Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Finlands utrikesminister skriver om boken

Posted on | december 1, 2006 | 11 Comments

1148964648_tuomioja_ja_tuomipihlaja.jpgFinlands utrikesminister Erkki Tuomioja skriver om min bok på sin blogg:

Den svenske journalisten och historiken Henrik Arnstad har i Sverige krävt att finska utrikesministeriet redogör för den felaktiga finska krigshistoriska tolkningen, med anledning av statssekreteraren och tidigare Stockholms ambassadör Pertti Torstila, som har bestridit Arnstads och några andra svenska företrädares påståenden, att Finland under fortsättningskriget varit allierad med Nazityskland.

I den här diskussionen vill jag som utrikesminister inte medverka. Är bekant och obehindrad av uppfattningen, att det inte är regeringens, departementens eller myndigheters sak att ta den auktoritativa ”rätten” att […saatikka…] kriminalisera ”felaktiga” historietolkningar. Detta berör ocksÃ¥ finska krigstidens relationer med Tyska Riket. Delvis som historieforskare vill jag vara med i diskussionen, men inte som utrikesminister. I myndighetsrollen talade heller inte Torstila.

Denna tillfälliga storm i vattenglas har igångsatts ur mottagligheten från Arnstads framställning av svenska krigstidens Christian Günthers livsberättelse och gärning. Har läst boken och tänkt göra en värdering här, även om jag i synnerhet inte tänker lägga mig i denna upplyfta stridsfråga just nu.

I original:

RUOTSALAIS-SUOMALAISESTA HISTORIAKESKUSTELUSTA

Ruotsalainen toimittaja ja historiantutkija Henrik Arnstad on Ruotsissa vaatinut Suomen ulkoministeriötä tilille Suomen sodanaikaisen historian vääristä tulkinnoista sen johdosta että UM:n valtiosihteeri ja aiempi Tukholman suurlähettiläs Pertti Torstila on kiistänyt Arnstadin ja joidenkin muidenkin ruotsalaisten esittämän väitteen, että Suomi olisi ollut jatkosodan aikana liittoutunut Natsi-Saksan kanssa.

Tähän keskusteluun en ulkoministerinä aio puuttua. Olen tunnetusti ja vakaasti sitä mieltä, ettei ole hallitusten, parlamenttien tai viranomaisten asia ryhtyä auktorisoimaan ”oikeita” saatikka kriminalisoimaan ”vääriä” historiantulkintoja. Tämä koskee myös Suomen sodanaikaista suhdetta Saksan valtakuntaan. Osallistun kyllä historiantutkijana tarpeen mukaan tällaiseen keskusteluun, mutta en ulkoministerinä. Viranomaisen roolissa ei Torstilakaan puhunut.

Tämän kertainen vesilasimyrsky on lähtenyt liikkeelle Arnstadin tuoreen Ruotsin sodanaikaisen ulkoministerin Christian Güntherin elämänkertateoksen saamasta vastaanotosta. Olen kirjan lukenut ja myös ajatellut tehdä siitä arvion näille sivuille, vaikkakaan en erityisemmin ajatellut puuttua juuri tähän nyt tikunnokkaan nostettuun kysymykseen.

1.12. 2006

Fantastiskt! Och vilken blogg denne man skriver. Varför har inte Sverige sådana politiker? Lägg även märke till peace-märket på kavajslaget på bilden ovan.

Ett frÃ¥getecken dock. Om Torstila inte uttalade sig i sin myndighetsroll, varför publicerades talet som officiellt dokument pÃ¥ utrikesministeriets webbplats under ”EU: Aktuellt”?

Utrikesministerns webbplats/blogg hittar du på:
http://www.tuomioja.org/

Stort tack till Peter Soilander, som översatt inlägget. Peters utmärkta blogg hittar du på adressen soilander.blogspot.com.

Comments

11 Responses to “Finlands utrikesminister skriver om boken”

  1. Jyrki Vesikansa
    december 1st, 2006 @ 19:04

    Före man kommenterar finska politik vore det nödvändig att lära finska. Och kanske studera lite mera historia som vetenskap.

  2. Tommy
    december 1st, 2006 @ 20:42

    Henrik Arnstad visar upp en arrogant och självgod inställning i sin artikel �Finland ljuger om nazismen�. Jag vet inte vilka historieböcker Arnstad har läst eller vilka personer han intervjuvat men det är alldeles tydligt att han valt vänster propagandistiska ståndpunkter om Finlands fortsättningskrig mot Sovjetunionen.

    Till att börja med så framhåller Arnstad att Finland 1941 skulle vara �ett land som frivilligt ansluter sig till Nazi-Tyskland�. Detta är en mycket arrogant formulering.
    Finland överfölls av Stalins Sovjetunion 1939 och lyckades behålla sin suveränitet som stat i fredsöverenskommelsen 1940. Sovjetunionen var en läskig xenofobisk diktatur att ha som granne och man var i Finland med rätta bekymrade över landets utsatthet. När skulle Stalin åter med våld försöka ta Finland? Resurserna var tärda efter Vinterkriget och från någonstans var landet tvunget att få livsmedel, maskiner och försvarsmateriel. USA och Storbritannien erbjöd tomma ord. Sverige? Nej. Från resten av Europa fanns ingen hjälp heller att få. Tyskland uppvaktade Finland flitigt med löften om kritiska livsmedelsleveranser (som även infriades) men även med militärt material som det var brist på. Med Stalins Sovjet som granne är det inte svårt för någon att förstå varför Finland sökte Tysklands militära stöd. Att sedan som du gör att kalla det för att �frivilligt ansluta sig till Nazityskland� är en grotesk ombeskrivning av de tvingande val och villkor som en bister verklighet erbjuder.

    På vad stödjer sig Arnstad när han säger att samtiden och historievetenskapen konstaterar att separatkrigs tesen är lögn? Jag vill även att han redogör för varför medkrigföring saknar folkrättslig definition. För Finland så var detta en fråga om överlevnad som nation, som folk.

    Arnstad svamlar om en finländsk flört med nationalsocialismen och strävan efter rasrenhet i fjärrkarelen. För det första så har rasrenhet inget att göra med de finska ambitionerna att samla de finska folken under en Finsk nation. Rasrenhet som begrepp är en Tysk och Svensk bravurgren med svenskarnas iver att ägna sig åt skallmätning som en obehaglig påminnelse. I Finland definierades detta som språklig och kulturell gemenskap, ej rasrenhet.
    Sovjetterrorn med deporteringar, mord och trakasserier mot den finska, karelska, ingermanländska och vepsiska befolkningen på 30-talet var välkänd i Finland. Fjärrkarelen och angränsande områden har som du säger aldrig tillhört Finland men det har däremot alltid tillhört de finska folken som sedan urminnes tider bott där. Etniskt var dessa alltså finska områden. Att erövra dessa till staten Finland var ett försök att samla den egna befolkningen under en egen etnisk stat. Ambitionen måste ses som en reaktion på historisk illabehandling av Tsarryssland och sedermera sovjetterrorn och som ett politiskt försök till beskydd av den egna etniciteten, undan ryssarnas systematiska etniska rensning. Han citerar Kirby som menar att Finland bedrev etnisk rensning. Som bevis tas de 24 000 internerade ryssar i fjärrkarelen. Av t ex bara en finsk folkgrupp, Ingermanländarna, tillfångatogs eller deporterades ca 60 000 av sovjetmyndigheter. Försök, Arnstad, att förstå att dessa fängslingar och deportationer till svält i Sibirien ledde till en finsk affekt politik. Jag rättfärdigar inte finska övergrepp, men interneringen av rysk civilbefolkning bör ställas under skuggan av massdeportationer av finsk befolkning. Arnstad använder hårda ord som att 300 barn �mördades genom svältning�. Den egna befolkningen hade knappt själva någon mat, så det blev fruktansvärt lite över till de internerade
    Boken Finnlands lebensraum, som Arnstad felaktigt referar till som ett bevis för Rytis krigsförberedelser, skrevs 1941 för att man skulle kunna göra anspråk på fjärrkarelen av Tyskland när de väl hade invaderat och ockuperat Sovjetunionen. Efter det brottsliga överfallet på Finland 1939 och efterföljande provokationer från Sovjetiskt håll (bl. a. nedskjutet finskt passagerarplan) såg man, förståeligt nog, gärna att Sovjetunionen skulle upphöra att existera och Tyskland var då den makt som var kapabel till att orsaka detta.

    Arnstad skrev Och ännu värre: Det var Finlands ledning som genom sitt opportunistiska och kriminella anfallskrig skapade säkerhetspolitiska risker för Sverige.

    Det är som saxat ur en sovjetpropagandistisk historiebok! Han är en sann provokatör
    Jaha, hur skulle Finland ha agerat? Att ensamt och svagt vänta på ett samlat och massivt Sovjetiskt anfall för att inte äventyra svensk säkerhetspolitik?

    Det sovjetiska hotet var som jag nämnt ständigt närvarande. I den världen, på den tiden fanns en möjlighet till att undanröja hotet och det var i en inte smickrande men nödvändig vapenbrödraskap. När Arnstad citerar Henrik Ramsay så gör han det rent kriminellt. Vad Ramsay menade med �att avgöra nordens öde för kanske tusen år framåt� har ingenting med entusiasm över att gå i krig att göra som Arnstad (hur lyckas han?) får det till, utan ett konstaterande om att händelserna var avgörande.

    De dömda finska krigsförbrytare som Arnstad referar till var den ledningen Finland hade under kriget och som efter Sovjetiska påtryckningar och krav dömdes för förbrytelser i en av Sovjetunionen utkrävd och tillgjord krigsförbrytarrättegång.De fälande domarna var för att tillfredsställa den övervakningskommission bestående av de allierade och Sovjet. De var inte mer kriminella än någon annan av de krigförande länders ledning.

    Arnstad vrider sannerligen till det ytterligare på slutet och påstår också att Finland skulle ha kämpat för Nazitysklands sak. Hurdå? Jag ser hans artikel även som en attack på Torstila av en sårad författare med ett alltför stort ego som inte kan acceptera att hans historieuppfattning är ihålig. Och varför skulle Finlands regering skickas på en historiekurs? Är det för att de ska få samma naiva och skeva historieuppfattning som Arnstad själv? Att det fanns andra, imaginära, vägar att navigera från det Sovjetiska hotet?

    Jag vet inte vilka Arnstads motiv är med dessa slutsatser, det vet bara han själv. Men äpplet faller aldrig långt från trädet, Aftonbladet var den tidning som under fortsättningskriget med enorm självgodhet kritiserade Finlands svåra val och kamp.

  3. Anders Gardberg
    december 1st, 2006 @ 22:22

    Vadå fantastiskt? Att Erkki Tuomioja skall delta i gratisreklamen av boken?

    För författaren och övriga okunniga i finska kan jag upplysa att Tuomioja ocksÃ¥ pÃ¥pekar att Torstila som privatperson har rätt att säga sin Ã¥sikt och att det inte bör finnas nÃ¥gon historieskrivning som är ”auktoriserad” än mindre ”kriminaliserad” av vare sig regering, parlament eller myndighet.

    Pricken på i-et sätter Tuomioja dock i sin analys av att allt detta är en storm i ett vattenglas.

    Kanske det rätta vore vara att kalla det en bra upplagd gratis reklamkampanj för boken. Allt kan säljas med mördande reklam.

    Ett fel ingÃ¥r dock i Tuomiojas text. Han kallar Arnstad för historieforskare. Arnstad kallar sig själv för författare och journalist. Det passar bättre in i stilen ”LÃ¥t inte fakta förstöra ett bra scoop”.

  4. Johan
    december 2nd, 2006 @ 00:12

    ”Fjärrkarelen och angränsande omrÃ¥den har som du säger aldrig tillhört Finland men det har däremot alltid tillhört de finska folken som sedan urminnes tider bott där. Etniskt var dessa alltsÃ¥ finska omrÃ¥den. Att erövra dessa till staten Finland var ett försök att samla den egna befolkningen under en egen etnisk stat.”

    Äntligen någon som talar klarspråk om ambitionen 1941.
    Läs detta och betänk vad som skulle hända om alla folk i världen resonerade som du, så mycket krig, etnisk rensning och elände det skulle leda till. Detta är prov på en rent ut sagt fascistoid inställning att man kan erövra ett annat lands territorium om det råkar bo en minoritet där. Då borde väl Finland erövra Sverige, så mycket finländare det bor här och vi svenskar borde erövra Finland.
    Såna argument tillhör medeltiden.

  5. Tommy
    december 2nd, 2006 @ 10:02

    Johan.
    Dessa är inte MINA argument. Var inte så förbannat självgod och dra så snabba slutsatser. Det jag skrev är en beskrivning för den inställning som rådde under 20-40 talet. På vilket sätt är det en fascistoid inställning att skydda sitt folk från ett annat folks övergrepp? Varför tar du inte med anledningarna (Stalins övergrepp) till den politiska ambitionen? Är inte majoriteten av alla nationer är grundade på en språklig eller kulturell homogenitet. Nu råkade inte de finska folken vara i minoritet i det området på den tiden, de är det idag tack vare rysk/sovjetisk fascistoid inställning och erövring av territorium. Betänk detta.

  6. pasi
    december 2nd, 2006 @ 16:23

    Foton som används i flera artiklar för att visa barn pä en konsentrationslager är falsk. Fotografen bad barn på den andra sidan av lagern komma och stå för att bli fotograferad. Det finns äkta foton också. Varför inte änvända dom?
    Vad skulle Finland ha gjort på sommaren 1941? Låt Sovjetunionen attacjera och ha öde som Estland elle kämpa och försöka få hjälp? Finland bara ville stanna självständig. Finland gjorde det lättare för Sverige att stanna neutral efter kriget.

  7. stefan
    december 2nd, 2006 @ 17:30

    ARNSTAD KRITISERAS FöR FöRENKLINGAR
    �Angreppen på Finland tycks
    falla i god jord�
    Publicerad: 1/12/06 23:46

    Författaren Henrik Arnstad har dragit populistiska slutsatser om Finlands nazikoppling under andra världskriget, anser historiker.

    Publicitet. Arnstad vill kanske med sitt angrepp på Finland lätta på samvetet för Sveriges krigstida roll, funderar försvarsprofessor Bo Huldt. Ovan ett faksimil av Arnstads debattartikel i Svenska Dagbladet den 29 november.I gårdagens Hbl upprepade den svenska författaren Henrik Arnstad sin tolkning av Finlands fortsättningskrig – att Finland allierat sig med Tyskland för att bedriva anfallskrig och �Lebensraum-politik�, och uppmanar det finska utrikesministeriet att gå på en kurs i historia.

    Nu får Arnstad mothugg av historiker – både för sina långtgående slutsatser och för sina oklara källor i sin omstridda bok om den krigstida svenska utrikesministern Christian Günther.

    Arnstads angrepp mot UM är riktat främst mot statsekreterare Pertti Tors­tila, tidigare Sverigeambassadör.

    Torstila säger till Hbl att han inte kommer att bevärdiga debatten med några vidare kommentarer. Han har sagt sitt i det tal han höll på Krigsvetenskapsakademien i Stockholm i veckan.

    I talet, som till största delen handlade om helt and­ra frågor inom dagens säkerhetspolitik, hade Tors­tila i en passus kritiserat Arnstad för brist på perspektiv.

    – Ja, försvaret understöddes av en avdelning från det tyska flygvapnet. Ja, Finland fick nya pansarvärnsvapen och materiellt bistånd från Tyskland, men det var ett krig med Finlands frihet som insats, inte ett �Finlands anfallskrig vid Hitlers sida�, sade Torstila, och poängterar att det inte fanns någon politisk överenskommelse mellan länderna.

    Torstila får stöd

    Professor Bo Huldt vid svenska Försvarshögskolan delar Pertti Torstilas uppfattning om att Arnstad har oklara källor och gör misstaget att bortse från hela krigsutbrottet, för att inte tala om vinterkriget, och Finlands brist på valmöjligheter.

    – Det skedde inte någon överenskommelse på politisk nivå. Förberedelserna var militära, säger Huldt.

    Att Finland skulle vara medskyldigt till Hitlers förbrytelser är enligt Huldt en våldsam förlöpning inte minst mot de finländska judarna.

    Enligt Huldt är det svårt att se vad annat Finland kunde ha gjort.

    – Och hade Finland brustit 1944 hade Sverige inte haft samma öde i dag. Då kunde Sverige ha varit en del av Atlantpakten.

    Kanske har svenskarna länge känt sig utpekade som passiva vinnare i ett krig där grannlandet stått för de stora förlusterna, och så har Arnstad fått gehör i svensk press, tror Huldt.

    – En snabb förenkling som hans faller väl i god jord här.

    Oklara källor

    I Sverige har Arnstads bok, där Finland också anklagas för att i onödan ha allierat sig med nazisterna, bemötts positivt.

    Professor emeritus Sune Jungar kritiserar däremot boken för bristen på analys och källhänvisningar.

    �Arnstads bok innehåller inga egentliga noter, vilket är beklagligt och gör det omöjligt att veta vad han bygger sina ofta långtgående och djärva slutsatser på. Hans lista över använd litteratur på internet hjälper föga�, skriver Jungar i sin kommande recension av boken Spelaren Christian Günther: Sverige under andra världskriget.

  8. P Soilander
    december 4th, 2006 @ 17:16

    Min knackiga översättning från finska till svenska:

    ”Den svenske journalisten och historikern Henrik Arnstad har i Sverige krävt att finska utrikesdepartementet redogör för den felaktiga finska krigshistorien tolkning, med anledningen av att UD:s statssekreterare och tidigare Stockholms ambassadör Pertti Torstila har bestridit Arnstads och nÃ¥gra andra svenska företrädares pÃ¥stÃ¥enden, att Finland hade varit under fortsättningskriget tid allierad med Nazityskland.

    I den här diskussionen vill jag som utrikesminister inte delta. Är bekant och obehindrad av uppfattningen, att det inte är regeringen, departementens eller myndigheternas sak att ta till sig den auktoritativa ”rätten” att döma, kriminalisera ”felaktiga” historietolkningar. Detta berör ocksÃ¥ finska krigstidens relationer med Tyska riket. Delvis som historieforskare vill jag vara med i diskussionen, men inte som utrikesminister. I myndighetsrollen pratade heller inte Torstila.

    Denna gÃ¥ngs storm i vattenglas har igÃ¥ngsatts ur mottagligheten frÃ¥n Arnstads framställning av svenska krigstidens utrikesminister Christian Günthers livsberättelse och gärning. Har läst boken och tänkt göra en värdering här [pÃ¥ bloggen], även om jag i synnerhet inte tänker lägga mig i denna upplyfta stidsfrÃ¥ga just nu.”

  9. Anders Gustafsson
    december 5th, 2006 @ 17:57

    För de som kan Finska finns Tuomiojas recension här:
    http://www.tuomioja.org/index.php?mainAction=books&category=3

    Men kort:
    ”Arnstads bok är mera ett verk av en psykologiserande jounalist än en historiker…Trots detta läste jag den med intresse. En annan sak är att Arnstads verk inte nÃ¥r upp till nivÃ¥n för kritisk hisorieforskning dÃ¥ källor saknas och texten är behäftad med en massa smÃ¥ och nÃ¥gra större sakfel”

    ”I Finland har delarna om Finlands krigtida politik fÃ¥tt särskild uppmärksamhet. I dessa delar skönjer man författarens bristande hisoriekunskaper och källor. Den referenslista som publicerats pÃ¥ webben är för Finlands del ytlig och tillgjord. Dock finner jag inte Arnstads utfall sÃ¥dana som skulle kräva en officiell reaktion.

    I Finland har forskare sedan länge fritt kunnat diskutera Finlands krigstida politik och vidare har Markku Jokisipiläs bok, ”Aseveljejä vai Liitolaisia” frÃ¥n 2004 behandlat saken grundligt”

  10. JariL
    december 12th, 2006 @ 16:16

    http://www.tuomioja.org/index.php?mainAction=showPage&id=1397

    Erkki Tuomioja’s recension i sin helthet pÃ¥ svenska finns pÃ¥ hans web sida, länken ovanpÃ¥. För säkerhetens skull, Tuomioja har inte skrivit nÃ¥gonting om en ”officiel” reaktion. Se nere.

    ”Dock upplevde jag inte Arnstads slängar som sÃ¥dana, att det skulle ha lönat sig att särskilt reagera. I Finland har historieforskarna sedan länge förmÃ¥tt att öppet behandla Finlands krigstida historia och beträffande fakta kommit fram till en tämligen enhetlig uppfattning. Markku Jokisipiläs doktorsavhandling Vapenbröder eller allierade frÃ¥n 2004 har senast grundligt behandlat Finlands och Tysklands krigstida relationer.”

    Mvh,

    Jari

  11. Anders Gustafsson
    december 13th, 2006 @ 21:20

    Kan vara en feltolkning av:

    ”En kuitenkaan kokenut Arnstadin heittoja sellaisina, että niihin olisi kannattanut erikseen reagoida”

    Samt:

    ”Viranomaisen roolissa ei Torstilakaan puhunut.”

    Dvs, ”Torstila uttalade sig som privatperson”

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

About

Tricorder Media är ett företag tillhörande Henrik Arnstad. Verksamhetsområden är författarskap, journalistik och undervisning.

Subscribe to our feed

Search

Admin