt sanningsenlig heller, därav de hundratals kommentarerna pÃ¥ bloggen.”

    En åsiktsfråga.

  77. Anders Gustafsson
    januari 18th, 2007 @ 12:30

    a) Inte speciellt trovärdig
    b) Tron kan som sagt var förflytta berg

    Nu är det väl ingen nyhet att Serberna var sura på Ahtisaari, för att inte tala om den finska rättsläkare som slog fast att serberna mördat civila.

    Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå vart Lennart vill komma annat än att det nog fanns individer i Norden med Nazistsympatier. På samma sätt som det fanns individer med Kommunistsympatier.

  78. Anders Gustafsson
    januari 18th, 2007 @ 12:56

    Jo, Lennart, du skriver på annat ställe att du skriver en avhandling? Jag antar att detta är vid något universitet? När beräknas den bli klar?

  79. Mikael
    januari 18th, 2007 @ 13:04

    LennartL säger dig Alf Lorentsson något?

  80. Mikael
    januari 18th, 2007 @ 13:07

    En svensk nazist som tar värvning frivilligt för att slåss i Finland mot Sovjetunionen säger mer om svensk nazism än om något annat.

  81. Lennart L.
    januari 18th, 2007 @ 16:23

    Finns det någon biljetter kvar till Viborgska gatloppet ? som avslutas med lite påpassligt krypskytte som vanligt från sign. Mikael. ?
    Bra ! Here We go i Fight Club !

    AlltsÃ¥ JariL – det finns en sajt för Finnische Freiwillige där uppgifterna om
    monumentet i Helsingfors finns, samt olika mottagningar under 1943.
    Titta där. Nästan samtliga befäl från kompaninivå var tyska officerare,
    f̦rlusterna var h̦ga av 1.407 man Р256 f̦ll, 686 s̴rades.

    Info. om bidrag från finska staten såg jag som bonusbidrag som jag inte verifi- erar, tycktes stämma då man angav Ukraina där man var förlagd til lvintern
    1941, när någon nu skrev om finska statens hedersvakt för SS-veteraner,
    lät det plausibelt. Alltså ren info. för intresserade. (Några bloggar tar jag inte
    ansvar för. Men är Ahtisaari född i Norge ?)

    Den jugoslaviska sambandet här är – att när Finland gick med Hitler 1941-44, gjorde Serbien tvärtom och man gjorde en kupp i april 1941 mot den nazivänliga
    regeringen, (och ett segerrikt partisankrig inleddes av bl.a Tito. tom 45´.
    (Marschen till Drian låg på 10 i Topp i Sverige på 1960talet.)

    Detta föranledde den tyska invasionen den 6 april då Belgrad bombades med 17.000 dödsoffer till följd, och därmed fördröjdes kanske det tyska anfallet på SSSR, som alt. hade startat i maj månad.

    Partisanstriderna som följde då tyskarna avrättade 25.000 serber, judar, kom- munister som först togs som gisslan, genomfördes som sagts tidigare av österrik-aren General Franz Böhme på hösten 1941,som senare i juli 1942 fick befäl över den finska fronten framför Murmansk, med finskt frihetskors som belöning.

    Den 6 april 1999 inledde NATO sina bombningar av Jugoslavien, pÃ¥ Ã¥rsdagen av Luftwaffes ´41, tydligen för att förödmjuka landet – analogt med den brittiska
    krigsförklaringen mot Finland på nationaldagen den 6 december 1941.

    PÃ¥ ämnet bombningar för fred – finns det en analogi med den svenska rys- skräcken – svenskar säjs ju vara rädda för tvÃ¥ saker 1. Ryssar ! 2. Drag !

    De s.k rysshärjningarna mot den svenska kusten1719 -21, som presenteras
    i Sverige som rena ondskan som vanligt, hade ju ett rationellt motiv. Det pågick nämligen fredsförhandlingar på Åland med Peter 1, i ett stort nu rivet träbarack-läger på Lövskär (?), men svenskarna var motsträviga och därför utlöstes tsarens
    galärraider och nerbränning mot den svenska kusten som syftade till påtryck- ningar, men i princip inte ockupation eller dödande.

    VÃ¥r man i Mariehamn har säkert upplysningar kring detta – borde ju vara utgrävt och forskat om, och borde intressera de flesta.

    Analogin med Karelska näset den 9 juni 1944 05.30 hade ju också avsikten
    att tvinga fram fredsf̦rhandlingar och budet gick hem РNext stop Helsingfors !
    Mannerheim och Heinrich förklarade för tyska arméhögkvarterets officerare
    : ” Vi förstÃ¥r mycket väl hur ni haft den senaste mÃ¥naden pÃ¥ östfronten ! (200 art.pj. per kilometer kan nämligen inte ha fel !)

    Drygt 26 år senare föddes en liten krake som döptes till Tommy M. Jääskö.Och 24 år senare utkom en (diss.)avhandling om Baltikum av H. Ilmjärv med titel : Silent submission.

  82. Anders Gustafsson
    januari 18th, 2007 @ 18:31

    ”AlltsÃ¥ JariL – det finns en sajt för Finnische Freiwillige där uppgifterna om
    monumentet i Helsingfors finns”

    Länk tack? Vill gärna kolla detta. Det finns en massa monument och statyer i Helsingfors (bodde där i 4 år) men jag kan inte minnas något speciellt för SS.

    ”AlltsÃ¥ ren info. för intresserade. (NÃ¥gra bloggar tar jag inte
    ansvar för.”

    Men varför postar du då uppgifterna om du inte kan bedoms sanningshalten? Som du kanske har märkt så påpekar vi andra här när egna källor kan vara tveksamma.

    ”Men är Ahtisaari född i Norge ?”

    Farfar var visst norrman. Är det väsentligt?

    ”VÃ¥r man i Mariehamn har säkert upplysningar kring detta – borde ju vara utgrävt och forskat om, och borde intressera de flesta.”

    Lövö, Vårdö. Finns mycket skrivet om detta. Är dock knappast relevant i detta fall.

  83. Mikael
    januari 18th, 2007 @ 20:06

    Frågan som bör ställas vid det här läget är;
    Varför publicera en del av KPJ’s och LennartL ’s texter? Är man inträngd i ett hörn släpper man väl fram de enda sorgliga vapendragarna man har.

  84. Anders Gustafsson
    januari 18th, 2007 @ 22:17

    ”Varför publicera en del av KPJ’s och LennartL ’s texter?”

    Varför inte publicera dem? SÃ¥ länge de inte är gravt osakliga eller innehÃ¥ller rena personangrepp mÃ¥ste de väl fÃ¥ publicera sina texter. Till skillnad frÃ¥n tidningar är spaltutrymmet här obegränsat och Google gör pengar pÃ¥ alla trafik 😉

    Det som stör mig litet med Lennarts texter är att han håller inne med sina källor. Vilka slutsatser man drar av det har Sven mycket tydligt framhållit.

  85. Kim Peter Johansson
    januari 18th, 2007 @ 23:45

    Ã…nej, herr krypskytt,

    Henrik Arnstad är av ingen tvingad att publicera mig. Inte är han ”trängd” heller. Men att jag slutar ”bidra” gör det säkert bekvämare för nÃ¥gon att slänga ur sig vad som helst i skydd av anonymitet.

    Se där min enda kritik mot HA gällande detta forum:
    För omisstänksam mot människor som, av uppenbara orsaker, inte är karlar för sina hattar.

  86. Mikael
    januari 19th, 2007 @ 11:21

    Jag menar just de gravt osakliga skriverier från dessa herrar. En fokuserar på texternas uppbyggnad och grammatiska fel för att framhävda sin överlägsenhet som superdebattör och kryddar det med anklagelser om personförföljeser och andra skriverier med rent maniska drag som litet har med en debatt om ämnet att göra. Den andre drar fram långa vinklade haranger som kulminerar i enstaka nazister som föga bidrar till den stora helheten.

  87. JariL
    januari 19th, 2007 @ 11:30

    Hej Lennart,

    Finnarna har en lustig behov att vilja begrava sina familjemedlemmar pÃ¥ ett hederligt sätt. Fortfarande söker nÃ¥gra grupper, bÃ¥de finska och ryska, kvarlevor av finska soldater frÃ¥n Karelen sÃ¥ att dom kan skickas till Finland och begravas till finska kyrkogÃ¥rden. Varför borde man agera pÃ¥ ett annorlunda sätt när vi talar om SS män? Dom var ocksÃ¥ söner, brödar, make osv. till nÃ¥gon och deras familjemedlemmar vill kanske besöka deras gravar om det är möjligt. Vilka andra grupper skulle vi enligt din Ã¥sikt kunna diskriminera? Att man vill förfölja ocksÃ¥ de döda ser jag ett tecken pÃ¥, nÃ¥ kanske jag lÃ¥ter bli…

    Nedan finska kulturministerns svar till Jaakko Laakso (riksdagsman, vänsterförbund) om saken. Som du ser minnesmärkeprojektet slopades och president Martti Ahtisaari hade ingenting med saken att göra. Saken var också klart utanför presidentens maktbefogenheter.

    Mvh,

    Jari

    Till riksdagens talman
    I det syfte 37 § 1 mom. riksdagsordningen anger har Ni, Fru talman, till vederbörande medlem av statsrådet översänt följande av riksdagsman Jaakko Laakso /vänst undertecknade skriftliga spörsmål SS 90/1999 rd:
    Vilka åtgärder avses regeringen vidta för att hindra att undervisningsministeriets medel används för resande av en minnestavla över finländska SS-män i Ukraina?
    Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande:
    Hur ärenden som gäller vårdandet av de stupades minne sköts i Finland
    För att förstå det som behandlas i det skriftliga spörsmålet och för att rätta till vissa felaktiga uppgifter i samband med spörsmålet är det nödvändigt att belysa de allmänna arrangemangen i Finland när det gäller att vårda de stupades minne.
    Uppgifter som hänför sig till vårdandet av de stupades minne sköttes ända fram till början av 1998 av undervisningsministeriet. Efter detta grundade de centrala veteranorganisationerna och andra organisationer som företräder de stupades anhöriga med stöd från undervisningsministeriet Krigsdödas minnesförening 8.1.1998. De myndighetsuppgifter som gäller vårdandet av de stupades minne kvarstår vid undervisningsministeriet.
    Med om att grunda föreningen var Kaatuneiden Muistosäätiö, Kaatuneitten Omaisten Liitto ry, Karjalan Liitto ry, Frontmannaveteranernas förbund rf, Rintamanaisten Liitto ry, Krigsinvalidernas Brödraförbund ry, Sotilaspoikien Perinneliitto ry, Sotavangit ry, Krigshistoriska Samfundet rf och Finlands Krigsveteranförbund rf.
    Föreningen för finsk-tyska frivilliga, Veljesapu ry, som grundades 1955, antogs som medlem i föreningen 10.3.1998.
    Föreningens syfte
    Föreningens syfte är enligt dess stadgar att vårda minnet av de finländska stupade som dog i 1939-1945 års krig och i krigsfångenskap och som blivit kvar utanför finskt territorium, att främja det arbete för att vårda minnet av stupade som utförs av andra både i Finland och utomlands samt särskilt arbeta för att de anhöriga skall få uppgifter om de stupades öden och var de är begravna samt kunna besöka de minnesmärken som rests för att hedra dem.
    Föreningen arbetar i samarbete med undervisningsministeriet och tar i sin verksamhet hänsyn till Finlands internationella fördrag i denna fråga samt de principer som undervisningsministeriet fastställt för arbetet och det material som ministeriet överlåtit till föreningen.
    Föreningens organisation
    Ordförande för föreningen är FD h.c. mult. Jaakko Numminen. Till föreningen hör dessutom företrädare för de stiftande organisationerna: vice ordförande verksamhetsledare Jaakko Valve från Finlands Krigsveteranförbund samt medlemmarna ekonomierådet Teuvo Alava från Sotavangit ry, FD, skolrådet Jouko Kauranne från Sotilaspoikien perinneliitto, ekonom Paavo Koponen från Karjalan Liitto, generalmajor Pentti Lehtimäki från Kaatuneitten Omaisten Liitto och prosten Väinö Salokorpi från Krigsinvalidernas brödraförbund.
    Verksamhetsledare är hum.kand. Heikki Hakala och forskningssekreterare FM Tomi Eskola.
    Ordförande i föreningens delegation är Krigsveteranförbundets hedersordförande, vicehäradshövdning Simo Kärävä. Vice ordförande för delegationen är fältbiskop Hannu Niskanen och generalsekreterare Marjatta Nykänen (Naisten Valmiusliitto) samt medlemmar kommunalrådet Heikki Oksanen (Frontmannaveteranernas förbund), hälsovårdsrådet Laine-Maire Kyöstilä (Rintamanaisten Liitto och Veljesapu), överste Pekka Kurenmaa (Krigshistoriska samfundet), pressrådet Mikko Pohtola (Kaatuneiden Muistosäätiö), socialrådet Tellervo Suomalainen (Kaatuneitten Omaisten Liitto), markanvändningschef Markku Kiikka (Kyrkostyrelsen), biträdande biskop Panteleimon (Ortodoxa kyrkostyrelsen), regeringsrådet Lauri Lehtonen (undervisningsministeriet), regeringsrådet Pekka Pitkänen (försvarsministeriet) och linjechef René Nyberg (utrikesministeriet).
    Föreningens verksamhet
    Föreningen har, befullmäktigad av undervisningsministeriet, letat efter finska soldater som blivit kvar på fältet under senaste krig. Eftersökningar har gjorts i Karelska republiken och i området kring Leningrad. Funna soldater som inte kunnat identifieras har begravts på hjältebegravningsplatsen i Villmanstrand.
    Sedan 1992 har undervisningsministeriet rest minnesmärken vid sex fältbegravningsplatser och fem begravningsplatser för krigsfångar. Föreningen reste 1998 en minnesmärke över krigsfångar i Ural, i staden Asbest. Därmed ansågs resandet av sådana minnesmärken avslutat.
    Föreningen har i sin ansökan till undervisningsministeriet om verksamhetsunderstöd för 1999 meddelat att den bl.a. börjar förbereda ett minnesmärke, en minnesplatta eller något motsvarande över finländare som tjänat som frivilliga i Tysklands armé under andra världskriget och blivit kvar på fältet. Veljesapu ry ger understöd till projektet.
    Föreningen meddelade undervisningsministeriet 19.5.1999 att den ansåg minnesstenarna fylla det syfte som anges i föreningens stadgar, dvs. att vårda minnet av de finländska stupade som blev kvar utanför finskt territorium i 1939-1945 års krig samt att särskilt arbeta för att de anhöriga får kännedom om de stupades öden och var de är begravna samt att de anhöriga ges möjlighet att besöka de minnesstenar som rests över de stupade. Enligt föreningen är andra synpunkter således inte aktuella och det är inte heller fråga om att glorifiera kriget eller att förringa oförsvarliga handlingar. Föreningens styrelse har konstaterat att åtminstone följande omständigheter talat för att möjligheterna att vårda de stupades minne utreds:
    De finländare som tjänade i Waffen-SS stred i en främmande stats armé mot Finlands dåvarande fiende på basis av de beslut finska regeringen fattat. De har därför genom en lag som gavs 1956 och en förordning som gavs 1986 i förmånsfrågor jämställts med sådana som tjänat i Finlands försvar. Det är inte känt att de finska SS-frivilliga skulle ha gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser.
    Föreningen konstaterar att Tyska förbundsrepubliken genom statsfördrag eller på annat sätt avtalat med ett tiotal stater, bl.a. med Belgien, Vitryssland, Danmark, Norge, Estland, Frankrike, Storbritannien, Kroatien, Nederländerna, Polen, Ryska federationen och Ukraina om att soldatgravar skall märkas ut och skötas om på den andra avtalspartens område samt att minnesmärken skall resas på gravområdena.
    Tyska soldatgravar, där ofta soldater både från Wehrmacht och SS-trupper är begravna och minnesmärken över dem finns i över 100 länder, bl.a. i Ryssland och Ukraina. Gravarna och minnesmärkena sköts och de anhörigas besök vid dem främjas av medborgarorganisationen Volksbund Deutsche Kriegsgräberfürsorge, som grundades 1919 och får statsstöd.
    Finland och Ryssland ingick 11.7.1992 ett avtal om vÃ¥rdandet av de stupades minne. Om samarbetet mellan Tyskland och Finland i dessa ärenden finns en verbalnot 11.5.1959. Den största begravningsplatsen och det största minnesmärket när det gäller tyska stupade i Finland finns i Rovaniemi landskommun i Norvajärvi, där man samlat lämningarna av ca 2 500 tyska stupade – tidigare bundsförvanter eller fiender. En minnessten över finländska SS-frivilliga avtäcktes vid hjältegravarna i Sandudd i Helsingfors 4.6.1983.
    Föreningen konstaterar att det trots ovan nämnda omständigheter och synpunkter framförts åsikter i samband med diskussionen om minnesstensprojektet enligt vilka minnesstenarna kan upplevas som sårande av de anhöriga till krigets offer och anses förringa den förföljelse i synnerhet judarna blev utsatta för i Tyskland under andra världskriget.
    Då det alltså förefaller att råda olika åsikter i frågan, av vilka en del uttrycker bristande kunskap om eller misstro mot föreningens syften och verksamhet, meddelar föreningen att dess styrelse 19.5.1999 beslutat att den inte fortsätter minnesstensprojektet.
    Statsbidrag till föreningen
    Undervisningsministeriet har för 1998 beviljat Krigsdödas minnesförening ett understöd på 500 000 mark och därtill vissa understöd som närmast hänför sig verksamhetsstarten. Ministeriet beviljade 21.12.1998 och 12.4.1999 föreningen sammanlagt 200 000 mark som förskott på verksamhetsunderstödet för 1999. Ministeriet beviljade 21.5.1999 föreningen 500 000 mark i egentligt verksamhetsunderstöd, från vilket ovan nämnda förskott avdras.
    Med hänvisning till ovan nämnda utredning konstaterar regeringen att riksdagsman Laaksos spörsmål inte ger anledning till åtgärder.
    Helsingfors den 3 juni 1999
    Kulturminister Suvi Lindén

  88. Kim Peter Johansson
    januari 19th, 2007 @ 15:12

    Är ingen habitué i diskussionspalter på nätet, det medger jag. Och kommer minsann inte att bli.

    Denna diskussion har fungerat avskräckande. Ingen här är intresserad av kunskap, om definitionen pÃ¥ kunskap är den av mig – en gammal man – postulerade: sÃ¥dant jag BEHÖVER fÃ¥ utöka mitt vetande med.

    Långa haranger om Katyn, Suvi Lindén, tyska och ryska undanflykter, judekonspirationer, Chrusjtjov (ty så translittereras det på svenska; politikerns roll var inte stor hos oss 1941-44).

    Men värst av allt: fritt fram för en anonym skymfare, den där t.o.m. varit ute i en annan spalt och nedsvärtat Arnstad.

    Såhär skiver denne/denna om en till sitt namn fullt identifierbar skribent här:

    ”En fokuserar pÃ¥ texternas uppbyggnad och grammatiska fel för att framhävda sin överlägsenhet som superdebattör och kryddar det med anklagelser om personförföljeser och andra skriverier med rent maniska drag som litet har med en debatt om ämnet att göra.”

    HA tillät mig inte att kalla den maskerade bakdantaren för ”feg” (som alltsÃ¥ var ett för starkt ord för en som idkar krypskytte).

    Däremot fÃ¥r man tydligen om mig pÃ¥stÃ¥ att jag är ute för att ”framhävda”/framhäva mig själv, att jag inte skriver ”om ämnet” (man kan med fog undra vilket?), samt att jag har ”maniska drag” som fÃ¥r mig att anklaga övriga för personförföljelser.

    Nu har jag fått nog.

    Finlands strafflag har kapitel 24; motsvarande finns i den svenska brottsbalken.

    9 §
    Ärekränkning
    Den som
    1) framför en osann uppgift eller antydan om någon så att gärningen är ägnad att orsaka skada eller lidande för den kränkte eller utsätta honom eller henne för missaktning, eller
    2) på något annat än i 1 punkten avsett sätt förnedrar någon,
    skall för ärekränkning dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

    10 §
    Grov ärekränkning
    Om den i 9 § 1 mom. avsedda ärekränkningen
    1) sker genom ett MASSMEDIUM eller genom att uppgiften eller antydan på något annat sätt görs tillgänglig för ett stort antal människor, eller
    2) orsakar stort eller långvarigt lidande eller särskilt stor eller kännbar skada,
    och ärekränkningen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov ärekränkning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

    (citerat ur Finlex)

  89. Anders Gustafsson
    januari 19th, 2007 @ 17:02

    Tack Jari. Kan bara tillägga att vi här pÃ¥ Ã…land har begravningsplatser frÃ¥n Bomarsundskriget (ett antal, per trosbekännelse). Ett minnesmärke över Engelska soldater, franska soldater etc. FrÃ¥n nyare tid har vi ett monument över fallna rödgardister, stupade finska soldater, stupade ryska soldater. Samt givetvis olika krigargravar och okända soldaters gravar, det senare bland annat pÃ¥ VÃ¥rdö och Sottunga. Samtiga vÃ¥rdas enligt den grundläggande humanitära princip som du nämner och som för övrigt de ryska militärerna uttryckte stor beundran över i sin ”debriefing” efter Vinterkriget.

    Dock saknar jag fortfarande uppgift om det minnesmärke över SS som skall finnas i Helsingfors. Kan även det vara en anka?

  90. Anders Gustafsson
    januari 19th, 2007 @ 18:15

    ”grundläggande humanitära”

    Hm…. ”humanistiska”, ”mänskliga”? 😉 Objektet är iofs bortom all hjälp. För de som inte förstÃ¥r det mänskliga behovet att ha ett minnesmärke, rekommenderas studium av exvis Estonia…

  91. Lennart L.
    januari 19th, 2007 @ 18:56

    Jag hÃ¥ller fullkomligt med Kim P. att debatten mÃ¥ste föras främst med egen eller andras historiska research – Mikael har inte nÃ¥tt dit. Jag tycker ni pÃ¥minner om gökungar som nÃ¥gon har lagt i boet, och Henrik och vi andra springer ängsligt och skall mata er, och fÃ¥r bara kink och ovett tillbaka.(tänk pÃ¥ att Henrik är nybliven far).

    Det skapar bara hat mot finskt, när Anders och Mikael kräver referenser, källor i alla lägen – för att blockera.Och sedan avslutar med personangrepp pÃ¥ det mest hedervärda inlägg.Otrevligt.

    Kan vi inte kräva av er som andra invandrare (nån gång i det förflutna) att ni kan
    hÃ¥lla er till svenska värderingar – är Sverige bara ett ställe att bo pÃ¥ – ni som är sÃ¥ nationella till sinnet annars.Räknas inte vi i Sverige – är vi bara en uppehÃ¥lls- ort där ni skall odla era ressentiment . Ni föraktar tydligen Sverige.Vi uppskattar
    inte högerextrema och nazistiska värderingar här – frÃ¥n höger till vänster sluter vi leden.

    Sen Ã¥ker dÃ¥ Harry Järv runt som en finsk över-imam,i finska immigrantkretsar , en person som ocksÃ¥ har levt oerhört gott pÃ¥ Sverige som ingen svensk, sedan 1945 – och uppodlar rysshat och mörkar sina mordiska nazistpolare som sysslat med bl.a. statsfientlig verksamhet. Järv har ett Janusansikte.

    Då skriver Mikael: Det säger allt om en svensk nazist ( Sven Hedengren) att de åker över till Finland och strider på ryskt område (1942).

    Implicerar det att du är nazist ? Har du svårt att fatta ?

    Man kan tro att Järv är det. Han brukar säga att han är bara kan tre saker :
    Fotografering,(av nazister) kommatering (karriär på KB), samt NÄRSTRID. Det
    skriver Staffan Skott i DN och flinar,svenska officersmässarna flinar, Dagens nyheter flinar, det lÃ¥ter illa anser jag att en Ã¥ldrig man (som fÃ¥tt det mesta här i livet) – uttrycker sig sÃ¥ för yngre. Finland fick ”oavgjort ”mot SSSR i tvÃ¥ krig – i samma jargong av nÃ¥gon som annars vill framstÃ¥ som grandios djupfilosof. Adrenalin är bra för stridshumöret – lär han ut i sin film, om hur ”stötgruppen” är effektiv i krig.

    Finska staten gödslar svenska ämbetsmän, högt upp med utmärkelser, Finlands vita ros – vad är det för hemliga sällskap som växer fram i kulisserna. Skall vi andra bli oroliga när Järv hÃ¥ller föredrag i obskyra kretsar, och visar sin film om patologiska mördare i uniform. Räcker inte den produktionen i media till ändÃ¥ ?

    Vad skulle hända i Sverige i ett skymningsläge ? Blir det internering för vänstern – som i Finland 1930-44 ? Borde inte säkerhetspolisen kartlägga den finska immigrantgruppen i Sverige – vilka värderingar finns i dessa enklaver – likaväl som hos muslimer.

    Vi andra fÃ¥r inga Vita rosor att fjädra oss med hos överklassen – vi fÃ¥r en klängande provokatör -Mikael att ta hand om och mata – det är vÃ¥r svenska plikt tydligen. Vi fick ta emot under kriget 70.000 finska krigsbarn – pÃ¥ tvivel- aktiga grunder, vi fick ta emot 56.000 nordfinska flyktingar när er Waffenbruder gjorde slut 1944. Kom till oss – vi matar, tröstar och ömkar.

    Sen dess har det varit öppet hus för Harry Järv och 100.000tals andra finländare pÃ¥ gott och ont. Men när ni svältblockerade 700.000 ryska barn i Leningrad – (där Järv var sÃ¥ duktig pÃ¥ att spärra av att han fick Hitlers järnkors den 11/8 -43), dÃ¥ fanns det ingen svensk medkänsla – den skall ju alltid tillfalla Finland – i evighet. Jag skäms för Sverige – att detta inte kan lyftas fram – istället backar landet man in i mörkret under ledning av propagandaofficeren Järv – som tydligen inget lärt. Finland – vitare än vitt – men hakekorset sitter där det sitter
    i Frihetskorset.

    SmÃ¥staten Finland och Järv delar aldrig övergivna storhetsfantasier , intellek- tuella/nationella, i en grandiositet som ingen fÃ¥r peta pÃ¥ – dÃ¥ kommer Gökboet Finlands väktare -Europas sista dÃ¥rhus ?

    Om Sverige i jmf. haft ett inbördeskrig 1918 – där 80.000 svenska arbetare och torpare hade massavrättats och svältdödats, om vi internerat 250.000 svenskar
    i koncentrationsläger, 10.000tals fått fly för sina liv, dömt 1.000tals till långa tukthustraff, förbjudit partier, bjudit in tyska (12.000) och finska legoknektar, (1.000)och inbjudit en tysk prins att bli kung, försökt att intervenera flera gånger
    pÃ¥ norskt territorium där vi har frändefolk som skall ”befrias” – dÃ¥ hade vi haft
    lite att g̦ra upp med Рmen locket las p̴.

    Det fanns med den stora finska nativiteten ca jmf. ca 40.000 änkor efter dessa massakrar och minst 20.000 finska föräldralösa minderÃ¥riga barn som adop- terades bort till skyddskÃ¥rsofficerare – (denna paramilitära formation som blev förebild till Hitlers stormtrupper SA och SS), detta har visats i svensk tv. PÃ¥minner om Argentinas överstejuntas metoder.

    När president Knut Ståhlberg stiftade fred med Ryssland i Dorpat, då Finland fick
    Petsamo som rabatt, fick han sin utrikesminister´Ritavouri mördad på öppen gata
    1922 som hämnd. Sen blev StÃ¥hlberg ”skjutsad” 1932, och kastad över ryska gränsen , av Mäntsälä- och Lappo-upprorets ledare Kurt Martti Wallenius, som var finsk generalstabschef.

    Men Lapporörelsen 1932, senare IKL, anses bara ha varit kosmetiska skönhets- fläckar pÃ¥ den demokratiska sköld som visades västerut – huvudspÃ¥ret var den ”Volkgemeinschaft ” som byggdes upp efter nazistiskt korporativt mönster med en svag arbetarrörelse – i ett land som mÃ¥ste trycka ner stora sociala klyftor och vända sina stora motsättningar utÃ¥t – österut, som Tredje riket.

    Och tror ni inte att nazisten general K.M. Wallenius medf̦ljde de tyska Wehrmachts ockupationstrupper i Polen 1939 Рsom observațr.Ein Finnische General im Osten:

  92. Anders Gustafsson
    januari 20th, 2007 @ 10:09

    ”Det skapar bara hat mot finskt, när Anders och Mikael kräver referenser, källor i alla lägen – för att blockera.Och sedan avslutar med personangrepp pÃ¥ det mest hedervärda inlägg.Otrevligt.”

    Du glömmer att även andra här efterfrågar källor. Källor är viktiga eftersom det är så forskning bedrivs.

    ”Räknas inte vi i Sverige – är vi bara en uppehÃ¥lls- ort där ni skall odla era ressentiment . Ni föraktar tydligen Sverige”

    Absolut inte. Jag bor för övrigt inte i Sverige.

    ”Borde inte säkerhetspolisen kartlägga den finska immigrantgruppen i Sverige – vilka värderingar finns i dessa enklaver – likaväl som hos muslimer.”

    Tack för att du ”kom ut” till slut. Nu vet vi vad som driver dig.

  93. Anders Gustafsson
    januari 20th, 2007 @ 15:37

    ”AlltsÃ¥ JariL – det finns en sajt för Finnische Freiwillige där uppgifterna om
    monumentet i Helsingfors finns”

    Jag frågar igen om du kan ge oss en länk så att vi kan kontrollera?

    Sedan, eftersom du nämner den illustre Kurt Martti Wallenius, så är det intressant på vilket sätt du vinklar det hela, låt mig komplettera litet:

    Kurt Marti Wallenius föddes 1893 i Kuopio. Han hörde till de som på hemliga vägar lämnade finland för att sluta sig till jägarrörelsen och få utbildning i Tyskland. Han var definitivt högersinnad och tysksinnad, man skulle säkert med dagens mått mätt ha kallat honom Nazist och just därför passade han dåligt i den Finska armen.

    Han var dock generalstabschef 1925-1930, men inte 1932 som du skriver.

    Han var en ledande figur i Lapporörelsen och var ansvarig för skjutsningen av Ståhlberg. Dock inte över ryska gränsen som du skriver, utan till Joensuu.

    Hans förman Aarne Sihvo och Detektiva Polisens chef Esko Reikki misstänkte honom. Han arresterades, förhörde och erkände. För detta dömdes han till nio månaders fängelse och avskedades ur armen, något du glömmer att nämna. Man frågar sig varför?

    Han var även inblandad i Mäntsäläupproret. För detta fick han sju månaders fängelse. Efter detta arbetade han som VD för en fiskfabrik 1934-1937, varefter han blev krigskorrespondent, bland annat i fjärran östern och som du nämner, i Polen. Där var han utsänd av högertidningen Uusi Suomi som krigskorrespondent. Han var således inte där i någon officiell uppgift.

    Då vinterkriget bröt ut tågade han upp till Mannerheim och bönade och bad om att få återinträda i tjänst, något som först nekades honom, men efter att tag fick han kommando i Lappland, pga sina kunskaper i ödemarkskrig. Han var dock illa sedd inom militären och avskedades ånyo 3 mars 1940.

    Wallenius dog 1984 i Helsingfors.

  94. Anders Gustafsson
    januari 20th, 2007 @ 15:53

    ”Men Lapporörelsen 1932, senare IKL, anses bara ha varit kosmetiska skönhets- fläckar pÃ¥ den demokratiska sköld som visades västerut – huvudspÃ¥ret var den “Volkgemeinschaft â€? som byggdes upp efter nazistiskt korporativt mönster med en svag arbetarrörelse – i ett land som mÃ¥ste trycka ner stora sociala klyftor och vända sina stora motsättningar utÃ¥t – österut, som Tredje riket.”

    Å herregud! Tror du på detdär? Vi vet att Stalin gjorde det. Han trodde på allvar på de enorma klassmotsättningarna i Finland och att Röda Armen skulle mottas som befriare.

    Ingen här har förnekat vare sig Lapporörelsen eller IKL. Är det då så enormt svårt att ta till sig det fakta att dessa ytterlighetsrörelser hade spelat ut sin roll i slutet av 30-talet? Lapporörelsen hade först ett ganska brett stöd, men tappade detta då man visade sin odemokratiska sida. Vid valen 1939 tappade IKL enormt och fick bara 8 mandat (av 349).

    Att det sedan fanns sådana med ytterhögeråsikter även inom andra partier är väl självklart.

    Under tiden efter inbördeskriget hade Finland utvecklats till en välfärdsstat av Nordisk modell och upplevde under 30-talet en högkonjunktur.

    Glöm inte heller att IKL förbjöds ett tag pÃ¥ 30-talet, samt att vissa lagar, tex ”bluslagen” stiftades med dem i Ã¥tanke.

  95. Mikael
    januari 20th, 2007 @ 20:00

    Lennarts text är lika kul nu när jag läser den för tredje gången som den var första gången.

    Lennart menar att han och hans svenska vänner har högre moral och ädlare motiv än vad finländare har.

  96. Mikael
    januari 20th, 2007 @ 22:47

    Det är detta som är det stora problemet; att allt vinklas (kusligt nog framställs enstaka individer och företeelser så att de får representera en hel nation och hela dess befolkning) så det blir mer graverande än det är och viktiga fakta som visar en helt annan sida utelämnas.

    Det är inte skoj att läsa sånt, och en som skriver en sån text kan jag inte ta på allvar.

    ____

    Jag vet att en del som jag skrivit är i affekt, en del är Ã¥t polemikhÃ¥llet och Henrik fÃ¥r sig en släng dÃ¥ och dÃ¥, men… De flesta ägnar sig Ã¥t samma väl, affekt, ytterligheter och rÃ¥sopar? Varför singla ut mig som en buse?

    —-

  97. Mikael
    januari 20th, 2007 @ 22:55
  98. Anders Gustafsson
    januari 21st, 2007 @ 10:07

    ”Jag vet att en del som jag skrivit är i affekt, en del är Ã¥t polemikhÃ¥llet och Henrik fÃ¥r sig en släng dÃ¥ och dÃ¥, men… De flesta ägnar sig Ã¥t samma väl, affekt, ytterligheter och rÃ¥sopar?”

    Det är ju mänskligt och nÃ¥got jag kan ha överseende med dÃ¥ du annars hÃ¥ller dig till sanningen, men som jag sade till KPJ tidigare sÃ¥ hjälper det att hÃ¥lla huvudet kallt även om man blir provocerad. 🙂

  99. Anders Gustafsson
    januari 21st, 2007 @ 11:30

    ”http://heninen.net/raatteentie/kohtalot/internoidut_f.htm”

    OK. Henrik, kanske du borde slå upp den artikeln lika stort? Artikeln är skriven av Ryska forskare, baserad på information i bland annat NKVDs arkiv och behandlar tvångsförflyttning och internering av Finska medborgare under vinterkriget.

    NKVDs områdeschef HItrov skriver i februari 1940:
    ”Maten är knapp, under flera dagar har det inte funnits annat än bröd”

    ”För att klara livhanken tvingades Finnarna sälja kläder och husgerÃ¥d till lokalbefolkningen”

    Många dog, främst barn och åldringar.

    De finns de som skulle använda ordet ”mord”, men jag hÃ¥ller mig till ”dödsvÃ¥llande”. De lokala Ryska NKVD cheferna var uppriktigt bekymrade, men fick order frÃ¥n högre ort att flyktingarna var:

    ”Kulaker, köpmän och fabriksägare, spioner” och skulle behandlas därefter.

    Rapporten påpekar även att det fanns ett legitimt behov av att flytta den del av befolkningen då striderna på vissa avsnitt var mycket hårda. Sannolikt räddades en del liv av detta (det finns alltid två sidor som sagt var). Men det ursäktar naturligtvis inte den övriga hårda behandlingen.

  100. johan stjernberg
    januari 21st, 2007 @ 18:56

    Vasabladet 21.1.2007 om fånlägren i trakten:
    http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=539357

  101. Anders Gustafsson
    januari 21st, 2007 @ 20:11

    Bra artikel. Har eg bara en kommentar: Min far, som verkligen hatade bolsjeviker hade inget emot Ryssar som människor. Han påpekade alltid hur vänliga de var mot barn. Han var född 1903 och hade således egna minnen av ryska tiden.

    Men visst finns det fördomar mot Ryssar. För ett par dagar sedan visade SVT denna pärla: http://www.imdb.com/title/tt0188453/

    Snacka om stereotyper….

  102. Anders Gustafsson
    januari 21st, 2007 @ 22:25

    Bra och hyfsat balanserad snutt i Aktuellt annars, men man gjorde missen att försöka intervjua för många människor på för kort tid.

  103. JariL
    januari 22nd, 2007 @ 11:47

    Hej,

    Minister Lindens skriftlig svar berättar var minnestenen finns i Helsingfors: i Sandudd. ”En minnessten över finländska SS-frivilliga avtäcktes vid hjältegravarna i Sandudd i Helsingfors 4.6.1983.”
    Jag tror att den finns i samma sektion som till exempel de stupade romernas minnesten, men jag är inte 100 % säker av detta.

    Så gott jag vet Harry Järv var en anarkist i sin ungdom och jag misstänker att vi bevittnar i den här gruppen den klyftan som har alltid funnits mellan kommunister och anarkister

    Mvh,

    Jari

  104. Anders Gustafsson
    januari 22nd, 2007 @ 14:28

    ”Minister Lindens skriftlig svar berättar var minnestenen finns i Helsingfors: i Sandudd. “En minnessten över finländska SS-frivilliga avtäcktes vid hjältegravarna i Sandudd i Helsingfors 4.6.1983.â€?”

    OK. De var efter min Helsingforstid, då hag bodde brecis bredvid Sandudd och ofta promenerade där.

  105. Lennart L.
    januari 22nd, 2007 @ 17:39

    Debattstilen på denna blogg visar hur man undviker de viktigaste frågorna
    under Finlands illegalitetstid 1918-44. Ex.: När jag i förbifarten nämner att det
    fanns flera mottaganden för WSS-soldaterna i Finland 1943, att SS-veteranerna
    begärt statligt bidrag till minnesplats i Ukraina (!) – kokar detta ner 10 inlägg
    senare till: att vi sysslar med någon förföljelse av SS-veteraner.Ganska ointressant,visar bara hur känsligt detta är, vilken förföljelsemani finnar utvecklat, peta inte på den.

    Nu visade det sig att jag hade rätt : det finns ett monument över Finnische Freiwillige i Finland – som magister Anders kallat en anka. Det finns en sajt pÃ¥
    www. om Finnische Freiwillige som den annars sÃ¥ källexercerande Anders borde kunna leta upp själv, pÃ¥ en minut istället – för att tjata.

    Humorlösa SmÃ¥pÃ¥varna pÃ¥ Ã…land – som tippat i en container med Vattenfest- ivals-ankor – som driver mot svenska kusten, sjöfarande varnas ! Lotsdistriktet och Marinkommando Ost.!

    Varje människa har rätt till gravvÃ¥rd – om nu anhöriga vill, men offentliga
    minnen bestämmer det samhälle i den tid det gäller. SS-Stenen avtäcktes den 4 juni 1983 enligt JariL. Finska staten avslog sen vidare stöd tiil SS-minnen.

    Faktum är att Himmlers SS förklarades vara en kriminell organisation vid Nürnbergrättegången 1946 och förbjöds , liksom finska Skyddskåren och
    och Lotta Svärd av de allierade i fredsfördraget 1944.

    41Ã¥r tidigare pÃ¥ dagen en tillfällighet ? , den 4 juni Ã¥r 1942 besökte Der Führer Adolf Hitler – marskalk Tannerheim, pÃ¥ hans 75-Ã¥riga födelsedag, samma dag som han blev utnämnd till marskalk och överlämnade Gyllene storkorset av Tyska örnorden med porträtt.

    I sitt svarstal refererat i Dagens Nyheter den 5 juni 1942 (TT) säger friherren:
    – ” Jag behöver knappast framhÃ¥lla vilket värde vi skänka den omständigheten
    att det stortyska rikets främste man – under pÃ¥gÃ¥ende krig – velat hedra min märkesdag med sin närvaro och därmed ge uttryck Ã¥t det vapenbrödraskap som en hÃ¥rd gemensam kamp knutit mellan Tysklands väldiga härsmakt och
    vårt lilla lands armé.

    Jag ser i detta en borgen för kommande framgÃ¥ngar och för den slutliga segern av den sak som mänskligt sett borde ligga alla Europas – för att icke säga världens – civiliserade folk närmast om hjärtat. ”

    Och Auschwitzs och Treblinkas krematorier bolmade på.

  106. Lennart L.
    januari 22nd, 2007 @ 18:03

    Så upplever även Elina Sana den finska kritiken på hennes bok: De utlämnade
    (Luovutetut) 2004 som fick ett finskt litterärt pris. Det pompöspreussiska finska etablissemanget (bl.a. Henrik Meinander) som behandlar Henrik Arnstad lika nedlÃ¥tande – inkallad till förhör – skriver – vilket ocksÃ¥ passar in pÃ¥ denna bloggs finska fÃ¥ngvaktare. som gÃ¥r i par :

    ” – Det viktigaste i min bok kan inte reduceras till frÃ¥gan om 1+1=2. Det viktig- aste i min bok är frÃ¥gan varför Finland i utlämningarna (av 3.000 ryska krigs- fÃ¥ngar varav 75 judiska min anm.) till Nazityskland engagerade sig – och fortfarande tycks engagera sig – mycket mer i matematik – än i internationella mänskliga rättigheter ”

    Henriks bok bör pÃ¥ samma sätt nomineras till ett svenskt litterärt pris – tror jag är den allmänna inställningen i Sverige.
    ——————————————————-
    Texten till en bild från finskt koncentrationsläger : Nazistisk officerstrio.Chefen, i
    Kovero, löjt. Eerolainen, flankerad av ”läkarfänrik” Oikari med sin schäferhund, som dresserats att överfalla och riva fÃ¥ngarna, samt löjt. Vuori. Bilden frÃ¥n 1943 i kz. Kovero. Löjt, Eerolainen tillhörde sen 1920talet den förkrigstida staspolisen i Finland och var en av organsisatörerna, samt deltog i tvÃ¥ngsskjutsningen av president StÃ¥hlberg till ryska gränsen Lappo-sommaren 1930. Vid krigsslutet uppges han ha rymt till Sverige. Fänrik Oikari anses ha stupat pÃ¥ Näset sommaren 1944. ”

    Lägret spärrade in finska vänstermänniskor, som satt inne ofta hela kriget.
    General Oesch , medlem av finska generalstaben besökte Kovero pÃ¥ vÃ¥ren 1944, och trakasserade och förhörde personligen fÃ¥ngarna. Man räknade med en ev. sovjetisk offensiv – men de politiska fÃ¥ngarna skulle ”lämnas kvar” – dvs ges samma öde som fÃ¥ngarna i de tyska koncentrationslägren = likvidering.
    Oesch dömdes 1946 till tolv år i tukthus bl.a. för mord på sovjetiska krigsfångar,
    han ansÃ¥g att ”tredskande” fÃ¥ngar skulle arkebuseras.

  107. Lennart L.
    januari 22nd, 2007 @ 18:20

    Men vad har vi här : ett fotografi pÃ¥ professorn 1921 , filosofen, läraren, Eino. S. Kaila vid Ã…bo univ. med fru . Kortet frÃ¥n 1938 visar ett festsällskap med bl.a. senare Rikskommissarien i Ostland ,from. 1941, (de baltiska staterna) Henrich Lohse, Nordiska sällskapets Reichsgeschäftsführer Hans-Jürgen Krüger, och tvÃ¥ nazikoryféer som dinglade i Nürnberg 1946 – Reichsleiter/minister Alfred Rosenberg, Hitlers ideolog, och samt Fritz Sauckel, dÃ¥ gauleiter.

    Kaila 1890-1958, prof. 1930-48 Helingfors univ. Höll föreläsningar i Berlin. Leipzig och Hamburg. 1943 skrev han en artikel, där han stödde Tyskland i
    kriget mot SSSR. Han delade in judarna i tv̴ grupper Рskyldiga och oskyldiga.
    Han menade att folken i öst kännetecknades av passivitet, ideologitänkande, kollektivism och kaos, och folken i väst av aktivitet, praktiskt handlag, individ- ualism, och organisation. 1948 – att demokratin blir ouppnÃ¥elig om inte en nation är homogen och likformig.Han skrev en bok om V.A. Koskenniemi 1954,
    som varit en av de mest centrala förespråkarna för tysk kultur i Finland.
    Filosofen Henrik v. Wrigth omtalar honom som en av sina läromästare,och efterträdde Kaila som professor i Helsinfors. Wright beskylldes av DN:s kritiker
    Leif Zern och Expressens kulturchef Per Svensson för pronazism under kriget.

  108. Lennart L.
    januari 22nd, 2007 @ 18:48

    Det mest uttryckliga uttalandet om finska krigsmål gav Ryti till tyske envoyen
    Schnurre i oktober 1941. Finland vill ha hela Kola-området, hela Sovjetkarelen,
    med gräns mot Vita havet, till Onegaviken, sen söderut till södra spetsen av Ladoga, längs efter Svir (där Harry Järv fanns 41/42), den södra stranden av Ladoga och längs Nevafloden till dess mynning.

    Ryti höll med tyskarna att Leningrad borde förintas som befolknings- och indu- stricentra. men en mindre del av staden skulle kunna bevaras som en tysk
    handelsstation. Han tillade senare att Finland inte ville ha gemensam gräns med Ryssland i framtiden, och bad att Tyskland skulle annektera hela området från Arkhangelsk södra region.

    Källa : Schnurres Aufzeichnung 31.10.41. 11.9.41
    ——————————————————————-Den 3 juni 1941 gav Heinrich (nr 2 efter Mannerheim), en promemoria till tyska
    militära representanterna vid mötet i Helsingfors den 3-5 juni.

    ”- VÃ¥r ÖB vill passa pÃ¥ tillfället att framföra att dessa överläggningar inte enbart skall ses som operativa eller militärtekniska.

    Idéen( förintandet av Sovjetunionen) som utgör grunden i det förslag som kom- municerats till honom – frÃ¥n de högsta echelongerna i det tyska ledarskapet mÃ¥ste väcka glädje i varje finskt soldathjärta och ses här som ett historiskt tecken pÃ¥ en stortartad framtid

    Heinrich tillade muntligt : ” – för den första och förmodligen sista gÃ¥ngen i Fin- lands tusenÃ¥riga historia har det stora tillfället uppstÃ¥tt – där det finska folket
    kan befria sig själv frÃ¥n – för all framtid – trycket frÃ¥n dess arvfiende. ”

    ArmeeOberKommando (AOK) Norwegen 20/20844/5 m. fl. (Silberfuchs)
    Fremde Heere Ost. m.m.

  109. Lennart L.
    januari 22nd, 2007 @ 19:28

    Finland gav fortfarande 1943/44 direkt och indirekt ett väsentligt bidrag till Nazitysklands krigföring. SSSR meddelade i en not till Storbritannien den 25
    september 1943 sin uppfattning:

    Finland håller som tysk allierad större styrkor mot SSSR än vad Ungern och Rumänien gör -och bör därför betraktas som den FARLIGASTE av de tyska
    satellitstaterrna. 1943/44 höll Finland ca 350.000 man i under vapen i fält,
    där tjänstgjorde årg. 1909-25 i andra vapenslag utgjorde årg. 1902 gräns.

    Med 14 armédivisioner, 1 pansardivision, 6-7 brigader täckte Finland en frontpå ca 80-90 mil ca Sthlm-Skellefteå). Jmf. med Rumänien som hade
    8 divisioner, Ungern 5, Slovakien och Italien vardera 2, Spanien 1 division.
    (Finland motsvarade alltså samtliga övriga satelliter och ansågs ha högt stridsvärde).

    PÃ¥ Östersjön om behärskades av tyska marinen transporterades till bÃ¥deArmégrupp Nord (=tyska belägringsarmén mot Leningrad), samt de bÃ¥da sydliga kÃ¥rerna av tyska 20. Bergsarmén – förlagda i Södra Finland.

    Bara under 1942 : 400.000 soldater och officerare, 13.000 motorfordon, 15.000 hästar, och 380.000 ton militärt gods. Östersjön utgjorde dessutom ett relativt säkert omrÃ¥de för tyska marinens utbildning, särskilt ubÃ¥tsvapnet – som
    sen gick ut genom Öresund´och torpederade de allierades fartyg i Atlanten, Nordsjön, de viktiga konvojerna till ryska Murmansk, samt ibland fartyg ända
    in på USA:s sydkust mot Florida.

    Den tyska bergsarmén i Finland bestod av 155.000 armésoldater, 34.000
    Luftwaffesoldater, 8.000 i marinen = 198.000 man.

    15.000 finska byggnadsarbetare anställdes av tyskarna för att bygga befästningar, vägar, baser, flygfält etc. Finalnd blev till slut ett enda stort
    tyskt militärområde. Bara i Rovaniemi fanns det 70 tyska stabsorganisationer.

    I södra Finland fanns ca 6.000 tyska soldater som sysslade med försörjningen
    av den tyska krigsmakten, Luftwaffe, förplägnad etc.

  110. Anders Gustafsson
    januari 22nd, 2007 @ 21:04

    ”Nu visade det sig att jag hade rätt : det finns ett monument över Finnische Freiwillige i Finland – som magister Anders kallat en anka.”

    Jag undrade om det var en anka eftersom du inte vill ge en källhänvisning.

    ” Det finns en sajt pÃ¥
    www. om Finnische Freiwillige som den annars sÃ¥ källexercerande Anders borde kunna leta upp själv, pÃ¥ en minut istället – för att tjata.”

    Jag sökte, men hittade den inte. Varför kan du inte ge ordentliga källhänvisningar om du inte har något att dölja?

    ”den 4 juni Ã¥r 1942 besökte Der Führer Adolf Hitler – marskalk Tannerheim, pÃ¥ hans 75-Ã¥riga födelsedag,”

    Mannerheim, hette han. Han var inte heller speciellt förtjust över uppvaktningen, men var gentleman nog att tacka. Hitlers tirader vid mötet finns på band..

    Kan du vara snäll och utveckla dina tankar vidare om att alla Finnar och Muslimer skall ställas under specialbevakning av Säpo?

  111. Mikael
    januari 23rd, 2007 @ 10:21

    ”Det skapar bara hat mot finskt, när Anders och Mikael kräver referenser, källor i alla lägen – för att blockera.”

    Så du hatar finnar för att i denna debatt efterfrågas källor? Det verkar liiiite för lätt för dig att hata finnar. Och är det någon som blockerar en debatt så är det någon som kommer in och driver en linje dikterad av hat.

    Och Lennart L (eller Alf Lorentsson) får hemskt gärna utveckla vidare uttalanden om Europas sista dårhus.

    ”Han menade att folken i öst kännetecknades av passivitet, ideologitänkande, kollektivism och kaos, och folken i väst av aktivitet, praktiskt handlag, individ- ualism, och organisation.”

    I klass med Lennarts uppfatttning om skillnader mellan det goda svenska och det dåliga finska?

    ”förföljelsemaniska finnar, hÃ¥ll er till svenska värderingar ” (vad är skillnaden, utveckla gärna)!
    ”är vi bara en uppehÃ¥lls- ort där ni skall odla era ressentiment . Ni föraktar tydligen Sverige (finnar=föraktfulla).Vi (svenskar) uppskattar
    inte (finska) högerextrema och nazistiska värderingar här (nejdÃ¥, inte alls, det finns inga extrema tendenser alls…) – frÃ¥n höger till vänster sluter vi leden.”
    Sluter leden mot…den finska nazismen pÃ¥ 40-talet eller mot nÃ¥got annat?

    Vidare: ”Finska staten gödslar svenska ämbetsmän, högt upp med utmärkelser, Finlands vita ros – vad är det för hemliga sällskap som växer fram i kulisserna. Skall vi andra bli oroliga när Järv hÃ¥ller föredrag i obskyra kretsar, och visar sin film om patologiska mördare i uniform. Räcker inte den produktionen i media till ändÃ¥ ?”

    Finnar är konspiratoriska och mordiska tycker Lennart

    ”DÃ¥ skriver Mikael: Det säger allt om en svensk nazist ( Sven Hedengren) att de Ã¥ker över till Finland och strider pÃ¥ ryskt omrÃ¥de (1942).

    Implicerar det att du är nazist ? Har du svÃ¥rt att fatta ?”

    Jag har inte särskillt svÃ¥rt att fatta, jag kan se helheten medans du är en mästare pÃ¥ att implicera. Kan det vara t om sÃ¥ att du och Arnstad är goda vänner? Jag misstänker det…

    ”Borde inte säkerhetspolisen kartlägga den finska immigrantgruppen i Sverige – vilka värderingar finns i dessa enklaver – likaväl som hos muslimer.”

    Ja, vilka värderingar är det nu igen?

  112. Lennart L.
    januari 23rd, 2007 @ 20:41

    Finland är ju ett land som inte kan försörja sin befolkning, men själv tar Finland emot 1 invandrare när Sverige tar emot 10. Hur mÃ¥nga finnar finns det i Sverige -450.000 – och 1 som som inte kan lÃ¥ta en svensk historieblogg vara ifred – utan uppträder som ett trotsigt barn, utan kunskap – utan gör det istället till en narcissistisk scen för egna behov. Aldrig sakfrÃ¥gor.

    —————————————————————–
    ” Patologiska mördare i uniform” – Vi behöver en fÃ¥nge – Vill J–v Ã¥ta sig ?
    Kommer hem med ett naket ryskt lik i en pulka för att få permis ! Som fick styckas i tre delar för att kunna grävas ner.

    Överste Marttinen var den som lät arkebusera 4 finlandssvenska 19-20åringar som deserterat- den 23 juli 1944, när kriget var slut- och detta döljer Järv i filmen. Marttinen var finne och såg ner på finlandssvenskar , som du ser ner på och trakasserar oss svenskar. Som vissa i Finland trakasserat Henrik Arnstad, och du är väl dessas förlängda arm.

    Det är klart att säkerhetspolisen vill veta när någon berömmer öppet de
    svenska nazister som var frivilliga pÃ¥ Svirfronten, som sen blev Sveaborgare och Stay Behind. Det säger allt om svensk nazism, skriver du – och det mÃ¥ste ju betyda att du uppskattar den – gÃ¥r inte att tolka pÃ¥ annat sätt. Som sagt vilka värderingar finns i den finska invandrargruppen i denna frÃ¥ga – vore intressant
    att få veta ? Varför är det så hemligt ? Har Finland blivit ett nationellt isolat,
    som sluter sig samman Рoch f̦rnekar sin krigsskuld, p̴minnande om Serbien ?
    ——————————————————————-
    Det var finlandssvenskarna som ofta ingick i fredsoppositionen, då måste
    Marttinen statuera ett exempel. Den finlandssvenska befolkningen trivs inte
    heller i Finland tydligen, den har smält ner från 12% till 6% idag. Finland som har så stora motsättningar och inte kan lösa dem, utan alltid behöver hjälp och stöd , sociala konflikter, språkstrider och tidigare internationella förödande konflikter.

    Visst kan man undra vad som g̦r Finland till ett s̴ apart land ? Bara 1934 skrev 750(!) nordiska professorer under ett upprop mot att svenskundervisningen drogs ner Рmen avvisades av finska regeringen. Idag pratar inte finska ministrar svenska utan engelska.

    FÃ¥r jag som svensk inte adressera det problemet ? VÃ¥gar inte svenskar frÃ¥ga –
    vad beror det pÃ¥ – är vi rädda för finländare ?

    Tommy M. Jääskö (70) som tycker om nazister bara de slÃ¥ss för Finland, kan besöka Sota – arkisto(SA) i Helsingfors- krigsarkivet. Begär fram ArmeeOberKommando 20. (AOK) (Tyska bergsarmén i Finland) F.8/8840 AOK 2027252/13. Kriegstagebuch Anlage 9 23.12.-42. F 43 /1047 AOK 20/438- 71/14.

    Där kan du läsa och beundra generalöverste E. Dietl – en äkta finsk patriot, som var tysk ÖB i Finland. .

    ” Ett speciellt kapitel är den oönskade tyska militärens varuhamstring, svartabörsaffärer, och gulaschjobberier. Allmänheten är ocksÃ¥ upprörd över
    kontakterna mellan ”etapphingstarna” (tyska soldater) och de finska kvinnorna.

    Dietl -(nazi från topp till tå) ville med tyska nazipartiets representanter(NSDAP)
    göra klart att tyskar bara fick ingå äktenskap med och ha sympatier med det
    egna tyska folket.

    ”Rasmässig drívved” och finska kvinnor ” med starkt östligt inslag” kunde inte godkännas som ”tyska mödrar”. Därför blev 2:a halvÃ¥ret 1943 hela 98 % av giftermÃ¥lsansökningarna ej godkända – (mellan tyska soldater och finska kvinnor), därför att de inte klarade de ”politiska och rasmässiga” fordringar som ställdes.

    Min frÃ¥ga: I Norge fanns det ju mÃ¥nga barn som hade tyska fäder -som hemskt nog fick en dÃ¥lig behandling av ´norrmännen efter kriget – hur mÃ¥nga finska barn fanns det som hade tyskar som fäder. ?
    —————————————————————-

    Dietl var medlem i tyska nazistpartiet före Hitler. Han var bl.a. ansvarig för de tyska Feldstraflager i Finland och Norge i obygden, . I ett tal för dessa straffkompanier, ca 3.000 man, hotade han dessa svaga och kroppsligt nerkörda soldeter öppet med att : Wer nicht mitkommt – der fällt!. Det är dock oklart hur mÃ¥nga soldater som sköts med nackskott.

    Som finska armén lämnade han också ut sovjetiska soldater på hösten 1941 till SD för arkebusering. Som Finland gjorde med sin 3.000 fångar, utifrån
    ideologisk fanatism – och naken cynisk exploatering av slavarbetskraft.
    ————————————————————–

  113. Mikael
    januari 23rd, 2007 @ 23:23

    http://www.feldgrau.com/articles.php?ID=19

    Här kan alla själva läsa den ursprungliga text som Lennart reciterar

    ”Finland är ju ett land som inte kan försörja sin befolkning, men själv tar Finland emot 1 invandrare när Sverige tar emot 10. Hur mÃ¥nga finnar finns det i Sverige -450.000 – och 1 som som inte kan lÃ¥ta en svensk historieblogg vara ifred – utan uppträder som ett trotsigt barn, utan kunskap – utan gör det istället till en narcissistisk scen för egna behov. Aldrig sakfrÃ¥gor.”

    Men Lennart. Vad är sakfrågan som du driver?

    Lustigt att du tar upp detta om invandring. Det säger än mer om dig. Och du kanske kan säga varför du tror att det är så?

    Det är pinsam text och synd att det läggs upp.

  114. Mikael
    januari 23rd, 2007 @ 23:36

    Vad är sakfrågan Lennart?

    Du tar i helt utan balans mellan orsak, anledning, sanning och fakta. Dina texter är mest komprometterande för dig själv. Du drivs inte av någon vilja att se en historisk sanning.

  115. Kim Peter Johansson
    januari 24th, 2007 @ 01:47

    Det kan väl inte skada att finländare bosatta och verksamma i Finland (som jag) ”berikar” en rikssvensk diskussion? (Trots att en Anders Gustafsson skrävlar med debatten i Finland, har jag sällan sett till den – om med debatt inte menas att krigspropagandister hetsar upp varandra till värre och värre verbala ”stordÃ¥d”.)

    Lennarts senaste kommentar är otålig och hård; säkert inte i allo saklig. Men vilken frisk fläkt i det unkna försvaret av ogärningar!

    Det finns sÃ¥ mycket, sÃ¥ mycket som legat begravt i över 60 Ã¥r. VÃ¥ra historiker har nog talat fritt MED VARANDRA, men en stor del av allmänheten – förskräckande nog ocksÃ¥ mÃ¥nga unga – lever kvar i ett träsk av chauvinistisk självgodhet.

    Henrik Arnstad kan förresten vara helt lugn. OcksÃ¥ om han formulerat sig nÃ¥got mer moraliserande än jag skulle göra, har han Finlands ALLA NUTIDA HISTORIKER pÃ¥ sin sida – i sak. Varför Jokisipilä och Meinander funnit för gott att attackera Arnstad blir nog med tiden uppklarat.

    Lennart har nu också nämnt en handfull av de värre tabuna. Jag har inte tid, och kanske inte kunskap nog, att här skriva någonting utförligare om dem, men pekar på dessa temata, som bör utredas och kommer att utredas:

    ”sÃ¥g ner pÃ¥ finlandssvenskar”
    – en mycket allmän attityd under fortsättningskriget, dokumenterad pÃ¥ flera ställen och fullt virulent i chatspalter än idag. Järv o.a. mÃ¥ krÃ¥ma sig bäst de vill, erkänslan kommer alltid att förbli ”halv”. De har fel sprÃ¥k, ett onationellt sprÃ¥k.

    ”vilka värderingar finns i den finska invandrargruppen (i Sverige) i denna frÃ¥ga – vore intressant att fÃ¥ veta ?”
    – min tippning är att mytologin lever lika stark som i gamla hemlandet, om inte i vissa kretsar ännu starkare. Gissningsvis finns därtill en icke föraktlig grupp som anammat mera demokratiska värderingar genom kontakt med fackklubbar och partier.

    ”VÃ¥gar inte svenskar frÃ¥ga –
    vad beror det pÃ¥ – är vi rädda för finländare ?”
    – hänsynstagandet till Finland har i Sveriges offentlighet maniska dimensioner. Som t.ex. erfarna pappor vet, leder mÃ¥ttlöst överseende till att man stjälper den man ville hjälpa. Persson och Bildt har i nutid demonstrerat att slappheten skadar och sätter vapen i hand pÃ¥ fanatikerna.

    ”exploatering av slavarbetskraft”
    – berättelsen om det villigt ideologiserade Finland och dess övergrepp 1940-1944 hölls länge gömd. Men det som göms i snö, kommer fram i tö.

  116. Kim Peter Johansson
    januari 24th, 2007 @ 01:50

    Fast inte vet jag vad Tommy M. Jääskö är.

  117. Mikael
    januari 24th, 2007 @ 15:18

    Säger uttrycket ”Bättre folk” nÃ¥got för nÃ¥gon pÃ¥ forumet?

    Under en lång tid ansåg finlandssvenskar sig vara just bättre folk jämfört med finskspråkiga finnar.
    Även så idag, eller hur KPJ? Du ser dig kanske som ett offer pga din språkliga tillhörighet och glömmer bort den i internationell jämförelse otroliga fördel som ges dig som svenskspråkig i Finland.

    Under 30 och 40-talet så var en majoritet av de som var nazister i Finland, just det, svenskspråkiga.

    Även i Sverige finns det språkliga motsättningar. Den ursprungliga finsktalande befolkningen i tornedalen förbjöds att tala sitt hemspråk och barn straffades i skolan om de gjorde det. De skulle hålla sig till de ädlare svenska värderingarna måhända?

    ”Som t.ex. erfarna pappor vet, leder mÃ¥ttlöst överseende till att man stjälper den man ville hjälpa.”

    Försöker du cementera ditt eget mindervärdeskomplex? Väx ifrån den och se diskussionen som pågår i ditt föraktade hemland.

    ”Gissningsvis finns därtill en icke föraktlig grupp som anammat mera demokratiska värderingar genom kontakt med fackklubbar och partier.”

    Bland de mest odemokratiska formerna som finns i Sverige är just fackklubbar och partier som bygger på nätverkande och kontakter. Menar du att demokratiska vädreringar inte finns i Finland? Spännande. Utveckla gärna.

    Och tyvärr finns det fortfarande ingen här som unket försvarar ogärningar. Jag bl a försöker se anledningar, förklaringar och helheter istället för att kategorisera finska män som stred som bara fyllda av ondska.

    LennartL, sakfrågan?

    Vad är din sakfråga?

  118. JariL
    januari 25th, 2007 @ 14:15

    Lennart,

    Du tycks inte ha någon aning om svenskspråkiga finnarnas situation. Deras relativ antal har gått ner på grund av att den finskspråkiga populationen har i absoluta tal ökat mera än den svenskspråkiga. Samtidigt en del av svenskspråkiga har bytt sitt språk. T.ex. ännu i 1960-talet fanns det svenskspråkig arbetarklass i Helsingfors men den har i praktiken försvunnit genom äktenskap med finskspråkiga. Om vi tar ett exempel, jag har tre vänner vars far var svenskspråkig. Inte en enda av dessa tre kan tala svenska. Alla tre gick i finskspråkig skola (svenskspråkig skola var på 3 km avstånd, närskolan 500m) och far använde finska hemma. Det var först i 1980-talet då familjer med två språk började inse att båda språk var värd att upprätthålla och tvåspråkiga familjer började sätta sina barn i svenskspråkiga skolor-även om distannsen till skolan blev lite längre.

    Den finskspråkiga befolkningens attityd till svenska är som regel positiv i de områdena som ligger vid kusten dvs. nära Svensk-Finland. Ju längre öster och norr man går desto mindre värde ger man till svenskan.

    Det fanns goda skäl för ”sprÃ¥kkrig” i 1930-talet eftersom dÃ¥ fälldes de sista svensksprÃ¥kiga befästningar i Finland. T.ex. det var omöjligt att fÃ¥ universitetsutbildning i Helsingfors universitet pÃ¥ finska, man var alltid tvungen att ta minst en del av föreläsningar pÃ¥ svenska pÃ¥ grund av att alla lärare inte kunde finska. Striden slutade dock redan pÃ¥ 1930-talet och därefter bÃ¥da sprÃ¥kgrupper har kunnat leva tillsammans utan större konflikter. Fördomar finns pÃ¥ bägge hÃ¥ll men de grupper som skulle öppet visa hat ligger nog i marginalen.

    SvensksprÃ¥kigas antal av arkebuserade som du hänvisade till, ligger klart under finsksprÃ¥kigas andel. Detta används av ”svenskhatare” som ett bevis pÃ¥ att de svensksprÃ¥kiga officerarna skyddade sina egna. SÃ¥ledes din kommentar frÃ¥n det andra extremet är egentligen ganska rolig. Samma ”grupp” pÃ¥stÃ¥r ocksÃ¥ att finlandssvenskar var fegisar, ett pÃ¥stÃ¥ende som fick Ã…ke Lindman att regissera ”Framom första linjen” som du sÃ¥ häftigt har kritiserat.

    Man mÃ¥ste ocksÃ¥ komma ihÃ¥g att svenskan blev obligatorisk för alla finsksprÃ¥kiga först i 1970-talet med skolreformen (grundskola). Tidigare bara de som kom in i lyceum och den vägen till gymnasiet, som jag, studerade obligatorisk svenska. Svenskan togs med i studieprogrammet dels pÃ¥ grund av svenskans status som andra inhemska sprÃ¥ket, dels för att understryka Finlands samhörighet med Norden. BÃ¥da av dessa motiven har försvagats men dom är inte orelevanta i dag heller. Egentligen kunskap i andra sprÃ¥k än engelska har sÃ¥ smÃ¥ningom blivit bristvara i Finland pÃ¥ grund av allmänna uppfattning att man ”klarar sig med engelska överallt”.

    Mvh,

    Jari

  119. Kim Peter Johansson
    januari 25th, 2007 @ 18:07

    I nutida ”meningsutbyte” kör alla sitt eget race. Man fÃ¥r aldrig svar pÃ¥ frÃ¥gor man ställt.

    Det är inte jag som hittat pÃ¥ ”Mikaels” alla divergerande ämnen, men sÃ¥ länge jag inte blir misshandlad kan jag ju ändÃ¥ svara.

    ”Under 30- och 40-talet sÃ¥ var en majoritet av de (bör vara ”dem”) som var nazister i Finland, just det, svensksprÃ¥kiga.”

    Jag behöver inte bli påmind om den utbredda nazismen bland finlandssvenskar. Har nämnt den i detta forum! Är välbekant med böcker och artiklar i ämnet (Henrik Ekberg rekommenderas).

    Det finns inte statistik som skulle tillÃ¥ta Mikaels tillspetsade slutsats, att FLERTALET nazistsinnade i Finland skulle ha talat svenska – men att andelen sÃ¥dana var större än bland finnarna är, vad jag kan förstÃ¥, bevisat.

    Därför är heroismen desto mer beundransvärd hos de svensktalande borgerliga och socialdemokratiska parlamentariker som TYDLIGT motsatte sig Rytiregimens excesser. De utmanade därvid sina egna kretsar av ”bättre folk”; Ernst von Born blev ex.vis utskälld av sin egen bror…

    ================

    Jag anmäler en diametralt motsatt åsikt betr. finlandssvenskarnas språkliga rättigheter. De finns i grundlag och lag, men inte i realiteten.

    Just KPJ är inget offer, då jag genomskådat språklagshumbugen och helt ogenerat använder finska med myndigheter och liknande.

    Andra är offer – för allt frÃ¥n ovänlighet och lÃ¥nga telefonköer till rena justitiemord – just därför att de, lurade av sina poltiker, tror att de sprÃ¥kliga rättigheterna är ”for real”.

    ============

    Anmäler avvikande åsikt också om folkrörelserna som demokratins motståndare! Har alltid varit kritisk mot dem, men vad skall man basera demokratin på utan fackklubbar och partier. Förslag?

    Heldum tanke att jag skulle hysa mindervärdeskänslor mot Sverige. (Jag har t.o.m. arbetat där i ett par Ã¥r.) Eller ”förakta” mitt Finland.

    Men den som inte ser bristen på mognad i vår utveckling tycker jag skall läsa på bättre.

    ==========

    Det är nära förtal, om Mikael vill antyda att jag skulle se de 90.000 finländare som slaktades i kriget eller de överlevande krigsveteranerna som ”fyllda av ondska”.

    Min syn på den enskildes position inför ett krig är i korthet följande:

    Är man ense med politikerna, ställer man upp; skam vore det annars. Är man oense om kriget, vägrar man vara med – och står för konsekvenserna.

    Skulle man ha varit emot och ändå ställt upp, skall man inte tigga om applåder efteråt.

  120. Kim Peter Johansson
    januari 25th, 2007 @ 18:12

    Eftersom det nu blivit diskussion om svenska språkets ställning, bör man tacka Jari för en ganska rättvisande exposé.

    Särskilt intressant är hans skildring av ”snabbförfinskning” över en enda generation – en pÃ¥ sin tid vanlig, men inte i de övre samhällsskikten känd process.

  121. Anders Gustafsson
    januari 25th, 2007 @ 18:33

    ”Egentligen kunskap i andra sprÃ¥k än engelska har sÃ¥ smÃ¥ningom blivit bristvara i Finland pÃ¥ grund av allmänna uppfattning att man “klarar sig med engelska överalltâ€?.”

    Ett påstående som främst brukar komma ifrån de som aldrig varit utanför Norden eller till andra platser än utpräglade turistmål.

  122. johan stjernberg
    januari 26th, 2007 @ 10:06

    I Helsingin Sanomat pÃ¥gÃ¥r en ytterst intressant serie ”Tuntemattomat sotilaat” i sexton delar:
    http://www.hs.fi/juttusarja/tuntemattomat
    Där skriver Ilkka Malmberg om de verkliga historiska händelserna bakom Väinö Linnas ”Okänd soldat”. Den senast publicerade delen handlar om erövringen av Petroskoi, och passar bra som komplement till senaste tidens tidningsskriverier om fÃ¥ng- och koncentrationslägren under fortsättningskriget – och naturligtvis som komplement till själva boken.

    Den första oktober 1941 skymtar Petroskoi fram frÃ¥n en kulle i romanen: ”Ja tuon mokoman röttelön takia on rähjätty ”. Händelserna är autentiska; Linna skriver om sitt eget regemente I/JR 8. DÃ¥ han kom fram var mycket ödelagt och av stadens befolkning pÃ¥ 80.000 fanns bara c:a 4000 kvar. Befolkningen utfylldes smÃ¥ningom med sÃ¥dana som gömt sig i omgivningen.

    Nu börjar ocksÃ¥ den etniska utrensningen. Finländarna anlade sex koncentrationsläger för icke stamfränder och andra opÃ¥litliga element. Före julen fanns i lägren 16.686 personer, mycket kvinnor och barn eftersom männen evakuerats, och inom ett Ã¥r hade 3.536 strukit med av köld och hunger. Romanens Hietanen känner medlidande: ”Kyl kintu vilkkuva”.

    Finländarnas koncentrationsläger var dock ingen ny företeelse i trakten. Före vinterkriget härbärgerade Stalins kanalbygges tvångsarbetsläger lika många som det fanns invånare Petroskoi.

  123. Leena
    januari 26th, 2007 @ 13:30

    Kim Peter skrev: Arnstad har ”Finlands ALLA NUTIDA HISTORIKER pÃ¥ sin sida – i sak. Varför Jokisipilä och Meinander funnit för gott att attackera Arnstad blir nog med tiden uppklarat.”

    Om du verkligen tycker sÃ¥, kan du inte läsa eller förstÃ¥ det du läser. Liksom Jokisipilä sa, var Arnstads teser lika gammalmodiga som Torstilas, dvj. de var tesen och antitesen – och bÃ¥da accepterar inga historiker nuförtiden. Forskningen har gÃ¥tt vidare.

  124. Lennart L.
    januari 26th, 2007 @ 17:50

    Debatten på CG-bloggen påminner om när Israel blir kritiserat för sin ockupation
    och brutala krigföring i Palestina.

    1. Det bemöts dÃ¥ med att rubriceras som ”antisemitism ”- och dÃ¥ behöver det inte bemötas, utan kan avfärdas med hÃ¥n.Antifinskhet här.

    2. Debattören utsätts för personangrepp,utvärderingar, och efterslängar, av sin personliga sfär av ”Mikael”, – som demonstrerar sin gränslöshet genom att penetrera andras personliga sfär – pÃ¥ en historieblogg(!) om WW2, inte trodde vi att (pro)finländare var sÃ¥ introverta. Trots alla sakliga historiska inlägg – ekar
    Mikael ” Vad är sakfrÃ¥gan, vad är sakfrÃ¥gan ?…. What to do ?

    4. Anders på Åland (dit ingen- vare sig finne eller svensk får flytta) följer upp
    med att välja ut nÃ¥gon bagatell – som noga analyseras, varpÃ¥ nÃ¥got litet
    detaljfel – används att ogiltigförklara inlägget.

    5. JariL som bryr sig mer om?- finska SS-soldater i SSSR och deras minne, kan ju utreda hur Finland hanterade gravvårdarna över de massavrättade- och ihjälsvultna röda arbetarna. Georg Branting,svensk advokat och son till Hjalmar
    Branting, skrev redan på 20talet en bok om den finska rättslösheten, som ombud åt åtalade röda, omslagsbilden föreställer ett gravmonument över röda som förstörts av finska vandaler. Detta var ju mycket vanligt.

    Jag tycker att det är tecken på svaghet, förslagenhet att använda den typen av
    debattmetoder.

    Det finns väl ingen HISTORIA, som Ã¥ngar pÃ¥ utan det är människors enskilda handlingar som bildar historien – det är vad andra nationer accepterar – men tydligen inte Finland, där härskar ”miraklens” och det utvalda folkets barmhärtiga dimmor. Kim P.J – har som vanligt rätt – de finska forskarna har skaffat sig korrekta kunskapen – men eliternas kunskap har inte blivit förmÃ¥ga uti pörtena.
    ——————————————————————-
    Finland 1918 -44 pÃ¥minner delvis om Israel idag – ensam i stora världen, USA ställer upp och betalar för Israels separatkrig mot arabvärlden. Israel handlar lika
    utanför legaliteten som Finland 1918-44.

    Det är ocksÃ¥ vad Raija Hanski skriver i sin avh. Det vita aktivistiska höger- extrema Finland handlade tvärtom mot sina föregÃ¥ngare – som betonade legaliteten- i sitt motstÃ¥nd mot den tsarryska repressionen vid sekelskiftet.

    När Mannerheim segrade över de röda socialdemokraterna- segrade också laglösheten, dödstraff infördes som inte funnits tidigare, massavrättningar av gisslan, avrättning av sårade, koncentationsläger, förföljelse. Motståndet mot
    den ryska repressionen leddes e.u. inte heller av gapiga finländare, utan av den svenskspråkiga minoriteten, som tsaren främst ansåg farlig.Finnarna då, Paasikivi och Snellman var mycket servila mot de ryska myndigheterna. Om n u någon trodde något annat.

    Finland började också att förbereda sig på att bli en liten men hungrig, imperi- aliststat, genom att bjuda in tyskarna 1918,, bl.a. för att få hjälp att erövra ryska Karelen. När förhandlingar började 1920 i Berlin framförde Finland
    sina grandiosa krav pÃ¥ Ryssland. – ” Vi är i Krig med Ryssland ! ” Ge oss hela Kola-omrÃ¥det, Pechenga, Murmansk och dess strategiska järnväg och hela ryska Karelen fram till Vita havet – och ända ner till Svir och Onega.

    Ryska Bolsjies delegat Vorovski frÃ¥gade : Vad fÃ¥r vi i istället ? Ingenting ! svarade finska delegationen(Enckell) , som ansÃ¥g sig ha ”folkrätten” pÃ¥ sin sida. Ryssarna
    skrattade, britterna skrattade, tyskarna skrattade -vilka naiva idéer kan ett
    litet utkantsfolk i periferin ha – undrade de – och har de inte slutat skratta – skrattar de än.(Men Petsamo tjatade finnarna Ã¥t sig.)

    Och det är ju här som i Finland (och Mikael gladeligen ) det kända nazistiska tricket debuterar – att göra ansprÃ¥k pÃ¥ ”frändefolken”, som motiv för en expansionistisk politik.Det gjorde Finland handgripligt 1919-22, Hitler använde samma trick mot Polen, 1939 som fÃ¥tt delvis genuin tysk befolkning 1918, och mot Tjeckoslovakien som hade sina sudettyskar, som Hitler skulle ”befria” vid inmarschen 1938,i oktober. Övriga förintas – och deporteras som Finland i Karelen 1941-44.

    Finland framstår som nazismens tidiga ursprungsland,1918, med sina
    skyddskårer , militarisering och terror och försöka att expandera åt alla håll.
    Den finska kolonin i Ryska Karelen 1930talet, blev även anklagad med viss rätt för att i ett skymningsläge, rycka Karelen av Ryssland.

    Men dÃ¥ satte Finland igÃ¥ng med smÃ¥ rövartÃ¥g mot ryska Karelen, plundrade och avrättade ”röda” karelare, nÃ¥gra av dem som deltog i von Hertzens intervention
    1919 mot Aunus, var Aarne Sihvonen och Paavo Talvela , som var finska gamla tyskfrivilliga 1916-17, för Finland stödde ju Tyskland även då.

    Ryssland 1939 mÃ¥ste ha undrat över att alla dessa olagliga interventionister senare steg till generaler i finska armén – skulle de som samarbetat med tyska armén 1918 – skulle de senare samarbeta med Tyskland vid ett väntat tyskt
    anfall ? Ja – de gjorde de – Talvela förde befäl över finska styrkorna som intog
    Svir-området 1941. Misstanken var befogad.

    Skulle Finland som släppte in en tysk division 1918, som kunde ha gått mot
    Petersburg, som släppte in brittiska flottan i maj 1919, som bombade ryska
    Kronstadt och sänkte flera örlogsfartyg, hur skulle Finland ställa sig i framtiden.
    Ett Finland som massavrättat den finska vänstern , upprättat gulagläger, parti- förbud etc. Ett Finland där Mannerheim erbjudit sig att om han fick finansiering + Kolahalvön, + sanktionering av västmakterna – att erövra Petersburg, till- sammans med tsargeneralen Judenitj – vilka massmord hade inte Finland deltagit i dÃ¥ om tsarstyrkorna och västs interventionsflottor/armé segrat.
    Anfallet mot Petersburg misslyckades för Judenitj i oktober 1919, redan då
    uttalar sig en finsk officerer i dagspressen , ” att Petersburg mÃ¥ste intas i en kniptÃ¥ngsoperation” för att inte hamna i utdragna gatustrider etc. ” En strategi som genomfördes 1941 -44, med miljoner ryssar som offer.

    Skulle det inte finnas anledning att inleda f̦rhandlingar med ett s̴nt grannland Рerbjuda det landbyte etc. Hur behandlade Tyskland Danmark och Norge Рkupp̦verfall, ockupation utplundring . f̦rtryck, 1940-45, med Finlands tysta medgivande.

    När Storbritannien släppte lös den tyska flottuppbyggnaden 1935 – innebar det
    att Östersjön kom att domineras av Kriegsmarine. Detta hurrade finnarna Ã¥t – (ja´visst ja, bara vi svenskar kallas ”hurrare” – svenskhat ? )Finland och Tyskl- and byggde ubÃ¥tsflottor tillsammans – naturligtvis mÃ¥ste SSSR motverka detta, risken för att bli instängd i Finska viken var överhängande – och sÃ¥ blev det 1941 Finland hade även samarbete med Estland om att spärra Finska viken.
    SSSR:s l̦sning f̦r Finska viken blev senare Рatt annektera tyska K̦nigsberg/,
    nuv. Kaliningrad, tacka Finland för det.

    Finland tillät inte ens de Finlandsfrivilliga norrrmännen , en styrka på 700 man att
    återvända till Norge när tyskarna gick in, man skickade en ambulans som spionerade på krigsutvecklingen istället. När Nazityskland fått Norge i ett fast
    grepp Рb̦rjade finska staten att f̦rșka annektera norskt territorium 1940/41.
    Det gällde området från finska kilen-Kilpisjärvi, finnarna ville ta över med tysk
    hjälp Skibotn-området, och bygga en hamn vid Lyngenfjorden(där senare den
    tyska slutställning togs upp 1944/45.

    Estländare som flydde den tyska ockupationen av det blivande ”Ostland”,
    Baltikum, internerades eller fick välja på att gå in i finska armén och slåss
    mot Ryssland. Finland brydde sig inte mycket om esterna – vare sig 1941, eller
    1989. DN: s Kaa Enebergs far deltog som förhörsledare i Ingermanland, åt tyska
    armén, som Talgrees far Leo – som samverkade med tyska säkerhetspolisen
    t.o.r. Stalingrad.

  125. Lennart L.
    januari 26th, 2007 @ 18:15

    Bildtext : Tyskland 1942: 60 finnische werwundete Kämpfer gegen die Bolschewismus die sich auf Einladung dess SS-Reichsführers Himmler – auf einer Deutschlandsfahrt. befanden sie, besuchten Koblenz, wo sie herzlich empfangen wurden. U.a. besuchten sie das historische Deutsche Eck am Zusammenfluss von Rhein und Mosel unde die festung Ehrenbreitstein, die auf alle finnischen Freihetskämpfer grossen Eindruck machte.
    ——————————————————————-
    1946.Dagspressen februari.
    FINSK KRIGSFÖRBRYTARE UTLÄMNAS: Kapten Nero anklagad för massmord på
    ryska krigsfångar.Avgörandet nu hos regeringen.

    Kapten Eero Veikko Nero skall utlämnas enligt Högsta domstolen för talrika
    mord pÃ¥ krigsfÃ¥ngar i Kivinebb socken. I Jalkala from. 16.11. 1941 – t.o.m första hälften av januari 1942, ensam eller tillsammans med annan skjutit ihjäl nio fÃ¥ngar samt att senare ´med annan officer kommit överens med att vissa fÃ¥ngar frÃ¥n en förläggning skulle sändas i riktning Rajajoki, för att bringa utlösning av minor.

    Troligen hade detta föranlett att 14 fÃ¥ngar – ca 13 januari 1942 hämtats och förts till minbelagt omrÃ¥de, där följande natt 7 av dessa fÃ¥ngar omkom genom
    minexplosioner.

    I början av februari 1942 i Kivinebb socken, tillsammans med två andra personer
    dödat 17 fångar genom skjutning, samt i Kiviniemi i Sakkola socken genom skjut- ning bragt 5 fångar om livet ca början av juni 1942, samt ytterligre 4 fångar
    den 21 juni.
    ——————————————————————
    Finska beskickningens skrivelse av den 19.1. 1946.
    Vad som hände med denna utlämning, som offentliggjorts i svensk press februari 1946 – är icke känt eller om anklagelserna föranledde domslut.

  126. Anders Gustafsson
    januari 27th, 2007 @ 14:27

    ”4. Anders pÃ¥ Ã…land (dit ingen- vare sig finne eller svensk fÃ¥r flytta) följer upp
    med att välja ut nÃ¥gon bagatell – som noga analyseras, varpÃ¥ nÃ¥got litet
    detaljfel – används att ogiltigförklara inlägget.”

    Igen lyser din ovilja att ta reda på fakta igenom.
    Befolkning enligt födelseort 2005:
    Ã…land 69,6%
    Finland 20,2%
    Sverige 6,4%
    Övriga länder 3,9%

    Inom övriga länder finns visst representanter för 47 nationaliteter och till skillnad från vissa andra områden så integrerar vi våra invandrare i samhället i stället för att stoppa dem i läger som vissa andra gör ännu på 2000-talet.

    Huruvida jag väljer ut ”nÃ¥gon bagatell” fÃ¥r andra bedöma,men jag kan bara konstatera att du väljer att handskas ytterst vÃ¥rdslöst med sanningen. Det är inte frÃ¥gan om ”detaljfel”, utan uppgifter som helt saknar grund och sedan försvarar du dig med att du inte tar ansvar för vad andra skrivit.

    Alternativet är att det är uppgifter som i och för sig är sanna, men som manipulerats för att antyda något helt annat och som passar i din världsbild. exempel på detta finns i dina egna skriverier.

  127. Leena
    januari 27th, 2007 @ 14:32

    Lennart skrev: ”Finnarna dÃ¥, Paasikivi och Snellman var mycket servila mot de ryska myndigheterna.” Snellman var en politisk fennoman men sälv var han svensksprÃ¥kig! Och de ryska myndigheternas hÃ¥llning pÃ¥ 1860-talet var dock ganska olik än i början av 1900-talet, sÃ¥ Snellmans och Paasikivis handlande kan inte jämföras.

    På samma sätt, Finland var t.ex. 1918-20, 1929-32, 1937-9 ganska olik. Det som är viktigast var att Finland var 1939 det enda demokratiska av dessa länder som vann självständigheten efter första världskriget.

    ”göra ansprÃ¥k pÃ¥ “frändefolkenâ€?, som motiv för en expansionistisk politik”: det hände ju i ett tid där Ryssland var i stÃ¥nd att splittras och mÃ¥nga folk verkligen ville ha ett eget stat. De finnar som ville hjälpa dem var frivilliga. Viktigaste av allt, regeringen ville *inte* ta del i anfallet mot Petrograd.

    Och hur var det med Sverige and Ã…land? Var det inte expansionspolitik?

    ”Skulle Finland som släppte in en tysk division 1918, som kunde ha gÃ¥tt mot
    Petersburg, som släppte in brittiska flottan i maj 1919, som bombade ryska
    Kronstadt och sänkte flera örlogsfartyg, hur skulle Finland ställa sig i framtiden.”

    Troligen undrade Stalin sådana saker, eftersom han inte var väl informerad av
    vilket slags land Finland hade blivit 1937-9. Men ocksÃ¥ finnarna kunde pÃ¥minnas ryska soldaternas hjälp till de röda 1918 och – mertill – Sovjets ständiga hjälp till finska kommunisterna. Om man lÃ¥ter Stalin vara misstänksam mot Finland, mÃ¥ste man acceptera att finnarna var ocksÃ¥ misstänksamma mot Sovjet.

    ”Ett Finland som massavrättat den finska vänstern, upprättat gulagläger, parti- förbud etc.” TvÃ¥ första hade hänt över för tjugo Ã¥r sedan, mesta fÃ¥ngar hade fÃ¥tt amnesti efter ett par Ã¥r och hade nu haft i Ã¥ratals medborgerliga rättligheter. I stället hände detsamma i Sovjet – och mÃ¥ngfaldigt – även 1937-9.

    Beträffande förbjudandet av kommunistiska partiet: dåförtiden ville de verkligen göra revolutionen i Finland, dvs. störta det demokratiska systemet. Av samma skäl ville inrikesminister Kekkonen förbjuda IKL. Kanske Weimarrepubliken hade lyckats, om det inte har varit för tolerant mot icke-demokratiska partier.

  128. Anders Gustafsson
    januari 27th, 2007 @ 15:13

    För dem som vill läsa mera om Estniska frivilliga:
    http://www.okupatsioon.ee/english/overviews/ylev/ylev-RESISTAN.html

  129. Anders Gustafsson
    januari 27th, 2007 @ 17:34

    Tänkte bara lägga upp detta förtjusande inlägg som allas vår Alf-Lennart Lorentsson (Lennart L) skrev den 21 december i fjol på en annan blogg:

    ——————————-
    Och Anders Gustafsson är en obehaglig uppblåst ålänning som aldrig argumenterar . Du borde inte skriva på en blogg sitter och stämpla överlägset som en besserwisser andras inlägg. Du före- träder Järv och hans fascistkompisar, Hedengren, Marttinen och SS-Törni.

    Du vill väl ha det personligt förstÃ¥s – varsÃ¥god och skölj idiot ! Mobbare ! Vad är det för fel pÃ¥ finsk nationalism? skrev du -vad är det för fel pÃ¥
    svensk !?

    FörstÃ¥r ryssarna som skicka finnarna västerut –
    här springer de och kaxar och vet allt , bestämmer
    allt och tror sig vara populära- tar alla jobb, bost- äder och betraktar Sverige som sin hemmabas, finskt territorium men detta är Sverige !

    SÃ¥na som finska översittare som du – kan fÃ¥ mig att rösta pÃ¥ Sverigedemokraterna ! Argumentera din fan istället .Nu fÃ¥r det vara nog med finnfjanterier ! Du retar mig din jävel !

    december 21, 2006 5:57 AM
    ——————————-

  130. Mikael
    januari 27th, 2007 @ 17:48

    och sakfrågan är?

  131. Mikael
    januari 27th, 2007 @ 17:52

    Allt Lennart berättar kan berättas från ett annat perspektiv också. Lennart är förpestad av antifinsk vänster retorik. Sorgligt.

    Förresten så ansökte Karelarna om att få tillhöra Finland.

  132. Kim Peter Johansson
    januari 28th, 2007 @ 03:00

    Nu mÃ¥ste ocksÃ¥ jag överge min ridderlighet gentemot täcknamnet ”Leena”. Denna människa insinuerar, att jag skulle sakna läskunnighet resp. läsförstÃ¥else.

    Utöver det språk Leena och jag har gemensamt (finskan) läser jag och förstår obehindrat svenska, norska, danska, engelska, tyska, franska, spanska, italienska och latin. Om Leena ger mig tid och förser mig med en bra ordbok, skall hon finna att jag klarar av ryska texter också.

    Leenas struttande i detta ämne kommer att ta ett abrupt slut när jag nu ber henne konkretisera:

    1. Vilka böcker av trion Arnstad, Jokisipilä, Meinander har Leena läst?

    2. Vilka ”teser” hos Arnstad kan avfärdas som gammalmodiga i Torstilas
    anda? Vad för ena ”teser” har Torstila överhuvudtaget utvecklat?

    3. STRATEGIN: Finland kunde inte ha krigat 1941-44 utan Tyskland bakom ryggen. Tyskland nyttjade fronterna i Finland som en del av sitt eget korstÃ¥g. Finland var enda parlamentariska demokratin i anti-Komintern-pakten. Vi ställde t.o.m. upp som Hitlers ”demokratiska skyltfönster”, men lurade till all lycka bara oss själva.

    Leena, säg nu klart vilka av dessa fakta som bestrids av Jokisipilä eller Meinander!

    4. IDEOLOGISK ANPASSNING: Finland gick självmant över sina gränser. (Tysklands ledare dömdes i Nürnberg ”retroaktivt” för samma gärningar, för brott mot freden.) I Fjärrkarelen bedrevs rasÃ¥tskillnadspolitik. AKS:are hade oproportionerlig makt. Finland som stat ställde sig pÃ¥ Tysklands sida mot vÃ¥ra nordiska broderländer Danmark och Norge. Estniska flyktingar undan nazisterna tvÃ¥ngsinternerades eller tvÃ¥ngsinsattes vid östfronten.

    Leena, är dessa fakta kontroversiella? Förnekas de av Jokisipilä och Meinander?

    3. NAZISM I FINLAND: Nazisympatier gjorde sig breda i hela överskiktet: bland politiker, präster, professorer, jurister, officerare och annat ”bättre folk”. Om detta har faktiskt Jokisipilä skrivit, om inte Meinander (till sin skam i sÃ¥ fall). Varken Arnstad eller andra har pÃ¥stÃ¥tt att Finlands befolkning som helhet var nazistisk.

    Leena, pÃ¥ vilket sätt – och varstädes – har jag tolkat de tre skribenterna fel?

    4. SENARE HISTORIESKRIVNING: Jag pÃ¥stÃ¥r, Arnstad pÃ¥stÃ¥r, Jokisipilä pÃ¥stÃ¥r, Meinander pÃ¥stÃ¥r, att det har tagit lÃ¥ng tid för historiografin att kapitulera för verkligheten – men ännu längre tid för verkliga rön att bli accepterade i högtidstal, politiska tidningar, radio, TV och bland ungdomliga chattare pÃ¥ Internet.

    Leena, jag tror inte att herrarna falsifierar detta. Det underligaste i mobbandet av Arnstad har varit just det ogrundade påståendet att Arnstad inte skulle ha en aning om vad historiker kommit fram till.

    SÃ¥ ”Leena” lilla, UT MED SPRÃ…KET NU! Äntligen nÃ¥got annat än halvkvädna visor!

    När jag skrivet att HA har nutida historiker med sig ”I SAK”, tillÃ¥ter jag inte att detta tillbakavisas med allmänna beskärmelser som:

    ”Och svenskarna som räddade sig genom att leverera järnmalm!”

    ”Ingen svensk har tidigare varit sÃ¥här ovänlig mot stackars oss!”

    ”Ordvalet är elakt, med tanke pÃ¥ hur demokratiskt Finland dock var.”

    NU – LEENA – FÃ…R DET ÄNTLIGEN BLI ETT SVAR ”ILMAN KYNSIÄ JA HAMPAITA”.

  133. Anders Gustafsson
    januari 28th, 2007 @ 16:08

    ”Av samma skäl ville inrikesminister Kekkonen förbjuda IKL. Kanske Weimarrepubliken hade lyckats, om det inte har varit för tolerant mot icke-demokratiska partier.”

    Och IKL förbjöds även ett tag under 30-talet…

  134. Anders Gustafsson
    januari 28th, 2007 @ 17:13

    ”Viktigaste av allt, regeringen ville *inte* ta del i anfallet mot Petrograd.”

    Det stämmer! Trots upprepade Tyska propåer.

    Leena! Har du läst den mycket intressanta artikeln om Leningrad i Sotahistoriallinen Aikakauskirja 25? Notapparaten räknar 199 noter 🙂

  135. JariL
    januari 29th, 2007 @ 17:29

    Lennart,

    Lite gräsrotshistoria frÃ¥n min närkrets. Min mofas bror hörde till röda gardet i Helsingfors, egentligen i en sÃ¥ kallad ”spaningsenhet”. Jag har ingen aning om han var med i de rödas övergrep, men given att andra liknande enhet ofta var det, det är nog möjligt. I alla fall var han livvakt till Stockholms polismästare när han besökte Helsingfors när Kansanvaltuuskunta (röda regeringen) ville bevisa att det inte fans nÃ¥gon röd terror i Helsingfors. När kriget gick dÃ¥ligt hamnade min mofas bror till Sveaborgs lager. Han hade dock turen med eftersom han hittade en rysk mantel som var av samma typ som användes av de vita vakterna. Han lyckades pÃ¥ nÃ¥got underligt sätt slippa ut frÃ¥n lager vid vakt byte i sin mantel och sedan han tog bÃ¥ten till Salutorget. Nästa man hörde av honom var när han anlände i Sverige. DärifrÃ¥n hans skickades direkt till Norge. Enligt legenden han hjälptes dit av Stockholms polismästare, men jag vet inte om det stämmer. I alla fall i Norge de lokala myndigheterna satte honom i en bÃ¥t som tog honom till USA där han levde resten av sitt liv.

    Min frus familj frÃ¥n mors sida har sÃ¥ länge jag har känt dom varit antigen SKDL eller kommunist anhängare, senare Vänsterförbundets anhängare. Deras kommunism var starkt baserad pÃ¥ händelserna under inbördeskriget dÃ¥ en av familjen blev arkebuserad av de vita. De överlevande var full av helig hat mot de vita efter detta och kommunismen föll naturligt till dom ocksÃ¥ för att dom var smÃ¥ jordbrukare. Deras värld rasade i hop första gÃ¥ngen när Sovjet Union föll. Men dom förlorade sina illusioner totalt när släktens äldsta egentligen för ett par Ã¥r sedan berättade hela historian om den arkebuserade röda ”hjälten”. Han hade haft lite gräl med en bonde och när rödgardet tog makten i omrÃ¥det vÃ¥r vän tog sin vapen med och mördade brutalt sitt ”fiende”. Detta fakta hade all som viste om saken tigit för över 80 Ã¥r.

    ”JariL som bryr sig mer om?- finska SS-soldater i SSSR och deras minne, kan ju utreda hur Finland hanterade gravvÃ¥rdarna över de massavrättade- och ihjälsvultna röda arbetarna. ”

    Det tog drygt 20 år efter inbördeskriget innan de rödas grav kunde markeras. Det var en lång tid. Jag tror nog att det räcker att ex SS männens gravar har varit omärkta för 60 år. Jag kan mycket väl förstå att man vill minnas sina vänner och släktingar oberoende om vad dom har varit eller vad dom har gjort. Det är bra att komma ihåg saker och ting men det är inte bra att bli fixerad till dom t.ex på grund av ideologi. Det är alltför lätt att bli en offer av en legend som inte håller när den granskas lite närmare.

    Mvh,

    Jari

    PS. Finska justitieombudsmannen har skrivit en bra bok som handlar både de rödas och vitas rätssystem och rättegångar år 1918. De röda kan inte precis påstås ha varit bättre än de vita vad kommer till rättvisan.

  136. Lennart L.
    januari 29th, 2007 @ 18:02

    FINSKA GRYMHETEN – ÃœBER ALLES !
    —————————-
    Anders Gustafsson. Din far var e.din u. född 1903, sjöofficer och hängiven ”boljevikhatare.” Du borde dÃ¥ själv vara i +-80Ã¥rsÃ¥ldern, men dÃ¥ brukar man ha uppnÃ¥tt nÃ¥gon liten vishet och omdöme.

    När du kopierar och flyttar över inlägg från andra bloggar tar du risken att
    bli anmäld för brott mot upphovsrätten – samt förtal.(!) Du vet väl inte vem som skriver pÃ¥ andra bloggar. Har ni särskild toklagstiftning pÃ¥ Ã…land ? Du kanske blir utlämnad till Sverige – som er kapten fÃ¥ngdödaren Nero.

    Det är bara det att i svenska fängelser är det fullt med finnar idag – som alltid. Du kanske fÃ¥r sitta pÃ¥ Ekenäs eller Sveaborgs pino- och tukthus. Du fÃ¥r vänta till att folkpartiets Leijonborg har som han lovat i valet 2006, utvisat alla finnar som
    begått brott i Sverige, eller kanske alla som hänger på svenska socialkontoren,
    eller alkoholisttorkarna. En Finlandsfärja måste nog chartras innan vi har plats för
    kapten Gustafsson d.y. D.ä.. skall vi återkomma till.

    När du och din underhuggare T.Mikael försöker att identifiera namn på denna
    bloggs svenska deltagare – är ju det ett tecken pÃ¥ dÃ¥ligt omdöme, brist pÃ¥
    argument och sedvanlig finsk grymhet. Vill ni pÃ¥ lösa grunder att andra pro-finnar skall utsätta bloggdeltagare för repressalier – kanske finns det finska
    ”dödspatruller” i Sverige som ni vill aktivera. Se upp svenska deltagare pÃ¥ denna
    blogg ! Ni riskerar att bli objekt för finsk hämnd, om ni hyser uppfattningar
    som inte är aito-finska.

    MÃ¥nga svenskar är säkert rädda för vissa finländare – efter Juha Valjakallas
    avrättning av en svensk far och minderÃ¥rig son som krävde igen en stulen cykel, en julinatt pÃ¥ kyrkogÃ¥rden 1984 i Ã…msele, och fick en hagelsalva till svar. Makan jagades i kapp och Juha skar halsen av henne – bl.a. ! Den stackars ”Bobbys” mor var finska enligt Yrsa S. Det skrev inte DN , men Aftonbladet, DN skyddar alla finländare frÃ¥n insyn.De vidrigaste morden i svensk kriminalhistoria. Finland har ju e.u ocksÃ¥ 10 gÃ¥nger högre vÃ¥ldsbrottslighet än Sverige.

    Ta avstÃ¥nd frÃ¥n de metoder du och Mikael tillämpar – bloggmoderatorn bör nu
    sparka ut er två från bloggen.Som ju typiskt nog saknar djupare finsk anknytning,
    därför desto mer patologisk patriotism – som Järv.

  137. Lennart L.
    januari 29th, 2007 @ 19:01

    —————————————————————–
    Noteringar från besök av den finske generalstabens chef Axel Erichs Heinrichs,
    vid Adolf Hitlers högkvarter. Antecknat den 31.8 1942.
    —————————————————————–
    På måndagen den 24 augusti anlände med specialflyg generallöjtnant Heinrichs
    beledsagad av finske generalen Paavo Talvela (förbindelseofficer vid Führer- högkvarter,deltog 1940-41 i planerandet av tyska överfallet på SSSR), vid tyska OKH (Oberkommando des Heeres) högkvarter.

    Middag på inbjudan av generalöverste Franz Halder, tysk generalstabschef. den 25 augusti f.m., mottagning och information av chefen HNW (underrättelse- trupperna) Erich Fellgiebel och därefter avslutande färd till Fuhrerns högkvarter.
    med mottagning av Adolf Hitler, riksmarskalken (Göring) och generalfältmarskalk
    Wilhelm Keitel.

    Führern talade i allmänna ordalag om förloppet av de tyska operationerna i
    norra Kaukasus, samt om svårigheten med underhåll och försörjning till dessa
    avlägsna krigsskådeplatser.Führern måste därför med nödvändighet berätta
    om staden Stalingrad – som Luftwaffe höll pÃ¥ att ” zerlassen” ((hacka i bitar).

    Stadens befolkning skulle p.g.a. av sin fanatism inte skonas.Riksmarskalk Göring
    tillfogade att de kvarblivna männen skulle – skjutas, och kvinnor och barn avtransporteras.

    Utifrån detta kom samtalet att handla om Leningrad. Führern betonade att samma metoder skulle användas i Leningrad. Detta utlöste en uppriktig och samstämmig glädje hos de båda finska generalerna.
    —————————————————————-
    Källa: Finlands krigsarkiv (Sota-arkisto) Helsingfors. ArkivalieN:r. F33/357
    OKH. H. 27/5 bl. 6316525
    —————————————————————-

    Även för den mest garvade – vilken grymhet ! TvÃ¥ av världens grymmaste och känslokallaste nationer rÃ¥flabbar gemensamt i varglyan. Historiens värsta massmördare, och sÃ¥ de tvÃ¥ finnarna,smÃ¥rävarna glädjer sig Ã¥t det pÃ¥gÃ¥ende massmordet som skall trappas upp till mega-giga-massmord., med finsk hjälp.

    Storhetsvansinnets och Nazitysklands farligaste satellit kom alldeles för enkelt undan kriget – men gnäller, skrävlar och ljuger, förtränger värst av alla – uppbackade av den svenska efterblivna överheten.Finland borde nog ha ockuperats – en period, för att riktigt rensa upp.

    Mannerheim beșkte Hitler den 27 juni 1942 som ̴terbeșk p̴ Hitlers uppvakt-ning den 4 juni Рhan b̦r ha f̴tt samma information РHitler m̴ste tr̦sta
    Finland – som inte ville bli blÃ¥st pÃ¥ möjligheten till historiens värsta massmord.

    Detta bevisar slutligen de finska avsikterna med Leningrad.Men den 27 januari
    1944 bröts belägringen – och ett halvÃ¥r senare klippte Röda armén klorna pÃ¥
    den oövervinnerliga finska armén – pÃ¥ drygt en vecka. Lektionen gick hem –
    Lillfinland blir krigsskådeplats i nästa skede.

  138. Lennart L.
    januari 29th, 2007 @ 20:04

    ——————–
    Den 12 augusti 1934.
    ———————
    Finland hyllar minnet av de tvÃ¥ tyska kämparna frÃ¥n 1918 – Generalmajor
    H. v. Tschirsky och v. Boegendorff, 17-årsminnet. Invigning av monument på
    Hamnskär (utanför Lovisa) över tyska ubåten U.C.57.

    Den lämnade Danzig den 22.11.1917, med bl.a. 8 finska jägare som kämpat för Tyskland i kriget fr. 1916 på baltiska fronten. Dessa skulle hem och genom- föra förberedelser för det med tysk hjälp genomförda inbördeskriget 1918.
    På hemväg försvann båten med man och allo.

    Närvarande var Finlands höga militärchefer, regeringen, tyska skolskeppet Gorch Fock, 5 av de finska jägarna,, en ”Abordnung des Stahlhelm”(veteranorg.) Der Deutschen Vereinen, Ortsgruppe Helsinki – NSDAP (=tyska nazistpartiet), finska flottan och dess musikkÃ¥r, kustpansarfartyget Väinömöinen, (tyskkonstruer. som Ilmarinen), samt fem hederskompanier frÃ¥n skyddskÃ¥rsdistrikten.

    ” De första tyskar som gav sitt liv för Finlands frihet” – tal av general Valve,
    kapten H. Anttila, Dr. Mustakallio, överste Hägglund – ” visar djup tacksamhet för de tyska offren och är Ã¥nyo samlade för vidare kamp för Finlands frihet”.

    Dr Mustakallio talade för alla när han sa : -” Keine diktate der Welt werden Deutschland zu Boden zwingen können und so lange Deutschland so Heldenhafte
    söhne hat – wie es die besatzung von U.C.57 gewesen ist, ist es gut bestellt in die Gegenwert und zukunft.”

    De finska militärkretsarna släppte aldrig sina bindningar till Tyskland – vilket
    givetvis bidrog till misstänksamhet frÃ¥n sovjetisk sida.Tyskland utvecklade sin marin i Finland under 1930talet – sÃ¥ att man kunde kringgÃ¥ Versaillesavtalet. När
    Storbritannien drog sig tillbaka 1935 frÃ¥n Östersjön – rubbades balansen, Tyskland hade en ubÃ¥t utprövad i Finland i tjänst, bara 11 dagar efter att nya
    flottavtalet ingått.

    SÃ¥ seriösa var Finland i sina kontakter med SovjetRyssland – att när utrikes- minister R. Holsti besökte Moskva 8-11 februari 1937, för överläggningar
    med högsta sovjetledningen – var det första besöket i Ryssland av en finsk regeringsmedlem pÃ¥ 20 Ã¥r, sen 1917. Detta var efter att protyske Svinhufvud förlorat presidentvalet – och Kallio trätt till. Man gjorde ett försök att uppnÃ¥ avspänning – vilket saboterades av den finska högern, samt finska och tyska
    militarister.

    I morgon : Var det kapten Gustafsson d.ä. som tillsamman med tyska Kriegs- marine minerade Finska viken 1941-44, ? och och stängde sjötransp- orterna till Lenin- grad – men öppnade för svältdöden, och utbildningen av de tyska ubÃ¥tsflottan i det relativt säkra Östersjön, som sen torpederade alla fartyg inom synhÃ¥ll, pÃ¥ världshaven. Man kunde möjligtvis fÃ¥ plats med lite saltvatten – mellan minorna.

    I morgon : Hur Finland blev Nazitysklands farligaste satellit – som höll ut längst !

  139. Anders Gustafsson
    januari 30th, 2007 @ 13:33

    Henrik!

    Från:
    http://www.kb.se/BIBSAM/juridik/fos/citat.htm

    Upphovsrätt – citat

    Fråga:
    Vad gäller generellt för citatregler av texter i böcker, tidningsartiklar etc så att man inte kränker upphovsrätten?

    Svar:
    Grundregeln är att man, i eget sammanhang, fÃ¥r citera enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamÃ¥let. Citatet är tänkt som ett hjälpmedel inom ramen för ett eget arbete. Citatet fÃ¥r användas främst för att exempelvis analysera, förklara och kritisera ett arbete. Citatets omfattning skiftar frÃ¥n fall till fall; det beror pÃ¥ sammanhanget. I vissa fall, t.ex. om man vill analysera en dikt, fÃ¥r man citera dikten i dess helhet. I andra fall kanske det kan vara motiverat att Ã¥terge endast ett par satser. Samtidigt bör pÃ¥pekas att konstverk och fotografier inte omfattas av citaträtten – detta gäller oavsett i vilken form de förekommer. Det framgÃ¥r indirekt av 22 § resp. 49 a § upphovsrättslagen. Det framgÃ¥r ocksÃ¥ av uttalanden i prop.1992/93:214. Man kan alltsÃ¥ inte citera en bild.

  140. Lennart L.
    januari 31st, 2007 @ 19:04

    Det kan inte innebära – att det är tillÃ¥tet /och tillrÃ¥dligt att lyfta ur vad som helst pÃ¥ bloggen – dÃ¥ kan ju vem som helst skriva in förtal pÃ¥ en blogg, be nÃ¥gon
    kopiera det – och vadÃ¥ ? VadÃ¥ …man fÃ¥r ju citera….? Om jag citerar uppgifter ur dagspress och offentliga skrivelser är rättsläget betydligt bättre – än att
    citera ur brev etc.

    Ditt citat som var ju dessutom av illvillig karaktär – bara plumpt och hörde inte till sammanhanget – och du vet som sagt inte vem som skriver pÃ¥ en blogg – och vilka konsekvenser ditt inlägg kan fÃ¥ – för den du vill ”märka ” och du har tappat kontrollen över den uppgiften nu.

    Du anser väl att det är värt det – och det säger allt. Som sjöminor – kan drabba vem som helst – varsom- helst, närsomhelst. Tycker inte du skall framhärda, men det gör väl sturska öbor, särskilt pÃ¥ Ã…land i varje situation.Men vad har H.Järv med saken att göra ?

    Anders har gÃ¥tt pÃ¥ en riktig mina – (fick inte kustpansarfartyget Väinömöinen en direktträff ocksÃ¥), kanske nÃ¥gon av de 60.000(!) som Finland och Tyskland lade ut 1941 -44 i Finska viken – för att i lugn och ro ta livet av Leningrads befolkning pÃ¥ 3,5 miljoner. Ingen skulle fÃ¥ störa marin- och trupptransporterna – detta hade SSSR:s fiender planerat ihop sedan 1930, dvs. Finland och Estland, pÃ¥ svensk militär uppmaning, ett militärt Sverige som ville möta ”ryssen” vid Rajajoki/
    Systerbäck. 35 km från Leningrad.

    Med 30,5 cm kustbatterier, Mäkiluoto – Tallin, 40 km skottvidd , samt minfält, och en ubÃ¥tsflotta pÃ¥ 5+2 finska/estniska ubÃ¥tar, hemlig telekabel, intimt hemligt samarbete med estniska marinen, övriga militära resurser, flyg, etc.kunde man stänga av hela Finska viken, det fanns ju ocksÃ¥ finska batterier vid Björkö/ Koivisto/ Primorsk – pÃ¥ Näset , som kunde spärra sjötrafik till Leningrad och här hade finnarna byggt en järnväg pÃ¥ 1920talet som kunde vara förbindelseled för militära operationer – pÃ¥minnande om en finsk MiniMurman- bana, med självklart möjligheter att föra fram tÃ¥gburet artilleri.

    Om två stater planerar för krig och upprättar en starkt befäst grind till fritt vatten, hemliga kommunikationer, innebär ju det att ett strategiskt vapen har inrättats som varje drabbad stat måste ha rätt att motverka. Det finns därför
    starka skäl att anta att bara dessa planer – var casus belli – för SSSR 1939. Finland och Estland hade byggt dessa spärrar, samövat, frÃ¥n 1935-1939,
    sista g̴ngen 1939 Рsamtidigt som man hade byggt Mannerheimlinjen som
    både försvar och språngbräde för anfall mot Leningrad.

    När nu SSSR som mycket väl kände till vad som hände – planerna pÃ¥ en sjöblock- ad var ju frÃ¥n början utarbetade av Tsarryssland – för att stänga ute främmande mariner – inte inne, sovjetiska Baltiska flottan i Kronstadt, försökte man naturligtvis att först förhandla med Finland, sedan 1938, byta territorier, arrendera Hangö eller desperat nÃ¥gon kobbe utanför där för att kunna skydda sin marin och Leningrad, (Stalin deltog personligen, bad pÃ¥ sina knän) som ju även tidigare som sagt angripits av den brittiska flottan och flyg frÃ¥n just finskt territorium 1919, med ryska förluster av flera tunga kryssare etc.

    Man begärde och fick även baser i Estland, Paldiski/Baltischport, som dessutom var isfria. När som sagt britterna lät Tyskland bygga upp en stark Kriegsmarine
    i Östersjön frÃ¥n 1935, västmakterna släppte alltsÃ¥ Versailles-avtalet 1919/20 om kontroll av tysk rustningar – över hela linjen, Österrike, Tjeckslovakien, Ã¥terstod vad dÃ¥ ? Det hade väl närmast varit tjänstefel av Stalin att inte ingripa pÃ¥ nÃ¥got sätt mot bl.a. Finland. Finland befäste ju även Ã…land 1939, och beslöt om värnplikt för Ã¥länningar.

    All dÃ¥tida verksamhet överhuvudtaget för att stänga inne Baltiska flottan i Finska viken – har alltid strävat efter att hindra ryskt tillträde till Ã…land, hindra ryska flottan stoppar malmtransporter frÃ¥n Sverige till Tyskland, att Finland utsätts för tvÃ¥frontsanfall i Bottenviken, att svenska trupptransporter till Finland hindras,
    att transporter mellan Finland-Estland hindras, att tyska transporter till Finland
    hindras, etc.

    AlltsÃ¥ ett stort strategiskt värde – för alla parter som givetvis kunde leda till krig. Vad begärde man av SSSR – vad gällde tÃ¥lamod och tillmötesgÃ¥ende ? Om Dan-mark och Norge stängt till för all sjötrafik frÃ¥n svenska västkusten ut i Östersjön till Atlanten – vilket säkert gÃ¥r att göra – liknande Finska viken – hur hade Sverige agerat ? Begärt förhandlingar – bytt landomrÃ¥den – förklarat krig ?
    Källa : bl.a. Jari Leskinens avhandling

    Som Sveriges sändebud, dÃ¥tida ”toppdiplomaten” Einar af Wirsén, skrev i en broschyr som försvarade SSSR:s Ã¥tgärder 1939: ” Man mÃ¥ tycka att bolsjevikerna
    är odjur – men även odjur har rätt att försvara sig ! ” Wirsén var först diplomat i
    Italien, sedan i Tyskland, där han senare avlöstes av Arvid Richert, som ansågs
    tyskvänlig.

    Han kan ses pÃ¥ ett fotografi i bakgrunden – vid OS-Berlin 1936, när Sveriges arvprins Gustaf Adolf (med i Järvs film), dricker kaffe med Hitlers chefsideolog Alfred Rosenberg, (Nürnbergare ´46) där även prinsessan Sibylla (kungens mor) och hennes far den högt uppsatte tyske partinazisten hertigen av Koburg deltar.)

  141. Lennart L.
    januari 31st, 2007 @ 19:42

    Ta en tripp med finska marinen och Hitlers Kriegsmarine 1942/43 !
    Sjöminan – ubÃ¥tsnätet -sÃ¥ funkar de ! (Utanför en 3,5miljonersstad.)

    De spärrar som direkt vid krigsutbrottet 22 juni 1941 lades ut i Finska viken
    mot Leningrad – fullbordades efterhand till en absolut tät antiubÃ¥tsspärr – helt utan motsvarighet pÃ¥ andra krigsskÃ¥deplatser.1941 kunde fortfarande sovjetiska
    ubåter operera i Östersjön mot svenska malmtransporter till Tyskland.

    För att täta minfälten lades ubåtsnät ut. I april/maj 1943 lade 100 fartyg ut två
    ubåtsnät mellan finska Porkkala och estniska ön Naissar. Näten bestod av 18 mm
    stålvajrar med 4 x4 meter stora maskor, som räckte ner till 70 meters djup.
    (Vem betalade РSverige ?) Till detta kom magnetminor p̴ botten Рom ub̴tar f̦rșkte smyga sig ut.

    Öster om ubÃ¥tsnäten – kompletterades den ursprungliga ” Corbetha-spärren” i maj 1942 – med minspärren ” Nashorn” pÃ¥ 8.450 minor,därav 850 bottenminor.

    Den starkaste minspärren – ”Rukajärvi -Seeigel” bestod av 10.000 minor som lades ut av finska och tyska fartyg mellan Kotka-Suursaari-Narvabukten. Sam- manlagt fanns det utanför ubÃ¥tsnäten – sju större minspärrar. Vid krigsslutet fanns därför inte mindre än – 60.000(!) minor utlagda i Finska viken.

    Ubåtsbarriärerna täcktes av tyska och finska kustbatterier. På båda sidor om
    spärren patrullerade ständigt bevakningsfartyg, som genom larm till enheter i
    Kotka, Helsingfors och Tallin, snabbt kunde förstärkas. Utöver bättre beväpning
    fick den finska marinen 20 torpedbåtar och tenderfartyg. Samt torpedtransport-
    fartyg och ytterligare 8 lätta marinfartyg.Den finska marinen gav ett viktigt bidrag till sjökrigföringen i östra Östersjön – genom att stänga Finska bukten.

  142. Lennart L.
    februari 1st, 2007 @ 19:49

    Nej – inte kan man citera frÃ¥n annan blogg – utan tillstÃ¥nd av utgivaren.DÃ¥ kan ju nÃ¥gon lägga ut medvetet förtal – som sen citeras och flyttas – dÃ¥ har man ju bidragit. Här gällde det även illasinnat förtal – utan koppling till sammanhanget,
    utan bara ett destruktivt hämndlystet inlägg. Vem som skriver pÃ¥ en blogg kan ingen avgöra – att dÃ¥ sprida pÃ¥stÃ¥dda namnuppgifter utsätter ju ev. personer för
    uppenbara risker. Där går gränsen. Typiskt finskt ? Hit and run !

    Att profinnarna pÃ¥ denna blogg skulle navigera in i sitt eget minfält var väntat – en riktig grundstötning – pÃ¥ en riktig lÃ¥gvattensmärkt grynna – och stÃ¥r stadigt pÃ¥. Sjöfarande varnas. Bärgning bedöms inte meningsfull.

    Men minor kan finnarna. De spärrar om lades ut direkt vid den tyskfinska
    anfallet 22 juni 1941, fullbordades efter hand till en absolut tät antiubåtsspärr
    – helt utan motsvarighet pÃ¥ andra krigsskÃ¥deplatser. SÃ¥ kunde man spärra av
    även sjötrafiken till Leningrad och fullborda sitt planerade folkmord.Landvägen över Näset och all järnvägstrafik om möjligt spärrades redan i hösten 1941/42
    bl.a. av Järv och Koivisto.(Svir och Maaselkäänäset – Vitahavskanalen.)

  143. Lennart L.
    februari 1st, 2007 @ 20:03

    1942 kunde fortfarande SSSR-ubåtar operera i Östersjön mot svenska malm- transporter till Tysklands vapensmedjor, ca 50 % av tyska ståltillverkningen sköta av på östfronten , eller användes till taggtråd i Auschwitz.

    (Som Röda armén befriade den 27 januari 1945 – fast den polska hemmaarmén (AK) gjort sitt bästa för att genom upproret i Warzawa 1944 augusti hindra den
    sovjetiska framryckningen mot Berlin.Den 27 januari 1944 befriades även Leningrad frÃ¥n folkmordsblockaden och detta högtidlighölls i S:t Petersburg i lördags – enligt officiella siffror kostade den 657.000 människor livet – under 872 dagar.(AB) Men i svenska media är desinformationen total – som en diktatur -särskilt SVT/SR – nämner aldrig hur det förhöll sig – de mest avgörande
    händelser i samtiden retuscheras som i den värsta Stalindiktatur.)

    För att täta minfälten i Finska viken lades ubÃ¥tsnät ut. I april/maj lade 100 fartyg ut tvÃ¥ ubÃ¥tsnät, mellan finska Porkkala och estniska ön Naissar. Näten bestod av 18 mm stÃ¥lvajrar med 4×4 meter stora maskor, och räckte ner till 70 meters djup. Till detta kom magnetminor pÃ¥ botten, om ubÃ¥tar försökte smyga ut.

    Öster om ubÃ¥tsnäten, kompletterades den ursprungliga ” Corbetha-spärren” i maj 1942, med minspärren ” Rukajärvi -Seeigel”, som bestod av 10.000 minor som lades ut av tyska och finska marinfartyg mellan Kotka – Suursaari och Narva- bukten.

  144. Lennart L.
    februari 1st, 2007 @ 20:08

    Sammanlagt fanns det utanför ubåtsnäten 7 större minspärrar. Vid krigsslutet 1944, fanns därför inte mindre än 60.000 minor utlagda i Finska viken.
    Ubåtsbarriärerna täcktes av tyska och finska kustbatterier, på båda sidor om
    spärren patrullerade ständigt bevakningsfartyg, som genom larm till enheter i Kotka, Helsingfors och Tallin snabbt kunde förstärkas.

    Utöver bättre beväpning fick den finska marinen 20 torpedbåtar och tenderfartyg, samt torpedtransportbåtar, och 8 lätta marinfartyg. Den finska
    marinen gav ett viktigt bidrag till sjökrigföringen i östra Östersjön genom att stänga Finska viken.

  145. Lennart L.
    februari 1st, 2007 @ 20:25

    FINSK POLIS TORTERADE NORSKA MOTSTÅNDSMÄN.

    Den finska säkerhetspolisen samarbetade tätt med norsk polis före kriget, och även med tyska Gestapo under kriget. Finska poliser var med och torterade
    finska fångar i Gestapoförhör. Den finske polisen slog i ansiktet, sparkade i skrevet, och brände med hett föremål händerna, slog med knytnävarna mot överkroppen, med käppar, och en blygummidagg, lyftes i håret etc.Den finska
    säkerhetspolisen ansågs vara grymmare än den norska och även Gestapo.

    Den finska säkerhetspolisen var mycket aktiv i Finnmark i mellankrigstiden, åkte runt och kartlade personer och aktiviteter. En hette Albin Heiska , Arvo Nousianen
    samt Hillarinen.

    VAD HÄNDE MED DE ÖVER 500 FÅNGAR GESTAPO I NORGE KVITTERADE UT
    FRÅN FINSK FÅNGENSKAP ? Alla fångar som Gestapo bedömde som intressanta
    lämnades ut av finska myndigheter. Och så gott vare samarbetet med Himmlers
    Gestapo att Gestapochefen i norska Kirkenes Willy Laqua (bl.a polskt påbrå)
    fick den finska statens Vita Rosen-orden.

    HUR MÅNGA NAZISTER FICK UTMÄRKELSER AV FINSKA STATEN UNDER KRIGET ?
    Borde nÃ¥gon ta reda pÃ¥ – säkert offentliga uppgifter.

  146. Lennart L.
    februari 1st, 2007 @ 20:51

    Några tyska generaler som blivit ordensbehängda av finska staten är :
    Generallöjtnant KURT DITTMAR : (Dietmar) (1891-1959) Deltog i anfallet mot SSSR 1941 mot Murmansk. 169 ID samt 6.WaffenSS Nord. SS-divisionen bröt ihop
    fick gräva ner sig 29.9.41. Ã…tervände till Tyskland och blev Wehrmachts radiokommentator ” Överkommandots röst 1942-45.

    Tilldelad : Finlands frihetskors 1 kl. m. svärd.
    ——————————————————————-Gen.löjt. AUGUST KRAKAU : 1894-75. Slog ner arbetaruppror i Tyskland 1920
    deltog i anfall mot Polen, Frankrike, Grekland, Kreta. chef 7. Gebirgsdiv.

    Tilldelad : Finalnds frihetskors 1 kl. med svärd.
    ——————————————————————
    SS-brig.führer : MATTHIAS KLEINHEISTERKAMP : Medlem i SS 1934. Totenkops-divisionen. SS-div. Das Reich 1941-43. 6W.SS Gebirgsdiv. Nord.Finland.

    Tilldelad : Finlands frihetskors 1.kl. med svärd.
    ——————————————————————-
    Generalfältmarskalk WALTHER BRAUCHITSCH: 1881-1948.
    Planerade och deltog i överfallen på Polen, Holland, Belgien, Frankrike,
    Jugoslavien, Grekland och SSSR.

    Tilldelad : 10 mars 1939 : Storkorset av Finalnds vita ros orden.
    19 juli 1942: Finlands frihetskors, storkorset med svärd.

    ——————————————————————-
    SS-Obergruppenführer : KARL-MARIA DEMELHUBER 1896-1988:
    Deltog i Frikår Epp 1920, 1922 medlem i NSDAP, 1934 SA, 1935 SS-medlem.
    Deltog mot Polen med SS-reg. Germania, Frankrike, SS-ost befälh. i Polen.
    Generalguvernementet. / 6 WSS Nord i Finland. 1941-42.

    Tilldelad : Finlands frihetskors 1 kl. med svärd.
    —————————————————————–

  147. JariL
    februari 2nd, 2007 @ 11:19

    Lennart,

    Finska flottan kunde inte stänga Finska viken, bara tyskar och ryssar hade resurser att göra det. Din lista av levererade fartyg är imponerande men trots det var det tyska flottan som skyddade spärren, Finnarna hade inte kunnat göra det ensam. Tyskland vann konkurrensen om Finska viken med Finlands hjälp och ryska U-båtar stänges ut från Östra havet upp till hösten 1944. Ganska många svenska sjöman överlevde kriget på grund av detta, eftersom trafiken i Svenska kusten skulle ha varit en alltför bra mål att missa för Sovjet Unionens u-båtar. Sverige hade varit tvungen att skydda sina sjöförbindelser med sin flotta (det gjorde man även under de omständigheter som rådde då) och sannolikheten att Sverige hade blivit delaktig i kriget på tysk sida hade varit stor. Spärren i Finska viken var en faktor som gav Sverige möjlighet att stanna neutral. Det viste också Svenska högkvarteret som hade tillsammans med Estland och Finland skissat planerna för en motsvarande spärr i 1930-talet, som du också påpekade i din text.

    Det intressanta i din logik är ett vad är tillÃ¥ten till Sovjet Union är inte tillÃ¥tet till Finland eller andra länder. T.ex. du pÃ¥stÃ¥dde att Finnarna hjälpte tyskarna att bygga upp sin u-bÃ¥tsvapen. Men det gjorde ocksÃ¥ Sovjet Unionen. Deras huvudsakliga u-bÃ¥t typ även kallades ”Nemka” (”Tyska”) pÃ¥ grund av detta sammanarbete. Sovjetunion sammanarbetade med Tyskland ocksÃ¥ med jägare och kryssare som tyskarna planerade för Sovjet flottan. Ritningarna användes sen senare för att bygga de första nya tyska jägare och kryssare. Sovjet Union hade dylik sammanarbete ocksÃ¥ med Italien, nÃ¥gonting som enligt dina kriterier var säkert ok.

    Du förbiser också med flit att Finlands militär sammanarbete med Tyskland upphörde nästan totalt när Hitler tog makten (Sovjet Union reagerade på samma sätt och ungefär samtidigt). Sammanarbete fortsatte i områdena där det var absolut nödvändigt som t.ex tillverkning av kameror som behövdes för kartläggning (systemet utvecklades av general Nenonen och hans stab, kameror tillverkades av Carl Zeiss i Jena). Priset för kameror var löfte att leverera kopior av fotograf som Finnarna tog i Leningrad område också till tyskarna. Tyskarna utnyttjade nog sina förbindelser till finsk militär för att arrangera vissa spektakulära besök i Finland och tog vara att vara närvarande alltid när man festade de vitas seger i inbördeskriget. Men detta döjlde det faktumet att det fanns mycket lite konkret militär sammanarbete mellan Tyskland och Finland mellan 1934 och 1940 inte att tala om brist på politisk sammanarbete, någonting som Wipert von Blücher inte missade i sina rapporter hem. Finlands militär hade mycket mera konkret sammanarbete med England och Sverige än med Tyskland, båda länder som levererade vapen till Finland. Militära underrättelsetjänsten åt den andra sidan hade förbindelser till alla randstater samt nästan alla andra länder som kunde ge på något sätt vettig information om Sovjet Union, inklusive Tyskland.

    Du antyder också att Sovjet Union hade rätt att skydda sig från sina grannar. Men om så då hade också Sovjet Unionens grannar rätt att skydda sig från Sovjet Unionen. Om åt den andra sidan du tycker att Sovjet Union inte var en hot till någon och alla andra hade därför fel då är vi av helt annan åsikt. Sovjet Union var en diktatur som leddes av en individ som i alla hänseenden var lika opålitlig och oförutsågbar som Hitler.

    Du tyckte också att det hade varit rätt om Finland hade blivit ockuperad. Om du tycker att Finlands ockupation av Östkarelen var fel då logiskt sett borde du också tycka att Sovjet Unionens ockupation av Finland eller delar av Finland skulle ha varit fel. Om du åt den andra sidan tycker att man får hämmas, då har finnarna gjort ingenting fel när dom sparkade sin stora granne mellan benen 1941. Du tillämpar konstant dubbelstandard i dina skriverier. Antigen du står för mänskliga rättigheter och hög moral eller du gör det inte. Om inte, då har du kommit mycket nära deras tankesätt som du så hårt kritiserar.

    Mvh,

    Jari

  148. Lennart L.
    februari 2nd, 2007 @ 19:05

    – ” VAD FINSKIJ POJK ARNA FICK BRÃ…TTOM ! ” Skrattade de ryska soldaterna, som plötsligt vimlade i Viborg (20 juni) -de sköt inte ens pÃ¥ de finska grabbarna.
    Ur : Paavo Rintaala : Soldaternas röster. (intervjuer från sammanbrottet på Näset
    1944) Stockholm : Bonniers : 1967.

  149. Lennart L.
    februari 2nd, 2007 @ 19:22

    Men vad hittar vi i leran efter de retirerande finska styrkorna Р25.000 man p̴
    vild flykt. . . (som en karelsk bonde uttryckte det: ”- Först sprang soldaterna – sen sprang vi – sen sprang ryssarna.)

    Jo.. – bl.a. en hopskrynklad cirkulärskrivelse av den 9 september frÃ¥n finska 4:e kustbatteriets stab: Vi tar upp och läser….

    MÅLET FÖR VÅR KAMP !
    Vår överbefälhavare, Finlands marskalk Mannerheim, angav i i början av kriget i sin dagorder av den 11 juli 1941, som mål för vår kamp -Östkarelens befriande.

    Detta nationellt berättigade och ur strategisk synpunkt oundgängliga mål är i viktiga delar ännu inte uppnått. Man måste därför alltjämt på nytt inpränta i våra trupper (under samtal och i samband med kommunikéer) den absoluta nödvänd-igheten att befria Östkarelen.Den omständigheten, att man inom vissa kretsar på
    hemmafronten ställer sig förvånande osäker till denna vårt lands livsfråga, får
    inte nedslå våra truppers mod och bortskymma de synpunkter, som nu under prövningens tid för vårt lands framtids skull kräver att striden fortsättes ända till
    slutmålet har uppnåtts.

    Kommendören för RTR4
    Överstelöjtnant V. VALTANEN Upplysningsofficer
    Löjtnant T. WIRKKALA

  150. Lennart L.
    februari 2nd, 2007 @ 19:52

    Och där borta i utbrända skogsbrynet, bredvid en övergiven tysk Panzer- schreck….

    Jo, ett fotografi frÃ¥n 1941 av Staatsminister Gauleiter Wagner, samt Arvi Oksala , tidigare finsk försvarsminister – i middagssamkväm med (verstorbene) Rasse-forscher professor Ploetz samt Reichsgeschäftsführer Hans Jürgen Krüger.
    (Ploetz som var rasbiologins V.I.P. , kulturpessímist och menade bl.a. att judar klarade sig bättre i krig p.g.a. av svag kroppsbyggnad och bristande solidaritet med folket i de land de levde i.)

    MÃ¥ste ocksÃ¥ ha varit Oksala som gjorde ett upphÃ¥ll i Ungern 1937 – ett folk som är besläktat med finska sprÃ¥kgruppen, finsk-ugriska. Finlands kontakter med Ungern – vad vet vi om dem ? (Rumänska delegationer besökte ibland Manner- heim.)

    I Ungern fanns 1940-44 som finskt sändebud, Aarne Wuorimaa, som tidigare varit sändebud Tyskland pÃ¥ 1930talet pÃ¥ nazitiden. (Han ersattes av Toivo Kivimäki.) Wourimaa var e.u. mycket tilltalad av Ungern – men hur var de finska kontakterna under kriget, även Ungern var Hitlersatellit och deltog med 2:a ungerska armén mot Stalingrad bl.a.

    I mars 1944 ockuperade Tyskland Ungern, och den slutgiltiga lösningen för de ungerska judarna inleddes. Ca 500.000 judar fängslades med hjälp av ungerska funktionärer pÃ¥ alla nivÃ¥er, bl.a den ungerska SkyddskÃ¥ren – Pilkorsarna. Judarna fördes till koncentrationsläger och sÃ¥gs aldrig mer.

    DÃ¥ kommer frÃ¥n kullarna vid Ã¥rsskiftet killarna frÃ¥n Röda armén som befriare av Ungern och Budapest 1945 januari – och här där WaffenSS fick eget ansvar för
    försvaret, kom deras största nederlag. Wallenberg och andra nationer försökte att rädda nÃ¥gra tusentals judar – men vad gjorde Finland ? NÃ¥gon ?

  151. Mikael
    februari 3rd, 2007 @ 22:05

    Wallenberg och andra nationer försökte att rädda nÃ¥gra tusentals judar – men vad gjorde Finland ?

    Mycket mer än du någonsin kommer att acceptera för du är helt blind i ditt raseri. Man upprättade t ex egna fångläger specifikt för judiska krigsfångar för att skydda dessa från deportation till Tyskland.

    Jari, har helt rätt du har kommit mycket nära deras tankesätt som du så hårt kritiserar. Jag går ett steg längre du ÄR där redan.

    Jag kommer aldrig mer att svara dig Alf Lennart Lorentsson.

  152. Leena
    februari 4th, 2007 @ 23:55

    Jari skrev: ”Finska flottan kunde inte stänga Finska viken, bara tyskar och ryssar hade resurser att göra det.”

    Före vinterkriget hade finnarna och esterna en plan att göra det. BÃ¥da länderna kunde bruka tsararméns marina fästningar – men tvärtom.

    Denna plan kollapsade när Estland kuvades av Sovjet på hösten 1939.

  153. JariL
    februari 5th, 2007 @ 16:19

    Finland överlevde. Inte als dålig resultat för en ministat vars motståndare var i helt annan storleksklass.

    Mvh,

    Jari

  154. Lennart L.
    februari 5th, 2007 @ 19:09

    Lennart L. Aqui presente !

    Jari.L.

    Herrefolket i Wehrmacht (1940-44) i Finland betonade i sin ” Verhaltenkodex
    und Umgangsnormen”, den finska nationella känsligheten,men ” trotz langsammer Wesen – intelligent.” (O. Vevhiläinen : Isäänät ja aseveljet.)

    Hyckleri ? Lika rättigheter ? Vad är skillnaden på SSSR:s politik 1938-40, och Finlands politik mot Rådsryssland 1918-20 ?

    Man pressade av ett försvagat Ryssland, (WW1 1914-17, revolution, inbördes-krig, svält,västblockad & intervention med 5-7 miljoner offer – vem tar ansvar för den body-counten ? ) – Pechenga-omrÃ¥det, Petsamo.

    Syftet var väl lika militärstrategiskt som Hangö – Näset 1939.Ryssarna ville Dorpat, 1920,redan dÃ¥ som tsaren förhandla om Näset och Petrograd, men det avslogs. Karelska näset och norra Ladoga tillfogades storfurstendömet Finland – av Tsarryssland ca 1835.

    Finland fortsatte även interventionskrigen i Karelen, mot SSSR, 1921, tänkte Ryssland förklara krig mot Finland pga av detta.(Hanski)

    Britterna ansÃ¥g att Finland ville erbjuda Tyskland ubÃ¥tsbaser i omrÃ¥det. Norge stödde Ryssland mot de finska ansprÃ¥ken, de bÃ¥da hade haft en mera fredlig relation till varandra sedan Ã¥rhundraden – (och Norge var ju själv pÃ¥ imperialist-strÃ¥t, Spetsbergen, Björnöya, som man tydligen ser mer idylliskt pÃ¥ , västerut.)

    Norge ansåg att Finland var en aggressiv, militant nation, och försökte efter den finska inmarschen i Pechenga, 1920 att avskärma Finland. Man ströp alla för- bindelser i norr, byggde inga mellanriksvägar, ingen handel, ingen vattenkraft-
    samarbete, och man övervakade kvenerna – den finska befolkningsgruppen där.

  155. Lennart L.
    februari 5th, 2007 @ 19:53

    T.o.m. Vidkun Quisling – som var norsk militärattaché i Helsingfors 1920 rapp- orterade till Norges UD:

    När PetsamofrÃ¥gan fick en provisorisk lösning i mars 1920, med finsk reträtt – tog han parti för Ryssland. Att Petsamo krävdes av Finland, kallade han ” nation-ell imperialism”, ” oförnuftigt”, ”överdrivna finska krav”. Han konstaterade att det i Finland – ” fanns ett sÃ¥ starkt rysshat att det tidvis förblindade”. Och i fall av ett nytt krig skulle enligt Quisling de nuvarande finska makthavarna med terrorist-iska medel otvivelaktigt ingripa – och genom statsapparaten hÃ¥lla igÃ¥ng ett krig – om inte uppenbara militära nederlag kunde stoppa en väpnad konflikt.”
    (Källa Norska UD: 3.3/ 17.4/ 12.8/28.8/ -år 1920.)

    Förmodligen fick Finland även Ã…land av Nationernas förbund, 1921 pÃ¥ svensk bekostnad – dels därför att det tillhört storf.dömet, men framförallt nog för att
    Finland slagit ner sin demokrati och arbetarklass, samtidens mest avancerade,
    resp. bäst organiserade – och för att man intog en fientlig attityd mot bolsje- vikerna i Ryssland – ” cordon sanitaire” politiken.

    I maj 1919 skriver svenska Socialdemokraten att en invasionsfeber, mobilisering, märks i Helsingfors – Mannerheim planerade att tÃ¥ga mot Petrograd, och lovades
    Kola och Karelen, livsmedel m.m. av vissa västkretsar i utbyte. Det var tänkt att
    samarbete skulle ske med tsartrogne ryske generalen Judenitj, som inte kunde
    lova finskt oberoende efter ev. seger.

    Han mÃ¥ste först lyssna med monarkisternas exilkommitté i Paris, och där ingick min själ inga planer pÃ¥ finskt oberoende, det sÃ¥gs som ett hot av tsargeneral- erna – men det var ju Lenin och Stalin som godkänt den finska självständig- heten januari, 1918. Judenitj slogs tillbaka 1919 framför Petrograd, av bolsje- vikerna – och Mannerheim förlorade valet till president StÃ¥hlberg i juli. DÃ¥ Ã¥kte Mannerheim till London och lovade vitt och brett att bolsjevikerna skulle han störta – och upprätta en ny regim. The Times skrev : Finland is the key to Petrograd – Petrograd is the key to Moscow !

    Som sagt en flitig erövringspolitik/planer i alla väderstreck av Finland – som sen som Polen beskrivs som ett utsatt ”offer” för ryska ”busarna.” Svenska UD:s pol. chef Höjer skrev ca 1925 – att samarbete med Finland aldrig kunde komma i frÃ¥ga pga av landets fallenhet för ”äventyrligheter” , som kunde dra in Sverige i stora problem.

    ÄndÃ¥ fortsatte svenska militärstaber att planera för krig mot Ryssland, bara pÃ¥ 1920talet, publicerade högerns Svensk tidskrift – utförliga operationsplaner mot Karelska näset , med uppgifter om kommunikationer, m.m. som ohöljt syftar till ev. svensk militär intervention med flera divisioner pÃ¥ finsk sida. Det skulle räcka
    med ” nÃ¥gra svenska fördelningar för att kasta Röda armén bakom Ural ” var
    inställningen länge i svenska och (förm. finska) staberna länge och väl – när tyskarna satte in ca 300 divisioner…

    (Även Polen förde en erövringspolitik mot SSSR, vid samma tid som Finland(1920-21 och det var dessa omrÃ¥den västra Vitryssland, och västra Ukraina,som polackerna som Finland ville ta Karelen, ha som kolonier där vitryska/ukrainska inte fick talas – som SSSR tog över 1939 – när man mötte det tyska ockupationen av Polen halvvägs.Polens armé var dÃ¥ redan pÃ¥ flykt – sÃ¥ nÃ¥got hugg i ryggen var det knappast – och den realistiske Churchill godkände i oktober 1939 det ryska intÃ¥get)

    Att Finland sedan underhöll den pre-och profascistiska flyktingorganisationen,
    AKS, Akademiska karelska sällskapet, som var en revanschistisk flyktingorgani- sation, med bl.a en fan-ed, som uttryckte direkt hat mot Ryssland. Här var 100tals finska officerare medlemmar, som sen angav tonen i de militära kret-sarna. Vi frågar oss : Ville exilfinnarna Marttinen och Motti-Matti bygga upp något liknande i Sverige ? 1945, med Järv i periferin ? Finnish emigré ?

  156. Lennart L.
    februari 5th, 2007 @ 20:08

    Och vad skall Finland f.ö.med massa ryska arealer till ? – 270.000 personer födda i Finland eller med tvÃ¥ finskfödda föräldrar – fanns 1.1.2006 skrivna i Sverige. Som om Sverige skulle ha ca 400.000 svenskar i grannskapet – mÃ¥ste
    kännas ihÃ¥ligt pÃ¥ nå´vis…

    Ett land som i Ã¥r fyller 90 Ã¥r – kan inte föda sin egen befolkning, eller vadÃ¥ ? Som ändÃ¥ anses som mer konkurrensinriktat än Sverige, men har väl inte hälften av Sveriges BNP.Det var väl därför som Arnstads Muha…Mannerheimskarikatyrer,
    tog hus i helsike i Finland och finska Sverige. Nu väntar vi pÃ¥ att Ahtisaari kom-mer hit efter Kosovo och knoppar av Sveriges vagga, Västergötland till Finland….

  157. Lennart L.
    februari 5th, 2007 @ 20:52

    När jag skriver att ” Finland borde ha ockuperats”, gör jag det utifrÃ¥n att Tyskland ockuperades fullt ut och idag ses tydligen anses mer som ” Mr Clean”,
    än vad Finland gör – som blir upphunnen av sin egen historia.

    Tänk om tyskarna skulle ha fÃ¥tt ett lillfinger att bevara sin nationella integritet – vilka dolkstötslegender hade vi´inte fÃ¥tt – ändÃ¥ var det knökfullt med gamla nazister i förbundsrepubliken – vi minns militärer, som general Speidel i NATO, byrÃ¥krater, som Oberländer och Globke, kanslern,pÃ¥ K? .nÃ¥nting, m.fl. , affär pÃ¥ affär under 50-60-70tal, tyske SAF-ordf. som RAF tog, kansler Helmut Schmidt var med som pansar.off mot SSSR, you name it ? Trots ockupation har Tyskland haft stora problem med sitt förflutna – men Finland ? Därför vi jämför.

    Ingen föresprÃ¥kar väl ockupationer – de finns – men SSSR var nog i en tvÃ¥ngs- ssituation 1939.Kriget började inte sista novemberdagarna 1939 – utan lÃ¥ngt tidigare, bl.a när väst öppnade porten till öst, och svek Tjeckoslovakien, och det landet uppmuntrades inte att försvara sig mot Hitler 1938. – varför ? Varför stöddes Finland ? Rätt svar : De stod mot SSSR och bolsjevismen !

    Helsingin Sanomat skrev när tyskarna gick in i Tjeckoslovakien – ” att nu föll ett bolsjevikfäste” i Europa. Men dÃ¥ försämrades ocksÃ¥ Finlands situation. Finland ville snabbt köpa upp stora mängder av Wehrmacht erövrade polska tunga vapen, i oktober 1939, artilleri, pv-pj., jagare, minsvepare – pÃ¥passligt !

    Förmodligen var orsaken till att Tyskland försökte stoppa Finland från att gå i krig
    redan i b̦rjan av november 1939 Рgenom en G̦ringintervention av hans ombud
    friherre Carl Armfelt, (ombud i Norden för tyska VW-koncernen) uttryck för en genomtänkt tysk strategi, ” Det kan ordnas senare ! menade Göring, pÃ¥ samma
    sätt som Ylikangas menar att Görings samtal med Kivimäki i februari 1940,
    avgjorde och stoppade kriget. ” Ni fÃ¥r igen allt när vi om nÃ¥got Ã¥r gÃ¥r i krig mot SSSR ! Vilket finnarna tydligen svalde.

    Men anledningen till den tyska strategin som främst(!) strävade att genomföra
    erövringen av SSSR, ville behÃ¥lla nÃ¥gon del av Finland – vilket de ocksÃ¥ fick, var att Finland kunde släppa in en tysk styrka frÃ¥n sommaren 1940. till det anfall
    som planerades från och med Finland i juni 1941.

    Men problemet för Tyskland var att om västmakterna skulle ingripa och interven-era i Norge för att primärt gÃ¥ mot Sverige och förstöra malmgruvorna – det trodde alla var den viktigaste mÃ¥lsättningen för Tyskland att hindra.

    Det är inte troligt – det viktigaste var att Storbritanníen och Frankrike inte pÃ¥ nÃ¥got sätt skulle försöka att ingÃ¥/föreslÃ¥ allians med det tyska överfallet mot Sovjetunionen -och därmed kunna ställa krav pÃ¥ delaktighet och inflytande pÃ¥ den enorma erövring av Ryssland – som Tyskland avsÃ¥g att genomföra ensam
    (samt med våra finska/ungerska m.fl. vänner) och förfoga över helt själv(!).

    SSSR gav tyskarna rådet att inte ockupera Sverige i april 1940, vilket skulle
    ha förbättrat det tyska läget för Barbarossa, och Sveriges regering framförde
    då sitt tack till SSSR. Om tyskarna skulle ha anfallit Sverige skulle troligtvis Ryssland sett sig fri från avtalet 1939 och ockuperat Finland.

    Ryssland uppträdde erkänt mycket försiktigt med Tyskland – och nÃ¥got sovjetiskt förnyat anfall mot Finland hade inte varit möjligt – däremot använde Finland det antagandet som skäl för sluta upp bakom Tyskland i Barbarossa.

  158. JariL
    februari 7th, 2007 @ 11:26

    Lennart,

    Du har intressant sätt att ta saker och ting ut av ursprunglig kontext och sätta dom ihop i text som har ingen röd tråd. Problemet är dock att texten är därefter inte värd att kommentera eftersom den borde kommenteras rad efter rad med hänvisning till källorna. Ingen skulle mera orka läsa sådant och jag har den känslan att det är inte många som orkar läsa dina texter nu mera.

    Sverige har under sin historia både absolut och relativt sätt förlorat en större andel av sin population genom emigration till andra länder än Finland. Stackars Sverige Mamma som inte har kunnat föda sin söner och döttrar! I praktiken båda Sverige och de länder som har tagit emot svenska emigranter har dragit nytta av rörelsen och därmed Sverige blev ganska tidigt industriell stormakt. Sverige har också dragit en hel del nytta av bland annat finsk immigration och förbindelserna mellan Finland och Sverige är idag tätare än någonsin.

    Tänker avsluta den här delen av bloggen för min del här eftersom du har inte kunnat komma fram med någonting nytt och intressant. Din bild av Finland historia delar jag inte men sådant är livet.

    Mvh,

    Jari

  159. JariL
    februari 7th, 2007 @ 11:35

    Leena,

    Vad jag menade med resurserna var minor, minfartyg, minröjning kapacitet, ubåtsnät och fartyg att skydda spärren. Det finskt-estniskt-svenskt planet var avsedd för att stoppa Sovjetflottans stora fartyg att lämna Finska viken med artillerield, u-båtar och som sist svenska flottans pansarfartyg. Den största av de tyska spärren, och den var inte den enda, hade mera än 60.000 minor och röjningsspärr in i den 1942 och minst en del av dom fick man lägga igen efter varje vinter. Finland, Sverige och Estland hade inte ens gemensamt sådana resurser.

    Mvh,

    Jari

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

About

Tricorder Media är ett företag tillhörande Henrik Arnstad. Verksamhetsområden är författarskap, journalistik och undervisning.

Subscribe to our feed

Search

Admin