Professor Meinanders känsla för krig
Långt efter vinterns heta debatt om Finland och andra världskriget läser jag ännu en gång igenom den finländske historieprofessorn Henrik Meinanders bok Finlands historia (Atlantis 2006). Den minnesgode kommer ihåg att min namne Meinander tillhörde de argaste angriparna, då jag skrev om Finlands förhållande till sin allians med nazismen 1941-44.
Läsningen är märklig.
Henrik Meinander går på många håll skarpare fram än vad jag själv gjorde. Finland ger redan i december 1940 sitt bifall till att anfalla Sovjetunionen tillsammans med Nazityskland. Inget tvång existerar och Finland vet att Hitler nekat Stalin godkännande av en eventuell ockupation av det finska landet, skriver Henrik Meinander (detta sker i november 1940).
I januari 1941 sker “en omfattande samordning av ländernas militära styrkor”. Bluffen om att Finland är neutralt då anfallet börjar 22 juni 1941 kallar Meinander för ren teater (”en iscensättning”). Att Finland väntar några dagar är “enligt planerna”.
Även lögnen om ett “separatkrig” kallar Meinander för den “officiella propagandan”, vilken det finska folket genomskådar.
Bara på en punkt väljer Meinander att tiga. Det gäller de finska koncentrationslägren och de tusentals mördade civila, i skuggan av tyskarnas Förintelse. Det är förstås fruktansvärt att Henrik Meinander uppvisar detta dåliga omdöme. Men han är en märklig man. Någon förklaring till hans beteende kommer vi nog aldrig att få.
Här är Meinanders angrepp på mig i Svenska Dagbladet. Här är mitt svar.
Uppdatering. Göteborgsposten skriver om debatten.