Christian Günther-bloggen

Blogg om boken "Spelaren Christian Günther"

Debattartikel i Hufvudstadsbladet idag

Posted on | december 1, 2006 | 6 Comments

hbl.jpg 

Den berömda och svenskspråkiga finska nyhetstidningen Hufvudstadsbladet publicerar idag en debattratikel av mig. Rubriken är Torstila och sanningen, med syfte på Finlands statssekreterare Pertti Torstila:

Finlands allians med Nazityskland 1941-44 är ett känsligt ämne. Det förstÃ¥r jag dÃ¥ utrikesministeriet och statssekretare Pertti Torstila gÃ¥r till attack mot min biografi om Sveriges utrikesminister under andra världskriget - Spelaren Christian Günther. I ett tal pÃ¥ Krigsvetenskaps­akademien i Stockholm 13 november säger Torstila att ”den nyligen utkomna boken Spelaren Christian Günther av Henrik Arnstad” är ”ett sorgligt bevis pÃ¥ brist pÃ¥ historiskt perspektiv”.
Något sakfel kan dock inte Torstila peka på. I stället benas argumentationen upp i två linjer, som motsäger sig själva och varandra: Finlands allians med Nazityskland var ingen allians och Finland hade inget annat val.
Torstila säger i sitt tal att ”Finland stred som medkrigförande med Tyskland men hade inget alliansavtal med landet”. Lite senare ursäktas den finska striden för en nazitysk seger poetiskt med att ”ibland stÃ¥r en nation inför stunder dÃ¥ man mÃ¥ste vÃ¥ga dansa vals med djävulen själv”.
Detta är mycket märkliga påståenden.
Ordleken om ”medkrigförande” stammar frÃ¥n krigspropagandan 1941. Under kriget förstÃ¥r bÃ¥de de allierade och neutrala stater att idén om ett finskt separatkrig är en lögn. Samma slutsats drar i dag majoriteten inom historievetenskapen. Senast professor David Kirby, som skriver om ”fiktionen att Finland utkämpade ett separatkrig”. Torstila kan kalla det allians, medkrigföring - eller valsdans med djävulen. Finland stred för Nazityskland.
Statsekreteraren bör fundera på vilka moraliska komplikationer det innebär i dag.                

Sedan kan man diskutera orsaker till varför det blev som det blev. Statssekreterare Torstila föredrar att ägna sig Ã¥t fria fantasier. ”Vägran att samarbeta med Tyskland Ã¥r 1941 hade kunnat leda till utpressning och tysk ockupation”, pÃ¥stÃ¥r han. NÃ¥got tyskt tvÃ¥ng förekom dock aldrig 1941. Tvärtom förefaller Finlands ledning entusiastiskt över att tillsammans med nazismen fÃ¥ ”avgöra Nordens öde för kanske tusen Ã¥r framÃ¥t”, som Henrik Ramsay säger. Och hade verkligen Tyskland anfallit Finland om landet nöjt sig med att - som Sverige i sin omoraliskt böjliga neutralitet - transportera tyska trupper? Alternativt nöjt sig med att ta tillbaka Viborg och andra förlorade territorier?
Torstila behagar ägna sig åt vad historievetenskapen kallar kontrafaktiska resonemang.
Professor Kirby är den senaste i raden av hundratals historiker som redogör för händelseförloppet vÃ¥ren 1941, dÃ¥ Finland började ”dansa vals” med Den Stora Ondskan: ”Finländarna fick [25 maj] veta att Tyskland förberedde ett anfallskrig. […] I fortsatta diskussioner 3-6 juni i Helsingfors utarbetades detaljerna för militärt samarbete.” Men Finland ville mer - ett Storfinland skapades i Fjärrkarelen. Kirby skriver att Finland bedrev en lebensraum-politik ”som bara kan beskrivas som etnisk rensning”. Cirka 24 000 civila ryssar placerades i finska koncentrationsläger, varav 3 000 mördades genom ihjälsvältning.
MÃ¥nga av dem barn.

VÃ¥ren 1941 var Finland övertygat om en snabb nazitysk seger ”tvÃ¥ veckor efter inmarschen”, för att tala med generalen Paavo Talvela. SÃ¥ blev det inte. Finlands ledning offrade tio­tusentals av landets söner i ett kriminellt anfallskrig. En modig kommentator pÃ¥ min boks blogg skriver:
”Min far var frivillig officer under sÃ¥väl vinter- som fortsättningskriget. Han kom aldrig över sina samvetskval över vad han gjorde pÃ¥ östfronten, bÃ¥de mot ryska soldater och civila. Och han levde Ã¥terstoden av sitt liv i förnedringen av att ha stÃ¥tt under delvis tyskt befäl. Men sÃ¥ var det och det är skamligt att Finland officiellt aldrig vill prata klartext om de tyska relationerna, vare sig under efterkrigstiden eller ens i dag.”
Torstila borde skickas på en grundkurs i historia.

Artikeln illustreras mycket begåvat av en finländsk kvinna, dansandes vals med en nazistisk djävul (se ovan). Du kan även läsa artikeln via denna länk:
epaper.hbl.fi

Comments

6 Responses to “Debattartikel i Hufvudstadsbladet idag”

  1. Sven-E
    december 1st, 2006 @ 14:11

    Finns det någon exakt källhänvisning till vad David Kirby skrivit? Instämmer i övrigt helt med Henrik Arnstad.

  2. förf.
    december 1st, 2006 @ 14:16

    David Kirby, ”A Concise History of Finland”, Cambridge 2006

  3. Anders Gustafsson
    december 2nd, 2006 @ 19:10

    ”David Kirby, “A Concise History of Finlandâ€?, Cambridge 2006”

    Och de övriga 99? 🙂

  4. Mikael Ahlroth
    december 3rd, 2006 @ 00:35

    Jag googlade David Kirbys namn. Tydligen är han professor emeritus i nordisk historia vid Londun University och anses (av vissa) som den främsta ENGELSKSPRÅKIGA experten på Finlands historia.

  5. merra
    december 3rd, 2006 @ 01:46

    Tänker inte blanda mig i själva debatten om boken eller Finlands (eller Sveriges för den delen) politik under krigsÃ¥ren, dÃ¥ jag inte anser mig tillräckligt insatt i ämnet. Istället är det här en rent teknisk kommentar till din bildtext till Hbl:s karikatyr: ”Artikeln illustreras mycket begÃ¥vat av en finländsk kvinna, dansandes vals med en nazistisk djävul”.

    Det är inte en finländsk kvinna, det är Finland, på ett symboliskt plan. Suomi-neito, som man säger på finska, alltså jungfrun Finland, är bilden av nationen, och brukar förklaras med att geografiskt påminner territoriet om en kvinna, där andra armen kapats av i och med Sovjets fredskrav.

    Alla min kontakt med historiska undersökningar om krigsåren motsätter den entusiasm du ger Finlands allians med Tyskland (och är baserad på ganska mycket mera än grundskolans historieundervisning, men är långt ifrån en historiker), så därmed känns dina skrivelser ganska främmande. Men något som slog mig genast jag läste diverse artiklar, du har helt glömt nämna livsmedelssituationen i Finland allmänt under krigsåren. Befolkningen från de ockuperade områdena svälte kanske inte i brist på omsorg, utan pga att det inte fanns någon mat att ge dem. Många finländare svälte också under den här tiden, och ransoneringen i landet höll i sig långt efter krigsslutet.

  6. Niclas
    december 3rd, 2006 @ 12:28

    Man kan inte alltid tro att man läser rätt.

    Men tyvärr sÃ¥ bedrar ögona mig inte denna gÃ¥ng dÃ¥ en ”internet historiker” tar till pennan.
    Finlands främsta miltärhistoriker Sampo Ahto har sagt att det är farligt att låna ut korta saker från långa texter utan att visa upp helheten. Han har även sagt att det inte går att tänka på dagens sätt i samband med att man flyttar sig bakåt i tiden. Nu tycks hästen ha skänat iväg totalt för författaren och jag tror att detta kan vara den främsta orsaken.

    Eftersom ryssen har alltid kört med en pervers politik ingående krävan på områden av sina små grannar, så hade Finland möjligheten att bli ockuperad av ryssen eller skapa en sk allians med Tyskland, som garanterade vapen samt ammunition. Alltså vara ännu en gång som bufferzon åt Sverige. T o m för en naiv pacifist borde det inte vara svårt att gissa vad då var rätt.
    Ifall man läser böcker istället för att studera debatter samt läsa skitprat pÃ¥ internet, sÃ¥ ser man vad sanningen var med denna sk allians. Finlands underrättelsetjänst t ex gjorde mÃ¥nga skickliga manövrar mot tyskarna under dom nÃ¥gra ”vänskapsbesökena” frÃ¥n tyska sidan, som ett litet exempel att fotografera Himmlers portföljs innehÃ¥ll pÃ¥ hotell Seurahuone i Helsingfors. Finlands judar fick även vara i fred, fast krav pÃ¥ inlämning kom hela tiden. ”I Finland strider dom pÃ¥ fronten pÃ¥ vÃ¥r sida” hade Mannerheim kommenterat en gÃ¥ng. Det finns även en bild tagen pÃ¥ självständighetsdagen 1944 frÃ¥n judekyrkan i Helsingfors dÃ¥ Mannerheim med adjutant sitter pÃ¥ en minnesstund för stupade judar. Med att bjuda honom ville judarna i Finland visa högaktning Ã¥t Mannerheim pga att han inte gav ut finska judar till Himmler.
    Det är även synd att visa upp ”finska” koncentrationslägersbilder tagna frÃ¥n sovjetpropagandan, som tydligen t o m efter Sovjetunionens fall, tycks nÃ¥gon enkelsinnad tro pÃ¥. Denna propaganda tycks galet nog även vara en stor källa i detta ”historieverk”, som tyvärr fÃ¥tt gratis publicitet pÃ¥ ett sätt som kvällstidningar brukar använda. Det som även bevisar hurudan historiker vi har att göra med är dÃ¥ skribenten tycks berömma bilden i Hufvudstadsbladet, utan att ens förstÃ¥ vad den handlar om,heh.
    Jag tycker annars att det är mycket tråkigt att en gammal krigsveteran som Harry Järv måste ens sitta och diskutera om detta ämne. En krigshjälte som han borde inte på gamla dagar mera behöva läsa samt debattera om sådant skit.

    Arnstad skriver:
    Finlands sak var inte vÃ¥r, men som tur fanns det förstÃ¥ndiga människor, som satte livet pÃ¥ spel för att hjälpa grannen. I Finland brukar man dÃ¥ och dÃ¥ säga som ett minne frÃ¥n krigstiden : ”Man lämnar inte kompisen”.

    Niclas

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.

About

Tricorder Media är ett företag tillhörande Henrik Arnstad. Verksamhetsområden är författarskap, journalistik och undervisning.

Subscribe to our feed

Search

Admin