Christian Günther-bloggen

Nu finns nya numret av Ppulär Historia i butik. Och i den jättereportagen av mig (tolv sidor!) om Midsommarkrisen och operation Barbarossa.

Köp tidningen och kommentera gärna artiklarna här på bloggen!

Hittade följande på Haparanda.se:

Biografi om Günther, Christian
Arnstad, Henrik: Spelaren Christian Günther : Sverige under andra världskriget
Ämnesord: Biografi ; Genealogi ; Släktforskning ; 1900-talet ; 1939-1945 ; Andra världskriget ; Historia ; Sverige

Några ur den adliga släkten Günther kan utan tvekan sägas vara spelmissbrukare - en Günther under 1800-talet spelade i princip bort allt han ägde och hade. Christian Günther, som var Sveriges utrikesminister under andra världskriget 1939 - 1945, var också begiven på spel - främst hästar och bridge. Själv hade han långtgående litterära ambitioner. Dock är det som symbol för Sveriges eftergiftspolitk gentemot Tyskland, och censurerande av pressen han blivit känd. I stort sett i tidsordning skildras Christian Günthers gärningar under en omöjlig tid, då demokratibegreppet inte på något sätt var lika självklar som idag - ens hos dem som var folkvalda. I Finland har boken mötts med upprörda känslor på grund av författarens skildring av Finlands mellanhavanden med Tyskland i samband med fortsättningskriget. De som vill ta del av, och vara med i debatten om boken har möjlighet till det i Christian Günther-bloggen.

Vid midnatt, natten till den nionde maj 1945, trädde den tyska kapitulationen i kraft. Därmed var den europeiska delen av andra världskriget avslutat. Det uppmärksammar vi idag.

Andra världskriget har återigen utspelat sig i nutiden de senaste veckorna, denna gång i Estland. Ett land som fick lida svårt under sovjetisk ockupation både 1940 och efter 1945.

Beslutet att under förnedrande former flytta på ett monument som hedrar den sovjetiska segern över Nazityskland har fått gigantiska proportioner. Putins Ryssland uppför sig plötsligt på ett sätt som påminner om de svarta sovjetiska dagarna. Däremot har det ordats förvånande lite om varför de ryska känslorna blir så stora.

Yrsa Stenius är inne på rätt spår i dagens Aftonbladet:

Förvisso byggde många av ryssarnas föreställningar om sig själva, sitt land och sitt system på lögn och självbedrägeri. Men på samma sätt som en människa kan gå under av att alltför abrupt berövas sin livslögn kan ett samhälle råka i kris av att snabbt berövas sin.

Till kategorin livslögner hörde dock inte den stolthet ryssarna på senare år allt desperatare tytt sig till: Röda armén gjorde en heroisk insats i kampen mot Nazityskland. Inget folk förlorade så många som ryssarna och ingen seriös historiker förnekar att ryssarna bidrog starkt till att de västallierades offensiv på våren 1944 blev framgångsrik. Sovjetunionens framryckning kostade Hitler enorma mängder resurser.

Jag tycker man kan unna Rysslands folk den lilla gnutta stolthet de fortfarande kan känna på �Segerns dag�. Jag tycker esterna kunde ha låtit �Aljosja� vara ifred under det att man bestämt gjort klart för ryssarna i Estland att firandet inte fick gå till överdrift utan måste ske under värdiga former.

Läs hela hennes text här.

Stenius underdriver den sovjetiska insatsen under kriget. Röda armén gjorde betydligt mer än att “bidra” till “de västallierades offensiv”. Andra världskriget var i allt väsentligt ett krig mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Alla andra krigsskÃ¥deplatser var underordnade denna gigantiska urladdning. Ryssland gÃ¥r sÃ¥rat och förödmjukat ur 1900-talet, med ett enda undantag: Besegrandet av nazismen. Och sÃ¥ rycker Estland undan även denna stolthet. DÃ¥ blir reaktionen stark.

Lägg dessutom till Estlands skamliga behandling av den ryska minoriteten i landet sedan självständigheten. Plus balternas glädje över att aktivt delta i nazismens krig, inklusive Förintelsen. Då får du receptet till den dynamitladdning som exploderade nyligen.

Försvaret har förlorat en rättslig kamp om rättigheterna till Bertil Almqvists berömda teckning frÃ¥n beredskapsÃ¥ren — “En svensk tiger”. Vinnare är Beredskapsmuseet i Helsingborg, som använt teckningen.

– Hovrättsdomen innebär att försvaret inte längre får bestämma över hur bilden ska användas. Vi vill i stället att den ska vara en del av kulturarvet, som symbol för beredskapen under andra världskriget, säger Marie Andrée, som företräder museet, till TT.

Läs mer på resume.se.

 

I nästa nummer av tidskriften Populär Historia har jag omslag och tolv sidor om Midsommarkrisen och Operation Barbarossa. Utkommer 29 maj.

För övrigt fyller jag 40 år idag. Något som fick några vänner att uppvakta mig med en tårta, som har viss anknytning till den debatt som förts bland annat på denna blogg. Läs mer på min personliga blogg webbsidor.com.