Christian Günther-bloggen

Så här ser det ut just innanför entrédörren på Akademibokhandeln i Stockholm City. Fantastiskt roligt!

Tidningen Västerbottens-Kuriren recenserar även de idag. Faktiskt den första recensionen som på allvar dissekerar mitt resonemang om midsommarkrisen 1941. Intressant!

Skribenten Leif Larsson skriver:

En central roll för denna [samlings]regeringens målsättning spelar givetvis utrikesminister Christian Günther. I stort förklaras eftergiftspolitiken med landets trängda läge framförallt åren 40-41 , men frågan är om inte eftergifterna också kunde förestavas av en tyskvänlighet som ställvis hotade att slå över i ren aktivism och anslutning på tysk sida.

Så formuleras i alla fall tesen i Henrik Arnstads biografi över Spelaren Christian Günther som i dag kommer ut på Wahlström& Widstrands förlag. Arnstad hävdar nämligen att den svenske utrikesministern konspirerar med tyskarna mot sin egen regering, att han kanske begår spioneribrott och att han - enligt en tysk källa uppdagad i mitten av 80-talet - inför det tyska angreppet på Sovjetunionen midsommaren 1941 erbjuder Nazityskland ett militärfördrag.

Leif Larsson uppskattar ansträngningen att skriva biografi om Günther:

Biografin i sig reser invändningar och tvivel framförallt i skildringen av midsommarkrisen, men det är ändå ett spännande tilltag att skriva en biografi den man som ledde utrikesdepartement under detta kritiska skede i svensk historia.

Larsson går sedan in i en djup diskussion om källvärde, där hans syn på framför allt samtalet 24 maj 1941 mellan Christian Günther och tyska sändebudet Karl Schnurre skiljer sig från min:

[texten] väckte stor uppmärksamhet bland historiker när den uppdagades, men en av de nutida auktoriteterna Alf W Johansson vill dock tona ned betydelsen. Arnstad gör tvärtom.

Jag menar att om man sätter in mötet 24 maj 1941 i sitt Güntherska sammanhang under denna ödesdigra mÃ¥nad sÃ¥ framstÃ¥r budskapet som lÃ¥ngt mindre sensationellt än tidigare. Günther gör vad han kan för att förbättra Sveriges aktier i Tyskland och mötet med Schnurre är en del av detta. Effekten är ju ocksÃ¥ mycket konkret — Sverige Ã¥terkommer i den tyska anfallsplaneringen.

Sedan har Larsson helt rätt i att jag inte i boken tar direkt strid mot framför allt Carlgren och dennes standardverk om utrikespolitiken under kriget. Larsson har nämligen fel i att detta är nödvändigt. NÃ¥gon Güntherforskning har inte existerat tidigare — alltsÃ¥ kan jag inte gÃ¥ i strid mot nÃ¥got som gjorts förut. Carlgrens verk förtjänar mycket kritik, men min bok har använt Carlgren som en av mÃ¥nga källor. När man sedan sammanställer forskningen ur ett Günther-perspektiv framkallas bilden i min bok.

Dessutom är boken fel forum för en strid mot Carlgren. Jag har skrivit en populärhistorisk bok. Ett bestridande av Carlgren hör bättre hemma i exempelvis en debattartikel i Historisk tidskrift. Eller i en framtida doktorsavhandling.

Med allt detta sagt anser jag Larssons resecension vara väldigt intressant läsning. Jag uppskattar djupt det stora allvar med vilket Larsson tagit sig an min bok. Läs hela hans text på:

http://www.vk.se/Article.jsp?article=80762

 

Idag anmäler Borås Tidning boken. Bengt Ingvar Ekman skriver bland annat:

I akademiska och högborgerliga kretsar fanns sympati för Tyskland, landet som inspirerat svensk bildning och kultur, teologi, medicin - för att inte tala om krigskonst! Det behövde inte innebära direktkoppling till nazismen. Men i många fall gjorde det så. Günther var aldrig nazistiskt anstucken men hade, enligt boken, en släng av antisemitism och ännu mer antibolsjevism. Det senare kan väl inte sägas ha varit direkt feltänkt.
Dilemmat uppstod när de två ideologierna lyckades framställa sig som de enda relevanta alternativen.

Mot slutet av recensionen övergår Bengt Ingvar Ekman till att skriva om en annan bok. Dubbelanmälningen avslutas med orden:

Det finns också ett direkt samband mellan Güntherpolitikens kalla egoism och vår tid. Neutraliteten användes under kalla kriget på samma ogenerade sätt, genom att den växelvis tillämpades och negligerades. En anpassning, som vi på 40-talet skämdes för, har upphöjts till moralisk ledstjärna.
Den som har makten över historien har också makt över samtiden.

Läs på adressen:
http://www.bt.se/bt/btartikel.asp?version=291260

 

En uppmärksam läsare äger en bok av Alf Henrikson och Birger Lundquist från 1940-talet. Henrikson har skrivit en dikt om Christian Günther, som slutar:

Och statsråd blev han i hr Sandlers ställe, han är ingen äventyrlig sälle.
Till alla delar anser ej envar hans politik och statskonst underbar.
Men vem förstÃ¥r diplomatiens ränker? — Vi fÃ¥r väl se vad eftervärlden tänker.

Ett stort tack för detta!

Dagens Nyheter publicerar idag ett svar pÃ¥ min debattartikel “Finlands sak var inte vÃ¥r”. Du hittar svaret här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=575339&previousRenderType=6

Svaret är påfallande lågmält och anför egentligen inga argument mot min debattartikel. Debattören Håkan Forsén skriver att Finland hade ont om mat 1940 och fortsätter:

Kort sagt - året från mars 1940 till våren 1941 uppfattade många i Finland att hotet om invasion eller inhemskt kommunistiskt övertagande snart skulle bli en realitet.

Det stämmer bra - i alla fall angående 1940.

Däremot är det inget bra svar på frågorna om varför Finland så gladeligen allierar sig med Nazityskland, genomför ett Lebensraum-projekt och mördar tusentals oskyldiga civila i koncentrationsläger.

Framför undrar man fortfarande varför så många i Sverige väljer att glorifiera detta.

Idag publiceras en helsidesrecension i Sydvenska Dagbladet. Recensionen är ganska kritisk mot boken och avslutas:

Jag tror att boken skulle ha vunnit på ett större sammanhang. Arnstad menar att Günther var den näst mäktigaste mannen i Sverige, utan att ge något stöd för sin tes. Han beskriver Sveriges säkerhetspolitiska läge sommaren 1940 som �otrevligt�. Av de flesta andra vittnesmål att döma uppfattade nog samtiden situationen som betydligt värre än så, med de följder det har för bedömningen av Günthers ansträngningar och metoder att lirka neutraliteten vidare. Men Arnstad väcker viktiga frågor, som fortsatt forskning borde gripa sig an.

Läs hela recensionen på adressen:
http://sydsvenskan.se/kultur/article185425.ece

 

Svenska Dagbladet publicerar idag en helsidesrecension av boken, skriven av Håkan Arvidsson. Redan i ingressen står det:

Henrik Arnstads biografi över Günther är i långa stycken lysande.

Arvidsson avslutar sin recension:

När skuldsaldot gjordes upp var det centralt att hitta en syndabock och då kom allt det som tidigare varit Günthers förtjänster att bli en belastning. Alla i regeringen visste naturligtvis att han bara utfört en gemensamt beslutad politik. Men han var ändå den som exekverat politiken. Det dömde honom till förtappelse inte minst därför att om Per Albin Hansson, eftergiftspolitikens verklige arkitekt, skulle kunna bli det neutrala folkhemmets räddare och kelgris, måste Christian Günther bli dess syndabock.

Läs hela recensionen på nätet här:
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_13705025.asp

Med denna recension i ryggen bär det idag av till bokmässan! Avanti!

Som det ser ut nu gör jag tre framträdanden på Bokmässan i Göteborg:

Tor 21 sep kl 14:30 - Miniseminarium
Tor 21 sep kl 15:30 - Seminarium, Wahlström & Widstrand (A01:63, B02:02)
Fre 22 sep kl 14:00 - Poppius-montern (B08:49)

Välkommen att lyssna om du är där!

På sidan 33 står det:

Av Christian Günthers totala frånvaro i Radiotjänsts protokoll kan man utlösa en hel del av hans ledarstil.

Ska såklart vara:

Av Christian Günthers totala frånvaro i Radiotjänsts protokoll kan man utläsa en hel del av hans ledarstil.

Tack Jonas Söderström för att du såg detta. Läs Jonas utmärkta blogg på adressen: http://kornet.nu/blindhona/

Idag publicerar Dagens Nyheter Kultur stort uppslaget min debattartikel om det svenska förhÃ¥llandet till Finlands allians med Nazityskland 1941-44 - “Finlands sak var inte vÃ¥r”. Du kan läsa den här:

http://www.dn.se 

DN publicerar även ett utdrag ur boken, som du ocksÃ¥ nÃ¥r via länken ovan. Utdraget behandlar bland annat hur Finland sluter upp som tyskallierad, vÃ¥ren innan Barbarossa. Har jag nÃ¥gonsin skrivit en artikel som kommer att bli “published and damned” sÃ¥ är det denna debattartikel i DN. Ämnet är en varböld stor som en fotboll. En böld som ömt vÃ¥rdats av mÃ¥nga, i nära nog panik inför att den ska spricka. Vi fÃ¥r se vad framtiden bjuder ifrÃ¥ga om mothugg.Under tiden kan det vara pÃ¥ sin plats att presentera nÃ¥gra aktörer i artikeltexten, vilka säkert är okända för en svensk publik. Jag citerar ur utmärkta NE:

Uppsala Nya Tidning har recenserat boken - läs texten här:

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=5-AV_ID=530936,00.html?from=fromcontentbox

Recensenten Torgny Nevéus skriver bland annat:

Under andra världskriget var anmälaren ett barn, som aldrig ens såg någon av de ledande svenska politikerna. Men ändå framstår en Per Albin, en Wigforss, en Undén, en K G Westman etc ganska tydligt för mig till följd av mina historiska studier. En man i kretsen har jag däremot inte kunnat se framför mig, Sveriges utrikesminister Günther. Nu har Henrik Arnstad låtit honom träda fram ur skuggorna, givit honom konturer.

Dessa rader skänker mig stor tillfredställelse.

Dock ställer sig Nevéus tveksam till mitt grepp att följa hela kriget, nästan dag för dag. Detta är en mycket god invändning.

I stort finns två metoder att skriva biografier - nedslag (som Englunds njutbart korta biografi över drottning Kristina) eller kronologiskt.

Anledningen till att jag valde kronologiska metoden är att jag vill ge läsaren en populärt hållen sammanställning över den svenska utrikespolitiken under kriget. Någon sådan finns inte tidigare.

Men ärligt talat var inte detta den enda anledningen.

Jag anser att den svenska andravärldskrigshistorien snuttifierats. Böcker om ditten och datten dyker upp med bedövande täthet (mÃ¥nga av dem mycket bra, men ändÃ¥). Det var dags att sammanställa kriget för en bredare allmänhet, ansÃ¥g jag. NÃ¥gon sÃ¥dan sammanställning av modern forskning existerar inte sedan tidigare. Kanske är det därför vissa recensenter reagerar? De är vana vid begränsade kakbitar. Nu fÃ¥r de hela tÃ¥rtan. Ganska mättande …

Tidningen Ångermanland är först ut på banan med recension (första recensionsdatum är annars 28 september). Recensenten Lars Landström skriver:

Det här är en tjock och detaljerad biografi, mycket läsvärd och underhållande för oss som älskar biografier. Någon äreräddning av Christian Günther är inte biografin. Men heller ingen svartmålning. Det var fel att göra Christian Günther till främsta syndabock för undfallenhetspolitiken. Det är många, många fler svenskar som ska dela på det ansvaret.

Mycket sant! Läs hela recensionen på adressen:

http://www.tidningen.to/main_np.asp?typ=egna&artid=50506

SprÃ¥kfel sid 259, “lÃ¥tet” skall vara “lÃ¥tit”.

Även Aftonbladet skriver idag om boken. Ganska hårdvinklat, som sig bör. Men stort utrymme (nästan en helsida i papperstidningen). Läs på nätet här:

http://www.aftonbladet.se/vss/bocker/story/0,2789,882729,00.html

Från och med idag finns boken att köpa, till exempel på Adlibris:

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146210849&s=1 

Eller Bokus:

http://www.bokus.com/cgi-bin/more_book_info.cgi?ISBN=9146210849

Ikväll sände Rapport i SVT ett reportage om boken, med vinkel på Christian Günthers märkliga hanterande av affären Horst Rössing. Någon tid framöver kan inslaget även ses på webben.

Gå in på:
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=56061&a=653372

Inslaget är tillspetsat, vilket är helt okej för ett nyhetsinlag. Boken är mer resonerande. Ändå ger reportaget en god ingång till Günthers agerande 1940-41. Professor Karl Molin är dessutom modig, då han sticker ut hakan angående bokens innehåll.

På kvällen dök även själva nyhetstexten upp på svt.se:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=653340&lid=puff_653387&lpos=lasMer

Enligt förlaget kommer boken att släppas mot slutet av denna vecka. Recensionsexemplaren går ut imorgon onsdag.

Jag har blivit utmanad av UR-journalisten Johan Romin (http://www.historieblogg.blogspot.com/) att besvara följande enkät. Vilket jag nu gör.

4 arbeten jag har haft i mitt liv:
Kvällsposten 1989
Aftonbladet 1990-95 (i intervaller)
Vasamuseet 1995-96
Frilans 2000- (bäst!)

4 filmer jag kan se om och om igen:
Diva - Dödligt intermezzo
Smultronstället
Undergången
Life of Brian

4 ställen jag har bott på
Tanto, Södermalm
Kärringstan, Enskede
Hökarängen, Farsta
Ringvägen, Södermalm

4 tv-serier jag gärna ser:
Rome
Star Trek (framförallt TOS och Voyager)
100 svenska år
Hey Baberiba

4 ställen jag vill/tycker om att åka till:
Barcelona
New York
Venezuela
Australien

4 webbsidor jag besöker dagligen:
Macworld
Gamereactor
NE.se
M3

4 ställen där jag trivs
Azeroth
Kontoret (mitt älskade kontor)
Lisas konditori
Segelbåten Anna-Lisa

4 favoriträtter
Ägg och bacon
Stekt fläsk med löksås
Isterband med stuvad potatis
Pannacotta