Christian Günther-bloggen

Svenska filminstitutet och Kungliga Biblioteket har lanserat sajten filmarkiv.se, en guldgruva med mängder av historiska filmklipp. Till min stora glädje även en filmatisering av talet som Christian Günther håller vid kvinnornas fredsmöte i Konserthuset, mitt under vinterkriget 1940.

Du hittar klippet här:
http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=246

Lägg märke till vilken dålig talare Günther är, totalt oförmögen att kommunicera med en publik. Denna svaghet förföljde honom under hans politiska liv, då han mötte en tid då kommunikation utåt blev allt viktigare via nya medier (radio och journalfilm).

Jag har nu fått redovisningen för förlaget av hur mycket boken sålde. Slutupplagan blev 7.680 exemplar! Fantastiskt. Tack alla läsare!

Jag väntar nu med spänning om på om boken kan bli pocket?

Idag publicerar jag en essä i Dagens Nyheters kulturdel om moral, historia och vetenskap. Sidan sex i papperstidningen eller läs essän på dn.se.

Nästa bok — Skyldig till skuld — har fÃ¥tt en egen blogg: skyldig.wordpress.com

Rolf Witting och Christian Günther träffas under det mystiska mötet dem emellan våren 1941, strax innan Operation Barbarossa.

Via denna bloggs kommentarfunktion har jag fÃ¥tt reda pÃ¥ att det kommer en biografi om Finlands utrikesminister 1940-1943, Rolf Witting. Finlandssvenske Witting hade kontakter med den fascistiska Lapporörelsen och har liksom Günther blivit syndabock — Witting anses ha spelat en central roll i Finlands närmande gentemot Nazityskland.

Boken heter Målet framom äran (Päämäärä ennen mainetta) och recenseras i Hufvudstadsbladet:

Witting var fortsättningskrigets tyske hantlangare, en man bländad av Hitler-Tysklands framgångar under det andra världskrigets första år.

Boken är skriven av docent Erkki Maasalo, som “föresatt sig att Ã¥tminstone nyansera bilden av denne finlandssvenska högborgerliga politiker”. Liksom min bok om Günther är detta den första biografin om Witting. Vilket i bägge fallen är mycket märkligt eftersom de tvÃ¥ männen spelade en central roll i sina respektive länders kontroversiella utrikespolitik.

AngÃ¥ende Witting skriver Hufvudstadsbladet att “nÃ¥gon direkt äreräddning kan det inte bli tal om”. ÄndÃ¥ verkar Maasalo missa det verkligt intressanta angÃ¥ende Witting och den politik som han och Finland valde 1941. Hufvudstadsbadet skriver:

Maasalo resonerar inte ingående kring alternativet att Finland skulle ha förhållit sig neutralt då Tyskland överföll Sovjetunionen den 22 juni 1941 och Hitler höll sitt berömda tal om att Finlands hjältesoldater står sida vid sida med tyskarna från Ishavet till Svarta havet.

Detta är ju den spännande frÃ¥ga som även jag försökt väcka liv i. Den i sÃ¥ mÃ¥nga axelmakter omhuldade myten om “den enda vägen”. MÃ¥nga anser att Finland inte hade nÃ¥got val annat än att alliera sig med Tyskland 1941. Men nÃ¥gra bevis har jag hittills inte sett, bara kontrafaktiska resonemang om att Stalin och Hitler inte skulle ha tolererat ett neutralt Finland. Och det kan man naturligtvis ha teorier om. Men om man inte presenterar bevis sÃ¥ är det inte vetenskap.

Docent Maasolo har dock lite andra konstigheter för sig, enligt Hufvudstadsbladet:

Det är svårt att hålla med Maasalo då han påstår att Witting först sent på våren 1941 kom underfund med att Finland i ett kommande krig kommer att stå på Tysklands sida. Många samtida vittnen säger att Witting aktivt drev på en politik som förde Finland in under Tysklands vingars skugga.

[…]

Maasalo vitsordar Rolf Witting som en sann fosterlandsvän och föredrar att tiga om de mindre demokratiska dragen hos hans person.

Rolf Witting var en riktigt läskig typ. Han var den ende företrädaren för en fri demokratisk stat som undertecknade nazisternas Antikominternpakt. Men Witting var också mycket intressant. Vågar man hoppas på en svensk översättning av Maasolos bok?

Katrin Himmler

Största läsupplevelsen just nu är Katrin Himmlers bok The Himmler Brothers, om sin farfars brödraskara där mellanbrodern hette Heinrich. Katrin var nyligen i Stockholm och besökte Forum för levande historia, varpå jag fick en pratstund med henne.

Bokens största styrka är att den visar hur luddig gränsen är mellan en vanlig, hygglig bayersk medelklassfamilj och massmördarikonen Heinrich Himmler. Finns det ett definierat ögonblick dÃ¥ vi kan säg att nu har familjen Himmlers älskade “Heini” blivit ond? Naturligtvis inte. Skrämmande och fascinerande.

Boken har fler stora kvaliteter. Liksom i min bok om Günther förklaras ett historisk skeende utifrån en personlig horisont. Via familjen Himmler följer läsaren NSDAP:s väg till makten i Tyskland. Det fungerar mycket bra. Sedan är Katrin Himmlers personliga resa i sitt förflutna även det mycket gripande.

På sr.se kan du lyssna på en radiointervju med Katrin Himmler.

Boken Spelaren Christian Günther är med i årets bokrea! Du hittar den exempelvis på Bokus och Adlibris.

Den kinesiska kommunistregimen vill stoppa en show i Linköping, läser jag i DN:

Kulturnämndens ordförande har fått samtal från ambassaden. Budskapet var klart - relationerna kunde påverkas om inte showen stoppas.

Tillbaka till 1940 och Karl Gerhards berömda kuplett om den ökända hästen från Troja, alltså.

Det är den ökända hästen från Troja,
som sluppit ut ur historiens stall.
I ryttargången sig statsmännen oja -
en del ha socker i fickorna ifall
att hästen skulle va´ möjlig att tämja -
det är en högst neutral politik.

Vi svenskar umgås med kraken i sämja,
han går numera i reguljär trafik.
I vissa tidningar säger man: “NÃ¥ ja,
pÃ¥ rätt vi hÃ¥ller - men helst pÃ¥ rätt häst.”
Och för den ökända hästen från Troja
står odds i dessa dagar onekligen bäst.

Men idag finns åtminsone inget akut invasionshot och det verkar inte som om diktaturens hotelser kommer att ha någon effekt. Tur det.

Följande vann boken Spelaren Christian Günther i tidningen Populär Historias utlottning:

Karl Erik Göransson, Göteborg
Rolf Brorström, Järfälla
Karin Gustavsson, Sollentuna
Gunnar Claesson, Norrköping
Torgny Eklund, Linköping
Kjell Salomonsson, Väckelsång
Per Giertz, Höör
Mats Karlsson, Vetlanda
Yngve Jones, Luleå
Anneli Jonsson, Kalmar

Stort grattis!

Höstens sista samtal pÃ¥ temat Ã¥skÃ¥darrollen har titeln “Om att titta pÃ¥ — effekter och konsekvenser”. Deltar gör bland annat fd ärkebiskopen KG Hammar och Gustaf Törngren vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet.

Samtalsledare är Henrik Arnstad.

Tid tor 12 dec kl 18 på Forum för levande historia. Mer info på levandehistoria.se.

En rest av den svenska utrikespolitiken 1942 har hittats i djupet på svenskt vatten.

Den sovjetiska ubåten SC 305 ligger på havets botten, efter att ha rammats av en finsk (dvs tyskallierad) ubåt. Bakgrunden är de svenska malmtransporterna till Nazityskland, troligen det viktigaste svenska bidraget till de tyska krigsansträngningarna (långt mer betydelsefulla än den mer debatterade permittenttrafiken).

Ubåten opererade mot dessa transporter, vilket inte var något ovanligt för sovjetiska ubåtar. Det hände mer än en gång att svenska jagare drabbade samman med allierade stridskrafter på detta vis.

Mer anmärkningsvärt med ubÃ¥ten är att den sänktes av en finländsk dito. Och detta — som sagt — pÃ¥ svenskt vatten. Axelmakternas flottstridskrafter tilläts alltsÃ¥ operera pÃ¥ svenskt territorium? Det har Ã¥tminstone inte jag stött pÃ¥ i mina efterforskningar. Ett sÃ¥dant svenskt agerande är naturligtvis helt oförenligt med neutralitetsbestämmelserna.

Spännande. Jag ska kolla detta med professor Kent Zetterberg på Försvarshögskolan. Jag ber att få återkomma. Under tiden kan du läsa mer om vrakfyndet på aftonbladet.se eller på svd.se.

Uppdatering. Efter kontroll med den mycket trevlige reportern Karl Vicktor Olsson på TT har jag fått beskedet att området i fråga inte var svenskt territorialvatten 1942. På den tiden var det internationellt vatten.

Tidigt i boken skriver jag om Christian Günther ungdomskärlek, Sonja, som sedermera dumpar honom. Häromdagen fick jag ett mejl från en trevlig läsare:

Den Sonja som Christian träffade i Uppsala var Sonja Arnell. Hon blev senare gift med Winge som Edvard Persson slog igenom hos och blev i ett andra giftermål redaktörs- och senare ministerhustru.

Stort tack för denna upplysning!

PÃ¥ mÃ¥ndag (2 juli) kl 21:30 i SVT2 är det premiär för sommarens stora dokumentärsatsning i TV — Globalisering. Och en av seriens tvÃ¥ huvudproducenter är Henrik Arnstad. Serien har idag helsidor i bÃ¥de Aftonbladets och Expressens TV-bilagor.

Serien kommer även att visas i Finland (YLE) och i Danmark (DR).

I sju avsnitt beskriver Globalisering den nya världsekonomins inverkan på mänskligeheten. Vi har rest i 15 länder på fyra världsdelar och träffat hundratals människor för att kunna berätta om detta. Du hittar mer information och samtliga sändningstider på www.ur.se. Vinjetten ser du här nedan.

Skådespelaren Tom Cruise ska spela överste Claus von Stauffenberg i en ny film om attentatsförsöket mot Hitler 1944. Men inspelningen har redan fått problem, då Cruise är medlem i Scientologikyrkan. Denna är antidemokratisk enligt Tyskland. BBC skriver:

Scientology has been monitored in Germany in the belief that its activities are “directed against the free democratic order” in the country.

Stauffenbergs son har också reagerat:

Stauffenberg’s son Berthold told the Sueddeutsche Zeitung newspaper earlier this week that he objected to Cruise taking the role because of his involvement with Scientology. “He should keep his hands off my father,” Mr von Stauffenberg said.

Onekligen en intressant frågeställning. Kan en medlem av en antidemokratisk rörelse delta i en film av detta slag?

Mina tankar idag gÃ¥r till Christian Günthers dotter Lena, som säkert är bedrövad efter att vandaler vräkt omkull hennes make Göran Strååts staty Kasper. Läs mer pÃ¥ exempelvis dn.se. Göran Strååt var en festlig figur, som alltid roade familjen Günther och dess omgivning. Utom när kung Gustaf V kom pÃ¥ besök. DÃ¥ kördes Strååt ut ur huset, för han var “en spelevink som alltid sa fel saker”, enligt Lena.

Nu finns nya numret av Ppulär Historia i butik. Och i den jättereportagen av mig (tolv sidor!) om Midsommarkrisen och operation Barbarossa.

Köp tidningen och kommentera gärna artiklarna här på bloggen!

Vid midnatt, natten till den nionde maj 1945, trädde den tyska kapitulationen i kraft. Därmed var den europeiska delen av andra världskriget avslutat. Det uppmärksammar vi idag.

Andra världskriget har återigen utspelat sig i nutiden de senaste veckorna, denna gång i Estland. Ett land som fick lida svårt under sovjetisk ockupation både 1940 och efter 1945.

Beslutet att under förnedrande former flytta på ett monument som hedrar den sovjetiska segern över Nazityskland har fått gigantiska proportioner. Putins Ryssland uppför sig plötsligt på ett sätt som påminner om de svarta sovjetiska dagarna. Däremot har det ordats förvånande lite om varför de ryska känslorna blir så stora.

Yrsa Stenius är inne på rätt spår i dagens Aftonbladet:

Förvisso byggde många av ryssarnas föreställningar om sig själva, sitt land och sitt system på lögn och självbedrägeri. Men på samma sätt som en människa kan gå under av att alltför abrupt berövas sin livslögn kan ett samhälle råka i kris av att snabbt berövas sin.

Till kategorin livslögner hörde dock inte den stolthet ryssarna på senare år allt desperatare tytt sig till: Röda armén gjorde en heroisk insats i kampen mot Nazityskland. Inget folk förlorade så många som ryssarna och ingen seriös historiker förnekar att ryssarna bidrog starkt till att de västallierades offensiv på våren 1944 blev framgångsrik. Sovjetunionens framryckning kostade Hitler enorma mängder resurser.

Jag tycker man kan unna Rysslands folk den lilla gnutta stolthet de fortfarande kan känna på �Segerns dag�. Jag tycker esterna kunde ha låtit �Aljosja� vara ifred under det att man bestämt gjort klart för ryssarna i Estland att firandet inte fick gå till överdrift utan måste ske under värdiga former.

Läs hela hennes text här.

Stenius underdriver den sovjetiska insatsen under kriget. Röda armén gjorde betydligt mer än att “bidra” till “de västallierades offensiv”. Andra världskriget var i allt väsentligt ett krig mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Alla andra krigsskÃ¥deplatser var underordnade denna gigantiska urladdning. Ryssland gÃ¥r sÃ¥rat och förödmjukat ur 1900-talet, med ett enda undantag: Besegrandet av nazismen. Och sÃ¥ rycker Estland undan även denna stolthet. DÃ¥ blir reaktionen stark.

Lägg dessutom till Estlands skamliga behandling av den ryska minoriteten i landet sedan självständigheten. Plus balternas glädje över att aktivt delta i nazismens krig, inklusive Förintelsen. Då får du receptet till den dynamitladdning som exploderade nyligen.

Försvaret har förlorat en rättslig kamp om rättigheterna till Bertil Almqvists berömda teckning frÃ¥n beredskapsÃ¥ren — “En svensk tiger”. Vinnare är Beredskapsmuseet i Helsingborg, som använt teckningen.

– Hovrättsdomen innebär att försvaret inte längre får bestämma över hur bilden ska användas. Vi vill i stället att den ska vara en del av kulturarvet, som symbol för beredskapen under andra världskriget, säger Marie Andrée, som företräder museet, till TT.

Läs mer på resume.se.

Dagens Nyheter publicerar idag en essä som handlar om andra världskriget och historieförfalskningen:

Många tror i dag att andra världskriget avgjordes med invasionen i Normandie 1944. Men kriget hade redan avgjorts på östfronten under ofattbara förluster, en sida av historien som sällan berättas i medierna.

Läs essän här.

På nyhetsplats kan man dessutom läsa om hur den amerikanska historierevisionimsne fortsätter in i våra dagar, nu angående Irakkriget där man ljuger ihop historier om krigshjältar.

Historikern Claus Bryld har skrivit en artikel på den danska historiesajten Historie-nu.dk, där han tar upp Sveriges förhållande till sin historia under andra världskriget. Som exempel på denna historieskrivning tar Bryld upp Spelaren Christian Günther.

Intressant läsning på: www.historie-nu.dk

Claus Bryld har en egen webbsida på:
http://www.ruc.dk/hist/ansatte/vip/bryld/

Det har stått en del om att Adolf Hitler eventuellt ska fråntas sitt tyska medborgarskap. Läs till exempel på NE.se:

Adolf Hitler bör postumt frÃ¥ntas sitt tyska medborgarskap. Det föreslÃ¥r den tyska förbundsdagsledamoten Isolde Saalmann 62 Ã¥r efter diktatorns död. Socialdemokraten Saalmann anser det vara en lämplig “symbolisk Ã¥tgärd” mot nazistledaren. Tillsammans med sina socialdemokratiska kollegor har Saalmann skrivit en motion i ärendet. Hitler var född i Österrike och fick i februari 1932 tyskt medborgarskap i staden Braunschweig. Knappt ett Ã¥r senare skedde det nazistiska maktövertagandet med Hitler som rikskansler. Saalmann är själv ocksÃ¥ bördig frÃ¥n Braunschweig. “Jag hoppas att mitt förslag kan befria staden frÃ¥n kopplingen till Hitler. Vi vill ordna upp det här en gÃ¥ng för alla”, säger hon till den tyska dagstidningen Hannoversche Allgemeine Zeitung.

Ekerö kommun rekommenderar boken pÃ¥ webbsidan “Boktips för vuxna”. Du hittar sidan här:

http://www.ekero.se/t/UnderPage.aspx?id=1070

På grund av min fars hastiga bortgång kommer denna blogg att gå på sparlåga för obestämd tid framöver.

http://www.webbsidor.com/?p=122

Tidskriften Svensk Bokhandel uppmärksammar sitt senaste nummer hur jag låter min bok samverka med denna webbplats (och blogg). Kul! Läs på tidskriftens webb:

http://www.svb.se/SvB_papper/147336/Nummer_2/147835